Vecka 30/träningsvecka 16

Den här veckan var tuffar än tidigare veckor. Sex pass på sju dagar är inte att leka med, dessutom så var veckan redan reducerad med två dagar sedan tidigare. De pass som jag hade på programmet var ett fart pass, två stycken G1 01:30:00ink 4 X 10min EB, ett G1 01:00:00, ett G1 05:00:00ink 10min EB varje timme och ett G1 04:00:00.
Måndagen började med ett G1 pass på en timma och trettio minuter med fyra tio minuters intervaller på EB. När passet var klart så tog jag fem minuters vila innan jag körde ett likadant pass igen. Men för att få ihop veckans träning så behövde jag ytterligare ett pass den här dagen. Så när det andra EB passet på en timma och trettio minuter var klart så vilande jag några minuter innan jag startade dagens tredje pass. Ett G1 pass på en timma var perfekt att använda som ett "rulla hem" pass den här dagen. Resten av dagen utnyttjades till bad och ett besök i Köla ladan där môra-per spelade. Det var så knôkfullt med folk så vi var många som inte kom in. Vi bestämde oss för att sitta utomhus för att åtminstone få höra på dom.
Tisdagens träning blev ett G1 5:00:00ink. 10min EB varje timme. Jag körde detta på grusvägar runt på Glaskogen med Nishikin. Tyvärr så var de flesta grusvägarna i dåligt skick. Långa avsnitt av vägarna var som vi säger i Värmland som "skôbbebräe" (tvättbräda). EB intervallerna gick ganska så hyfsat i alla fall, ja utom den sista. Ett par av intervallerna kördes just på grusunderlag som var som skôbbebräe, man kan ju likna det med att köra på ett riktigt dåligt paveavsnitt. Men när farten blev högre så flöt man liksom över det värsta. Jag kände mig riktigt sliten när den sista EB intervallen skulle köras och orkade inte riktigt upp i den nivån jag velat ligga i. Men jag körde det jag hade och får nog vara ganska nöjd ändå. Efter träningen så reste jag och Annika till badplatsen i Åmotfors. En badplats som de senaste åren inte varit särskilt välbesökt. Men idag var det både ortsbefolkning och turister där. Riktigt roligt att se att det är lite fart i samhället i alla fall.

På onsdag så körde jag veckans fartpass. Den här gången körde jag på Vengen för första gången efter att ha bytt vevparti. Bytte från mitt gamla som var Rotors ovala klingor till Shimanos vanliga runda drev. Träningshjulen bytte jag lager på under veckan, de blev riktigt bra faktiskt.

Eftersom starten på veckan blev väldigt tuff, med tre pass på en dag så tog jag en vilodag på torsdag. Lite vardagssysslor stog på programmet. Även en sväng till köpcentrat i Charlottenberg skulle hinnas med. Även en sväng till Rudsgårdssågen för att inhandla material till en ny trappa till altanen. 

Fredag och veckans sista planerade träning. Ett G1 pass på fyran timmar som sista timman innehåller 5x1min 130+ kadens på lätta växlar. En skön avslutning på en hård träningsvecka. Jag avslutar dagen med att åka ner till Lögarberget(badplatsen i Åmotfors) för att sola och bada. Annika är redan här när jag kommer fram. Efter att ha doppat mig så ligger jag i solen och låter mig grillas av solens sköna strålar. Vilket får mig att känna mig som en grillkorv, lite brun bränd på vissa ställen och mindre på andra. Men vilken sommar vi har, helt underbar. Det är absolut den bästa jag har upplevt.

Vecka 29/träningsvecka 15

Den här veckan är det en lite lugnare vecka. Den innehåller fyra pass, varav två är G1 1:00:00. Sedan är det ett fartpass x 5 och ett G1 01:30:00ink 4st KI intervaller. Det kan vara skönt efter förra veckans träning som nästan gick mera uppför än på längden.
På måndagen körde jag fartpasset. Körde fem repetitioner och passet gick runt Ränken och Köla. På tisdag blev det ingen träning. Däremot så blev det en bilresa till Lysfjorden i Norge.
Onsdagen bjöd på en helt fantastisk upplevelse. Annika och jag vandrade till den beryktade Kjeragbolten. En 4,5 kilometer vandring(klättring)i de norska fjällen. På flera ställen fanns det en kätting att hålla i, dels för att kunna dra sig upp eller hålla sig i när man gick ner. När vi kom fram så skulle ju Annika absolut gå ut på Bolten.

Jag totalvägrade att gå ut där. Är man höjdrädd och det är 1000 meter ner, Ja då går man inte ens nära kanten. Men Annika gick ut på Bolten medans jag försökte fotografera. Tror att en del bilder blev väldigt suddiga för jag darrade av skräck. Väl nere vid bilparkeringen kunde man andas ut, och med en gnutta stolthet säga att jag har varit vid Kjeragbolten. Nästan 800 hö/m på 10 km vandring känns i benen. Så det var en tuff vandring men värt vartenda steg.

Torsdagen skull jag ta mig an klättringen från Lysfjorden till Øygardstøl (utgångspunkten,  parkeringen för de som vandrar till Bolten) med cykeln. En klättring på 7,3 kilometer med 10% lutning i snitt. Av de 7,3 kilometerna varav 1,1 kilometer i en tunnel. Den här klättringen har 27 skarpa svängar från Lysefjorden och upp till Öygardstøl. Raksträckorna mellan svängarna är korta förutom två långa raksträckor på 500 meter vardera. Dessa raksträckorna är inne i tunneln. Detta innebär ju också att det är en skarp kurva inne i tunneln. Efter ca. 34 minuter når jag parkeringen vid Øygardstøl. Utförskörninge är ju helt fantastiskt, jag måste bara stanna vid några tillfällen för att ta kort. När jag kommer ner till campingen så käkar vi frukost innan vi packar ihop för hemfärd.

På fredag blev det ett G1 pass på en timma. Ja, det blev lite tuffare än vad jag hade tänkt mig. På kvällen var Annika och jag på bio. Vi såg uppföljaren till Mamma Mia, en film med mycket bra musik i. På lördag åkte crosscykeln fram igen. Efter att Nishikin fått stått och vilat i garaget en längre tid så det var på tiden att den togs i bruk igen. Så dagens pass som förövrigt var ett G1 pass på en timma och trettio minuter ink. fyra stycken fyra minuters KI intervaller. För att få ut så mycket som möjligt av intervallerna så körde jag dom uppför backen till baksidan av Valfjället. En grusväg med lagom lutning, på vissa ställen mellan 10-13%.

Vecka 28/träningsvecka 14

Äntligen semester!

Vad gör man då? Jo första veckan på min semester så jobbar Annika. Då passar jag på att ta ett mini träningsläger på fyra dagar. Jag tog med mig Jakob och reste till Lom som ligger i Jotunheimen, Norge. Veckans träning bestod av ett fart pass ett G1 02:00:00ink 6 X 1min på max ett G1 01:30:00ink 4 X 10min EB och två G1 pass på 04:00:00.
Måndag morgon satte vi oss i bilen och reser till Lom. Vi reser från Åmotfors vid sjutiden på morgonen bara för att hinna med ett cykelpass när vi kommer upp. Som resesällskap har vi Jan och Lena Lantz med oss. Att resa genom Gudbrandsdalen och följa Vinstras gröna vatten en sommardag är helt magiskt. Allt hade varit perfekt om det inte varit för att det ösregnade. Som tur var så slutade det regna vid Otta. Måndagens träning blev ett fartpass x 4 på härliga vägar från Lom till Dönefossen och tillbaka.
Tisdags morgon klockan sex vaknar jag och är helt klarvaken. Solens strålar värmer skönt inne i stugan. Jag tittar ut genom fönstret och ser en helt molnfri himmel. Vi käkar en stadig frukost för idag är det meningen att vi skall cykla över Sognefjellet och ner till Vassbakken Kro & Camping. Fram tills Elvesäter har vi följe med Lena och Jan Lantz. Jag och Jakob tar oss än den första riktiga klättringen som är ca sju kilometer och som pendlar mellan 6-8% lutning. Nu kommer också värmen, för första gången i år så blir jag faktiskt svett så att det syns. Efter att ha tagit lite bilder så fortsatte vi uppför fjället. Vi passerar snart Krossbu gård och sognefjellshytta. Därmed har vi också passerat högsta punkten för idag (1434 m/öh). Nu bär det av utför ner till Fortum. Efter härlig utförskörning i 17 kilometer där man ligger mellan 60-70 km/h så kommer jag ner till Fortum. Stannar till intill en affär och väntar på Jakob som snart kommer som en Komet nedför backen. Han svänger så käckt runt och parkerar bredvid mig. Vi pratar någon minut innan vi skall bege oss sista biten till vårt mål, då händer det!
Pssssst......va? Mitt bakhjul är helt platt! Åh nej inte det, men okej vädret är ju bra och tidpunkten lika så. När vi undersöker vad som föranlett punkteringen så upptäcker vi ett spricka i däcket! En spricka som inte gick längst med däcket utan tvärs över! Vem som helst skulle ha blivit uppgiven i det här läget. Åtta mil till stugan i den här terrängen och ett trasigt däck. Men jag har ju Jakob med mig. För ett antal år sedan fick han en ännu värre reva i sitt däck, det fixades. Alla som varit ute och rest med Jakob vet att han är värsta MacGyver! Snart drar han fram en rulle silvertejp och sätter över hålet på insidan av däcket, ja en bit på utsidan också. På med en ny slang och vips så var vi iväg igen. Efter fikastoppet så börjar hemfärden med 17 kilometers klättring med oftast 9-10% lutning, men ibland upp till 12%. Där det är skog ligger temperaturen kring 23°C, men när skogen tar slut och vi kommer upp på berget så stiger den till över 30°C. Vi stannar en gång och fyller på med härligt och iskall breevatten. Vi passerar Turtagerö och stannar inte mer före vi nått toppen av backen. Där händer ytterligare en repris på en tidigare tur. För fyra år sedan kom en Holländare med både bars och gel fram till mig när jag låg i gräset vid Turtagerö efter att ha kört samma klättring. Den här gången kom det fram en äldre Tysk herre med en något korpulent mörkhyad kvinna vid sin sida fram till oss och började prata. Efter en liten stund bjuder de på indiska nötter! Det tyckte att vi behövde extra proteiner
Onsdagen klockan nio reser vi från Lom till Dönfossen. Här parkerar jag och Jakob bilen medan Lena och Janne fortsätter upp till Grotli. Jakob och jag pinnar på ganska bra uppför från Dönfossen till Djupvasshytta. Sedan är det femton kilometer med härlig utförskörning. Mitt i backen träffar jag på Lena och Janne. Jag frågade om det var något strul, men nej säger Janne, bara lite justering. Så jag fortsätter ner till Geiranger. Efter att alla samlats nere i Geiranger så tar vi oss en fika innan vi startar hemresan. För Jakob och mig blev det extra tufft, vi tänkte faktiskt cykla upp till Dalsnibba också. Sagt och gjort. Vi viker av stora vägen vid Djupvasshytta och börja den fem kilometer långa klättringen. Väl uppe på toppen så spanar vi ut över fjället efter Lena och Janne. Ta mig tusan, där nere ser jag två vitklädda cyklister. Vi tar några kort på den underbara utsikten innan vi startar färden ner mot Dönfossen där vi har bilen. Vi hinner precis till bilen innan de första regndropparna slår i marken.
Torsdag och hemresedag. Men innan vi startar hemresan så har vi en annan plan, att besegra Juvasshytta. Vi vaknar sent idag. Satt uppe länge och pratade om mål, träning och framtiden. Men efter att ha städat ur stugan så sitter vi äntligen på cykeln igen. Vägen till Galdesand är perfekt som uppvärmning inför dagens träning. Den är 20 kilometer lång och stiger 200 hö/m. Framme vid Galdesand väntar nu femton kilometer klättring med 10% i snitt! En brutal backe. Varför gör man det här? De första två kilometerna upp till Storhaugen går bra, här pendlar det mellan 8-10%. Men de nästa tre kilometerna upp till Raubergstulen som ligger på 1000 m ö.h blir värre. Här pendlar det mellan 12-16% hela vägen upp. Först tänkte jag stanna till efter fem kilometer men kom snart på bättre tankar. Efter att ha passerat vägbommen vid Raubergstulen börjar backen på riktigt! Rakt in i 19% som varar i flera hundra meter. Efter ett tag så känner man inte benen, de gör bara en rörelse. Men så händer det något! Helt plötsligt går det fruktansvärt lätt och man vill lägga in en högre växel. Jag petar in en högre växel och upptäcker med en gång att det här blev för tungt, tittar på cykeldatorn som visar 14%. Skillnaden mellan 19% och 14% var vid tillfället så stort att jag trodde att jag kunde växla upp! det kunde jag inte. Nu stabiliserar det sig lite och det håller sig runt 14-15% tills jag har kört i 10 km. Det är fem kilometer kvar när jag svänger runt en kurva och in i det bästa partiet på hela klättringen. En utförslöpa på ca 500 meter. Problemet är att den i sin tur följs av de sista 4,5 kilometers klättring upp till toppen. Som tur är är de sista kilometerna inte lika brutalt branta utan pendlar mellan 7 till 12%. Jag kan nu se liftarna i skidbacken och känner en enorm tillfredsställelse när jag tillslut når parkeringen vid Juvashyttas hotell. En timma och tretton minuter tog det att köra upp till toppen som ligger på 1841 mö.h. Utförskörningen ner till Galdesand är ju magisk. Man ser ut över Jotunheimen och allt ser ut som ett stort vykort. Årets resa till Lom har varit helt fantastisk. Ett riktigt kanon väder och mycket trevligt sällskap. Tack Lena och Janne Lantz. Jakob, inga turer är så roliga som när du är med. Du bjuder på dräpande kommentarer både här och där. Tack för att du hängde med.
Fredagens träning blir också veckans sista. Efter en riktigt tuff vecka så återstår nu ett pass, ett G1 på två timmar som dessutom innehöll sex stycken maxspurter på en minut.  Tufft sa Bill. Jo, tufft var ordet sa Bull. Som om inte det skulle räcka med cykel för idag, så vill också Annika ta en runda när  hon kommit hem från jobbet. 

Vecka 27/träningsvecka 13

Va! Är vårsäsongen av Swe-Cupen är redan över? Vart tog den vägen?
Det är väl så när man har roligt, tiden går väldigt fort. Första målsättningen med våren 2018 är i hamn, att kvala in till UCI 2018 Gran Fondo World Championships i Varese Italien. Det andra målet var att kunna prestera bra på SM. Vilket gick så där. Efter att ha strulat till det för mig på tempot så tog jag mig i kragen och gjorde ett bra linjelopp i stället. Men det är bara att lägga våren åt sidan för nu är det nya mål som gäller.

Nu flyter det mesta på ganska bra!

Jag kommer att köra Nordiska mästerskapen i Norge under vecka 31, och jag kommer att köra i blågula färger i båda disciplinerna. För på onsdagen så ramlade det ner ett mail från veteran rådets Stig Andersson Plate. Där det förkunnades att jag blivit uttagen att representera Sverige på Nordiska Mastermästerskapen. Ett mästerskap som i år arrangeras av Norge. Klubben som arrangerar är IF Fröy och tävlingscentrumet är Ås i Akershus. Jag kommer också att köra Swe-Cupen vecka 33. Men den stora utmaningen blir att vara i form till vecka 35 i stället. Det är då som Gran Fondo World Championships i Varese går. Eftersom det är mitt sista år i H-55 så har jag inga större förväntningar på att göra några framskjutna placeringar, men jag vill vara i form när jag ändå står på startlinjen.
Under veckan fick jag också ett erbjudande från Dan Karlsson från Mantorp om att ingå i en sub 7 satsning med Östergötland. Själklart tackade jag ja men med lite reservation på hur mitt eget upplägg ser ut 2019.


Eftersom jag nu kvalat in till Italien så är det lika bra att dra igång med förberedelserna. Så den här veckan har jag ett fart pass, ett femtimmars G1 ink. 10min EB varje timma som avslutas med en G2 i en timma. Två fyratimmars G1 varav det ena innehåller 5sek max varje halvtimma.

Veckan startade med en vilodag från cykeln. Tävlingen i Gottne och en lång resa satt i både ben och huvud. Dessutom så stod planering av VM äventyret på programmet. Boende och resa måste fixas i tid. Tisdag så körde jag veckans fartpass. Började med tre repetitioner av intervallerna. På tisdag så var vädret riktigt bra, en sådan där dag som  man vill att en nordisk sommardag skall vara. Helt vindstilla och 29°.
Onsdagens träning, hur var den? ja man skulle kunna klassa den som en nära kollaps! Jag körde ett G1 05:00:00ink 10min EB varje timme, sedan G2 sista timmen, eller rättare sagt skulle ha kört. Allt gick bra i tre och en halv timma, sedan tog orken slut. Fick verkligen plåga mig hem på det jag hade kvar i kroppen, och det var inte mycket. Sista timman var brutalt jobbig, men jag försökte verkligen att hålla farten uppe.

Torsdagens träning blev ett G1 ink. på fyra timmar inklusive 5sek max spurter varje halvtimma. Lätt pass? Nä! Efter onsdagens genomklappning så var det svårt att få upp pulsen de första fyrtiofem minutrarna på torsdagens pass. Men å andra sidan så gjorde onsdagens pass att jag inte överdrev torsdagens, jag orkade helt enkelt inte. Passet genomfördes på undre halvan av mina värden, men inom zonerna. För övrigt så var det en fin dag för cykling. Fredagen är sista dagen på jobbet innan semestern så därför så blir det en vilodag från cykeln. Det finns en hel del annat som också måste göras. Till exempel så står det två cyklar i garaget som skall genomgås innan jag drar på träningsläger till Norge. Dessutom så skall mina och Annikas cyklar gås igenom och underhållas.
Söndag och veckans sista träningsdag. I dag körde jag ett G1 pass på fyra timmar. Skönt att efter två vilodagar komma igång igen. Men passet blev ganska sent på dagen och jag känner mig lite stressad för att försöka hinna med allting. Träningsveckan har fungerat hyggligt bra tycker jag och det skall bli spännande att få cykla i berg nästan en hel vecka.