1/9 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Idag är det vilodag nummer två. I stället för cykling så kommer det att bli en utflykt, här finns massvis att titta på.
Idag är det Sivan som bestämmer vad eller vart resan går, och den är hemlig. Vi börjar dagen med att resa till Lindt choklad fabrik i Varese. Här fanns det hur mycket som helst att sätta ögonen i. Rena drömstället för en gottegris som jag. Efter att ha dreglat runt i affären ett tag så är det dags att fortsätta resan. Resan gick nu vidare mot Como som ligger ganska nära den Schweiziska gränsen. Regnet tilltalar i styrka när vi stannar till inne i centrala Como. Vi letar upp en restaurang, denna ligger ett stenkast från Comosjön. Annika och Sivan beställer varsin pasta Carbonara. Men får in två stycken pasta bolognese! Sivan tror ju inte att det är sant, den fanns ju inte ens med på menyn säger hon. Det är så här att jag och Stefan inte hörde riktigt rätt när damerna ville att vi skulle ta hand om beställningen medans dom gick på toan. Åh det gjorde vi med bravur, trodde vi. Alla åt upp maten i alla fall medans nu regnet formligen vräker. Vi har lämnat restaurangen och får söka skydd mot regnet under en markis. Men snart lugnade det ner sig såpass mycket att vi kunde vandra bort mot dagens överraskning. Como-Brunate bergbana är en sevärdhet och riktigt häftig att åka i. Brunate en liten by upp i bergen utanför Como. Här blev det en kaffepaus efter att vi begrundat utsikten över Comosjön. Brunate har en annan sak också, en kolossalt fin kyrka. Vi gick in i den och blev stående och gapa när vi öppnade dörren. Utsmyckningen var helt fabulös, tror alldrig jag sett något liknande. Efter massor av fotografering både inne som ute så var det dags att bege sig hemåt mot hotellet i Gallarate. En trevlig dag som slutade med en middag inne i Gallarate.

31/8 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Vaknar halv sex av att det är en fotograf som tar kort på oss på rummet. Plötsligt blixtrar det till två gånger till och snart hör jag ett bekant muller, det åskar utanför. Regnet formligen vräker ner och det blixtrar och dundrar ganska bra ett tag. Men efter att vi käkat frukost och klätt oss så reser vi iväg till race centrat i Varese. Vi vill kolla in vart vi skall ta vägen på söndag när det är dags för linjeloppet.
Idag har vi vilodag från tävlingar. Ja lagtävlingen körs idag men ingen av oss Skoghalls cyklister deltar i den. I stället ägnar vi dagen åt att titta på linjebanan. Vi har testat den första klättringen och utförskörningen redan, det gjorde vi på tisdagen. Men idag körde vi hela banan i bil. Jag vet faktiskt inte vad som är värst. Utförskörningar eller de många backarna. Tror dock att utförskörningarna är värre. Har aldrig tidigare varit i närheten av liknande banor. Utförskörningar i kolossalt smala gränder men fler hårnålar som grädde på moset. På många ställen i mörk lövskog.
Vi hoppar ur bilen på ett ställe och provar på en backe. Uppför är det som sagt var ganska enkelt,  det är ju bara brant, men nerför. Ja jag säger då det, det här kommer att bli en väldigt spännande och speciellt.

WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE 2018 TEMPO

Så är vi så framme vid det årets höjdpunkter, VM 2018 i italienska Varese. Dagens tävling är det individuella tempot. Vanligtvis brukar startintervallerna ligga på 60 sekunder mellan de startade, men här på VM är det 30 sekunders intervaller. Detta gör ju att det kommer att vara tätt med folk utefter hela banan hela tiden.
Vi kommer fram till Ipodrome klockan 08:00 och hittar en bra parkering inne på själva arenan. Sarah startar först av oss Skoghalls cyklister, hon startar 10:13.00. Jag startar 11:22.30 och Stefan startar 15:28.30 så det blir en lång dag. 
Jag värmer upp på en lånad trainer. Arrangörerna står för trainerns, det är bara att haffa en när den är ledig. När klockan är 11:05 så går jag in i startfållan. Hittar mig en stol och sätter mig ner för att vänta på min tur att få cykeln kontrollerad. Mätningen är inga problem, och inte hittar de någon motor i ramen eller andra hjälpmedel, så allt är okej. En halv minut före mig startar Alexandros Siatravanis från Grekland, en kille som man inte vill möta i en mörk gränd en lördagskväll. Men nu är det min tur. Jag rullar fram till startlinjen och sätter mig tillrätta på sadeln och klicka i pedalerna. Framför mitt visir ser jag fem fingrar, dessa minskar med en finger per sekund och snart visar starten en flat hand och pekar ut mot banan. Jag är iväg på min tredje VM start i tempo. Den här gången är jag älst i startgruppen.
Jag kommer bra igång tycker jag. Efter femhundra meter kommer man till en högersväng som direkt följs av en nittograders kurva in i en smal gränd. Den första går bra men så kommer jag helt fel i nittograders kurvan i stället. Tappar väl lite moment men ingenting som påverkar mitt cyklande. Efter detta så får jag bra fart på grejerna och ner till den första rondellen som kommer efter ca två kilometer, här svänger vi av till höger. I rondellen passerar jag Alexandros. Ner till nästa rondell är det lätt cyklat och jag håller bra tryck nerför backen. Framme vid rondellen är jag lite övertänd och har svårt att få till en bra linje. Men nu går det uppför hela tiden tills man kört sju kilometer. Jag tycker att jag har bra kontroll på vad jag skall göra, ligger lite över mina wattsiffror men en dag som denna så bör man göra det. Mot slutet av backen så känner jag nog av de där extra watten som man lagt på. Men nu är jag uppe på högsta punkten och har några kilometer kvar tills vändningen.
Vändningen är katastrofal, jag tror att vi skall köra runt i rondellen men vi vänder strax innan. Jag låser både fram och bakhjul vid inbromsningen, trots detta så håller jag på att köra över en komisarie och två poliser! Nu gick det bra och jag var på väg mot målet. Det går nu lite lätt uppför ett tag innan utförskörningen börjar. När jag når banans högsta punkt igen så går det utför i fem kilometer. Det här är det som jag brukar vara bäst på, att hålla bra tryck nerför. Men inte idag! Irriterande att jag inte orkar få upp trycket nu när det behövs som bäst. Det partier som vi testade extra igår gick hur bra som helst i race fart. Man kunde ju också välja linje på ett helt annat vis idag. In mot målet känner man nu av att man har tagit i. Benen är stumma och vill inte riktigt hålla med hjärnan när den säger "tryck till". Men nu kommer skyltarna oftare...300 metri...200 metri...100 metri och in i mål 32:28.25 blev tiden, vilket räckte till en 18:e plats. Missnöjd? Nä, det kan jag inte vara, vist hade man hoppats på något bättre, men jag gjorde vad jag kunde.

29/8 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Onsdagen den 29/8.
Idag börjar det, inga tävlingar men en hel del annat som måste göras. Allt startar klockan 10:00 och slutar 20:00.  Från klockan 10:00 - 18:00 så är det registrering, kontroll av tempocykel och nummerlappsutdelning i Race Village P.zza Repubblica. Klockan 14:00 - 16:00 är det genomkörning av tempobanan. Klockan 17:00 - 18:00 så är det en technical briefing av tempobanan. Kvällen avslutasklockan 18:00 - 20:00 med open ceremony i Race Village P.zza Repubblica.
Man behöver inte delta i allt detta utan väljer självklart vad man själv tycker är viktigt.
Vi reser in till Varese vid middagstid. Det är fortfarande ganska så lugnt inne i stan när det gäller cyklister. Vi hittar en bra parkering för att ställa ner bilen och bege oss till race centret inne i stan. Vi har tagit med oss tempocyklarna så att vi kan göra en kontroll mätning. Framme vid torget där race centrat är, är det mera ruch. Först går vi bort till kontrollmätningen. Själva mätningen får vi faktiskt göra helt själva. Blir lite orolig när ingen kan tala om för mig om det är rätt eller fel, men det ser bra ut. Efter kontroll mätningen så går vi vidare för att registrera oss. Själva registreringen går väldigt smidigt, och man fick ut nummerlapparna för både tempot och linjeloppet. Vistelsen vid race centrat avslutade vi med att handla lite prylar. Lite gel, sportdryck och kläder blev resultatet. Tillbaka till bilen så gjorde vi oss redo för att testköra tempobanan med tempocykel. Vi cyklade igenom staden till startområdet. Vi bestämde oss för att köra hela banan en gång och sedan åka tillbaka ut på banan och kolla de svåraste partierna en gång till
Stängda vägar skulle det vara mellan 14:00 - 16:00. Ja delvis, men inte helt, polisen trodde att de hade koll, men det hade de inte. Två timmar är ju alldeles för lite att kunna köra banan på. Det blev naturligtvis gröt tjockt med cyklister. Vi kör en gång i alla fall sedan återsammlas vi vid starten av tempot. Några kluriga partier vill vi kolla en extra gång. Bland annat är det in och utgången av en tunnel och utgången av en rondell som vi tycker ser lite kluriga ut. Men när vi fått åkt några gånger så känns det bättre. Vi packar ihop för att resa tillbaka till bilen.

28/8 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Idag tisdagen den 28/8 är första dagen i Italien. Frukosten på hotellet är inte okej och det är tur att vi inte har betalat för den i förväg. Det mesta saknades till vad man kan kalla en Continental frukost. Dagens aktiviteter blev att utforska vart start och mål på tempot är. Men för att ta oss dit så tog vi bilen. Väl framme vid starten så var det inga problem att hitta själva banan.
Från starten inne vid Varese Ippodromo och de första kilometrarna är det riktigt dålig asfalt. Stora hål, brunnslock och tvära svängar in i trånga gränder innan vi kommer ut på Viale Valganna. Efter ett litet tag kommer vi till en rondell. Vi svänger höger och fortsätter följa Viale Valganna i ca 1 kilometer innan vi kommer till en ny rondell. Här gör vi ett helt varv och kör tillbaka till den första rondellen. Nu börjar också uppförsbacken. När vi kommer tillbaka till rondellen vi tar höger och kommer upp på väg ss233. Nu är vägen mycket finare och det till och med några partier med helt nylagd asfalt. Efter ett tag så kommer det en märklig rondell, eller man kan kanske kalla det för en för omväg, innan vi återigen kommer ut på ss233. Vi kör också igenom några tunnlar, varpå den första var mycket länge än den andra. Efter ca. 7 kilometer så ändrar banan karaktär. Det blir lite lätt utför och väldigt mycket rakare väg. Så efter 11 kilometer kommer vändningen. Här har arrangören tänkt till. Man har vändningen i en rondell!
Vägen tillbaka till målet inne i Varese är ju nästan lika fast omvänt mot utvägen. Men på några ställen skiljer den sig. Som till exempel vid den långa tunneln.  För på tillbaka vägen så kör man på utsidan av tunneln. Det blir här två skarpa svängar varpå den sista är lite lurig. Man tvingas lämna idial spåret på grund av en håla, på det viset trycks man ut i körbanan. Till och med nu på träningen hände det en olycka just i den här kurvan. Riktigt oturligt för oss svenskar eftersom det var Cecilia Hansson som drabbats.
Vi följer nu samma vägen tillbaka ända till vi har 400 meter kvar. Då viker vi av till höger upp i en väldigt brant backe på Via Galileo Ferraris. En ny skarp högersväng leder oss upp på Via F Albanien och tillbaka till Varese Ippodromo. En ganska tuff tempobana kommer att sätta oss cyklister på prov.

WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Måndag och vi sitter äntligen på planet som skall ta oss till Italien. Vi kommer att tillbringa en hel vecka här nere. Hoppas ju att vi kommer att uppleva mer än cykel, men programmet ser späckat ut.

Den 29/8 ser ut att bli körig, startar klockan 10:00 och slutar 20:00.

10:00 - 18:00 Registrations Race Village P.zza Repubblica.
14:00 - 16:00 ITT Race Course Recon Horse Track Ippoddromo Le Bettole.
17:00 - 18:00 ITT Technical Briefing Race Village P.zza Repubblica.
18:00 - 20:00 Open Ceremony Race Village P.zza Repubblica.

Den 30/8 är det så dags för tävling. Redan klockan 07:30 rullar den första startande av startrampen och det individuella tempot är igång.
7:30 - 17:30 Individual Time Trial Horse Track IPPODROMO LE BETTOLE
09:00 - 18:00 Registrations Race Village P.ZZA REPUBBLICA
18.30 - 19.30 ITT Podium Ceremony Race Village P.ZZA REPUBBLICA

Den 31/8 är det lagtävlingen som skall köras.
09:00 - 18:00 Registrations Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
14:30 - 15:30 Team Relay Briefing Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
17:00 - 19:30 Team Relay Town Center VIA SACCO.
19:30 Team Relay Podium Ceremony Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
20:30 World Cycling Galà Dinner Race Village P.ZZA REPUBBLICA.

Den 1/9 är det en välbehövlig vilodag. Men det finns saker att göra.
09:00 - 19:00 Registrations Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
10:00 - 17.00 Race Village Entertainement Events Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
15:00 - 16:00 UCI GF Technical Briefing Race Village P.ZZA REPUBBLICA.
18:00 - 22:00 Beer Party Race Village P.ZZA REPUBBLICA.

Den 2/9 är det så avslutningsdag. VM avslutas som sig bör med linjeloppet. Klockan 7:00 startar den första gruppen av cyklister.
07:00 - 08:45 Start - UCI Granfondo World Championship Town Center Via Sacco
11:30 - 15:00 Finish & Pasta Party Race Village P.zza Repubblica
14:00 Podium & Closing Ceremony Race Village P.zza Repubblica

Benvenuti a Varese

Så är det då äntligen dags att ge sig av på årets cykel fest. World Championships i Varese, och cykelns hemland Italien. Det är nästan så att man får ståpäls som Gunde skulle ha sagt. Att få uppleva ett så stort mästerskap som VM är ju bara fantastiskt. Att det sedan är i Italien är ju som russinen i kakan, åh vad jag skall njuta. Det här blir mitt tredje VM och troligen också ett av de häftigaste VM för amatörer. Det ryktas om att backarna är riktigt jobbiga, och många både uppför som utför.
Varese är en stad i den italienska regionen Lombardiet i Italien. Staden är huvudort i provinsen Varese och ligger en timmas bilkörning nordväst från Milano. Jag brukar tycka att det är kul att se på byggnader så en tur till Santuario di Santa Maria del Monte är inte helt omöjligt att det blir. Italien i sig är ju fyllt till bredden av gamla byggnader, så här finns det möjligheter.
Den här gången är det inte så många från klubben som kvalat in till VM som det var 2017 i Albi. Vi är tre stycken från Skoghalls CK Hammarö som reser ner till Italien. Sarah Carling, Stefan Schützer och jag. Sarah fick ett Wild Card och Stefan har en personlig plats i form av Svensk mästare i linje 2017. Jag kvalade in under midsommarhelgen genom att köra bra på Gran Fondo tävlingen i Danmark. Annika och Siv-Inger hänger också med ner, vilket gör det hela ännu trevligare.
Söndagen går åt till att packa väskor. Det är mycket som skall med, ändå försöker man begränsa sig till det minimala för viktens skull, det är inte så lätt när man måste prioritera vad som skall med och vad som jag inte behöver lika mycket. Det blir en inre kamp om en del saker, men tillslut så bestämmer jag mig. På eftermiddag kommer Sarah, Stefan och Sivan hem till oss i Åmotfors. Alltid lika trevligt att träffas och småprata lite. Minnen från Albi dyker av naturliga själ upp i våra sinnen, och vi skrattar gått åt en del episoder som inträffade. Den här gången är ju resesällskapet bantat till mindre än hälften av de som var i Albi. Men jag är säker på att skratten kommer att vara minst lika många.
Redan måndagen den 27/8 lyfter planet från Gardermoen flygplats till Italien. Skönt att komma ner och bekanta sig lite med omgivningen innan det drar igång på allvar. Det är alltid skönt att reka banorna innan tävlingarna börjar.
/Italia, attenzione. Qui ci sono alcuni pazzi dalla Svezia.

Vecka 34/träningsvecka 20

Nu är det nära, det här är den sista träningsveckan innan VM i Varese. Veckan innehåller två tuffa pass och fyra ganska så lugna. Veckans tuffa pass är ett fartpass och ett G1 01:30:00ink. 4 x 10 min med 40/20 intervaller på max. De lugnare passen är två stycken G1 på en timma vardera, ett G1 på fyra timmar och ett G1 på fem timmar.

Måndag och jag väljer att köra, eller försöker köra fartpasset. Benen är sega efter helgens tävlingar men jag gör allt vad jag kan för att genomföra träningen. Jag skulle kunnat valt ett enklare pass, men vill sprida ut de hårdare passen och blanda dom med de något enklare passen.
På tisdagen så körde jag ett G1 pass på fyra timmar. Blev en del höjdmeter(ca.1500h/m). Jag ville testa ett kompakt vevparti som jag lånat av Annika. Tror att det kommer att behövas i Italien. Kände mig fortfarande lite sliten i kroppen, men nu återstår det bara ett tufft pass innan avresan till VM.
Jag bruka kunna vara disciplinerad när det gäller träning, men på onsdagens tempo träning gick det bara inte. Passet skulle varit ett G1 pass på en timma. Ett G1 är lågintensiv träning, och det gick bra i ca. 12 kilometer. Mest på grund av att det blåste så vedervärdig motvind hela tiden. Men sedan fick jag sida med och allting kändes fruktansvärt lätt i tio kilometer. När jag kommit till Adolfsfors så blev det motvind igen, men nu var jag så inne i cyklande så jag glömde helt enkelt bort att titta på wattsiffrorna. Låter kanske lite underligt att man inte märker att man tar i mera, men jag trängde nog bara bort känslan och körde. När jag väl blev medveten om att jag låg alldeles för högt på wattsiffrorna så var det ju försent, jag var hemma.
Torsdag blev det lite stressigt. Ett möte på banken gjorde att jag kom iväg lite senare än förväntat. Lite stressad över att det också börjat regna så hittade jag inte rätt träningsfil i cykeldatorn. Jag valde vad jag trodde var riktig fil och drog iväg. Men efter femton minuter så skulle första intervallen köras, den skulle vara på 40 sekunder. Men i cykeldatorn ploppar det upp en intervall på tio minuter! Jag kör i någon minut innan jag bestämmer mig för att stanna och börja om istället, jag vill så gärna köra det programmet som jag planerat köra. Dessutom regnade det nu riktigt bra, så det var ingen ide att stressa längre. Bytte träningsprogram till ett G1 01:30:00ink. 4 x 10 min med 40/20 intervaller på max. Det här var det sista tuffa passet innan vi reser ner till Italien och VM. Den första tian av intervaller kändes otroligt jobbig, och jag funderade på hur i hela världen jag skulle mäkta med de tre andra. Men på något sätt så anpassar sig kroppen till vad man utsätter den för.

Fredag blev det ett G1 pass på en timma. En sista test på allebiken inför äventyret i Italien. Men jag har ett stort problem när det gäller tempocykeln. Sadeln är ett rent helvete. Den ger mig störst problem när jag tränar. När jag tar i lite mer och kör lite tuffare märks inte sadeln så mycket, men när man kör en G1:a tar man inte i lika mycket vilket innebär att man sitter annorlunda. Detta har resulterat i flera köttsår på ett olämpligt ställe. Därför har jag beställt en ny sadel, men den hinner jag inte få före avresan till VM.
På lördag så körde jag sista träningspasset. Ett G1 pass på fem timmar tillsammans med Jakob. En trevlig runda som gick från arenavägen i Sunne via Olebyn, Eksärad, Bärgsäng, Hagfors, Munkfors och tillbaka till Sunne. Vi körde lite för hårt för ett G1 pass, men miljön runt om i Värmland gör att man glömmer bort sig. Jag har gjort vad jag kan när det gäller träning, så nu är det mest vila som gäller.

Västboloppet (Swe-Cupen)

Det är den 87:e upplagan av cykelklassikern Västboloppet. Men trots detta så är det min allra första. Burseryds IF är arragörsklubb för Västboloppet, och nytt för i år är att även Swe-Cupen för veteraner ingår. Linjeloppet körs på en 18km-slinga utanför Burseryd. H-50 till H-60 kör totalt fyra varv(72km)på denna bana.
Regn, rusk och tätt mellan startgrupperna. H-55 gruppen startar två minuter efter H-30/40 gruppen. Men okej ungdomarna bör väl hålla undan för oss gamla gubbar. Starten är lite bökig, ut från startfållan och till vänster in mot Burseryd. Efter ett litet tag tar vi höger in på en liten väg mellan husen och efter några hundra meter tar vi höger igen mot kyrkan. Här passerar vi målet första gången i dag. Direkt efter målet svänger vi 180° vänster och nästan direkt efter det så tar vi 90° höger. Detta följs av banans enda backe. En backe på 200 meter. Sedan går det utfört ett litet tag före det kommer en skarp högersväng som direkt följs av en lika skarp vänstersväng. Men nu är det slut på det tekniska, för nu är vi ute på stora vägen. Vi har fortfarande master motorcykeln framför oss och jag är osäker på om han har släppt oss. Ännu rörigare blir det när vi ser att vi är på väg ifatt H-30/40 gruppen. Jag ligger längst fram och vet inte vad jag ska göra. Men tillslut bestämde jag mig för att köra om klungan och alla andra i H-55 klassen följde med. Plötsligt står det en komisarie mitt i vägen och vinkar med sin röda  flagga. "stopp, stanna ropar han, varpå alla stannar. H-30/40 Måste stanna och släppa förbi H-55" men det är ju vi som är H-55 är det någon som säger. Varpå vi får fortsätta cykla. Sedan händer det inte så mycket innan vi kommer in till Burseryd för varvning. I den första tvära vänstersvängen blir det ett missförstånd. Någon tror att vi ska köra rakt fram varpå några cyklister krokar ihop. Jag känner att någon kör in i mitt vänstra lår, sedan hör man ljudet av karbon som går i asfalten samtidigt hörs en ramsa som inte kom från prästen i Burseryd i alla fall.
In mot varvningen tar jag täten och trycker till lite extra i kyrkbacken. Fältet sträcktes ut ordentligt men återsammlats igen när vi går ut på stora vägen. Jag känner mig pigg i kroppen och bestämmer mig för att köra det andra varvet. Trycker på lite extra ibland och slår av ibland. Den här gången gick det bättre när vi kom in till Burseryd för varvning. Den här gången klämmer jag på ordentligt i kyrkbacken, också den här gången blev resultatet att fältet sträcktes ut. På tredje varvet så går två cyklister från CK Valhall i väg. Båda två kör i H-50 så jag behöver inte bry mig. Istället får H-50 gubbarna försöka jaga ifatt. Men det är bara två stycken som verkar vara intresserade. Dessa två orkar tillslut inte jaga ensamma, fast ett tag såg det ut som om dom skulle klara av det.
Det händer inte så mycket nu, vi går ut på fjärde varvet och då kommer komisarie Tommy Prim upp till oss. Han säger att ledargruppen i H-30/40 är på väg ifatt oss. Men att det går bra om vi håller ut till höger. Men när det återstår ca 8 kilometer stoppar Prim oss, han vill släppa förbi resten av H-30/40 gänget. Bara att lyda komisarie Prim. Men snart får vi rulla igen. In mot Burseryd och in i den lite tekniska delen ligger jag dåligt till. Sitter bakom Anders Rydén från Hisingen CK och har flera cyklister runtomkring mig. Plötsligt ser jag en öppning och tar upp jakten på Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tyvärr så hinner jag inte riktigt fram. För just när jag är ifatt Stig så upptäcker han det och trycker till lite extra över mållinjen. Stig vinner dagens linjelopp och jag tar andra platsen före Anders Rydén.
I swe-cupens sammanlagda tävling för H-55 är det otroligt jämt. Efter mina beräkningar så leder nu Stig Andersson Plate från Uddevalla CK med ett poäng före mig. Både jag och Stig skall till Italien på VM och kommer på så vis att missa Svanesunds veteran tävling, men vi är tillbaka till cupavslutningen i Stockholm. 

Värnamotempot (Swe-Cupen)

På fredags eftermiddag hämtade Annika mig på jobbet. Vi skall resa ner till ett ställe som heter Reftele. Har aldrig någonsin hört talas om orten tidigare, men det blir nog bra. Vi kommer ner ganska sent på kvällen till Reftele Wärldshus där vi skall bo.
Lördag och tävlingsdag. Startar dagen med hotell frukost. I dag är det generalrepetition inför VM tempot i Italien. Jag har ingen aning om hur formen är, det är alltid lika svårt att säga. Men veckans träning har i alla fall känts bättre än på länge. Nu är Värnamos tempobana inte speciellt krävande när det gäller den tekniska delen, dessutom så är banan nästan befriad från höjdmeter(130m/stigning på 30km). Den är krävande på ett helt annat vis. Man måste ha focus på vad man håller på med hela tiden, det finns inget ställe där man kan slappna av en tiondels sekund. Det gäller att verkligen hålla ett så jämt tryck/tempo som det bara går. Det svåra med det är ju att veta hur hårt skall jag gå ut i dag? Allting hänger ju egentligen ihop med dagsformen också.

Värmer upp på trainern innan tävlingen i dag. En halvtimma kör jag sedan rullar jag på tempocykel ett tag innan jag sticker iväg och kontrollerar cykeln. Den är okej och jag kliver in i startfållan. När Walter Gabrijelcic från Aktivitus startar är det en minut kvar innan det är min tur. Jag rullar fram till startlinjen och sätter mig tillrätta, knäpper på cykeldatorn och väntar på att startern skall räkna klart..5...4..3..2..1 gååå!

Äntligen är jag iväg. Idag står jag upp lite längre innan jag sätter mig tillrätta på sadeln. Det går lätt i medvinden och det gäller att inte förivra sig och ta i för mycket utan man håller sig till sin plan. Efter någon kilometer tittar jag på cykeldatorn och ser att wattsiffrorna ligger lite högt, men inte våldsamt högt. Jag tittar ner igen, men va! Datorn står på noll kilometer? Har jag glömt starta den? Trycker på den igen men ingenting hjälper. Va fa'n, okej jag ser hur fort det går och vad jag har för wattsiffror och jag kan inte göra något åt det nu. Jag ser hur fort jag tar på Walter och snart har jag passerat honom. Anders Carlestam från CK Dainon startade två minuter före mig, men nu ser jag ryggen på Anders. Vid vändningen så har jag kanske 100m kvar till honom. Men efter vändningen blir det motvind och det verkar nästan som han trivs bra i vinden för han stretar i mot bra, men tillslut kommer jag om honom.

Nu börjar jag känna av tempot och ser att siffrorna dippar under mitt mål oftare. Det är svårt att hålla fokus på en sådan här bana, men det är ett måste på tepmo och speciellt på Värnamotempot. Jag höjer siffrorna igen ett tag men de svajar upp och ner. Men så möter jag Tomas Nyberg från team LVL CK. Tomas är regerande svensk mästare i H-55 klassen och kan klämma tempo. Det sporrar mig ytterligare när jag möter honom och ser hur pigg han verkar vara. Men när det återstår ca två kilometer så tappar jag fokuset för ett ögonblick, inte länge kanske 200 meter, men det räcker. Ja det räcker för att man nu hela tiden ligger under siffrorna som man vill ha. En sista ansträngning inför målgången, jag tar i vad jag har men kommer ändå inte upp. Två skarpa kurvor och där passerar jag mållinjen. 

När jag gick i mål hade jag ingen som helst aning om vilken tid jag hade eller hur fort det gått. Men efter ett tag så får jag reda på att jag har vunnit H-55 klassen före Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden och Ingvar Karlsson från Kungsbacka CK. Men Tomas Nyberg då? Jo, Tomas körde i H-40 klassen och körde in på tiden 41:01,5 jag vet inte om Tomas var nöjd med den tiden men jag var nöjd med min som blev 40:57,9.

Vecka 33/träningsvecka 19

Nu närmar sig slutet på säsongen och Swe-Cupen gör sista rycket inför avslutningen i Stockholm den 8-9 september. Det känns också i luften att hösten är här, kallt och ruggigt, jag önskar värmen kom tillbaka.
Veckans träning är väldigt lugn i jämförelse med tidigare veckor. Veckan består av ett fartpass, två stycken G1 på en timma vardera och ett G1 01:30:00 ink. 7 x 30sek på max. Veckan avslutades nere i Värnamo med Swe-Cupen, Värnamotempot & Västboloppet.
Den här veckan har det varit mycket fundering över tempocykeln. Har stora problem med bromsarna på denna. På så vis så smyger det sig in en osäkerhetsfaktor. Har faktiskt funderat flera gånger på att gå tillbaka till den gamla cykeln. Veckan har också handlat mycket om inställningar av olika de slag. Detta efter att jag hittade skador på några 3D scannade detaljer till styret, och dessa måste jag byta ut.
Måndagens träning var G1 pass på en timma. Detta kördes på tempocykel. Jag har höjt sadeln 5 mm för att komma högre upp med röven, och på så vis bli mer aerodynamisk. Måste säga att det kändes jätte konstigt första milen, men så efter ett tag så verkade det som att jag hittade positionen. Kanske ska prova att sänka styret också, vilket skulle göra att man blir ännu mera aerodynamisk. Men då kanske man inte får ner någon luft i lungorna.
Men på tisdag fick tempocykeln stå stilla, i stället blev det ett Fart pass x 6 intervaller på Tarmacen. Intervallerna var 6 x 1 min, 6 x 20/40 sek. och 6 x 40/20sek. Kändes riktigt bra, okej intervallerna är alltid jobbiga. Men återhämtningen var snabb och jag kände mig fräsch hela passet. En riktigt go känsla faktiskt.

Onsdagen blev en repris på måndagens träning. Alltså ett G1 pass på en timma på tempocykeln. Jag testade  med att sänka sadeln 2mm, men och också att sänka styret 5mm. Jag vet inte vad jag ska tycka. Att sänka styret visade sig inte vara några problem, på träning skall tilläggas. När det blir skarpt läge, alltså tävling så kommer det nog att visa sig om det är bra eller inte. Sadeln blev ganska bra, men det är lite samma sak här, det visar sig hur bra den blev redan till helgen.                         
Torsdag är veckans sista träning. Passet består av ett G1 01:30:00 ink. 7 x 30sek på max. Jag kör passet på SL3an runt Köla. I morgon är det resdag och därmed också vilodag från träningen. Men för en gångs skull så kommer jag att jobba en hel fredag vilket troligen kommer att chocka chefen. Men det innebär också att vi kommer att komma ner till Räftelse ganska så sent på kvällen.

Vecka 32/träningsvecka 18

Jag kände mig riktigt sliten på NM, men kan för den skull inte slå av på träningen just nu. Den här veckan har jag fem pass. Ett fart pass, ett G1 02:00:00ink 6 x 1min på max, ett G1 01:30:00ink 4 x 10min och två stycken G1 04:00:00.
Efter att NM mer eller mindre blev ett prakt fiasko för min del så är jag tillbaka i vardagsträningen igen. Vardagen har också återvänt när det gäller jobbet. Något ångestfylld cyklar jag ner till jobbet på måndags morgon. Som tur är så har jag väldigt mycket att stå i och reda ut efter fyra veckors semester så tiden går fort. Måndagens träning blev ett G1 på två timmar men 6x1 min på max. De enormt sega benen från NM var i alla fall något bättre, och det är jag glad över.

Tisdagens pass var ett G1 pass på fyra timmar ink. 5x1min 130+ kadens sista timmen. Nu kändes det mycket bättre faktiskt! De första 45 minuterna gick otroligt bra att hålla sig inom den nivån jag skall ligga på(5% över aerob tröskel). Det funkade också bra den närmaste två och en halv timma. Men efter fjärde 130+ kadensaren så kändes det jobbigt. Så väl hemma igen så var jag riktigt sliten. Men ändå så tycker jag att det var ett fall framåt från föregående vecka.
Onsdag blev en välbehövlig vilodag från träningen. Blev en del annat jobb. Gräsmattan(det som inte är uppbränt)klipptes och städade garaget i stället. En sväng till soptippen med skräp blev det också.
På torsdag så körde jag ett G1 01:30:00 ink. 4x10 min EB pass. Första tian blev riktigt bra, sedan så sjönk dom sakteliga i intensitet. Den sista tyckte jag var så dålig så jag trodde inte att jag nådde upp till mina gränsvärden. Men när jag kom hem och laddade ur cykeldatorn så såg jag att ja visst var de låga, men de höll sig faktiskt innanför i alla fall. Fredagen blev en blåsig dag, och då menar jag faktiskt riktigt blåsig. Blåsten ställde till med massor av trafikproblem på grund av nerfallna träd som låg över vägarna. Egentligen skulle jag ha kört ett G1 på fyra timmar men insåg ganska snabbt att det kommer inte att gå i blåsten. Därför blev det ett fart pass istället. Körde i rak motvind tills jag kört alla en minuters intervaller. Sedan vända jag och körde resten av träningen i medvind. Jösses vad lätt det gick.
Lördag och vädret var mycket lugnare, ja det blåste nästan ingenting. Starten på långa G1 pass är ganska tuffa i vanliga fall, men den här gången kändes det verkligen bra. Passet var det sista för den här veckan och var ett G1 pass på fyra timmar ink. 5x1min 130+ kadens sista timmen. Tisdagens fyra timmarspass kändes bra, men lördagens kändes ännu bättre faktiskt. En skön känsla så här i slutet av veckan.

Nordiska master mästerskapen 2018(linje)

Det här kommer bli en utmaning som heter duga. Jag är regerande nordisk mästare i H-55 klassen och kommer med säkerhet att få bekänna färg. Som tur är så är vi många svenskar som har potential att bli mästare. Vi har Tomas Nyberg och Stefan Kuhl som är två mycket starka cyklister med på laget. Dessutom så har vi ett trumfkort i spurtaren Stig Andersson Plate. Kan tänka mig att Walter Gabrijelcic och jag kommer att få jobba hårt under loppet.

Jag körde banan på fredagseftermiddagen för att se hur den var. Den första halvan är samma som tempobanans fram till vändpunkten. Den andra delen av linjebanan största utmaning kan bli vinden. När jag testade banan på fredag så var det ett riktigt segt avslut på banan. Detta på grund av en lång slakmota i riktigt hård motvind.

Söndag morgon och tidig frukost på hotellet, snabbt packa bilen och bege sig till startområdet. Inskrivning och viktkontroll av cykeln. Stig, Stefan Walter och jag samlas för att diskutera olika tänkbara scenario som kan dyka upp. Vi har en huvudplan och sedan kanske man också måste improvisera lite under loppet  gång.

Eftersom jag inte har känt mig i den form som jag vill vara i så tar jag på mig ansvaret att försöka fånga in eventuella utbryningsförsök av de övriga.

Det är masterstart i dryga en kilometer, sedan släpper mastern fältet. Direkt så är det en kille som höjer farten och jag sätter mig på hans hjul. Sedan håller det på så här ett tag. Även Tomas Nyberg och Stefan Kuhl tar in några försök till utbrytning. Efter 14 kilometer går Tomas Nyberg fram och kör riktigt hårt i en av backarna. Fältet sträcktes ut ordentligt men återsamlades igen. Nya försök till utbrytningar gjordes, och jag jagade ifatt. Men till slut så blev det två som kom iväg. En tiondels sekund funderade jag om jag skulle ta den här med, men bestämde mig för att släppa iväg dom istället. På så vis blev det ett mycket jämnare tempo. Jag höll avståndet till de två i utbrytningen ganska konstant mellan 25 och 40 sekunder. Men i backen vid varvningen kändes det att min dag var över. Jag sjönk som en bottenlös båt genom fältet och kände med ens att det var slut. 

Tomas och Stefan bryggade upp till utbrytarna och får till en bra utbrytning. Det hela slutar i alla fall ganska hyggligt för laget tycker jag. Stefan Kuhl vinner nordiskt guld på linjeloppet 2018. Riktigt roligt att höra hur nöjd Stefan var med mitt jobb på första delen av loppet. Vi körde som ett lag skall köra. Att det blev Stefan kan jag tycka är lite extra roligt, det var nämligen han som hjälpte mig att bli nordisk mästare ifjol.

Nordiska master mästerskapen 2018(tempo)

Fredag förmiddag reser Annika och jag till Ås i Norge. Ås ligger i Akershus fylke inte så långt från Tusenfryd nöjespark. Vi reser hit för att delta på nordiska mästerskapen. 

Nordiska mästerskapen på cykel arrangeras i år av Norge, och IF Fröj är arrangörsklubb. Tävlingen går några mil utanför Oslo. Vi bor på Quality Hotel Entry på Mastemyr. Det är samma hotell som är racer office för arrangemanget. Tempoloppet är seedat efter föregående års resultat vilket gör att jag har en väldigt bra startposition. Jag startar helt sist i H-55 klassen och har Martin Collander en minut före mig.

När vi kommer fram till tempobanans start finns redan klubbkompisarna Stefan Schützer och Fredrik Nylén på plats.just som jag skall ge mig iväg för att testa tempobanan så rullar Stefan,  Fredrik och sivan in efter att just ha kört linjebanan. 

Efter att ha kört tempobanan så kan jag bara konstatera att det är en tuff och krävande bana. Den är inte speciellt svår men man måste vara oerhört fokuserad så man inte gör några misstag,de kan i så fall bli ödesdigra. 

Lördags morgon startar med en redig hotellfrukost. Efter frukosten så går vi upp på hotellrummet och slappar en stund innan vi reser till tävlingsområdet. 

Jag värmer upp på tempocykel ett tag innan jag sticker iväg och kontroll mäter cykeln. Den går igenom utan problem så jag fortsätter att värma upp ett tag till. Men 11:30 går jag in i startfållan. Martin Collander startar 11:35 och jag 11:36. Innan start så tänkte jag på att jag inte får gå ut för hårt. Men vad händer när man känner sig pigg  och verkligen vill prestera? Jo man gör precis tvärtom. Direkt från starten så trycker jag på alldeles för hårt och fortsätter med det hela backen upp. Ligger nästan 100 watt över min tröskel. Men snart blir det mera lättåkt och det känns som om jag återgått till min ursprungliga plan. Fast symtomen för att det inte alls fungerar som det skall visar sig i backen upp mot  vändpunkten. Plötsligt känner jag hur tungt det går, men jag försöker ändå att hålla wattsiffrorna uppe. Men på hemvägen så märker jag hur siffrorna fortsätter sjunka, det spelar ingen roll hur mycket jag tar i dom är fortfarande alldeles för låga. När jag korsar mållinjen så är jag kolossalt besviken på mig själv. Först och främst för att jag inte höll mig till min plan. Sedan för att jag lagt för lite fokus på de nordiska mästerskapen. Jag har haft fokus på andra saker och det håller inte på den här nivån.

När den värsta besvikelsen lagt sig så tar Annika, jag, Stefan, Sivan och Fredrik en sväng in till Oslo. Där går vi på restaurang och käkar god mat. Efter maten så går vi iväg för att titta på platsen där terroristen Anders Behring Breivik startade sin fruktansvärda handlig. Oslo besöket avslutas med en mjukglass innan hemfärden till hotellet. 

Vecka 31/träningsvecka 17

Äntligen är det dags att tävla igen. I slutet av veckan så får man dra på sig landslags kläderna och försöka försvara linje titel från ifjol på de Nordiska mästerskapen. Men som med alla andra tävlingar så kommer jag skriva om dessa tävlingar i egna berättelser. Träningsveckan fram till nordiska mästerskapen då, hur ser den ut? Även den här veckan är det inte mindre än sex pass som skall köras förutom de två tävlingarna på nordiska.
Ett fart pass, ett G1 1:30:00ink 4x10 min med 40/20 intervaller på max, två G1 1:00:00ink 4x5sek på max och två G1 4:00:00. Varav det ena med ink 4x10min med 40/20 intervaller på max. Kommer troligen att byta ut något eller några pass mot Nordiska Mästerskapen.
Orkade inte riktigt hålla mig tills måndag och ny träningsvecka utan tjuvstartade med ett pass på lördagen. Ingen märkvärdigt pass, mera ett G1 pass runt Ränken  och Ottebol. Testade också de gamla Zipp 404 hjulen med aluminium kant. Ihop med Tarmacen fungerar de helt perfekt. Skönt att ha en andra cykel som är nästan lika bra som tävlingscykeln.
Förutom det lilla passet på lördag morgon var det massor av bad och umgänge med tre härliga tjejer som var fokus under hela helgen. Vilket innebar att det inte blev någon gemensam klubbträning till mormors glass café i Lysvik. Men troligen så fick jag i mig nog med glass i alla fall.
Efter att tjejerna åkt hem vid middagstid på måndag så körde jag igång veckans träning. Började veckan med ett G1 pass på fyran timmar ink. 4x10min med 40/20 intervaller på max. Ett pass som började bra, men sedan sjönk i kvalitet. Benen har varit sega ett tag och de var inte bättre idag. Efter hemkomsten från träningen så satt vi och slappade på altanen när telefonen ringer. "Farfar, det är jag, kan du hjälpa mig med lösenord till ett spel?" Klart att jag gjorde, men ingenting hjälpte. När vi prövar för fjärde gången så säger tjejen som ringt upp mig så här. "Fungerar det inte nu så måste du komma hit". Men det är ju snart natten, klockan är ju snart 22:00! "Det spelar ingen roll, du kommer hit för det fungerar inte nu heller"
Det tar inte fem minuter för mig att plocka ihop lite och sätta mig i bilen, men för en liten tjej som väntar på att farfar skall komma och fixa ett telefonspel tycker naturligtvis att fem minuter är en hel evighet. Varpå hon ringer ytterligare en gång och frågar om jag satt mig i bilen. "Farfar, jag är ute och springer". Va? Men varför i hela friden är du det? "Jag möter er nere i vägen,  är du snart här?" Ja vi är snart hos dig. Efter ytterligare någon minut så svänger vi av stora vägen  och i billjusen ser jag en tjej stå och vinka i  armarna. Lite längre upp i gatan kommer också syrran springande. Jag lyckades fixa till spelet och är naturligtvis dagens stora hjälte hos några små härligt busiga tjejer.
Tisdag startade jag och Annika med att göra en ny trappa till altanen. Efter det så bytte jag lager i ett framhjul till cykeln. Träningspasset blev ett G1 pass på en timma inklusive 4x5sek maxspurter. Senare på kvällen ringer mobilen, jag ser att det är ett välbekant nummer. "farfar sitter du i bilen? Du måste komma hit och bada med oss, vi är på väg till sjön,  kommer du? NUUUU!!!!!"
Ja, vi kommer både jag och farmor "bra, för vi vill att farmor gör kanonkulan". Vad gör man? Ja jag tar ju med mig kanonkulan och reser och badar. En härlig avslutning på tisdagen.

Onsdagens träning är ett G1 pass på fyra timmar. Nu märks det hur sliten man är i kroppen. Det är näst intill omöjligt att komma upp i den puls som jag vill ha de första 45 minuterna. Jag får verkligen slita, och när jag kommer upp i puls så sjunker den nästan lika fort igen.
Torsdag skulle varit träningsfri egentligen. Men jag kände att jag var i behov av att köra ett pass på tempocykeln. Den har faktiskt stått orörd i garaget sedan Swe-Cupen i Gottne. Passet fick bli en sväng runt Skillingmark. Kan väl säga att det kändes så där. Sega ben och trött i övrigt, men jag tror att jag behövde det här innan NM.