Tour of Ayrshire Gran Fondo

Idag är det Gran Fono som skall köras. Vi startar ihop med 45-49 och 50-54. Vi som är äldre får stå längst bak i startledet. Kallt som attan är det och blåser som bara den. Starten går och jag tar mig väldigt fort fram till spets.  Jag har inte tänkt bli avställd bara för att någon är i vägen. Det blir köra av med en endaste gång,  men hela tiden ligger jag långt fram.  Vinden är besvärlig och kommer mestadels från sidan. Efter ca två mil så svänger vi nästan 180°inne i en ny.  Direkt in över en smal stenbro och upp i en backe som är 1600 meter och 7-8% lutning. Jag ser till att jag är längst fram i ingången av backe och till min förvåning är det ingen som går om. Efteråt fick jag reda på att jag spräckte stora delar av fältet här. Men största delen åker av när vi kommer upp på toppen av backen och möts av en ruskigt hård motvind. Jag tycker att det går riktigt tungt,  men tydligen tycker de andra det också. För när vi kört ett tag så är vi nog bara 15-20 cyklister kvar. Dessutom är det bara tre kvar inklusive mig själv i min startgrupp. Vi är dock bara fyra stycken som drar rut på de andra och jag börjar bli lite smått gubbgrinig. Det bli ännu värre vind när vi är på högsta punkten och det bara är de skottska herdarna som skydd!
När vi kört i 70km så får jag nog. Klämmer i en tung jävla växel och bara drar, jag fick med en kille i min åldersgrupp. Vad jag inte viste var att vägen svänger och vi får medvind! Hastigheten går från 25-30 km/h till 60-70 km/h. Vi kör så här ett tag med snart märker jag att killen är helt jävla slut. De andra kommer snart tillbaka men gruppen har minskat betydligt. Vi är nu ca:5st, ja jag skriver ca: för hela tiden kör vi om folk som startade före oss och dessa försöker att hänga på. När  det är 15 kilometer kvar så kommer vi till en ganska seg backe. Vi är nu bara två kvar i min åldersgrupp och killen går om mig i backen. Men vi har varit där och rekat tidigare så jag vet att det snart kommer en till. Jag sätter mig på hans hjul och när vi når den andra backen så åker jag upp på sidan av honom och tittar på'n. Han funderar nog vad i hela fridens dagar jag är för en filur.  Efter detta så går jag aldrig om honom något mera. Hela tiden på hans hjul ändå in i spurten. Tyvärr så är mina ben så fulla av mjölksyra att jag förlorar spurten med en cykellängd. Men vilken helg jag har haft i Kilmarnock! En seger och en andra plats vittnar väl om att jag har gjort något rätt under vintermånaderna.
Ännu mer fantastisk blev helgen när alla Värmländska cyklister som reste till Skottland kan kvitera ut en VM biljett. Olof Hagliden OK Tyr,  Johan Fryksenius,  Andreas Rundquist och Sarah Carling alla från skoghalls CK Hammarö.

Tour of Ayrshire Chrono

Vaknar klockan halv fem, klarvaken. Idag smäller det på riktigt. Jag är lite orolig för att det skall bli regn idag. Vädret är grått och lite blåsigt när vi tar oss upp till startområdet.  Jag och Sarah blir ordentligt ompysslade av Åsa och Andreas. Deras stöd är obetalbar. Det är helt fantastiskt att ha någon som fixar allting runt omkring, kläder, vatten, tider som skall passas.. m. m..
Just innan jag skall starta så börjar det regna lite grann. Inte mycket men såpass att startrampen blir hal som såpa. Folk har stora problem med att bara komma upp på den.
Nu är det dax, äntligen greppar startern om sadelstolpen och säger att det är okej. När jag sätter mig på cykeln så håller han på att tappa taget och för ett ögonblick spred sig paniken i hela kroppen. Men nu är det  min tur,  jag ställer mig upp när de säger "fem sekunder " trycker till på pedalerna och jag åker på sladd av startrampen! Jag vet att jag skall ta det lugnt i första  riktiga kurvan och den första rondellen som förövrigt ligger i botten av en utförsbacke. Äntligen nu är jag på gång. Jag tittar på datorn och ser att jag ligger väl mycket över mitt normala watt värde. Men jag ser också att jag tar på killen framför mig. Jag börjar nu passera folk som startat före mig. Eftet fyra kilometer så byter vi väg in på en smal och krokig väg. Medvinden gör att hastigheten är hög när jag går in i två skarpa kurvor med skymd sikt och som avslutas med en liten trång stenbro. Här ligger en cyklist i vägen, tydligen har han gått på för hårt och hamnat i en häck. Jag klarar mig och kan gå på bra igen. Hela tiden passerar jag nu cyklister, samtidigt som jag nu bara är  tio sekunder efter killen som startade före mig. Jag har  ju riktigt bra koll på "mitt" lopp tycker jag. Bra wattsiffror gör att jag känner mig positiv inombords. Jag trycker mig förbli killen som startade före mig och ökar takten ytterligare lite. Vid en by som heter Moscow viker vi höger och in på en mindre väg med dålig asfalt. Plötsligt så känns inte asfalten lika dålig som när vi åkte ingår. Allting känns bra men plötsligt dyker det upp en cyklist bredvid mig. Killen som startade just före mig är på väg tillbaka. Men när  jag ser det så kontrar jag i den sista lilla uppförsbacken som tillslut tar oss ner mot målet i Kilmarnock. Jag kramar ut det sista ur benen de sista metrarna ner mot målet och går imål på 28:26.
Nu börjar en lång väntan. Inne i race centret rullar namnen på de tre första i varje klass,  ända upp till 40-45!
Plötsligt blir det aktivitet runt oss,  det kommer fram en kille från England, Michael Cross. Michael gratulerar mig till segern i klassen, och det visar sig att det var han som startade 30 sekunder före mig. Även Steve Burrows kommer fram och gratulerar, jag vet inte riktigt vad jag skall tro! Ingenting har kommit upp på storbilds skärmen ännu. Andreas kommer nu fram och visar en bild i telefonen. Den visar podiet i M 55-59, mitt namn står överst!  Äntligen! Men för att vara riktigt säker så går jag själv dit och kollar,  ja banne mig. Jag har vunnit, nu bryter jublet ut både inombords och utombords.
Efter att ha varit på hotellet och duschat beger vi oss tillbaka till race centret för prisutdelningen. Jag har tagit med en cykeltröja men är annars klädd i Jeans.  Det ses inte med blida ögon! Det är ingen nattklubb säger en kille i organisationen.  Andreas fixar snabbt som ögat fram ett par cykelbyxor som jag drar på mig. Det är ju inte bara äran och medalj man får som segrare, man får också en tröja som visar att man är vinnare av tävlingen.
Vilken dag det blev,  men  nu är den slut. Imorgon är det ett riktigt tuft landsvägs kopp som skall köras.

Test av TT banan i Kilmarnock.

En något gråkall morgon i Kilmarnock Skottland står jag Sarah och Andreas vid starten på tempobanan och väntar på Fryksenius och Hagliden. En lokal reporter/fotograf kom fram och börjde prata.  Efter ett tag så frågade han var vi kommer ifrån. När vi talade om att vi kommer ifrån Sverige så blev han väldigt pratsam. Johan och Olof dyker inte upp och vi börjar fryss så vi bestämde att dra iväg.
Banan är ungefär så som jag trodde att den skulle vara,  lite gropigare bara. På en del ställen är det riktigt djupa gropar i asfalten. De första fyra kilometrarna efter starten går det uppför. Sedan blir det ett vägbyte och några tvära kurvor och över en smal stenbro innan det går uppför igen. Vid en ort som heter Fenwick tar man av till höger och det bär uppför återigen. Vid Waterside känns det som om man nått högsta punkten, här tar man höger ner mot en ort som heter Moscow.  Härifrån är nu asfalten något hålig och besbärlig i någon kilometer. Vid Grassyards Road tar än till Vänster ner mot Kilmarnock och in i mål.

Avresa till Kilmarnock i Skottland.

Tidig morgon, klockan är närmare 04:00 och jag är på väg till Gardemoen för att ta ett flyg till Skottland. Jag åker inte ensam utan tillsammans med klubbkompisarna Sarah Carling, Andreas Rundquist och hans sambo Åsa Blideskär. Vi är nämligen anmälda till VM-kval i Kilmarnock Skottland. När vi kommer fram så finns sedan tidigare redan Johan Fryksenius också på plats där.

Vi reser från ett något gråkallt Oslo(-5°) via Köpenhamn till Edinburgh. Andreas har hyrt en minibuss som vi skall ta oss till Kilmarnock med. 

Jag kommer att köra bägge kvalen, både tempot och linjeloppet. Vilket gör att packningen är något stor! Två stora cykelväskor och en stor resväska också Sar….handbagage.

För att kvala in till VM så måste man vara av de 25% bästa i sin åldersgrupp! Kan bli svårt det! Men å andra sidan så skall ett kval vara tufft. Går man inte vidare så har man förmodligen ingenting på VM att göra, förutsatt att man inte drabbas av några tekniska missöden(punktering, kedjebrott eller kracher).

Efter förra helgens framgångar i Barsebäck så ökar ju det egna trycket på att prestera bra. Men man måste också vara realistisk. Det finns en himla massa bra brittiska cyklister, dessutom kommer det någon från Belgien också. 

Cykelförbud!

Äntligen måndag morgon, arbetarnas riktiga högtidsdag. Tänk att äntligen få snöra på sig stålkängor, ta unikaboxen under armen och nästan springa iväg till arbetet..... NOOOT!!!!
Jag känner mig trött och sliten efter drygt två veckors cyklande. Man kanske skulle börja veckan med att ringa chefen och fråga om man  kunde få ett par dagars semester? Eller? Nä, det kanske inte är så smart, jag skall ju ändå ha ledigt under senare delen av veckan. Det får helt enkelt bli så att jag går på jobbet och tar några dagars vilande från cykeln istället. Apropå cykeln ja, den kan jag egentligen packa ner i resväskan igen för på torsdag morgon klockan 07:00 så lyfter planet till nya cykeläventyr. Då gäller det att vara utvilad.

Swe-cup Örestadsloppet.

Idag är en ny dag. Vaknar klockan 05:00 klarvaken! Och kan bara inte somna om. Årets första linjelopp i swe-cupen Örestadsloppet skall köras. En ganska lätt rundbana som skall köras ett antal varv. Banan i sig har inga svårigheter utan erbjuder bra så kallade "hängåkare" fina möjlighet att kunna gå med. Men vädret och då tänker jag på vinden kan ställa till det lite grann för den typen av åkare. Det gäller att utnyttja den på ett bra sätt.
Just när starten går så slutar cykeldatorn fungera, den bara dör! Jag kan bara se hastigheten och tid! Får helt enkelt förlita mig på känslan. Jag tar tag i taktpinnen direkt från start. Stig Plate Andersson ligger precis på mitt hjul och bakom honom ligger Krister Bergström(H-60). När vi kört ca 4 kilometer vänder banan upp och vi får medvind. Jag går fram och tycker till rejält. Efter ett litet tag sätter jag mig ner på sadeln och tittar bredvid mig.  Där sitter Krister och Stig. Bakom dessa herrar är det tomt! Utan att behöva prata med varandra så håller vi ett hyggligt tempo så att ingen skall komma in på rulle. Sammarbetet fungerar bra. Okej att arbetsbördan är lite ojämnt fördelat, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att alla tar sitt ansvar. Varven rullar på och vi utökar hela tid avståndet bak till klungan. Vinden verkar också  tillta under loppets gång, och emellanåt är det lite otäckt när vi ligger så nära varandra och vinden tar tag i cykeln.  När vi går ut på femte varvet så måste jag fråga Stig om det här är sista varvet, för jag hörde ingen klockringning. Ja jag är säker på att det är sista säger han. Precis när Stig säger detta så glider en komisariebil upp på sidan av oss och förkunnade att det verkligen är så. Medveten går jag ner aningen i intensitet, och jag viker undan lite mera än tidigare. När det återstår en liten backe och ca 2 kilometer till mål så får jag fram Stig. Krister lämnar en lucka som jag går in i bakom Stig. Krister vill inte blanda sig i min och Stigs uppgörelse i H-55, han är sedan länge klar  segrare i H-60 klassen.
När så Stig slår åt sidan så går jag inte fram med en gång.  Jag åker lite och tittar på'n. Men mitt i backen så ökar jag tempot. Jag gör ett försök till ryck,  även om accelerationen var som en överlastad Finlands färja så får jag en liten lucka till Stig. Luckan växer hela tiden ner mot kilometermärket och jag håller undan ändå in i mål.  Ohh,  va skönt. Årets två första tävlingar i swe-cupen är avgjorda och jag vann båda, full pott. Vilken helg! Först att slå Gabor Klöczl på ett tempolopp och sedan slå Stig Plate Andersson i ett linjelopp. Det är nästan för bra för att vara sant.

Swe-cup Örestadstempot.

Tidig fredags morgon och på väg igen.  Den här gången är det till Barsebäck och swe-cupen. Jag har faktiskt ordagrant bara bytt resväska. Vi kommer att mellanlanda i Säffle hos Stefan och Sivan för att bli upplockade av Andreas Rundquist och Stefan Blomqvist. Trevligt med lite ressällskap.
Klockan tio rullar vi ut ur metropolen Säffle. Vädret är lite småkyligt men solen lyser i alla fall. Ju längre neråt landet vi kommer, ju sämre blir vädret. Lagom tills vi kommer ner mellan Ängelholm och Helsingborg så börjar det regna.  Vi tänkte oss att köra tempobanan på cykel efter att vi installerat oss, men blåsten och regnet gjorde att vi valde att göra det med bussen i stället.
Swe-cup 1 Örestadstempot.
Nästa startande nr:155 Flognfelt Skoghalls CK Hammarö, ropar startern upp. 12:35 ger jag mig iväg på årets första Swe-cup lopp, Örestadstempot. En minut före mig startade den regerande Svenska mästaren Martin Collander från Mölndals CK, ett perfekt läge att ha om man nu orkar med i Martins tempo.
Första kilometern är i stark medvind och jag missbedömer farten in i första  vägkorsning lite! Med alldeles för hög fart håller jag på att köra rakt in i en refug. Jag klarade refugen med ett nödrop bara för att träffas som en klubba av motvinden. För blåser gör de, riktigt friska vindar. Men inte besvärliga. För vinden är ganska så konstant och den kommer ganska så rakt framifrån på vägen ut. Det gäller bara att acceptera att hastigheten är relativt låg,  bättre att kolla på wattsiffror i stället. Jag ligger hela tiden precis över min tröskel, och jag tycker att det fungerar jättebra. Jag ser att jag plockar några sekunder på Martin hela tiden. Vid vändningen så ser jag att jag tagit in 25 sekunder på Martin. Om det var motvind ut till vändning, så blir det ju rimligt vis medvind hem igen. Mycket riktigt blev det så. Hela tiden med fokus på själva loppet inget annat får existera,  hålla wattsiffrorna där de skall vara.  När det är tre kilometer kvar så passerar jag Martin och är nu ganska så säker på att jag har en andra plats säkrad. För att rå på den regerande nordiska mästaren Gabor Klöczl från Holte CK i Danmark fanns liksom inte i mina tankar. Jag går i mål efter 30 kilometers tempo på tiden 42:37.1, en tid som är min bästa tid någonsin här i Barsebäck. När jag sedan rullar tillbaka in mot målet där prisutdelningen just äger rum för H-40 och där Stefan Schützer just fått priset som tredje snabbaste i klassen. När Annika vänder sig om och säger,  grattis du vann! Vann? Säger jag,  men Gabor då? Du slog honom säger hon, Gabor Klöczl fick tiden 42:42.0 han var 4.9 sekunder efter dig.

Mallorca dag 12

Hemresedag. Allt packat och klart för avresa till flygplatsen redan 08:40. Egen trasferbuss var riktigt lyxigt. Incheckningen på flygplatsen med extrabagage gick också väldigt smärtfritt. Mycket tack vare Jakob som hadde en bagagevåg med sig så att vi kunde kolla vikten före ankomsten till flygplatsen. Klockan 11:20 kliver vi ombord och 12:30, 50 minuter försenade lyfter vi från Palmas flygplats med planet som skall ta oss till Gardemoen. Dagarna har gått alldeles för fort och jag skulle önskat att det varit en vecka till.
Så fort vi landat i Norge och kommit hem till Åmotfors så blir det cykelservice. Jag har redan packat nästa väska och reser till Barsebäck i morgon bitti för att tävla lördag och söndag. Det är swe-cupen som startar nere i Skåne. Skall bli väldigt spännande och se hur man står sig mot de övriga svenskarna.

Mallorca dag 11

Idag är det sista cykedagen här på mallorca. I morgon väntar flyget hem till kalla norden igen. Men innan avresan i morgon så hinner vi med dagens pass. Jag Niklas och Tomas skall ta en gemensam tur. Målet för min del är att försöka sätta en bra tid i sa Calobra. Men vädret är lite sämmre idag mot andra dagar. Det blåser en hel del och är kallare. Ut ur Alcudia har vi följe med de andra cyklisterna från skoghall, alla utom Stefan, Sivan, Jeanette och Annika, de skulle ta en tur senare idag.
Vi körde Selva upp till macken. Där träffade jag på Pasi Halonen och Hans Bergholm från Gottne IF. Utför sa Calobra är det kallt idag, riktigt kallt. Vi fryser rejält när vi når botten av backen. Av med ärmvärmare och väst och rakt in i helvetet. Det går hyggligt bra de första tre kilometrarna tycker jag. Men sedan är det nästan som om bromsen ligger på hjulet. Det gör det naturligtvis inte. Ja kollar hela tiden så att jag inte ligger för högt i wattsiffror.  Efter ytterligare tre kilometer så ser jag att det kommer att bli väldigt svårt med Stefans tid. När det återstår en kilometer så tittar jag ner på cykeldatorn och ser att tiden till Stefan löper ut just. Men ja lyckas holla humör och fokus på plats. När jag passerar mållinjen vid Coll dels Reis så stannar klockan på 33:01. En tid som jag är riktigt nöjd med. Förbättrade mitt personliga rekord med fem minuter! Men om jag bara hade haft Kennets gökur till cykeldator, ja då tror jag faktiskt att självaste Sebastian Hinau Gomez fått se upp!!😉
Resten av dagen blev en riktig blåsig historia. För efter sa Calobra så tog Niclas vägen ner mot polencia och jag och Tomas tog vägen mot So'ller. Från Marratxi blev det ännu värre. För nu vänder vi mot Alcudia och får vinden rakt mot oss. Men efter 171 kilometer och 2790 höjdmeter så svänger vi in vid hotellet.

.

Mallorca dag 10

På den 10e dagen skolen i vila sade gud till el monstruo. Nä det där var inte riktigt så,  men alla andra har haft en vilodag och då ville jag prova på hur det kändes.🚵😃
Nja det där var heller inte riktigt sant, utan det var väldigt behövligt med en vilodag efter så många dagar i en trasig sadel.  Jag har försökt hitta en sadel på flera olika cykelaffärer runt om på mallorca, men inte hittat vad jag sökt. Idag kändes det som sista chansen när jag begav mig bort mot spezializers egen affärer i Alcudia. När jag kommer fram till affären så är den stängd! Bara att vända mot hotellet igen, tomhänt.
Annars så har jag och Annika besökt gamla stan och marknaden. En väldigt fin del av Alcudia som är bevarad och som man håller stadens marknad i.  En kommers utöver det vanliga, och då tänker jag på frukt och grönsaker. Har nog aldrig i hela mitt liv sett så stora tomater. De var som handbollar! Oliverna var stora som plommon och paprikan var stora som apollo 13. I morgon skall Niklas, Tomas och jag försöka köra lika fort som Kenneth Appel uppför sa calobra(30:56)vilket jag tror kommer att bli mycket svårt. En fantastiskt bra tid av Kenneth. Blir ju upp till bevis när tävlingarna drar igång. Ännu svårare blir det att överhuvudtaget vara i närheten av Stefan Schützers tid,  29:43!!! Den fjäderlätta gorrión närmast flög uppför berget. Snyggt jobbat, nu är det inte så himmla långt upp till Sebastian Henau Gomez tid 24:54!🚵

Mallorca dag 9

El monstruo.
Vaknar klockan 5:00 och kan inte somna om.  Lika bra att gå upp och sätta på en balja Java. Idag är det många som har trötta ben, och med all rätt. Efter gårdagens bergstur så är det nog skönt att få vila benen lite. Kanske göra en lite mindre tur för att vara trampa ur benen. Mina ben är det tydligen något fel på,  så jag har fått ett nytt namn av vår egen lilla gorrión, han kallade mig för El monstruo!
Efter dagens frukost så tänkte jag ta mig neråt ön mot Eremita de Betlem. Vi får se, kanske är det flera som hänger på.
Det blev ett ganska så stort gäng som drog ner till Arta' och ut till Eremita de Betlem. När vi kom tillbaka till Arta' så reste jag, Tomas och Anders vidare mot Sant Llorenc des Cardrassar. Här viker vi av mot Manacor. På små fina vägar tar vi oss sedan upp mot Petra. Här stannar vi till och fikar före vi fortsätter mot sa Pobla och Alcudia.

Mallorca dag 8

Idag är det vilodag! Fast en tur på cykeln blev det naturligtvis. Jeanette, Annika och jag tog en liten sväng tillsammans. Startade klockan tio och åkte ner till sa Pobla. Därifrån gick färden vidare till Buger och Campanet. En något  sämmre väg tog oss sedan till Moscari och vidare till Selva. Klättringen från  Selva till Coll de sa Batalla tio kilometer, men med fin asfalt och en jädra kämpaglöd så tog sig tjejerna an klättringen. Väl uppe vid Coll de sa Batalla så ville Jeanette vänta på mig och Annika vid macken, medan jag och Annika skall ta os ner till Port de sa Calobra. Sagt och gjort vi börjar klättringen upp till Coll de Cal Reis som ligger på 682 m/öh.
Annika tog sig hit upp utan större problem, men nu väntar 9,5 km utförskörning. Samtidigt som regnet formligen hänger i luften. Väl nere vid Port de sa Calobra fryser vi rejält båda två så vi bestämmer oss för att fika före vi vänder uppåt igen. När vi sitter och fikar så dyker det upp en skoghalls cyklist! MR Ape'll har tagit sig en sväng ner också. Han fryser så mycket att hans smala långa ben skakar så knäskålarna låter som två marakas. Tillföljd av lätet från Kenneths knän börjar två barn att dansa!!
Det finns inte så många alternativ för att komma upp igen!! Ett är båt, ett annat är helt enkelt på samma sätt som man kom ner,  på cykel! Annika valde naturligtvis det rätta, på cykeln.
Vädret har ändrat sig lite till det bättre under fikan och det har  blivit några grader varmare. Efter tre kilometers klättring så frågar Annika "hô môe trur du jä kan få för cykeln?" va! Jag hör inte,säger jag,  varpå hon närmat vrålar i mitt öra.. "SKULLE DET RÄCKA SOM HANDPENNING TILL FERARRIIINN???" det är vid sådana här lägen som en riktig Karl vet hur en kvinna ska tas.. Man backar ner några meter och är tyst. Ärligt talat så är jag  djupt imponerad av Annikas prestation, för hon klarar av hela sa calobra och utan hjälp. På väg ner från Coll de Reis möter vi Jakob, Sivan och Stefan. De är tydligen också på väg ner till sa calobra!
Efter ett tag så träffar vi naturligtvis på resten av gänget. Sarah, Patrik, Anna och Niklas sitter vid ett vägfik och väntar på de som just begett sig till sa calobra. Annika har fått ett meddelade från Jeanette att hon finns vid macken en mil ner. Vi beger oss dit för att möta upp henne. Resten av resan kör jag, Jeanette, Niklas och Annika  ihop hem till hotellet. Vilodagen är över,  det blev nästan 120km och 2010 hö/m. 😀🚵

Mallorca dag 7

Dagens cykeltur startades som alla andra dagar från hotellet klockan tio. Lotti och Tomas tog ledigt från cykeln idag och hade hyrt sig en bil istället. Jeanette & Niklas tog en dag vid poolen. Johan och Henrik skulle cykla ut till Cap de Formentor eftersom Henrik aldrig varit där. Resten av gänget drog iväg söderut mot Sa Pobla. Här  vänder Annika, för hon skulle bara köra en kort tur idag. Vi andra körde vidare mot Muro, Sineu och Petra. Här vänder Sivan, Petra och Sarah hemåt mot Alcudia. Resterande cyklister fortsätter för att ta oss ner till Sant Salvador. Resan har varit hård hitintills. Allas våra PT har sagt att den som vill kan köra fart, alla kör ingen vågar maska. Uppe på toppen av Sant Salvador blev det ett fikastopp före vi vänder näsan mot Manacor och hemfärd. I morgon väntar en ny spännande dag i cykelsadeln.

Mallorca dag 6

I dag blev det en skön liten utflykt tillsammans med ett glatt gäng. Utflykten gick till  Cap de Formentor, en fyr på öns nordligaste udde. Niclas & Jeanette, Anna & Patrik, Stefan & Sivan, Kenneth & Jakob och jag & Annika reste från hotellet klockan tio. De andra Tomas, Henrik och Johan tog en tur söderut.
Idag hade jag inga speciella övningar inplanerat i cyklingen, utan turen handlade mest om att njuta av att vara ledig och..... att bara ha det skönt. Men det är klart är man här och backen upp till Talaia d'Albercutx(peppar karet) ligger framför en så måste den testas. Jag visste vad jag hadde för tider 2015 när  vi var här. Att slå den tiden trodde jag skulle  bli svårt.
Tiden tas från korsningen Ma-2200 och Carrer de Formentor. Till en början känns det ju väldigt bra, men det är så länge det går utför! Efter 500 meter så börjar det gå uppför och då är det inte lika lätt längre. Upp till Mirador Colomer är det  3,3 kilometer med en stigning på 5,7%. 2015 så körde jag de tre kilometrarna på 10:34 vilket jag tyckte var bra för att vara jag. Nu passerade jag Mirador Colomer på 9:40! Men nu återstår den värsta biten av klättringen. För efter att ha svängt höger vid Mirador Colomer så återstår det 2,1 kilometer på väldigt dålig asfalt före man når målet vid Talaia d'Albertcutx. Tiden 2015 var 19:12, tiden idag blev 17:13!!! En förbättring med nästan två minuter! På den 5,4 kilometer långa och 6% branta klättringen Det kändes skönt att få som ett kvitto på att man är på rätt väg.
Efter att ha pustat ut lite så vänder jag åter ner till Mirador Colomer lagom för att se att Annika anländer toppen.
Men nu kommer jag att cykla resten av dagen tillsammans med frugan. 
Ute vid Formentor återsammlas allihopa för att ta lite kort och naturligtvis en fika. Annika och jag tar vårat eget  tempo hem till  hotellet. Och man kan bara konstaterar att det har varit  ytterligare en helt underbart dag i cykelsadeln.

Mallorca dag 5

Idag har Niclas, Jeanette, Anna, Patrik och Kenneth anslutit. De kom egentligen igår men  skulle då fixa med  cyklar och dyligt, men idag så hänger de på från start. Senare under dagen så anländer också Majsan och Jakob. På dagens tur så är det Tomas Edström som är ruttplanerare. Spännande värre för Tomas kan en massa små mysiga vägar.
Det här blev precis vad jag trodde, väldigt roliga vägar, stora som små. Branta både uppför som utför. Första stoppet kom i Santa Maria där det blev ett fikastopp. Efter fikastoppet delades gruppen i två mindre grupper. Varav en skulle  köra via Bunyola och upp till Coll de So'ller. Efter den klättringen var det en väldigt skön utförskörning med härliga serpentiner ner till So'ller. Men sedan började den riktiga klättringen So'ller upp till Puig Major. En klättring på 13 Km upp till tunneln. Nästa fikastopp blev i korsningen till sa Calobra. Här blev det både kaffe och dricka före näsan vändes hemåt och den väntande middagen på hotellet.
/Thommy

Mallorca dag 4

Idag är det  dags för en liten klosterrunda. Första klostret att besöka blev Santa Magdalena. En populär pats för ortsborna att fira påsk på.  Här samlas familjer, grillar och har olika aktiviteter för de mindre. Men även andra dagar så samlas folk uppe vid skogsområdet vid foten av klostret. Idag tillexempel var det ett gäng äldre herrar som spelade boule tillsammans.
Nästa  kloster låg på andra sidan av Inka. Sivan och Annika tyckte det fick vara nog med ett kloster om dagen. Så istället för  kloster så startade de resan upp till Coll de sa Batalla. Henrik, Tomas, Johan, Stefan och jag vek av i Selva för att leta upp Santa Llu'cia. Ett kloster precis intill  Mancor de la Vall. En lagom lång backe upp till klostret. Kostig skulle nog benämningen bli hemma, här är  det en riktig kalasväg att cykla på. Efter besöket på Santa Llu'cia så bär det av efter tjejerna. När  vi når Coll de sa Batalla så sitter tjejerna och solar!
Härifrån går nu resan ner mot Port de Pollenca.  Vi delar på oss igen, jag och Stefan har inte riktigt tränat klart för dagen. Jag har ett tabata pass som jag vill  klara av.  Var passar det bäst att köra ett sådant pass?  Ja varför inte  i backen upp till Mirador del Colomer. En härlig dag på cykeln lider mot sitt slut. Efter 115,5 km och 1315 h/m parkerar jag cykeln vid hotellrummet.
/Thommy

Mallorca dag 3

Dagen börjar som vanligt med att jag vaknade vid 05:30 tiden. Tittade hastigt ut genom fönster och kunde konstatera att det var väldigt mörkt ute. Frukosten intogs ihop med  resten av gänget och vi diskuterade lite om vilken rutt det skulle bli idag. Annika och Lotti skulle inte cykla idag,  utan de skulle  istället bege sig till gamla Alcudia på marknad. Vi andra bestämde oss för att hänga med  Sivan och Stefan till Randa.
Klockan tio startades turen söderut. 
Återigen så står solen högt på himlen och inte ett moln i sikte.när vi kommer fram till byn Randa så tar alla sitt tempo i klättringen upp till Santuari de Cura, som är  målet för dagen.  Efter att ha tagit en fika och fotograferat den underbara vyn som bjuds så delar vi på oss och tar lite olika vägar hemåt. Totalt så får jag ihop  150 kilometer, vilket var dagens andra mål.
/Thommy

Resfebern har lagt sig.

Klockan ringer ilsket  redan 02:30. Det är nog väldigt länge sedan jag vaknade så lätt  så tidigt.  Men i hallen står en soldat  redan klädd och färdig  att dra. Han blänger  på mig och säger  “ska vi resa nångång? Eller ska du ligga hela förmiddagen, planet går ju snart!”

Precis klockan tre lämnar vi Åmotfors och beger oss mot Gardemoen och det plan som skall  ta oss till  Mallorca. Planet lyfter precis på utsatt tid och vi är äntligen på väg.

Lite störningar i flygtrafiken trots att många har påskledigt. Men värst är det  över England. Här får vi kryssa oss fram mellan yra påskkärringar som flugit vilse mellan Paris och Amsterdam? Det  värsta är att jag tror banne mig att påskharen Ape'll  var bland dessa yra resenärer, skulle inte han till Italien?¿

Vädret över Europa denna dag är helt underbart. Solen lyser från en klarblå himmel och vi har drygt en timmars flygande kvar innan vi skall landa. De flesta på planet har knoppat in, det är bara några barn som fortfarande är vakna. Till och med resfebern har lagt sig till ro och knoppat in.

Efter  en något  strulig incheckning så får vi våra rum tillslut, ostädat! Trots att det var just för att de skulle städas som vi inte  kunde få rummet  med en gång. Efter att äntligen ha installerat oss på rummet  så blir det till att montera ihop cyklarna.  Jag och Stefan  tar en liten cykeltur på eftermiddagen medan Sivan och Annika tar några timmar vid poolen.

Lagom till middagen så anlände även  Henrik, Johan, Tomas  och Lotti.

/Thommy

Mallorca dag 2

Dag 2 på mallorca  innehöll både  en gemensam tur och ett fartpass. På den gemensamma turen var vi sex stycken som gav oss iväg från hotellet klockan  10:00. Resmålet blev  idag Petra. Där tog vi ett fikastopp. Annika och Sivan  träffade på Susanne Nilsson  på torget. Även Trond  Olsson dök upp i Petra.  På hemvägen  så mötte vi Tom Pietilä, så det verkar vara mycket känt folk på mallorca.
Eftermiddagen blev det ett fartpass  på egen hand.  Inga andra mål än att köra ett antal intervaller på tid. Dagen är slut,  så är även jag. Efter middagen så blir det  en kaffe till teven innan huvudet träffar kudden.
/Thommy

Tempocykel Cervélo P2 till salu!

Allebike Tempore

I fjol höst så köpte jag en ny tempocykel. Den gammla hadde tjänat ut sitt syfte tyckte jag, eller ville tycka. i satället för att köpa dessa traditionella märkena som Cervélo, Pinarello eller någon av de

Allebike Tempore

andra stora märken så fick det bli en

Allebike från Allingsås. En riktigt snygg cykel att se på, men går det att cykla på den? En Allebike Tempore är väll som alla andra tempocyklar kan man tänka, obekväm och vinglig. Jag kan nog tycka att Allebiken är något mer vindkänslig än vad Cervélo P2an var. Det råder det inga tvivel om. Men sedan vet jag inte om det beror på ovanan att ha armarna högre upp från styret än vad som var fallet på den tidigare tempocykeln. Men jag tror att jag börjar komma underfund med själva cykeln. Men det återstår en massa jobb. Sittställningen tycker jag att jag fått till ganska så bra. Däremot sadeln är inte bra. Jag har provat olika typer av sadlar men inte hittat någon som passar min lilla stjärt. Utan jag kommer oftast hem med en bakdel som ser ut som ett riktigt babianarsle. Har köpt ett flertal sadal och provat, nähä lika dant med allihop. Tog tillslut den gammla sadeln som satt på Cervélon, och vips så var problemet löst.

Cervélo P2.

Cervélo P2 Pris: 25.000:-

Den gammla cykel då? Vad händer med den? Ja den tänkte jag sälja i befintligt skick. För den som är intresserad så sitter det DI2 Ultegra 11-delat på den. Med växelreglage i både pinnar som i styret.

/Thommy



Resfeber delux!

Resfeber delux!

Packad och klar i mer än en vecka sedan!!

Efter en mycket fin senvinter och bra start på det nya året så är det du dags att resa på träningsläger

till Mallorca. Gissa om det suger i cykeltarmen! Ser ju dagligen vackra bilder från cykelkompisar som är nere och tränar. Senast i raden av cyklister är Håkan Petersson, Magnus Pålsson och Tom Pietilä. Resfebern stiger i gradern tillsammans med berättelser och bilder av olika små och mysiga ställen. Själv så har jag drabbats av frossa och feber!

Feber i form av resfeber. Sista veckan har varit seg som bara den, den går sååååå sakta...

I år så skall jag ta med egen cykel, om den hinner nyktra till? den har nämligen varit packad en hel veck! 

Ja det är inte så farligt som det låter. Cykeln ligger snällt packad i en cykelväska och gör inte mycket väsen av sig där. Jag tror att vi är lika sugna båda två på att få komma iväg till varmare breddgrader.



G1 5.00.00 #2 ¤5ST

Vilken dag!
Hur gött som helst, okej lite kallt vid starten men sedan blev det gött.
Idag skulle det bli ett distanspass på minst 5 timmar. Passet som egentligen innebär att man skall köra lugnt och jämt under en lång tid. Det gäller att ha disciplin på dessa pass, verkligen hålla sig från att ödsla för mycket energi den skall man ha till senare under dagen. För andra hälften av passet innebär 2st EB 20minuters intervaller och sista timmen skall man köra 5st maxspurter på 30 sekunder vardera. Så det gäller att inte slarva.
Men i den här miljön som vi har i Värmland så är det lätt att sitta och drömma sig bort även på en cykel. Turen idag gick från Åmotfors via Koppom och Vännacka. I Vännacka så tog jag höger mot Hämnäs. I Hämnäs så viker jag av mot Korsbyn för att komma ut på E18 mellan Töcksfors och Årjäng. Jag korsar E18 och kör mot Holmerud. Fortsätter rakt fram och kommer fram i Fölsbyn. Där tar jag till vänster mot Årjäng. Fortfarande väldigt återhållsam och fokuserad på att hålla det tempo som jag tänkt från början. Vädret har nu gjort att det är varmt och skönt.
Lagom tills jag kommer fram till Vännacka(för andra gången idag)så startar min första EB 20 minutare. Har egentligen inga större problem att hålla mina Wattsiffror uppe så länge det går uppför mot Finnskogen. Problemen kommer när det börjar gå utför igen, men då har jag bara några minuter kvar av 20an. Den andra 20an är inte lika enkel som den första för den körs mestadels utför mot Sulvik. Men jag tycker ändå att jag orkar hålla ihop det ganska så bra. Nu återstår det 5st maxspurter! Efter den första så känner jag hur ont det gör i benen, men jag genomför dom med de krafterna som jag har kvar. Efter fem timmar och två minuter så svänger jag in hemma på Solliden
Kurvan på watt och puls blev ju ganska bra.

/Thommy