onsdag 30 maj 2018
Kringelloppet GP(Swe-Cupen)
SMACK Arlanda Testtrack Race(Swe-Cupen)
Den första tävlingen i Stockholm 3-dagars är SMACK Arlanda Testtrack Race. Tävlingen körs som ett GP lopp där varvet är 2,4 km och dessutom så är banan helt avstängd för övrig trafik. Banan är en motorövningsbana som ligger lite söder om Arlanda, banan är 10 meter bred, något slingrig och endast måttligt kuperad.
Redan på förmiddag så startade jag resan till Södertälje där jag skall bo på Scandic Skogshöjden. Ett ställe som jag brukar bo på när jag är i Stockholm på tävling. Detta eftersom tävling nummer två går just i Södertälje och tävling nummer tre går i Nynäshamn. Så Södertälje passar utmärkt geografiskt. Den här helgen har jag har haft turen att bli sponsrad av Norma Precision AB med en bil. Annika skall till Mora och cykla Siljan runt med ett gäng Skoghalls cyklister, och behövde bilen. Men då ryckte Norma in och sa att vi fixar en bil åt dig!
Vi startar sent idag, 20.20 står klockan på när starten går. Åtta varv den bana som är 2,4 km lång kan inte vara så jobbig att köra, eller hur? Redan i slutet av varv ett är det en kille som gör ett försök till attack på min högra sida, jag har legat som andre man första varvet. Jag viker ut och tar upp jakten på honom. Snart är jag ikapp och sätter mig på hans hjul. Han drar hela andra varvet med mig på rulle. Så när vi går ut på tredje varvet så går jag fram för att ta en förning(man vill ju hjälpa till). Jag kör hela varvet men när vi går ut på fjärde så kommer klungan ifatt oss. Efter detta så får jag svårt med positioneringen. Ett tag är jag långt bak, i nästa stund här jag jobbat mig upp i täten igen. Detta sliter otroligt mycket. När klockan ringdeför sista varvet så var jag av de absolut sista. Fick därför lägga ner en massa energi bara för att ta mig fram. Precis när jag tänker gå upp bredvid Walter Gabrijelcic så kommer en annan kille och går på insidan av Walter. Där står det en snökäpp som banmarkering. Killen tutchar till snökäppen som kommer i rörelse. Eftersom jag är alldeles bakom Walter och killen så rammade jag naturligtvis snökäppen som hade gungat utåt körbanan till. Snökäppen träffar hjälmen med full kraft och jag är glad att jag inte kör omkull. Jag tappade några placeringar och får börja om igen. Jag känner att jag inte har krafterna som krävs för att ta mig ända upp till pallen utan jag fick nöja mig med en 5e plats idag. Det ges möjligheter till revansch redan imorgon.
Segrade gjorde Stefan Kuhl från cykloteket före Stig Andersson Plate från Uddevalla CK och Walter Gabrijelcic från Aktivitus.
tisdag 29 maj 2018
Vecka 22/träningsvecka 33
Onsdag och jag känner mig riktigt sliten både i kropp och knopp. Funderar faktiskt starkt på om inte jag skall utnyttja tävlingarna i Stockholm som träningspass i stället. Skulle jag köra resterande träningar och tävlingarna i Stockholm så kommer jag att vara helt mosig i hela kroppen. Dessutom kommer jag vara totalt chanslös på tävlingarna. Sagt och gjort, på onsdag blev det en lagom lugn runda med Annika i stället. Torsdag gav inget utrymme till träning eftersom jag skulle serva cykeln och packa väskor. Dessutom så skulle Annikas cykel också ses över. Annika skall under helgen upp till Mora och köra Siljan runt. Faktiskt en tradition hon hållit vid liv längre än vad jag gjorde.
söndag 27 maj 2018
Vecka 21/träningsvecka 32
Efter jobbet på måndagen så hade jag lovat Anna Nilsson(en jobbarkompis)att fixa några grejer med hennes cykel. Anna skall köra klassikern och därmed också tjejvättern. Nu har Anna kört både Vättern och tjejvättern tidigare så hon vet vad hon ger sig in i. Just som vi var klara med Annas cykel så ringer sonen och undrar om jag kan hämta honom i Arvika. Lastbilen har jag på verksta'n och personbilen i Ch-berg, säger han smått uppgivet. Klart säger jag, jag kommer med en gång. Så måndagsträningen blev lite senare än vanligt, men det funkar det också. I min iver att komma iväg på rundan så tar jag fel på programmet och kör en G1 pass på en och en halv timma ink. 4x10 min EB. Det skulle ha varit ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max! Men vad spelar det för roll, det var skönt att komma ut på cykeln bara.
På onsdag var det strålande väder. Träningen var inte riktigt lika strålande men den genomfördes. G1 passet på fyra timmar med 4x10 min. 40/20 på max var något av det jävligaste jag någonsin kört. Att köra 40/20 sex gånger som på fartträning är ju ingenting mot att göra dom fyrtio gånger!! Efter fjärde tian var jag så slut att jag bara ville sätta mig ner och spy. Nu gjorde jag inte det för jag skulle cykla i en timma och femtio minuter till före träningen var över. När jag kom hem och skulle ladda ur passet ur cykeldatorn så blev det något strul med hjärnan. Så i stället för att ladda ur träningsfilen så raderar jag den! Kanske mer än vanligt mos(s)ig i skallen kan tänkas.
På torsdag så kännde jag fortfarande av onsdagens träningspass. Men glad i hågen försökte jag förtränga smärtan från onsdagens träningspass. Övertalade mig själv om att det blir bättre bara du kommer upp på cykeln igen. Så när jag kom hem från jobbet så slänger jag mig över cykeln och drar iväg på ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max. Problemet är bara att jag tydligen har grava hjärnskador. Hur i hela fridens dagar kan man glömma hur jävla ont det gjorde för bara tjugofyra timmar sedan? Inte gjorde det mindre ont på torsdagen än på onsdagen. De här passen är de absolut värsta jag någonsin kört.
Under veckan så skulle jag ha fixat lite med en reservcykel också. Men tiden har inte riktigt räckt till. Jag vill ha en cykel som man kan köra med på träning och som fungerar bra. Så därför tänkte jag uppgradera den gammla Specialized Tarmac SL3an. Nu blir det nog kanske inte så i alla fall. Annika har fått problem med sin Allebike och DI2 systemet. Av helt oförklarig anledning slutar att fungera, bara för att lika oförklarit fungera igen om någon timma eller dag eller....
söndag 20 maj 2018
Vänersborgs linjelopp(Swe-Cupen)
Idag kör vi ihop med H-50 och äldre. Som vanligt är när H-50 kör med oss så handlar det mycket om Torbjörn De Jager och Stefan Stengård, även den här gången.
Banan är ganska enkel. Den innehåller inga utmaningar så risken är nog stor att många är med in i spurten. Starten går och vi är iväg. Precis som jag trodde så är det Stefan Stengård som ökar farten direkt. Jag känner nästan med en enda gång att benen inte är som jag skulle vilja att de vore. Även Stefan Kuhl stöter några gånger. Andra gången han stöter så kontrar jag och får med ens en lucka. Jag hinner tänka att fa'n, det här var inte så smart när det kommer upp en kille som skriker "kom igen, vi kör!". Det höll inte så långt, utan klungan kom ifatt oss precis där den endast backen började. Då går ju naturligtvis Stengård fram och kör igen! Det svider riktigt ordentligt i min ben och ett tag trodde jag faktiskt att nu är jag rökt. Men då stannar det av och jag får en återhämtnings period. Jag bestämmer mig efter detta att ligga lite lågt istället. Men när det återstår fem kilometer av första varvet så är det en kille från Stockholm CK som drar iväg en liten bit. Jag ligger längst framme i klungan ända tills vi är ifatt honom igen. Jag som skulle ligga lågt! Problemet var att just det här partiet av banan har vi vinden i ryggen och det kändes så himla skönt att se avståndet fram till killen minska utan att jag behövde anstränga mig allt för mycket. Det är ett stort gäng som hänger ihop på första varvet.
Det andra varvet är nästa lite lugnt fram tills att Lennart Pettersson från CK ECI Champion gick iväg. Lennart kör i H-65 men är en särdeles stark kille. Snart så bryggar Anders Carlestam från CK Dainon upp till Lennart och de två kan nu hjälpas åt. Men snart är vi vid backens början samtidigt är vi ifatt Lennart och Anders. Stengård går nu riktigt hårt och får med sig Torbjörn De Jager och två killar till. Själv så sitter jag lugn i mitten av klungan, men jag har hela tiden koll på Stefan Kuhl som sitter högt upp. Plötsligt så smäller det bara till och Stefan ställer sig upp och drar. Men nu är jag beredd och hänger med hyggligt lätt tycker jag. Med följer också Stig Andersson Plate. Efter ett tag så är vi ifatt de fyra och det lugnar ner sig igen. Nu verkar det nästan som om alla sitter och väntar på spurten, och vi är många.
När jag märker hur många vi egentligen är så blir jag orolig för hur trångt det kommer att vara. När det är femton hundra meter kvar så kommer det folk från alla håll och kanter, alla vill vara först in i sista kurvan. En lurig rackare som också går uppför lite grann. Jag har en bra position tycker jag, och plötsligt så känner jag att "här kan jag ju vara med". Tusen meter kvar och nu börjar farten på att bli riktigt hög. Men utrymmet är bra och alla cyklisterna visar en otrolig hänsyn till varandra och spurtar rent och snyggt. Jag spurtar faktiskt in på en fin tredje plats och är jätte nöjd över resultatet. Vann H-55 klassen gjorde den näst intill omöjlige Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tvåa var en annan mycket stark Cyklist, Stefan Kuhl från Föreningen Cykloteket Racing Team.
En väldigt trevlig helg i Vänersborg är till ända och jag är faktiskt väldigt nöjd över utfallet. Två tredjeplatser och att fått haft Annika med på turné är också en fördel.
lördag 19 maj 2018
Vänersborgs GP (Swe-Cupen)
Lördag morgon och tävlingsdag. Vaknar som vanligt tidigt, halv sex visar klockan. Försöker att somna om men inser snart att det är lönlöst. Slösurfar lite på plattan i stället och läser några tidningar. Alla med samma mörka rubriker oavsett om det gäller sport eller inte. Vi vältrar oss i död och olyckor. De flesta rubriker är ju till och med ren lögn för att fånga läsarnas intresse. Nej det får bli frukost i stället.
Dagens tävling är ett Grand Prix lopp som genomförs i centrala Vänersborg. GP är landsvägscyklingens mest publikvänliga tävlingsform. Man kör många varv på en kort bana, 25 minuter plus två varv och varvet tar oftast bara några minuter. GP-lopp är mycket krävande och innehåller hög intensitet från första tramptag. God kurvteknik och snabbt igångdrag är viktigt i denna tävlingsform.
Vi äter frukosten i lugn och ro för det är länge till jag startar. Vi i H-55 startar inte förrän klockan: 12.30. Cyklar bort till startområdet för att hämta nummerlapparna. Cyklar sedan tillbaka till hotellet för att ta det lite piano. Vi är vid starten lite över en timma före starten, Stefan "räkan" dyker också upp.
När signeringen av startlistan är gjort så tar de flesta en varv runt själva banan för att få känna lite på kurvorna. Dags för start. Starten går på gatsten och det är full fart från början. In i första vänster kurvan som förste man och ut på långa rakan. På mitt hjul finns Stefan Kuhl från cykloteket. I slutet av rakan går Stefan om på utsidan, han tar första kurvan till höger i hög fart. De två nästkommande kurvorna är skarpa som busen och kommer tätt inpå varandra. Båda två går åt vänster och avlöses av en högersväng. Ner för en liten backe och ut på gatsten och en lång vänstersväng. Jag orkade inte hålla Stefans hjul utan var tvungen att slå av lite. Stig Andersson Plate tar över med Krister Bergström på släp. Men Stefan Kuhl kör så hårt att vi orkar inte hålla hans tempo. Den långa rakan på baksidan avlöses i slutet av en åkbar högersväng och två tuffa vänstersvängar och man är ute på start och målrakan. Vi jagar Stefan hela tiden men han är stark idag. Bakom oss har det också spruckit av och jag och Stig samarbetar bra för att hålla undan för dom som jagar oss. Vi märker snart att Kuhl blir oss övermäktig idag så det gäller att ha koll på vad som händer längre bak. När det återstår två varv så frågar jag Stig om han ser några bakom oss, men han svarar att det gör han inte. Jag är ruskigt trött på slutet av sista varvet men också väldigt nöjd med att kunna ta en tredje plats på dagens swe-cup tävling.
onsdag 16 maj 2018
Vecka 20/träningsvecka 31
Den här veckan har verkligen bjudit på utmaning gällande planering av träning. Några långa pass och någon som är hårdare men kort. Jag märker ganska så snart att jag inte kommer hinna köra alla passen under veckan. Så jag utnyttjade tävlingarna som träning i stället. Fart passet blev i stället GP loppet i Vänersbor. Det ena av två G1 pass på en och en halv timma fick då bli linjeloppet.
Startade annars veckan på måndag med att köra ett G1 på fyra timmar. Hyggligt varmt var det i alla fall när jag begav mig ut direkt efter jobbet. Det blev lite över fyra timmar och 139 kilometer. Körde över Köla, Ås, Gunnarskog, Arvika, Skassås, Glava och upp till Åmotfors igen. Mötte några cyklister faktiskt. P-O Hedlund kom som en raket nere vid Skassås och uppe i Sulvik så mötte jag ett jäng tjejer på racercyklar.
Tisdag och ytterligare ett långt pass avverkades. Ett G1 pass på fem timmar med tio minuters EB intervaller varje timma. Valde den här gången att gå söderut mot Vännacka via Köla, Skillingmark och Koppom. Därefter över Hämnäs för att sedan korsa E18 vid Rössbyn. På en härlig slingrig och smal sommarväg går sedan färden till Fölsbyn. I Fölsbyn tar jag vänster in mot Årjäng. Efter Årjäng så följer jag 172an ner till Sulvik via Finnskogen. Ett ganska jobbigt pass med tanke på att det var långt och innehöll EB intervaller. Men jag klarade alla intervallerna innanför den wattzon jag har. Kanske påverkades jag av långpasset dagen innan, åtminstonde vill jag tro det. För i mellan intervallerna så körde jag faktiskt PÅ G1 och inte som vanligt i övre delen av G1 eller strax över.
På onsdag var jag både mör och trött i kroppen, men jag ville ändå försöka att pressa mig lite till. Jag visste att det fanns andra saker av mera privat karaktär som jag var tvungen att ta tag i på torsdag så det var bara att bita i. Körde då ett G1 1:30 ink. 4x10 minuters EB med max 5 minuter G1 i mellan. Den var riktigt tuff idag. Men jag höll mig till planen att ligga i nedre delen av G1 skalan när jag skulle köra vilan. Att jag skulle klara fyra EB intervaller på tio minuter vardera trodde jag inte efter den första. Benen, eller rättare sagt knäna stod rakt ut de sista två minuterna. Men på något vis gick det i alla fall. Det skilde 5 watt(på medelvärdet) mellan den bästa tian och den sämsta. Blir faktiskt lite överraskad över hur mycket man kan pressa sig, man klarar helt klart mycket mera än man tror.
söndag 13 maj 2018
Orrestaloppet(Swe-Cupen)
Starten går och det blir lite småryckigt direkt från början. Det är mest H-50 killarna och då Stefan Stengård från CK Dainon som sätter färg på loppet. Efter fyra kilometer så får jag chansen. Jag kommer från mitten av klungan och får riktigt bra fart över ett krön. När jag tittar ner så ser jag ett hjul, det är Stefan Kuhl som gått med. Vi får en liten lucka till klungan och samarbetar bra. Men efter en mil så är det roliga slut. Stengård har tagit upp jakten på oss trots att vi inte kör i samma klass, dessutom så har han naturligtvis hela klungan i släptåg. Då bestämmer jag mig för att inte hjälpa till något mera med dragjobbet så länge det är någon H-50 kille längst fram. Jag lägger mig lite längre ner i klungan ett tag. Vilket var ett misstag, här är så himla oroligt hela tiden. Folk byter spår och vinglar fram och tillbaka. Lika bra att ta sig fram igen. Sagt och gjort, längre fram som fjärde femte cyklist är idealiskt att ligga. Här blir jag tills det återstår två kilometer av loppet.
Nu kommer naturligtvis alla som man inte sett på hela tiden. Med ens så blir det trångt och bökigt men jag försöker hålla mig lugn, jag vet hur lång spurten är. Men sista kilometern så kommer det folk från alla håll och snart får jag en riktig tryckare från höger. Resultatet blir att jag far åt vänster varpå jag får en ny tackling från en cyklist på min vänstra sida. Då bestämmer jag mig för att det här är det inte värt, jag slår av på farten. Men så blir det trots allt en lucka på vänster sida. Jag trycker på och kommer snart upp i hygglig fart och skall just passera födelsedagsbarnet Walter Gabrijelcic från Aktivitus Sports Club när det plötsligt kommer en cykel farande genom luften från vänster. Jag får kasta mig åt sidan utanför asfaltskanten för att undgå att köra över cykeln. Samtidigt i ena ögonvrån så ser jag något mörkt komma farande, men va fa'n! det kommer ett hjul flygande. Jag måste ducka för att undvika att få hjulet i skallen. När jag passerar mållinjen som sexa på dagens linjelopp så är jag oerhört tacksam över att ha haft turen att hållit mig på hjulen. Tyvärr fanns det några andra som inte hade samma turen
Tänk vad vitt skilda värdar idrott kan skildra.
I linjecupen har nu Stig Andersson Plate från Uddevalla CK nu gjort ett litet ryck. Stig leder linjecupen med sjutton poäng före Walter.
lördag 12 maj 2018
Orresta tempot(Swe-Cupen)
Till dagens tävling så har det tillkommit en del vassa tempocyklister. Martin Collander från Förening Rocket Racing Sweden och Stefan Kuhl från Föreningen Cykloteket Racing Team är två, men det finns flera.
Jag startar trettio sekunder efter Anders Jarfors från Jönköpings CK så jag ser Anders hela tiden. Efter tre kilometer så svänger Anders plötsligt till höger i ett fyrvägs kors där vi skall köra rakt fram, han kör helt enkelt fel! De första tio kilometerna tycker jag går bra, men sen blir det värre. Jag har riktigt svårt att hålla fokus på vad jag skall göra. Mellan kilometer tio och tjugoett så går jag ner i intensitet för att efter det ha åkt rätt så hyggligt i alla fall. Årets tredje Swe-cup helg skulle bli ett antiklimax för min del. I 1351 dagar fick jag vara obesegrad av någon svensk i Swe-cupens tempodel. Den 30/8 2014 var det en viss Per Beckeman från Uddevalla som vann tempot i Svanesund. Men här i Orresta tog det slut. För vann dagens tävling gjorde Stefan Kuhl före Mikael Abrahamssom från Örebrocyklisterna och Martin Collander på tredje plats.
När jag kommer till hotellet och börjar titta på siffrorna så stämmer min känsla till viss del. Sanningen är att det faktiskt är det bästa tempot jag har gjort i år! och ändå så hamnade jag utanför prispallen. Vilket visar på att det finns en hel del bra tempocyklister även i H-55. Det är inte alltid att det beror på att man åker dåligt som man inte vinner, det förekommer faktiskt att motståndarna åker bra! I dag var det tre stycken som åkte bättre än vad jag gjorde, trots att jag åkte mitt bästa tempolopp för året.
Trots detta så utökade jag min ledning i tempocupen och leder nu med 16 poäng över Anders Jarfors från Jönköping.
fredag 11 maj 2018
Vecka 19/träningsvecka 30
Måndag och jag väljer att köra just G1 passet med fyra stycken KI intervaller på fyra minuter vardera. Nishikin fick bli måndagens träningsredskap. Det blev en runda på grusvägar och intervallerna kördes uppför till Valfjällets utkiksplats. Grus underlaget gör att man måste sitta ner för att få något grepp på bakhjulet. En lite annorlunda träning men ganska kul i alla fall. Tisdagens träning var ett G1 pass på en timma. Det fick bli en runda kring Köla på tempocykeln, det tog ganska så exakt en timma.
Onsdagen var precis som om det var en fredag! Ja vi var ju lediga från jobbet både torsdag och fredag så jag passade också på att flexa ut lite tidigare från jobbet. Träningen blev ett fartpass x 5 som jag körde runt Finnskogen. Torsdag och ledig från jobbet och träningsfri dag. Träningsfri på det viset att det var ingen schemalagd träning. Dagen utnyttjades istället till andra saker, så som cykelvård och grillning. Men också en gemensam cykeltur med Annika. Vi körde över Köla upp till Gunnarskog via Ås. Jösses vad det blåste. Det var nästan lite svårt med balansen ibland i kastbyarna. När vi kom till Gunnarskog så blev det rak motvind ner till Arvika, och det var ju mycket bättre faktiskt. Vi tog vägen över Taserund, men den var så dålig att växlarna på Annikas cykel slutade fungera. Typiskt, här har vi cyklat i sex mil i stark mot eller sidovind. När vi så skall ha medvind de sista två milen, jag då är det något annat som krånglar. Men vi var inte så ledsna för det, det var ju varm och skönt och vi fick ju en cykeltur ihop.
Fredagen så packar jag bilen och reser till Orresta för att testa tempobanan som skall köras på lördag. Jag passar också på att köra veckans sista träningspass, ett G1 på en timma. Det blåser här också, men till skillnad mot hemma så är det här mycket mera öppna landskap. Vilken rolig bana. En rundbana är inte så ofta man får köra tempolopp på. Å vilka trevliga vägar! det här kommer att bli både jobbigt och roligt.
torsdag 3 maj 2018
Vecka 18/träningsvecka 29
På måndag blev det ett fyra timmar långt G1 pass med stela ben. Det började i ett ganska så bra väder som snart övergick till att bli sämmre. Gråmulet och blåsigt, men regnet höll sig borta hela träningen i alla fall. Senare på kvällen så kom det några droppar regn men inga mängder. Tisdag morgon regnade det och var allmänt gråmulet. Jag och Fia(hunden) tog en morgonpromenad i regnet. Efter promenaden så kokade vi oss kaffe och gick ut till garaget för att skruva på cykeln. Träningen fick idag vänta tills senare på dagen. Träningen blev ett G1 på två timmar som också innehöll sex stycken maxintervaller på en minut. Kan ju säga att de där enminuterna var riktigt jobbiga. Jag körde varannan sittande och varannan stående.
I onsdags så blev det ett G1 pass på en och en halv timma med inslag av 4x10 min tröskel intervaller. Mellan intervallerna så körde jag G1 i fem minuter. Ett jobbigare pass än vad jag först trodde att det skulle bli. Troligen på grund av att jag körde utomhus och i varierande teräng. Det är svårt att hålla sig på tröskeln hela tiden utomhus men när träningen var slut så kollade jag den normaliserade kraften på intervallerna och såg att den låg väldigt bra, ja till och med lite över vad de skulle. Träningen kördes på tempocykeln med högprofilhjul fram. Det var inte så smart kan jag säga, det blåste en hel del och cykeln var i bland riktigt svårmanövrerad i kast vindarna. Torsdag tog jag en vilodag. Det passade bra att ta en vilodag i flera hänseenden. Efter några hårda träningspass var det dags för lite vila. Det passade också bra eftersom jag hade ett tandläkar besök efter jobbet, men också för att det regnade.