Lördagen den 30 augusti.

Idag är det sista vilodagen inför linjeloppet. Andreas och jag cyklar ut en bit på banan så att vi får kolla starten och själva målgången en gång till. Efter att ha kört den första delen ut ur Poznan så förstår vi inte riktigt hur själva starten på linjeloppet kommer att bli. Vi tar och viker och in på banans sista del, den som avslutas inne i Poznan. Ända tills där vi tror själva målgången kommer vara så är det helt glasklart, men vi vet inte riktigt vart den kommer att ligga. Till och med den vägsträcka som senast igår var uppfräst och saknade asfalt var idag nyasfalterad och fin. Men vi undradefortfarande på början och slutet.
Jag och Andreas tyckte därför att det var ett måste att senare under dagen gå på race briefingen. Men innan dess så hinner jag med att köra hela banan en gång till, fast den här gången i bilen. Annika Simon och Maria följer också med. Efter återkomsten till hotellet så blir  pasta med köttbullar.
På briefingen blev vi inte heller speciellt mycket klokare på själva starten,  målgången tror vi nu att vi förstått var den kommer vara.

Rekning av linjebanan i Poznan.

Idag är det vilodag från tävlandet då passar de flesta på att cykla igenom linjebanan för att få lite känsla över hur den ser ut.
Jag tar mig bort till race centrat och starten på linjeloppet. Får köra cykelvägar på första delen som är i stort sett spikrak och bred väg i ca 9 kilometer innan vi svänger av stora vägen och ut mot landsbygden. För det mesta är underlaget ganska bra men det finns avsnitt som är riktigt dåliga. Asfalten är så grov och ojämn att man tror man kör på riktigt stora gatsten. Det längsta avsnittet av den dåliga asfalten är på ca 2,5 kilometer och det är tre stycken sådana längre avsnitt. I övrigt är banan helt okej och helt utan backar. Man kan säga att det är samma bana som på kvalet i höstas, förutom starten och målgången. Det skall bli spännande att se hur dom tänker gällande målgången. Sista två milen körde jag ihop med några kanadensiska och slovenska cyklister. Den ena av kanadensarna visade sig vara gift med en svenska. Att jag träffar på folk som alltid vill prata trodde jag bara hände när Stefan Schützer är med. Men idag vid ett ljuskryss stannar det till en bil intill mig och föraren vevar ner rutan. En liten glad farbror frågar något på polska. Jag förstod att det var något om träning så jag sa på engelska att jag skulle köra VM här i Poznan. Varpå han frågade om jag inte var polak, nä jag är från Sverige säger jag, varpå mannen med ett  brett leenden for iväg. Lite roligt att två från olika länder pratar med varandra på obegripliga språk för båda, men ändå verkar förstå varandra.
Efter genomåkningen av banan åker jag tillbaka till hotellet för att duscha. Senare på dagen så tar jag och Annika en promenad till Poznans största park, Park Cytadela. En enorm frilufspark mitt inne i Poznan.  Här finns det utegym, lekpark, fiskdamm, en jättestor rospark, en massa skulpturer och ett liknande militär fordon museum.

UCI GRAN FONDO WORLD CHAMPIONSHIPS POZNAN 2019

Idag startar vm på riktigt och som brukligt är så startar man med tempo och äldsta damerna. Det är riktigt varmt och skönt även idag, dryga 30°c i skuggan. Jag känner mig väldigt lugn och avslappnad hela tiden, kanske beror det på att jag varit med några gånger tidigare. Det är ju det här jag älskar, att få mäta mig med världens bästa cyklister i min åldersklass.
Alla förberedelser är nu gjorda och mitt namn ropas ut i högtalarna. Jag rullar in i inchecknings gaten och fram till cykelkontrollen. Inga problem med måtten, därefter scannar dom av cykeln och kollar så att man inte har någon elektrisk motor gömd i ramen. Äntligen är jag framme vid startrampen.
Jag sätter mig tillrätta på cykeln och startern räknar ner från fem till noll. Jag rullar av startrampen och är igång på VM tempot i Polen 2019. Man hinner knappt få upp farten och komma ner i tempoställning innan man måste ta det lugnare igenom en höger sväng. Samma sak igen fast nu svänger man vänster istället. Äntligen är jag på själva banan en nästan två kilometer lång sträcka med dålig asfalt. Men nu i race fart så märker man inte det så mycket. Snart är framme vid den första riktiga svårigheten, ett vägbyte till höger där man kommer in med ganska hög fart. Själva åkytan blir väldigt begränsad eftersom svängen är avkonad i mitten så att man inte kan gena igenom svängen, dessutom är det ett hål i asfalten på insidan. Jag klarar svängen bra och är snart nere i tempoställnig igen. Efter vägbytet så är det jättefin asfalt. Jag passerar nu killen som startade 30 sekunder före mig. Snart är jag vid banans andra svårhet. En höger vänster sväng som också är avkonade, jag reser mig upp, håller i styret och rullar igenom, inga problem. Nästa vägbyte är om två hundar meter men här kommer vi ut på en större väg vilket gör att man har lite mera plats att röra sig på. Nu är det bara två kilometer kvar tills vändpunkten och inga konstigheter.
Efter vändpunkten så är det precis samma bana tillbaka in mot motorstadion. Inne på stadion så ska vi köra ett varv innan vi går i mål. Igår när vi tränade här fanns det avspärrning i form av bildäck som man åkte runt, i dag var dom borta och man fick åka rakt fram vilket kändes konstigt eftersom det på vissa ställen i asfalten växte långt gräs! Men efter att ha rundat hela stadion så var jag nu på väg in i mål. Jag känner väl varken bu eller bä om loppet som så, kan väl säga att det inte var ett av mina bästa tempolopp, men heller inte av de sämsta. Slutade på 13e plats vilket är mitt näst bästa VM resultat i tempo.

RESAN TILL GRAN FONDO WORLD CHAMPIONSHIPS POZNAN 2019

Måndagen den 26 augusti.
Idag startade resan till UCI Gran Fondo wold Championship Poznan 2019. Vi bilade ner genom Sverige och till Gedser i Danmark härifrån blir det färja över till Rostock. När vi passerar gränsen mellan Tyskland och Polen så är det nästan som om någon vrider upp värmen. Från 17-18°c till 32-33°c. Hela resan flyter på bra och snart är vi vid hotellet som vi skall bo på. Nu blir det lite stökigt eftersom de glömt att skicka koderna för dörrnyckeln till oss. Kille bakom disken förstår inte mycket men tillslut så löser det sig och vi har fått tillgång till rummen. Efter incheckning och en snabb dusch blev det en sväng på affären och ut på stan för att äta mat.
Tisdag den 27 augusti.
Idag har jag och Andreas testat tempobanan. Den var mestadels väldigt bra med fin asfalt. Några riktigt svåra svängar där vi också kommer möta andra cyklister. Ett parti på ca. 2 kilometer som asfalten är riktigt dålig är precis när man lämnar motorstadion och kommer ut på vägen. Helhetsintrycket är ju att banan är riktigt fin. Det som är lite oroande är att jag fått ont i halsen, hoppas att det är av aircondition i bilen och inte något annat.
Onsdagen den 28 augusti.
Idag har halsontet utökats med rinnande näsa och ännu sårigare hals, så det är nog en förkylning som kom väldigt olägligt. Idag skall vi ut till racecentret och hämta nummerlapparna och mäta cyklarna men först reser jag och Andreas ut till tempobanan. Vi tänkte kolla de delarna som vi inte hade tillgång till igår. Motorstadion där start och mål är var nämligen stängd för alla sedan kommer vi att titta lite närmare med de svåra svängarna.
Idag kom vi äntligen in på motorbanan för att testa start och mål. Starten var solklar men målgången var mera svårtolkad. Det var så många bud på hur den skulle se ut så jag orkade inte bry mig till slut. Efter träningen så reser jag och Andreas in till racecentret inne i Poznan. Här hämtat vi ut nummerlappen inför morgondagens tt. För att röra till det lite till så säger man att det även är söndagens nummerlapp!! Okej inte mycket att hänga upp på. Kvittera ut nummerlappen och iväg för att checka tempo cykeln. Den går igenom utan någon som helst problem. Efter ett tag så återvänder vi tillbaka till hotellet vi bor på för att få lite mat. Efter maten så återvänder jag och Andreas till racecentret för riders race briefing for itt. Lite klokare blev man, men allt var fortfarande inte helt glasklart, startlistan till exempel

Roslagsbro linje Master-cup

Det andra loppet den här helgen är ett linjelopp uppe i Norrtälje. Det här är det sista testen innan vi reser till Polen och VM. Roslagsbro linje är för övrigt ett helt ny tävling på för min del, här har jag aldrig varit på tävling tidigare. Reste dit efter tempot igår för att kolla banan. Banan går på smala vägar ute i Roslagen, i en härlig miljö. Jag nöjer mig med ett varv, jag känner mig sliten efter dagens tempo.
Idag kör vi ihop med damerna och det är faktiskt dom som tar initiativet från början. Så fort mastern släpper iväg fältet så går dom i spets och dom kör tufft, riktigt tufft. Men snart har missilen Krister Bergström från Fredrikshofs IF fått upp farten, å jösses vad han körde, åh han gnäller för att jag går tidigt i loppen. Vår klunga minskade betydligt men det blev inte lugnare för det. Krister kör otroligt hårt och snart har vi gått ifatt H50-55 som startade två minuter före oss.
När det återstår ca 3km av första varvet så går krister, jag, Håkan Samuelsson och Lars Kalin om hela klungan. Krister går fram och tar en så hård förning att Kalin tvingas släppa från rulle. Ut på andra varvet upptäcker vi en cyklist framför oss. Vi är snart ifatt honom, en utbrytare från H50-55, strax efteråt blir vi uppätna av H50-55 klungan. Det blir lite diskussioner om hur vi kommer lösa det här med att vi kommit in i deras klunga. Men vi i H-60 löser det här på egen hand, vi går helt enkelt igen. Fast så här i efterhand så tror jag att komisarien neutraliserade ca 20 kilometer för H-50/55 klungan för att släppa iväg oss.
Håkan, Krister och jag var åtminstone ensamma i täten ut på vårt tredje och sista varv. Jag börjar nu liksom vänja mig vid Kristers hårda förningar medans Håkan verkar ha det jobbigare. Mycket riktigt vid en liten dubbel backe går jag fram och höjer tempot och Håkan tvingas släppa en lucka. En lucka som han inte orkade täppa igen. Håkan skall försvaras med att han också har en pyspunka och inte så mycket luft kvar i däcket.  När vi kommer ut på stora vägen igen så förstår jag att Krister Bergström blir jag inte av med, och inte har jag någon chans i en spurtuppgörelse. Så vad gör man? Jag väljer att hålla ett jämt tempo så att inte Håkan kommer ifatt sedan hoppas man ju in i det längsta att man i alla fall kunna bjuda Krister på lite motstånd. Men "krille" är för bra och han vinner dagens linjelopp ganska enkelt tillslut. Men jag tror att även Krister var trött efter dagens race, det var i alla fall jag.

SheRides-tempot Master-Cup

Nu var det ett tag sedan vi körde master-cup. Den 9e juni körde vi sista tävlingen innan uppehållet men sista tempoloppet körde vi 25 maj uppe i Sidensjö. Men nu är det dags igen. SheRides-tempot är egentligen gamla Hofettempot. Start och mål vid Wira bruk i en riktig bullerby miljö.
Jag reste hit igår för att testa bana, det var ju ett tag sedan man var här och i min ålder glömmer man fort. Tyvärr så vräkte regnet ner under hela dagen så även när jag kom hit. Som om det inte var nog med att det regnade man har även en snabelbil i Åkersberga. Det var otroligt mycket grus på vägen. Det hindrade ju inte mig från att ta en runda i alla fall  och bara jag kom ut på vägen så kommer minnena om hur banan ser ut fram, och grus och regn glömdes bort.
Lördagen den 24 augusti SheRides tempot (master-cupen)
Vet inte vad det beror på men jag har jätte svårt att sova. Vaknade flera gånger utan anledning. Jag packar ihop saknar jag ska ha med mig, äter frukost i lugn och ro innan jag reser från hotellet i Åkersberga till Wira bruk där tävlingen är. När jag kommer fram så är det nästan tomt på folk. Men snart dycker de upp från alla håll och nummerlapparna delas ut i all hast, imponerande.
Jag värmer upp på samma vis som på SM, lungt och stilla. Idag har jag fördelen av att starta sist i min klass. Framför mig startar SM bronsmedaljören Roger Anund från Mjölby CK. Startade ganska bra, kanske något för hårt för wattsiffrorna var riktigt höga. Efter några kilometer så kommer man ut på en längre raksträcka, här ser jag Roger, men tycker inte att jag har tagit in så mycket som jag borde gjort. Trots mina höga siffror så blir jag lite frustrerad av detta och klämmer på ännu mer. Efter nästan sju kilometer så är jag ifatt honom men då börjar banans värsta backe. Här försöker jag att behärska mig och hålla mig till min plan i stället. Tycker att jag åker ganska bra ändå, men är det fort nog? Snart möter jag Håkan Samuelsson och strax efter krister Bergström. Jäklar dom måste ha gått riktigt bara för jag tycker att jag möter dom väldigt tidigt. Detta gör mig ännu mer frustrerad för jag vet hur långt jag har kvar till vändpunkten. Plötsligt dyker vändpunkten upp, nästan två kilometer tidigare än väntat. På hemvägen orkar jag fortfarande hålla ett ganska hyggligt tempo fram till den längre utförsbacken. Jag försöker verkligen, men det går inte nog fort känner jag. När jag passerar mål och hämtat andan ett tag  så ser jag att mina wattsiffror sjönk väldigt mycket på hemvägen, men totalt sett så är dom bra. Min känsla av att det inte gick fort nog besannades när jag träffar Krister. Han har ju kört ruskigt fort idag och vinner före mig och Håkan Samuelsson.

Vecka 34/träningsvecka 47

Nu är det inte mycket kvar av säsongen. Till helgen så är det två tävlingar i Stockholm sedan drar vi iväg till Polen och VM i Poznan. Men innan det så är det några träningar som skall göras. Några pass byter jag ut mot tävlingarna i Stockholm och något pass kommer jag att köra i Polen för nu  gäller det att spetsa till det allra sista.

Måndagen den 19 augusti.

Ett G1 pass på två timmar direkt efter jobbet. Jag körde runt Finnskogen och hade ruskig motvind över fjället i dag, men det betydde ju också att det var medvind från Vännacka och hemåt. Från Vännacka till Koppom så körde jag en EB intervall. Igenom Koppom är det femti kilometer i timmen. Det lutar lite lätt utför och jag har en bra vind i ryggen så jag ligger en bra bit över femtio Km/h. Men mitt inne i Koppom så tar intervallen slut och jag slår av och rullar lite lätt. Efter ca. 200 meter får jag se någon som står i vägkanten, en polis! med RADARPISTOL!!! Hahahaha.... ja jävlar i det. Tänk om jag börjat intervallen en minut senare, då kunde jag ha blåst förbi radarn i över 50 km/h, vad hade hänt då?? 📹🚓🙈 .

Tisdagen den 20 augusti.

Åhh herre gud, idag var det jobbigt på riktigt. Jag körde ett fyra timmars G1 pass ink. 1x20min EB och 1x45min EB. Det blåste ganska hårt även idag så det var jobbigt att köra med högprofilfälgar fram. Det blir extra jobbigt att köra intervaller när man skall parera vindkast hela tiden. Nu gick den första EB intervallen riktigt bra, medan den andra gick bra, men inte mera. Kände mig otroligt sliten i kroppen, hoppas det går över snart.

Onsdagen den 21 augusti. 

Idag har jag verkligen tagit det lugnt på träningen. Körde ett G1 som skulle varat i en timme, det blev lite mer, men det gör inget. Rundan kördes ihop med Annika och den gick runt Köla. Det blåste inte lika mycket idag som tidigare dagar men visst kom det en och annan vindpust. 

Torsdagen den 22 augusti.

Mina Garmin Vector 3 pedaler har krånglat en längre tid, å nu har jag tröttnat. Så idag har jag monterat på mina gamla Vector 2 pedaler i stället. Körde också ett sista pass här hemma innan avresan till Stockholm och Stockholms 2-dagars. Det blev ett G1 pass på en timma som jag körde runt Köla. Jag körde på ganska bra men just nu så känns benen sega, riktigt sega.

Tankar om tempo SM 2019

Innan SM 2019 så stod det klart att man skulle dela på linje och tempo. Linjeloppet gick i Båstad och tempot skulle senare under året gå i Lekeryd i Jönköping.

Information om Tempo-SM 2019
2019-04-29 | 9:02
2019 delar SCF upp Landsvägs-SM, vilket innebär att linje-SM och tempo-SM arrangeras vid två skilda tillfällen och inte som tidigare vid ett och samma arrangemang. VI är övertygade om att denna förändring är ett steg i rätt riktning och SCF styrelse förklarar här vad som ligger bakom beslutet.

Bakgrund:
När vi tittade på att ha ett annat upplägg kring våra SM på landsväg, och då främst våra tempo-SM, var det ett antal delar vi ville få med i arrangemanget.

Ett säkert SM på en säker bana för cyklisterna.
En tempoarena som vem som helst och när som helst skulle kunna mäta sina krafter mot de bästa.
Möjligheten att skapa mästerskapsrekord.
Höja statusen för tempotävlingar.
Säkert SM på säker bana
När det gäller säkerheten, ville vi ha en bana utan vändpunkt i ett område med få korsande vägar och få boende kring banan. Detta fick vi hjälp med av bröderna Tobias och Fredrik Ludvigsson som ofta tränade just här. Banan ligger i närheten av Lekeryd., med start och mål vid Uddebosjön. Banan mäter lite över 15 km och går fram i en omväxlande terräng. Under SM-tävlingen 2019 kommer tempobanan att vara enkelriktad och kommunen kommer informera alla boende i området att den 14 augusti (eftermiddag) och den 17 augusti (hela dagen) kan det vara bra att välja alternativa vägar. När det gäller tävlingsdistanser så kommer alla klasser från juniorer och uppåt att köra samma distans d.v.s. 2 varv på banan.

Permanent tempoarena
Banan kommer vara permanent, vilket betyder att SM kommer att gå här flera år efter varandra. Detta gör att man kan åka dit och testa den när man vill och inte minst så kommer det vid varje SM finnas möjlighet att sätta ett nytt banrekord i respektive klass.

Detta med att dela upp SM tävlingar på flera olika datum sker också i andra länder t.ex. Italien hade förra året sitt tempomästerskap veckan före Lombardiet Runt. Vi vill ha fler som startar på tempo och som har möjlighet att förbereda sig för ett SM på bästa sätt, inte bara köra igenom tävlingen som en preparering för linjeloppet.

Eftersom tempo är en kamp mot klockan oberoende av vilken typ av cykel man sitter på, kommer vi även att premiera den snabbaste tiden i respektive klass på en linjecykel (framtida plan, ej aktuellt 2019). Elittävlingarna den 14 augusti kommer att TV-sändas i centrala Jönköping där Destination Jönköping bygger upp en eventyta där även våra sponsorer kan hålla aktiviteter för sina kunder och det är även här som prisutdelningen kommer att ske under ledning av vår speaker för dagen, Roberto Vacchi.

Eftersom banan är en rundbana tar tävlingarna lite längre tid med alla olika klasser på lördagen vilket gjort att vi tar bort lagtävlingar det första året då vi inte ville fresta på omgivningens boende allt för mycket. Vår förhoppning är att om tävlingarna flyter på och vi sköter oss det första året, så kommer vi att kunna lägga till lagtävlingar på söndagen, år 2020.

Detta projekt är ett samarbete mellan Jönköpings Kommun, Destination Jönköping, Jönköpings CK och Svenska Cykelförbundet.

Vi från SCF tackar redan nu våra samarbetspartners som gör ett fantastiskt jobb för att förverkliga vår vision!

/SCF Styrelse

Blev det nu som SCF styrelsen utlovade?
Nej...eller jo till 25%. Banan och arrangören Jönköping CK finns det absolut ingenting att anmärka på. Banan var bra där fanns det mesta, och säkerheten utefter banan var okej. Däremot är det ingen bana som passar ALLA.
Resten av texten här ovanför gäller enbart för ELIT, inte för några andra. Ungdomarnas och veteranernas prisutdelning skedde vid mållinjen(utanför banan) bakom en banderoll. De föräldrar och anhöriga som ville ta kort av pristagarna på pallen fick stå mitt i banan!! Detta medans tävlingen fortgick, Säkerhet!!! jojo!! Det skall inte vara en massa löst folk på banan under tävling. Inte höjer man statusen på ett tempo genom att ta bort in och utmarsch vid prisceremonin eller att pristagarna inte får en blomma vid prisutdelningen eller att nationalsången inte spelas för pristagarna. Nej i stället för att höja statusen på tempo SM så har faktiskt SCF lyckats med det otroliga att sänka den istället, åtminstone för merparten av deltagarna. Man är ju övertygad om att det här är rätt riktning. Det där med riktning kan ju diskuteras, men för de flesta så blev riktningen neråt, men det kanske också var meningen. Men men, vad har man för rätt att klaga? mastercyklisterna genererar väl inga pengar till förbundet mera än någon miljon i licensavgifter. Bättre då att gömma gubbarna och kärringarna någonstans i skogen.

Tempo SM i Jönköping 2019

Det är inte varje tävling som man startar så sent på dagen som idag. Min start är inte förrän 15:06 så det blir en lång dag. För första gången i år så startar jag före Håkan Samuelsson från SMACK. Inte nog med att jag startar före Håkan jag startar först i min klass. Det innebär ju att man inte har någon som helst koll på dom andra i klassen. Det gäller att enbart fokusera på sitt och inte tänka på hur de andra kör, det kan man ändå inte påverka.
Frukosten på hotellet är helt ok. Vi tar det riktigt lugnt eftersom jag startar så sent. Men vid ett tiden är vi på plats. Jag tänkte gå bort och mäta in cykeln men det regnar så inihelvete så vi sitter kvar i bilen ett tag tills det lugnat ner sig lite. Mätningen går bra och cykeln blir godkänd av kommissarien. I dag så tar jag det verkligen lugnt på uppvärmningen, låter mest benen snurrar runt för att få dom att fungera.
Klockan 15:05 rullar jag upp på startrampen som förste startade i H60. Idag har jag lovat mig själv att gå ut försiktigt i starten för att sedan öka. Fyra hundra meter efter starten så kommer den första och vad jag innan tävlingen ansåg värsta backen. Mitt i backen går jag ner på lillklingan för att inte bränna benen direkt. Men frustrationen blir fullständignär jag märker att jag inte har flera växlar att ta till och wattsiffrorna är höga. Tillslut så släpper backen taget om mig och jag kommer upp på en plattå. Äntligen börjar man nu komma igång på riktigt, då kommer en vindpust från höger och jag känner att det här kommer att bli spännande på flera sätt. Som tur är så är vägen delvis avstängd så man möter inga bilar. Farten är ganska bra nu men efter ett litet tag så svänger man höger och rakt in i motvinden. Nu kommer också banans andra backe. När jag tränat här har det varit medvind, men nu var det riktigt jäkla motvind. Tyckte jag att den första backen var tuff så var den här ännu tuffare.  Efter backen så fick jag snart fart på grejerna igen, men nu närmade jag mig det partiet som jag egentligen fruktade mest. Vi passerar en bondgård och går in i en vänster högersväng. Jag tar det medvetet lugnt och klarade svängarna bra, ner i tempoställning igen och full fart. Snart kommer jag fram till ett vägbyte och ut på en större väg. Äntligen får man lite medvind och hastighet ökar till strax över femtio kilometer i timmen. Snart kommer återigen ett vägbyte men nu är det raka vägen in till varvningen i Lekeryd.  Jag håller ett jämnt och bra tryck in till varvningen.
När jag går ut på andra varvet så känns det som att jag har accepterat att det kommer att gå sakta i backarna idag.  På det viset blir jag inte så frustrerad över hastighet utan tänker positiva tankar och tror att jag tar igen den förlorade tiden på sista delen av banan. När jag svängt upp i motvinden på andra varvet så får jag se att Lars Kallin från Örebrocyklisterna sitter i diket och tittar rakt ut. Jag vet inte vad som hänt Lasse men släpper det när jag ser en cyklist framför mig. Det är en kille i H-55 klassen och mitt i banans andra backe går jag om honom. Konstigt, det känns nästan som om jag har kommit in i någon sorts andra andning. Även kurvorna vid bondgården går bra och snart är jag ute på stora vägen igen. Den här gången ställer jag mig upp på på pedalerna och trycker till så att jag kommer upp i hastighet snabbare. När jag återigen intar tempoställningen så bibehåller jag hastigheten väldigt bra tycker jag. Sista biten in mot målet i Lekeryd nu, det är fem kilometer kvar och jag har upptäckt ryggen på ytterligare en cyklist från H-55 klassen. Jag håller fortfarande ett högt tryck för att vara mig och jag närmar mig snabbt cyklisten framför mig, och snart passerar jag honom. Konstigt nog så känner jag ingen smärta i benen trots att jag verkligen ligger på hårt i de små motluten som återstår. Plötsligt så ser jag att det står 2km i vägen och jag förstår att det nu är mest utförskörninge in mot målet. Jag känner med en gång att det här var ett bra tempolopp av mig. Snart står det också klart att jag har vunnit H-60 klassen och är svensk mästare 2019. För rolighetens skull så kollar jag på resultatlistan i H-55 klassen och upptäcker till min glädje att jag skulle ha blivit tvåa i den klassen 

Dagen innan SM i Jönköping 2019

Tempo SM och linje SM blev ju som bekant delat på i år. Båstad tog hand om linje som förövrigt gick av stapeln den 28 juli. Att man delat på linje och tempo är jag inte lika positiv till som Stefhan Klang på SCF, men då vet Stefhan ingenting om mastercykling heller, kanske inte ens att det existerar. Att det skulle höja statusen på tempo SM tror jag inte ett smack på, man kan göra hela SM till en folkfest i stället. Det är ju väldigt roligt för som i detta fallet norrlänningar som får två riktigt jobbiga och långa resor. Dessutom så har man mage att kalla tempobanan "en bana som passar alla" så därför skall den vara permanent i några år framåt. Hur kan man bara kläcka ur sig något så dumt, det är klart som korvspad att den inte passar alla. Jag säger bara grattis till alla som den inte passar, inga framskjutna placeringar i år, och troligen inte de närmaste åren heller. Man får helt enkelt vänta i några år tills man kör på en annan bana som förhoppningsvis passar! Det är bara ett problem! Som mastercyklist så har du inte en uppsjö av år att vänta in.

Vi reste ner till Jönköping på fredagen förmiddag. Detta för att jag vill testa banan en gång till innan lördagens tävling. Runt fyratiden är vi ute vid Lekeryd och starten på tempobanan. Innan vi kom hit passade vi på att checka in på hotellet så det var klart. Strax före vi kom ut till Lekeryd så hade det kommit en regnskur. Men när vi parkerar bilen så har det redan slutat, men vägbanan var fortfarande blöt. Jag vill ta det lugnt på genomåkningen idag. Det dröjer dock inte speciellt länge innan jag tappade bort både vett och sans, plötsligt var jag i tempobubblan och glömde bort att ta det lugnt. Banan är inte speciellt svår men det är en kurva som skrämmer mig lite. En högersväng som dycker och med ett hål i vägbanan. Jag har försökt att ligga kvar i tempopinnar flera gånger, men nej, det går inte. Jag kör två varv på banan och det andra varvet tar jag det mycket lugnare.  Nu blir det att ta sig tillbaka till hotellet och ducha innan vi går ut och äter.

Vecka 33/träningsvecka 46

Efter en relativt tung vecka som inte gav någon värre återhämtning efter Nordiska mästerskapen så är den här veckan mycket lugnare. Det är tur det för i slutet av den här veckan så är det återigen dags för SM, den här gången i tempo nere i Jönköping.

Måndagen den 12 augusti.

Börjar veckan med ett lite ovanligt pass, ett pass som jag inte tror att jag kört tidigare. Ett G1 1:00:00 ink. 7x30sek max. Passet i sig gick bra och jag fick ut det jag ville av intervallerna. Men det känns i benen efter gårdagens distanspass.

Tisdagen den 13 augusti.

Annika jobbar kvällen idag, så jag tar en lite längre tur. Kör ett fartpass x6 runt finnskogen, en runda som i vanliga fall är väldigt trevlig. I dag inte lika rolig eftersom det värker och svider i benen dessutom är det en kraftig motvind hela vägen upp över Finnskogen och ner till Vännacka. Men det här är veckans sista tuffa pass inför tempo SM så det är bara att bita i. Tycker att en minuts intervallerna och tjugo sekunders intervallerna går hyggligt i alla fall. Däremot så är fyrtiosekunders intervallerna som vanligt svåra att härda ut. Men några tycker jag blir bra, medans andra blir riktigt dåliga. Nu skall vi försöka att återhämta kroppen tills SM tempot, så nu blir det bara lugn cykling resten av veckan.

Onsdagen den 14 augusti.

Nu åker tempocykeln fram igen. Har kört en hel del på den i år faktiskt men de kortare intervallerna och fart passen har jag kört på landsvägscykeln. Men nu är det ett G1 pass på en timma utan inslag av några som helst intervaller eller något annan, bara en rak G1a. Passet blev något för hårt, egentligen var det nog mera en G2a än en G1a. Lite ångerfull faktiskt när jag kom hem. Man skall köra lugnt när träningen säger det. Det är lika dumt att köra för hårt när man skall köra lugnt som att inte ta i nog hårt när man skall köra lite tuffare. Jag lovar mig själv att ta det lugnare i morgon.

Torsdagen den 15 augusti.

Åter ett rakt G1 pass, det sista innan SM i Jönköping. Idag skulle jag ta det mycket lugnare än vad jag gjorde igår, men icke. Det var så skönt att cykla så det blev lite hårdare ändå istället. Formen känns bra och jag hoppas att det skall gå bra på SM för jag vill verkligen ha revansch på fjolårets fiasko lopp.

Vecka 32/träningsvecka 45

Det blev en sen resa hem från Åland och Nordiska mästerskapen. Vi var inte hemma förrän klockan två på natten och semestern är slut så det var bara att gå upp igen klockan sex för att börja jobba. Ett mycket lyckat NM, men nu är vi tillbaka i vardagen igen. Nu gäller det att toppa sig till SM om två veckor. Får väl börja veckan lite lugnt för att stegra den mot slutet.

Måndagen den 5 augusti.

Det blev ett mycket lugnt pass idag, inga intervaller av något slag  utan bara att försöka rulla lite grann i ett behagligt tempo. Rullade runt Köla enbart för att få bort resstelheten från igår.

Tisdagen den 6 augusti.

I dag så körde jag ett G1 pass på en och en halv timma ink. 4x10 min EB. Jag måste säga att jag verkligen hade tur med vädret idag. För tidigare under dagen så har regnet vräkt ner, men under passet så kom det inte en droppe regn. Passet gick jättebra även om den sista tian var något seg att genomföra. När jag varit hemma en timma eller så, ja då vräkte regnet ner igen.

Onsdagen den 7 augusti.

Idag skulle det ha varit en vilodag från cykeln, men då sa Annika.....nej det sa hon inte😂, hon sa ingenting. Jag bestämde själv att jag skulle köra ett Fart pass med sex repetitioner. Men jag körde stora delar av passet med Annika. Det blåste en hel del idag så Annika vänder hemåt efter nästan tre mil, men jag fortsätter några kilometer till. Intervallerna är jobbiga som bara den, benen är något sega men de går att genomföra dom i alla fall. När jag kommer hem så har Annika dragit igång kitteln med den hemliga drycken som "Dingle" har beställt. Hon köpte de flesta ingredienserna på båten från Åland, det var bara fladdermus öronen som vi fick fixa när vi kom hem, för di ska vara färska.

Torsdagen den 8 augusti.

G1 pass är inte så jobbiga, skall dom köras i fyra timmar så blir det lite jobbigare. Lägger man sedan till en tjugo minuter EB intervall i första delen och en fyrtiofem minuter efter tre timmar, ja då jävlar börjar det likna något. Den första intervallen gick väldigt bra, ja nästan för bra. Totalt set så låg jag ca. 5% över EB vilket egentligen inte är så bra man skall ju ligga i EB zon. Den andra intervallen blev mycket jobbig. Dels så var den fyrtiofem minuter lång, men den skulle också köras i timme tre när man börjar bli riktigt mör. Intervallen blev lite lägre än väntat, men innanför EB zon. Okej att den hamnade i den lägre delen av zonen, men det viktiga var att jag verkligen orkade att genomföra intervallen. Trots allt så är jag nöjd med dagens tränings pass.

Fredagen den 9 augusti.

Idag var det segt på riktigt. Körde ett G1 2:00:00 ink. 6x1min på max. Jag kan ju säga som så att jag nog kört massor av en minutare som varit både snabbare och effektivare än någon av dagen. Jag genomled verkligen alla sex intervallerna, men inte mera. Kände mig också lite stressad av att veta att det var tre underbara tjejer som väntade på att jag skulle tränat klart så att de fick sin farfarsdag.

Lördagen den 10 augusti.

Nu äntligen är det vilodag från träningen. Det är inte det att jag inte tycker om att träna, nej snarare tvätt om. Men ibland måste man vila kroppen för att den skall må bra. Ingenting passar då bättre än en farfarsdag. Det återstår nu ett pass den här veckan och det var meningen att vi, ja några stycken som skall på SM skulle ha kört ihop. Men nu är två sjuka, en på cykelvasan och en bortrest. Detta gör att jag nog kommer att cykla här hemma istället för som planerat uppe i Sunne.

Söndagen den 11 augusti.

Veckans sista pass är ett fyra timmar långt G1 pass med tre stycken tjugominuters EB intervaller. Jag var trött i kroppen i fredags men idag var jag desto piggare igen. En dags vila, tänk att det kan göra så mycket. Alla tre tjugorna strax över mitt EB, och det skiljde totalt 3watt mellan all tre intervallerna! det var jag mycket nöjd med. Det är skönt att kunna avsluta veckan med ett sådant pass, trots en hel del regn och blåst så kändes det förvånansvärt bra.

Finland(Åland) NM Linje 2019

Idag är det linjeloppet som gäller. Efter gårdagens tempo så känns det lite i benen idag men kroppen känns bra. Vi i landslaget har en liten överläggning om hur vi ska försöka köra. Vi har ett fantastiskt bra lag med många olika och bra kvaliteter. Vi tror på oss själva och stöttar varandra.
Starten går och jag och Håkan Samuelsson ska försöka hålla koll på Bertel Niemi från Finland och Jan Bodin från Norge. Jag låter Jan få ta täten och lägger mig på hans hjul. Han får ligga där ett tag tills vi kommer till en slakmota. Jag viker ut i vägen och går om Jan, han får i sin tur försöka att ta upp jakten på mig eftersom alla svenskar stannar av. Jag märker att han närmar sig lite så jag trycker på lite till. När jag kommit upp på toppen av backen vänder jag mig om och ser att Jan nu har sjunkit ner i klungan igen. Vi har kört 3 kilometer av 85, och här sitter jag ensam. Benen känns jättebra nu och kroppen svarar också bra. Efter ca. 18 kilometer så är vi inne på en lite mindre väg och får en helsikes motvind mitt i nyllet. Jag tror ju att de snart dyker upp bakom mig, men jag ser ingen. Jag kämpar på i motvinden och snart kommer jag ut på stora vägen igen på väg mot Käringsund och vändpunkten.
Vändpunkten är nere vid färjeläget och jag tittar ner på klockan för att kolla hur långt före klungan jag egentligen är. Efter vändpunkten så förväntar jag mig att de dyker upp bakom nästa kurva eller nästa, men klockan går och ingen klunga syns till! Så får jag se dom. Precis som jag trodde så är det Jan Bodin som får stå för dragjobbet i klungan. Långt fram i klungan sitter också Stig Andersson Plate och Krister Bergström. Stig sätter upp en tumme i luften och det ser nästa ut som att han är ute på en söndagstur. Jag tittar hastigt på min cykeldator och ser att det gått fyra minuter sedan jag vände, vilket borde betyda att jag leder med ca åtta minuter på dom! Stärkt av vad jag sett så orkar jag fortfarande hålla ett ganska hyggligt tempo fram till det att vi viker av stora vägen igen. Här möter jag motvinden igen och den här gången är det ännu jobbigare. Jag försöker att koncentrera mig på mina wattsiffror i stället för hastigheten. För hastigheten är så låg att jag fortfarande tror att de kan äta upp mitt försprång. Jag klämmer i mig några gel och tycker att jag åtminstone piggnar till för ett ögonblick. Snart är jag ute på stora vägen igen på väg mot målet i Käringsund. När det är ca 7 kilometer kvar så är det en ganska lång raksträcka, en raksträcka som avslutas med en slakmota. Jag kollar hur lång tid det tar att cykla sträckan och när jag nått toppen så ser jag att det tog två minuter. Jag vänder mig om och ser att...att det är alldeles tomt bakom! Nu äntligen börjar jag förstå att det här kommer att gå bra. Det känns oerhört skönt när man ser skylten som det står 1000 m på. Att få rulla in i målområdet alldeles ensam och höra speakern nämna ens namn så är det en befrielse. Sedan hör jag att han säger något om att vi får nog vänta en kvart på de andra! en kvart? det var mycket vet jag att jag tänkte. Men okej, nu var frågan om vi skulle få en trippel. Jag trodde ju att vi skulle klara det. Och mycket riktigt, efter nästan 15 minuter så kommer de övriga. Den som kommer först är Krister Bergström tätt följd av Stig Andersson Plate. Vår taktik hade lyckats igen! Måste ju tacka Håkan Samuelsson, Stig Andersson Plate och Krister Bergström för det uppoffrande jobbet som de gjorde, Tack grabbar!!!

Finland(Åland) NM Tempo 2019

Lördagen den 3 augusti.

Idag startar tävlingarna och det börjar som vanligt med uppvärmning och inmätning av tempocyklarna. I och för sig så kontrollmätte jag cykeln igår men det måste göras idag också innan start. Finnarna förnekar sig inte, förra gången jag var i Finland så mätte man cyklarna mellan några streck som man ritat på ett vägräcke. Den här gången har man något hemma bygge till rigg, och med hjälp har man ett måttband, tumstock och ögonmått! Ja herregud, vad seriöst. Det kan ju  bli vad som helst. En mätrigg ska ju vara UCI godkänd och kalibrerad. För säkerhets skull så flyttade jag bak sadeln 3mm, cykeln blir godkänd.

Startar klockan 10:44 och har en för mig okänd norrman en minut före mig. De första två kilometerna går lite lätt uppför till en rondell. Efter rondellen fortsätter det uppför en liten bit till. Jag tycker att jag kommer igång riktigt bra och håller mig till min plan, att inte gå för hårt från start. Efter några kilometer så märker jag att det nog blåser lite mer än vad jag trodde. Jag ser också att jag har  ökat wattuttaget lite över min gräns.  Men jag ser också att jag har tagit in på norrmannen som startade just innan mig. Efter nio kilometer så passerar jag honom. Jag vet också att Håkan Samuelsson startat två minuter innan mig, men jag ser ingen Håkan. Efter 16,5 kilometer så svänger vi av stora vägen. En vänstersväng in på en mycket mindre väg. Jag tittar hastigt på min wattmätare och ser att jag fortfarande har ett bra uttag. Efter 3,5 kilometer så svänger vi höger och ut på stora vägen tillbaka mot Käringsund. Det suger ganska bra i benen vid det här laget. Efter 25 kilometer så är det en ganska lång raksträcka, jag tittar om jag ser Håkan men nej, ingen Håkan. Nu börjar jag bli lite orolig för att det går för sakta eller om det är Håkan som kör väldigt bra, jag försöker intala mig själv att det är Håkan som kör bra, för då kör ju förhoppningsvis jag också bra. Fem kilometer kvar och jag ser att wattsiffrorna sjunkit, okej de är fortfarande bra men man vill ju alltid ha lite mer. När jag passerar 1000m skylten så känns det som en befrielse, man tar liksom i det absolut sista man har innan mållinjen. Min tid räcker för ledning när jag passerar mål, men snart så kommer de stora kanonerna. Men det dröjer ända tills storfavorit Jan Bodin från Norge kommer in mot mål. Jan får dagens snabbaste tid i H-60 klassen. 

Jag är otroligt stolt över att ha presenterat årets bästa tempolopp när det var som mest behövligt. Jan Bodin från Norge vinner guldet jag ett silver och Bertel Niemi från Finland tar ett bronsmedalj.

Resan till Finland(Åland) och NM 2019

Årets nordiska mästerskap går av stapeln på Åland. Förra gången jag var i Finland på cykeltävling så var vi i Vanta utanför Helsingfors. Den gången (2015) var det också Nordiska mästerskapen som kördes och för min del så gick det väldigt bra. Jag återvände hem från Finland med två mästerskapsmedaljer, ett silver på tempo och ett brons på linjeloppet. Den här gången hoppas jag att det blir lite mera värme än det var förra gången, för då var det ruskigt kallt och blött.
Vi reser tidigt jag och Annika. Redan halv fyra sitter vi i bilen med destination Grisslehamn. Färjan går redan klockan tio på förmiddagen och med på samma färja är Andreas Rundquist, Sara Carling och Tina Forsberg. Stefan "Blomman" Blomqvist tar en senare färja och Fredrik Nylén reste över redan igår.
Överresan till Åland och incheckningen på hotellet går bra. Andreas och Åsa bor på samma hotell som jag och Annika, ja till och med i rummet bredvid. Här ska också blomman bo. Efter att ha fått oss en bit mat så tar vi kontakt med Fredrik som bor ute vid tävlingscentrat i Kärringssund. Medan Andreas, Fredrik och jag testade tempobanan så bekantade sig Åsa och Annika sig med Kärringssund. Tempobanan var en trevlig bana. Den har inga direkta svårigheter utan är en sådan där jobbig jävel som man måste hitta en bra rytm på. Det som utmärker banan lite speciellt är att den mestadels gå på 90 väg! Och att det är stora vägen från färjeläget till Mariehamn som vi kör på.
När vi kört banan och återkommer till Kärringssund så kontrollmäter vi cyklarna. Fredrik får anmärkning på sin cykel och får meka lite, medan min klarar kontrollen. Lite "tjöt" med både konkurenter och landslags kompisar blir det också innan vi hämtar ut nummerlapparna. Vi avslutar dagen med en bit mat på en pizzeria inne i Mariehamn.

Vecka 31/träningsvecka 44

Den här veckan skall jag ta det lugnare. Det beror mestadels på att vi i slutet av veckan reser till Åland för att köra Nordiska mästerskapen. Dessa kommer jag att skriva om i egna berättelser, men kan ju säga som så att det är alltid lika roligt och hedrande att få representera landslaget på ett mästerskap.

Måndagen den 29 juli.

Varmt och skönt fortfarande, fast nu hotar man med regn! Dagens pass blev ett EB 4x10 min som kördes på tempocykeln. Känner väl att jag sakteliga börjar komma tillbaka efter både förkylning och den våldsamma kraschen. Jag blev nog lite mera omskakad än vad jag först trodde, ja ungefär som Ian Flemings välbekanta agent 007 James Bond skulle ha sagt "skakad, inte rörd"😂. Intervallerna gjordes, men det fanns liksom inget mer att hämta.

Tisdagen den 30 juli.

På morgonen så regnar det ganska hårt här i Åmotfors och jag är redan trött på't. Dessutom så har temperaturen sjunkit så man måste ha på både mössa och vantar när man ska träna. Passet var ett G1 på fyra timmar. Det hade varit helt okej om inte man efter en timma skulle köra en EB intervall på tjugo minuter. Nu gick intervallen riktigt bra, ja faktiskt så bra att det var en av de bästa tjugo minuterna på mycket länge. Efter intervallen så körde jag G1 i en timma och tjugofem minuter innan det var dags för ytterligare en intervall. För i timma tre så var det en ny EB intervall, men den här gången på fyrtiofem minuter! Herregud, jag har åkt i nästan en och en halv timma och gruvat mig för detta, men nu var den här. Intervallen blev något sämre än tjugo minuterna men den var fullt godkänd. Härligt att känna att man pallade med två sådana intervaller på ett distanspass. Men jävlar vad jag fryser. Ett tecken på att vi går mot en ny istid träffade jag på uppe i Bortan. Där mötte jag en isbjörn med moonboots på fötterna och en ryssfitta(en yvig pälsmössa även kallad pörremösse) på huvudet. Jag sa "fa´n har de moonboots på fötterna?" varpå han svarade "dä ä kallt serrö"

Onsdagen den 31 juli.

Dagens träning var en riktig kortis. En timmas G1 med 4x5sek på max. Ett passande pass nu när vi närmar oss Nordiska mästerskapen. I övrigt så har dagen varit hektisk. Har transporterat bort allt gammalt skit som vi städade ut ur garaget för någon vecka sedan. Har lagat och dragit nya snören i en persienn, dessutom så blev vi av med de gamla altanmöblerna, en riktig röjardag blev det. Vi avslutar dagen på altan med en hemlagad pizza med kaffe och ...nä bara kaffe😉.

Torsdagen den 1 augusti.

Ny månad hösten närmar sig och lite av värmen har återvänt. Startar den här månaden med ett G1 pass på en timma innehållande 4x5sek max. Samma pass som igår alltså och veckans sista ordnade pass. Passet gick bra och jag känner mig hyggligt redo för nordiska mästerskapen i alla fall.