Vecka 52/träningsvecka 12

Årets sista träningsvecka innehåller tre stycken G1 2:00:00. Dessa pass ska egentligen köras på tempocykel, men det kommer jag inte att göra, utan det är monarken som gäller. Finns det möjlighet till ute träning så får det bli en bonus.
Började med att starta fel träningsprogram i cykeldatorn. Hann med att köra uppvärmnings tiden innan jag upptäckte felet. Det gjorde nu inte så mycket eftersom det var ett lugnt pass som skulle köras. Ett G1 pass på två timmar utan inslag av något annat. Passet gick bra om än lite drygt med två timmar på monarken. Eftersom jag är julledig och Annika jobbar så fick det bli två pass till idag. Efter G1 passet så körde jag ett bålstabilitetspass nivå 2 och direkt på det ett tabata pass på monarken. Härligt att sedan sjunka ner i TV soffan med en kaffekopp och en bra film. Julaftonskvällen avslutas hemma hos Maria och Tomas med god mat och julklappsutdelning.

Tisdagens träning blev två pass, ett inomhus och ett utomhus. Inomhuspasset var ett TB=Tabata pass. Det andra passet körde jag ute på Nishikin. Jag körde runt Ränken och runt Köla. Temperaturen svängde mellan -3ºC och -8ºC. Ingen bekväm temperatur tycker jag men det gick att genomlida i alla fall. Passet som kördes ute var ett G1 2:00:00.

Onsdag blev en helt träningsfri dag, inte ens en liten promenad. Slappade i TV soffan ihop med äldsta barnbarnet. Vi tittade på TV serien systrar och sagan om ringen. 

Torsdagens träning startade med Emily's Short Mix. Ett träningspass som zwift valde ut åt mig och som varade trettio minuter. Inte något speciellt svår men med några treminuters intervaller över tröskeln. Efter det passet så körde jag ett tabata pass. Lite tuffare än de tidigare senaste TB passen.

Fredagens träning började med ett träningspass hämtat ur zwift. Jon's Short Mix, passet var trettio minuter långt och innehöll ett flertal intervaller långt över tröskeln. Efter detta så körde jag även idag ett tabata pass efteråt.
Lördag och meningen var egentligen att jag skulle kört ett utomhuspass på två timmar. Men när kvicksilvret har sjunkit ner till -10ºC, då får det bli inomhus träning i stället. Utomhusträning när det är så här kallt ger ingenting annat än stelfrusna fingrar och iskalla fötter. Träningen blir lidande och den mesta energin går åt att hålla kroppen någotsånär varm. Nej träningen blev istället ett två timmar långt G1 på monarken. Jämt och bra hela passet. Efteråt tänkte jag köra ett pass från zwift. Ett FTP Test (shorter). Men efter att redan ha kört i två timmar så kändes det riktigt tungt att börja ett nytt pass. Efter trettiofyra minuter så beslutar jag att avbryta passet. Känner att kroppen är tömd på energi. Det här var träningsveckans sista organiserade träning, men om det bara blir lite varmare ute tills i morgon så är det inte omöjligt att det blir ytterligare något cykelpass.

Vecka 51/träningsvecka 11

Sista veckan innan julledigheten från jobbet. Skall bli skönt att bara kunna få slappa och göra som man vill i några dagar. Den här veckan är hur som helst väldigt körig att få ihop. Inte nog med att det är julklappar som skall inhandlas, det är två födelsedagar och en bröllopsdag också. Träningen består av ett G1-5:00:00 #2St ¤5St, tre EB 2X20MIN &+S och tre TB= TABATA-Intervaller.
Måndag: Två pass. Ett Bålstabilitetspass nivå två och ett EB 2x20Min &+S. Bägge passen gick bra och det känns som om jag har hittat rätt nivå på passen.
Tisdag: Återigen två pass. Den här gången började jag med ett EB 2x20Min &+S och avslutade dagen träning med ett TB=Tabata pass. Kan säga som så att det kändes riktigt ordensligt i benen.
Torsdag: I går var det helt vila från träningen. Skönt att efter några tuffa dagar kunna lägga in en välbehövlig vila, men idag ar det dags igen. Ett EB 2x20Min &+S är vad som står på programmet så det är bara att bita i. Veckans sista EB pass faktiskt. Det gick lite tyngre idag, men det gick att genomföra. Nästan direkt efteråt så körde jag också ett TB pass.
Fredag: Redan 06:30 gick jag ner i träningsrummet för att köra dagens träning. Det är en lite annorlunda dag idag och jag hinner inte köra något annat än ett TB pass på morgonen. De sista julklapparna måste inhandlas och Annika fyller år, ja vist ja...det är vår brölloppsdag också. Skall jag vara riktigt petig så har jag namnsdag också, eller hade kanske man skall säga. Man har ju tagit bort Tom ur almanackan sedan några år tillbaka i tiden.
Lördag: Egentligen så skulle jag kört ett G1 pass på fem timmar i dag. Jag vet att jag inte har tid över till ett så långt pass idag så därför så blev det ett ersättnings pass. Ersättnings passet är egentligen en ersättning för ett G2 utomhuspass, men det funkar även på ett såpass långt G1 pass också. Passet jag körde var ett EB 2x20minuter plus ett halvt KI pass. Alltså 2x 20minuter på tröskel och därefter 2x4minuter +20% av tröskel. Efter träningen så reste jag och Annika till Charlottenberg för att handla det sista innan julen.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA🎅🤶🛷☃️

Vecka 50/träningsvecka 10

Nu lackar det mot jul och snart vänder det igen, vilket skall bli ruskigt skönt. Jag saknar solen, men det är värmen som jag saknar allra mest.

Helgen som gick spenderade vi i Göteborg. Vi besökte Liseberg och den årliga julmarknaden. Kan ju inte säga att vi hade speciellt tur med vädret. Regnet hällde ner under hela föreställningen av Svansjön. Trots vätan så kunde jag inte låta bli att skratta lite inombords när jag fick en inre syn. Jag tittade ut över publiken och undrade i mitt stilla sinne. Tänk om de som är här hade sett mig åka is dans i månskenet och på en spegelblank Ränken 1968. Med graciösa skär åkt jag i takt med att jag visslade spiskroks valsen. Likt Rudolf Nureyev kastade jag mig ut i dansens virvlar ända tills ena skridskoskenan fastnade i en spricka i isen och jag gick på öronen. Undrar om de hade applåderat eller dött av skratt.

Den här veckan är det ett pass mer än förra veckan. Passen som skall köras är ett G1-4:00:00 #2St ¤5St, tre stycken EB 2X20MIN & +S och två TB= Tabata-Intervall pass. Hoppas att vädret blir någorlunda så att det långa G1 passet kan köras utomhus.
Måndag: Träningsveckan började riktigt struligt. Något har hänt med cykeldatorn för den har fått totalt spel. Tre gånger fick jag starta om träningen för att datorn stängde av sig själv. Eftersom jag har allting i cykeldatorn så blir man väldigt ställd, men tillslut så fick jag ihop träningen i alla fall. Träningen i sig gick väldigt bra och jag känner att jag orkar hela tiden. Passet var ett EB 2x20min &+S. Den här gången orkade jag inte hålla ut S'et lika länge som tidigare, kanske en minut eller så. Jag vet inte beroende på att det inte gick att ladda ur träningen ur datorn.
Tisdag: Idag blev det två olika pass. Först ett EB 2x20min &+S och efter det ett bålstabilitetspass nivå 2. Orolig över att cykeldatorn skulle krångla igen så fick jag sätta in laddkabeln under hela EB passet. Det verkade som om det fungerade bra. Men icke sa nicke. För när jag laddade ur träningsfilerna så fanns inte EB passet med, men bålstabilitetspasset hade det spelat in! Mycket märkligt sa Bill, märkligt var ordet sa Bull. Drog iväg ett mail till Garmin senare på kvällen, får väl se vad de har att säga.

Onsdag: Veckans första Tabatapass. Det gick bättre än väntat faktiskt, kan hända att jag kör på alldeles för låga siffror för det här kändes överkomligt. Till och med datorn fungerade som den skulle. 

Torsdag: Veckan går mot sitt slut och det tror jag att min cykel dator också gör. För på dagens EB 2x20min &+S så slutade den fungera. Jag fick snabbt igång den igen, men det dröjde inte länge förrän den slocknade på nytt igen. Idag så brydde jag mig inte om att den krånglade jag körde på ändå. Lite svårare att hålla reda på alla intervallerna blir det dock, speciellt om dom som idag är 95st.
Fredag: Idag ringde jag till Garmin support och pratade med dom om cykeldatorn. Pratade med en mycket trevlig tjej om problemen och det slutade med att hon vill att jag skickar in datorn. Efter jobbet idag så gick jag direkt till atletklubben. En timmas styrketräning och i innetemperatur klarade inte datorn att spela in., utan de la av efter 45 minuter. Körde ganska tungt även idag på styrketräningen viket känns riktigt bra faktiskt.

Lördag: Gick upp tidigt på lördags morgonen för att kunna köra ett TB=tabata pass innan Annika slog upp sina ögon. Ett träningspass tidigt på morgonen gör att hela dagen känns skönt, man mår bra av att träna.
Söndag: Temperaturen har stigit under natten. Igår var det -11ºC ute men idag är det bara -2ºC vilket möjliggör ett utepass. Veckans långa pass är ett G1 på fyra timmar. Passet har också två 20 minuters EB intervaller och fem stycken 30 sekunders maxspurter. Körde runt Finnskogen och Köla. Det var rätt så hyggligt pass. Men kallgrader är inte min grej efter fyra timmar så är man ganska så nerkyld i alla fall, även om det bara är några grader kallt.
Veckan avslutades senare på dagen med årets stora begivenhet i Köla kyrka. Där skolbarn från Adolfsfors skola gick lucia tåg. Ett Lucia tåg som innehöll allt. Tomtar, pepparkaksgubbar, stjärngossar, tärnor och några små lucior och en större lucia. Aldrig är kyrkan så fullsatt som när luciatåget kommer, och det var inget undantag i år.

Vecka 49/träningsvecka 9

Ja det här skall vara en någorlunda lugn vecka. Men på grund av att vi skall till Göteborg under helgen så kommer veckan att bli riktigt komprimerad. Innan fredagen skall jag ha kört fem pass fördelade på följande. Ett G1-3:00:00 #2ST ¤5ST, tre stycken EB 2X20MIN & +S och ett TB= TABATA-INTERVALL. Får väl se hur många av de här passen jag kommer hinna med och träna den här veckan men några pass skall jag nog försöka klämma in.
Måndag: Den här veckans första pass blev ett EB 2x20min &+S. Ett över och under tröskelpass. Tjugorna börjar med fem minuter på tröskel. Sedan kör man 10x30/30 och 10x15/15, alltså 10st 30 sekunder över och 30 sekunder under tröskel och 10st 15 sekekunder över och 15 sekunder under tröskel det här blir tillsammans tjugo minuter. Detta följs av aktiv vila i fem minuter, sedan kör man en tjuga till. Efter den andra tjugan så blir det aktiv vila i tre minuter innan man skall köra "+S". Pass märkt med ”S” skall 3 minuter efter sista intervallen innehålla en intervall på 60 % över EB-effekt. Man kör så länge man orkar! Man skall välja en effekt som man orkar i minst 90 sekunder. Men går man över 3 minuter så skall man öka effekt 20 watt till nästa pass. Efter det här passet blev det också ett Bålstabiletetspass nivå 2. Passen i sig känndes rätt okej tycker jag.
Tisdag: Veckan rullar på med det andra av tre EB 2x20min passen. Den här gången försökte jag att hålla ut "S" några sekunder längre än igår, det gick. Jag nöjde mig med ett pass idag eftersom veckan ändå är så komprimerad så behöver jag vila istället.
Onsdag: Körde jag ett TB(tabata)pass för första gången på evigheter. Ett pass som är trettiofyra minuter långt men ack så jobbigt. Själva träningen är ju faktiskt ännu kortare för upp och ner värmningen är trettio minuter lång. Dessutom försvinner det totalt sjuttio sekunder till återhämtning. Återstår till intervallerna gör då etthundrasextio sekunder. Två minuter och fyrtio sekunder? Kan man kalla det för träning? Ja trött blir man i alla fall, och det konstiga är att de sista tjugosekunders intervallerna känns mycket längre än de första.
Torsdag: Jag har två pass kvar den här veckan. Ett EB 2x20min &+S och ett G1 3:00:00 #2St ¤5St. Det kommer ju inte att gå för på fredag åker vi till Göteborg. EB passet gick bra att köra men G1 passet bytte jag bort mot ett Tabata pass istället och det är nog så slitsamt om än mycket kortare.

Vecka 48/träningsvecka 7

Den här vecka  är mycket spännande att starta. Jag hade en vecka att ta igen eftersom jag bytte förra veckans med den här veckan för att göra en fystest i Linköping. Testet gav svar på en del frågetecken som jag haft under hösten. Mina ojämna träningspass t.ex. beror med största sannolikhet på att jag kört på ett för mig alldeles för högt FTP värde. Mina träningspass har legat 30-40watt över min tröskel, så det är inte undra på att det känts slitigt ibland. Så det skall bli spännande och se hur det här kommer att kännas. Dan Karlsson på Idrottslabbet i Linköping verkar vara en sympatisk kille som vill göra ett bra jobb. Dan känner ju till mina mål och han verkar vilja vara med på resan helt ut och det gör ju i sin tur att jag känner mig trygg med hans filosofi om träning.
Veckans innehåll. Ett G2 3.00.00 ¤6st och fyra KI-KORT intervall pass med nya värden. KI-Kort intervallerna kommer jag att köra under veckan. Medans G2 3:00:00 ¤6 troligtvis kommer köras nere i Motala med Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping.
Söndag: Ja jag tjuvstartade lite med en mycket trevlig tur tillsammans med några klubbkamrater i Skoghall. En härlig tur på cross cykeln, på både asfalt och grus. Vi fick ihop fyra timmar och tio mil trots den något kylslagna dagen.
Måndag: Det var med stor spänning som jag startade måndagens träning. Med dom nya värdena kommer det ju att gå som en dans...eller? I helsike heller! Så himla mycket lättare gick det inte att köra KI-KORT Intervall idag mot förrförra veckan. Fast det är klart, pulsen var nästan 10 slag mindre och det blir på morgonens pass det kommer att märkas mest. Jag höll ut alla sex intervallerna bra och är nöjd över det.
Tisdag: Det var med glädje jag kunde konstatera att jag verkligen klarade av att köra två dagar i rad med KI-KORT Intervall. På den sista intervallen slutade pulsen 10 slag högre än den första, vilket den skall göra. Känslan var också bra, kändes faktiskt som om jag skulle kunnat kört någon mer intervall. Efter cykelpasset blev det ett bålstabilitetspass nivå två. Den här gången körde jag tre repetitioner av varje övning.
Onsdag: Direkt efter jobbet så gick jag till atletklubbens lokaler för att köra ett styrkepass. Den här gången körde jag mycket tyngre och färre repetitioner än tidigare. Det kändes verkligen i benen idag, men det var inte helt tomt heller.

Torsdag: Veckans tredje KI-Kort intervall pass och det har jag lagt dagen efter höstens hårdaste styrkepass! Dumt kan tyckas, men jag ville kolla om jag verkligen klarade av det här. Känslan efter första intervallen är att "helvete, jag har träningsvärk i benen" när har jag haft det sist? Men snart har jag kört tre av de sex intervallerna och vist jag har högre puls än tidigare under veckan. Det känns också mera slitsamt, av naturliga själ. Men snart var jag vid sista intervallen och ja den var riktigt tuff men den gick att genomföra. Känslan så här efteråt är ju att Dan har hittat rätt nivå åt mig. Träning skall vara tuff, men man skall klara av att genomföra den annars är det ingen bra träning.
Fredag: Det var med skräckblandade känslor jag gick ner i källaren för att träna idag. Det var veckans sista KI-Kort intervall pass och efter att ha kört tre sådana pass under veckan så visste jag att det här blir hårt. Men jag klarade även dagens och veckans fjärde KI-Kort intervall pass dessutom så avslutade jag fredagsträningen med ett bålstabilitetspass nivå två.
Lördag: Är det vilodag, måste greja lite med cykeln. Sätta på skärmar, lyse och kanske dubbdäck för i morgon skall jag ner till Motala och cykla med Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping. 
Söndag: Kom ner strax före klockan nio till ett gråmulet Motala. Eftersom hela gruppen skulle starta klockan tio så var vi fyra stycken som inte orkade hålla oss utan tog en uppvärmningsrunda på trettio minuter. När vi kom tillbaka till starten så var det massor med folk som skulle med ut och cykla. Det blev en runda på två och en halv timma innan vi var tillbaka i Motala. Efter duschat och käkat så blir det möte och klädprovning. En föreläsning av Idrottslabbet och en föreläsning av Umara.

Vecka 47/träningsvecka 8

Vart tog träningsvecka sju vägen? Jo den kommer nästa vecka istället. Jag hoppar medvetet över vecka sju så länge. Detta beroende på att jag på lördag åker till Linköping för att testa mig. Då vill jag inte vara helt nerkörd, vilket jag skulle varit om jag kört ytterligare en lika tuff vecka som träningsvecka sex. Träningen under vecka åtta består av två EB pass på 2x20minuter.
Måndag: Känns som om det är en evighet sedan jag tränade sist, fast vilan bara varit i tre dagar. Men vilan var nog behövlig för idag kändes det som om jag var tillbaka igen. Både puls och watt siffror tyder på att jag gjorde rätt.
Tisdag: Bålstabilitetspass nivå 2 blev det enda passet jag körde idag. Inget märkvärdigt utan bara en helt vanlig träning. Jag tycker ju inte att det händer så mycket men jag tänker fortsätta med dessa pass fram till nyår i alla fall.

Onsdag: ?? va är det som händer? Ett EB 2x20min förvandlades till ett EB 1x20min + 1x10min. Det som på måndag var bra var idag helt under isen. Märkte redan på första intervallen att pulsen var alldeles för hög, 8 slag över tröskeln redan på första gör att taket blir väldigt lågt på nästa intervall. Jag har ju varit ojämn ett tag så jag borde inte vara förvånad.

Torsdag: I dag blev det ett besök på atletklubben. Många "normaiter" som passar på att utnyttja träningslokalen också.

Fredag: Veckans andra bålstabilitetsträning. Har kört med två repetitioner på alla övningar hitintills, funderar på att öka på till tre nästa vecka och fram till nyår.

Lördag: Idag gjorde jag ett besök på idrottslabbet i Linköping hos Dan Karlsson. En mycket trevlig och intressant dag. Fick fakta på hur det är ställt med den gamla gubben ren fysiologiskt och vad jag borde jobba med ett tag. Känns lite som om jag fått lite nya verktyg i verktygslådan. Besöket på idrottslabbet i Linköping var orsaken till att jag bytte träningsveckan mot en lättare. Nu blir det till att analysera och lägga in de nya värdena i träningsprogramen. 

Vecka 46/träningsvecka 6

Den här veckan är en kopia på förra veckan. Det är bara G2 passet som har fått ytterligare en 30 sekunder intervall.
Måndag: Efter gårdagens tuffa pass så trodde jag att det skulle bli näst intill omöjligt att kunna börja veckan med ett KI-Kort intervalls pass. Men man blir aldrig riktigt klok på kroppen. Det kändes förvånansvärt bra när jag trampade igång. Intervallerna flöt på och jag körde alla på en hygglig nivå. Men man märker på pulsen att kroppen börjar få sitt. Den gick inte upp lika högt som förra veckan. Efter att ha klivit av monarken så var det dags för kvällens andra pass. Ett bålstabilitetspass nivå 2.
Tisdag: Idag så stog det styrketräning på progammet. En timma på atletklubben direkt efter jobbet blev det. Jag tänkte också ta ett pass när jag kom hem. Men kände att jag inte skulle få ut så mycket av en träning till, utan jag nöjde mig med det passet som jag körde på atletklubben.

Onsdag: En jobbig dag på jobbet gör att jag känner mig väldigt sliten när jag kommer hem. Förväntningarna på att jag kommer orka hela passet idag är i det närmaste noll. Men bara jag kom upp på monarken så händer det något. Efter första intervallen som förövrigt äntligen är 20% över FTPn så känner jag att det här kan gå hela vägen. Det återstående fem intervallerna ligger alla på plus 20% av FTPn!! Vad är det här? Kroppen är helt fantastiskt redskap och som är fruktansvärt anpassningsbar. Det som kändes så tungt att starta avslutades som det bästa passet i höst.
Torsdag: Just nu är det mycket upp och ner. Tänkte att jag den här gången kör jag inget ersättningspass för G2 passet, utan jag kör det inne på monarken. Ja det gick ju så där! Det skulle ha varit ett G2 3:00: ¤4st, men det blev ett G2 2:00:00 ¤2st. Att ena dagen gå ifrån att det känns jätte bra till att nästa dag inte orka genomföra veckans på papperet enklaste pass, ja det är frustrerande.

Resten av veckan tog jag därför ledigt från träningen och vilade. Nja.. det var inte riktigt sant, vi hade barnbarn på besök. På fredags kvällen fick jag agera ridhäst. Två av tjejerna skulle rida dressyr på lördag och skulle träna in en bana, å då fick jag agera häst! Tydligen så skötte jag det bra för dressyrritten på lördagen  gick jättebra för båda två. Efter ridningen så blev det hem och steka våfflor i alla färger. 

Vecka 45/träningsvecka 5

Novembermörkret lägger sig över Åmotfors, men i en källare på Solliden så hörs ett bekant ljud. Det är ett svagt brummande ljud, ja nästan likt humlans flykt. Humlans flykt är förövrigt ett musikstycke komponerat av Nikolaj Rimskij-Korsakov och är lika intesiv som träningen i november. Nu är det ingen humla utan en monark i en källare på Solliden. Det är tur att man har monarken när det är som mest deprimerande årstid. En årstid då alla humlor vilar, men det är definitivt ingen vilotid på året när det gäller träning. Tyckte jag att förra veckan var tuff så är den här ännu tuffare. Fyra stycken KI-Kort intervall pass och ett G2 3.00.00 ¤3st är vad som står på programmet. Ett G2 pass med tecknet ¤ efter betyder att man skall köra 30 sekunders max spurter, och dom skall vara lika många som siffran bakom tecknet. I det här fallet skall det altså vara 3st max spurter på 30sekunder vardera.
Måndag: Ja det är lika bra att jag börjar veckan med ett KI-kort intervalls pass. Det är ju fyra stycken att välja på och någon passar säkert till en måndag.
Tisdag: Dagen till ära så körde jag ett... Hmmm... KI-kort pass! Veckans andra och det hårdaste jag kört på länge. Körde passet på ca. 10-15 watt mera per intervall än tidigare gånger. Jättenöjd med att ha kört på för mig höga wattsiffror så gav jag mig också i kast med kvällens ande pass, ett bålstabilitetspass nivå 2.
Onsdag: Känner att jag behöver vila benen lite efter två dagar KI-kort pass träning. Vilan består i styrketräning på atletklubben i Åmotfors. En klubb som för dagen var riktigt välbesökt av både tjejjer som killar. Nåväl, någon vila för benen blev det nu inte, men träningen blev i alla fall annorlunda än på monarken.
Torsdag: Veckans tredje av fyra KI-Kort pass och ny känns det i benen. Redan på tredje intervallen så kände jag att den nog kommer att bli svårt att orka fullfölja alla sex intervallerna. Men efter ett tag så var det bara en enda kvar att köra, och det är ju bara fyra minuter. Herre gud vad långa dom var, men det gick att "stône sa" igenom även denna. Efter träningen var det därför ganska skönt att tillsammans med Simon bara slappa och spela dataspel ett tag.

Fredag: Veckans sista och tuffaste KI-Kort pass. Det är nog länge sedan pulsen var så hög som den var idag. Men jag överlevde det här också. Tittar man på grafen ovanför så är ju intervallerna i det närmaste perfekta när det gäller pulsens stigning per intervall. Maxpulsen på den första var 147 och på den sista 165.
Lördag: Tidigt på lördags morgon så vräker regnet ner så jag bestämmer för att ta en vilodag i stället. Det kan också behövas efter två dagar med KI-KORT pass.

Söndag: Jösses vad det regnar, det får bli ett inomhus pass idag. Jag har ett G2 pass på tre timmar. Tre timmar på monarken! Undrar om jag inte skall prova ersättnings passet för G2. Ersättnings passet körs inomhus på TC och innehåller 2x20minuter på EB plus ett halvt KI-KORT pass. Starten med de två 20min på EB går bra. Men sedan kom mr. Hammer. Det som vid blotta anblicken såg ut som om det kommer att vara enklare var precis tvärtom. Ersättnings passet var mycket tuffare än ett tre timmars pass utomhus. Jag körde hela tiden, men orkade inte hålla ut på fyra minuters intervallerna. 

Vecka 44/träningsvecka 4

Orkade inte riktigt hålla mig tills måndag och ny träningsvecka utan tjuvstartade med en runda på söndag. En runda med blandat underlag. Stigar och fina timmervägar avlöstes av frusna och hårda grusvägar. Lite asfaltsunderlag var jag nästan tvingad till att köra på, men det var ytterst lite. Men nu börjar allvaret på riktigt!
Jag har nu kommit in i den riktigt tunga och tuffare delen av träningsperioden. Flera och tuffare pass än tidiger under hösten, och det kommer att stegras de närmaste fyra veckorna. Den här veckan har jag körde jag ett G2 2.30.00 ¤2st. pass märkta med ¤ skall innehålla ett antal 30 sekunders spurter på absolut max, ett SCI-styrkeintervall på TC man skall köra alla intervaller sittande, blickstilla med överkropp, jobba med bålstyrkan, och hålla emot så man inte gubbar med överkropp! Ett KIKV- Kort intervall, ett KI-Kort och ett EB 2x20min & pass som är märkta med & skall köras som ett under/över tröskelpass. Från minut 6-15 kör du 80k i 30 sek och 100k i 30 sek. De sista 5 minuterna med 15/15 sekunder.
Måndag: Kanske inte så jätte smart att jag körde igår. Kändes lite tungt redan på uppvärmningen  idag. De två första fyra minuters intervallerna gick bra. Men jag gick ut lite för hårt och fick backa av lite på tredje intervallen. Jag orkade genomföra alla intervallen, okej att jag gjorde det på nedre gränsen av vad intervallerna skulle ligga på, men jag gjorde det i alla fall. Måndagens andra pass var ett bålstabilitetspass nivå två. Nu känner man att man är igång med renoveringen av den fete och bleke kroppen i alla fall.
Tisdag: Efter jobbet går jag direkt till atletklubben för att köra ett styrkepass. Det är en hel del folk på atletklubben och tränar idag. Några normaiter förutom mig är det också och tränar. Idag körde jag lite tyngre än de tidigare passen. När jag lämnade atletklubben så känndes det i benen. Väl hemma så var det dags för pass två. Det passet var ett KIKV- kort intervalls pass. Intervallerna skall köras på 100 rmp och 20% över FTPn. Jag känner redan på uppvärmningen att det här kommer att bli ett tufft pass. Inte en enda intervall klarade jag hålla mig inom värdena, varken kadens eller wattsiffror. För att inte falla igenom totalt beslutar jag mig för att hela tiden börja med en hög kandens. Orkar jag inte hålla den så övergår jag till att försöka hålla wattsiffrorna uppe fast på en annan kadens istället. Det går sådär kan man säga.

Onsdag: Idag får det bli en vilodag från cykeln. Jag och Annika tar en rask promenad på 6,5km istället. Skönt att ändå kunna komma ut och röra på sig även om det inte är cykling det handlar om alltid. Det tog i alla fall en timma att gå runt Hole idag, och det är väl ungefär som det brukar ta.

Torsdag: Gårdagen paus från cykeln var nog nödvändig. Det var inte så att träningen gick smärtfritt idag, men jag klarade av den i alla fall. Passet var ett EB 2x20 min &. Ett över och under tröskelpass. De sista fem femtonsekunders intervallerna var riktigt tunga, men jag klarade dom. Alla intervallerna i första tjugan låg några Watt för högt och jag ändrade lite på de första i andra tjugan, men på slutet av andra tjugan var jag tillbaka på samma nivå som i början.
Fredag: Kvällens träning var tufft redan vid anblicken av träningsdagboken. Ett KI-KORT pass innebär 6 x 4 minuter på 20% över EB med 3 minuter lågintensiv träning i mella intervallerna. Efter den fjärde intervallen trodde jag att det var kört. Det kändes riktigt tungt, men jag bet ihop och klarade köra den klart. De två sista intervallerna gick faktiskt lättare än de tidigare fast pulsen var högre.

Lördag: Med något trötta ben efter gårdagens träning så var det dags för veckans utepass. Ett G2 pass på två timmar och trettio minuter. Körde passet på Nishikin och mestadels på grusvägar. Grusvägarna var mestadels blöta och riktigt sugande. Tycker att jag klarade av veckans träning ganska så hyfsat ändå. Var ganska sliten på sista passet, men det bör man väl också vara. 

Vecka 43/träningsvecka 3

Den tredje träningsveckan är lite lugnare än de två första. Den innehåller tre planerade pass. Ett G1-3:00:00 #1ST ¤5ST. Alltså ett tre timmars G1 som innehåller 1x20min EB och fem stycken max spurter på trettio sekunder. Två stycken EB-2X20MIN.

Måndag: Det var ett lite ångest fyllt möte med monarken idag eftersom jag valt att börja veckan med ett EB 2x20 minuter pass. Tjugo minuter är en lång tid på monarken. Är det dessutom 2x20 minuter så vet man att det i slutändan handlar om motivation och envishet. Det var med en euforisk känsla jag klev av monarken efter en timme och femton minuter. Inte för att jag fixade 2x20 minuter utan för att jag gjorde det på samma siffror som jag körde på ifjol. Inte utan att jag känner mig riktigt nöjd och belåten när jag sjunker ner i tv soffan senare på kvällen. 

Tisdag: Egentligen är det en vilodag från träningen men i stället för vila kör jag två pass. Den här veckan så har jag intensifierat upp bålstabilitetsträningen till nivå 2. Det andra passet blev ett tabata pass på monarken. Äntligen klarade jag mig igenom hela tabata passet utan att tappa för mycket på intervallerna.

Onsdag: Styrketräning på atletklubben står på programmet. Jag kom igång lite senare än planerat beroende på att jag hade ett trevligt besök på jobbet. När jag kom till atletklubben så var det en jobbarkompis där som redan kommit igång med sin träningen. Efter all styrketräningen börjar nu kroppen ta form. Tyvärr så är det en liten liten bieffekt av att styrketräna bara halva kroppen. Ena halvan ser ut som Arnold Schwarzenegger och andra halvan som Verner Troyer(mini-me). Som tur är så är det över och underdel av kroppen och inte höger och vänster sida...öhh...jävlar va konstigt det skulle sett ut? Men vad förbryllande motståndarna skulle bli😲.

Torsdag: Whaooo...vilket lyxliv man lever och vilken härlig vilodag! Var och hämtade tre härliga tjejer efter jobbet. Läxor och matlagning tillsammans med barn är helt fantastiskt roligt. Jag vill nog påstå att jag har ett vältränat och starkt hjärta, men när det handlar om barn så blir det både blödigt och mjukt. Träningen fick därför komma i andra hand, jag har ju hela helgen på mig.

Fredag: veckans andra EB 2x20 minuter pass stod på programmet. Måndagens EB pass gick fantastiskt bra men fredagens pass gick faktiskt ännu bättre. Jag fattar ingenting? Men jag får väl börja tänka som en örebroare. "Det går bra idag, men det blir nog snart sämre"😉. Allvarligt talat så är jag lite konfunderad över hur bra träningen har flutit på än så länge. Men snart går jag in i en tuffare tränings period och då blir det spännande att se hur bra tränad jag är.

Lördag: Minusgrader och lite lätt snöfall är inte vad jag önskar mig, men nu är det så i alla fall. Tänkte att det här skulle bli en dag på landsvägsracern men det fick bli cross cykeln i stället. Hur som helst så återstod ju bara G1 passet för den här veckan. Ett pass på tre timmar som också skulle innehålla en tjuga på tröskel och fem stycken trettio sekunders max spurter. För att köra G1 måste man vara disciplinerad, för att köra en EB tjuga måste man vara disciplinerad på ett helt annat vis. Hela passet flöt på riktigt bra och jag är jättenöjd med hela veckans träning. 

Vecka 42/träningsvecka 2

Träningsvecka två innehöll ett G2 2:30:00. G2-Grundläggande distansträning med jämn intensitet. Ett EB 2x20min* där man skall jobba med olika låg kadens på samma tröskelvärde. Ett EB 2x20min %. där man skall köras progressivt. Dvs 15 min som ett vanligt EB-pass, minut 16-19 ökar du med 15% i effekt för att minut 19-20 köra 40% din tröskel, dessutom ett EB 2x20min & som körs som ett under/över tröskelpass. Från minut 6-15 kör du 80k i 30 sek och 100k i 30 sek. De sista 5 minuterna med 15/15 sekunder. Dessutom så är i alla fall inställningen den innan veckan att jag skall köra minst ett pass på atletklubben och två eller tre pass med bålstabilitet.
Måndag: Ojojoj... det här blev precis så fel som det kan bli. Tog i alldeles för mycket på första tjugan med resultatet att jag inte orkade fullfölja den andra. Passet var ett EB 2x20min %. Det gick bra första delen av den andra tjugan, men när jag skulle öka 15% så var det kört. Möjligen är det så att jag vill mera än vad jag klarar just nu och behöver backa av lite. Nu så kör jag på den nivå som jag gjorde när jag var som bäst tränad ifjol, vilket nog straffar sig. Får försöka bygga upp mig först innan jag är tillbaka på den nivån.

Tisdag: Skall väl inte säga att det kändes jätte skönt men idag startade jag mycket kontrollerat och höll mig i den lägre nivån av mina siffror på första delen. Tyckte sedan att jag borde klara lite till på andra, vilket jag också gjorde. Även pulsen var idag mycket bättre än tidigare. Passet var ett EB 2x20minuter &, alltså ett över/under tröskel pass. Efter en kort vila så körde jag även ett bålstabilitetspass nivå ett.
Onsdag: Vilodag från cykelträning men istället ett styrketräning på atletklubben. Skönt med variation i träningen. Så här års så vill jag tro att det också bara är bra att variera sig. Avslutade kvällen med ett gympingpass i Arvika, men den här gången som åskådare när ett av barnbarnen deltog. Vilken härlig syn! Att se barn och ungdomar som rör på sig och tycker att det är roligt.
Torsdag: EB 2x20minuter* är tydligen något som passar mig bra. Jag kom igång sent med träningen i dag på grund av ett sent möte. Men jag hann med två pass i alla fall. Det andra passet blev ett bålstabilitetspass nivå ett.
Fredag: Vilodag från träningen.
Lördag: En liten cykeltur blev det idag. Jag, Simon och Annika tog en runda på elljusbanan i Åmotfors. En trevlig runda på en lika trevlig bana.
Söndag: Veckans sista pass var ett G2 på två och en halv timma. Ett något grått och blåsigt väder men ganska varmt i luften. Körde runt Finnskogen och fick vinden i ryggen från Vännacka och hem. Tyvärr så hjälper inte det när man skall köra på watt siffror. Dom skall vara lika om det går upp eller ner, eller med eller motvind.

Därför kan du inte äta som en elitidrottare!

Mycket intressant läsning i dagens https://www.svt.se/sport/artikel/lista-darfor-kan-du-inte-ata-som-en-elitidrottare


Det finns mycket som skiljer en motionär och en elitidrottare åt. Bland annat hur man ska äta. Kost- och idrottsforskaren Filip Larsen reder ut varför du inte kan äta som en elitidrottare.

1.Motionären kan inte vräka i sig fett och socker
Mängden fett och socker som en elitidrottare behöver äta för att täcka energibehovet, är mycket större än för gemene man. En elitidrottare kan ofta behöva äta 5000kalorier per dygn jämfört med ca 2000 kalorier för en person som inte tränar, för att göra det måste de nästan äta söta och feta produkter. Att äta fiberberikade eller lightprodukter tar helt enkelt för mycket plats i magen. Man har mycket större marginaler som elitidrottare. Man kan säga att elitidrottarna är en av få grupper som inte som behöver följa kostråden, utan de är riktade till gemene man.

2.Motionären behöver inte kolhydratladda
Ibland kan man se motionärer som kolhydratladdar inför ett femkilometerslopp. Det behövs inte, muskelns förråd av kolhydrater räcker ändå. Tränar man t.ex. medelintensiv aerobics 1 timme tre gånger i veckan, ökar energiomsättningen bara ca 10% sett över hela veckan jämfört med någon som inte tränar alls. Det är först när man kommer upp på elitidrottsnivå som man märkbart behöver äta större portioner eller fler mål.

3.Motionären behöver sällan kosttillskott
De som elitidrottar kan ha ett större behöv av att ta ett kosttillskott på grund av sin hårda träning. Till exempel järn, d-vitamin och magnesium går åt i större mängder hos elitidrottare. Ett sådant behov finns i stort sett inte hos en frisk person som inte tränar så mycket.

4.Motionären behöver inte salttillskott
Även om du får kramp under ett lopp eller på natten efter ett hårt träningspass, är det ytterst osannolikt att det är saltbrist. Risken för saltbrist är bara förhöjd under långa, hårda träningar på hög nivå, när man svettas flera liter. För motionärer har kramp oftast inget med saltbrist att göra, utan beror oftare på att muskeln är ovan vid att jobba så hårt helt enkelt.

Vecka 41/träningsvecka 1

Arvika mârten kålsôppe o kôrv, dä ä höst! Fy tusan för höst och mörker, inte ens Leif GW Persson kan få hösten att låta dramatisk i mina öron. Okej en liten ljusglimt finns det dock, Lombardiet runt den 13/10 eller som italienarna kallar tävlingen "de fallande lövens tävling". Å vårens ankommande är lika osäker som en tidtabell hos SJ, så man får ge sig till tåls med annat så länge.
Vilan är över och träningen och förberedelserna inför 2019 är igång. Funderade ett tag på att börja med en vilodag eftersom jag hade ett möte på banken på måndag, men jag kom på bättre tankar tillslut. Veckan innehöll fyra schemalagda pass. Ett G2 på minst 2 timmar och 15 minuter, tre EB 2x20 min med olika inslag av intervaller. Dessutom så körde jag två pass med statiska övningar och en pass på atletklubben. Jag tycker om att ha struktur på vad jag skall göra när det gäller träning. 

En som påstås ha väldigt ostrukturerad träning är den nya världsmästaren Alejandro Valverde Belmonte. Tydligen enligt en del skribenter så ägnar sig Alejandro nästan enbart åt skyltspurter med polare! Jag har lite svårt att tro att en såpass etablerad cyklist och idrottsman inte har koll på vad han gör. Ibland så vill man bygga en image kring en stjärna för att skapa ett intresse, jag tror att det är så i det här fallet. Alejandro Valverde tränar nog minst lika hårt och mycket som alla andra, men han kanske tränar lite annorlunda bara. Själv så tycker jag att det är skönt att veta vad träningen består av under veckan. Att köra skyltspurter med Håkan Fjäll i Åmotfors tror jag inte skulle ge så mycket.
Måndag: Nu känner jag mig inte bara gammal utan också jäkligt senil. Tänk att man på bara två veckor kan glömma hur jobbigt ett tröskel pass kan vara. Det är klart att det inte är jobbiare vid uppstarten än senare under säsongen, det är bara att det känns så. Säsongens första pass blev i alla fall ett EB 2x20minuter*. Ett pass där man kör med varierande kadens på sin tröskel. Tycker att jag klarade passet väldigt bra effektmässigt men med alldeles för hög puls. Men det kommer säkert att bli bättre längre fram.
Tisdag: Den tuffa starten på veckan fortsatte även på tisdagens pass. Ett EB 2x20minuter & förvandlades till ett EB 1x20minuter & i stället. Pulsen är alldeles för hög i förhållande till ansträngning, en förklaring kan vara att jag lagt nivån lite extra högt så här i början. Kanske är det så att jag vill mera än vad jag orkar med. Men eftersom det blev ett halvt EB pass så passande det ju bra att lägga in ett styrkepass också. Ett styrkepass utan vikter. Börjar med bålstabilitetspass nivå 1. Bålstabilitetspass är väldigt bra för min del eftersom det handlar en hel del om balans. Det är skönt att vara igång med styrketräningen, även om det nu var utan vikter.  

Onsdag: Vad konstigt det kändes att träna men inte på cykeln. Körde två pass och ingenting på cykeln mer än uppvärmning och nedvarvningen efter styrketräningen. Det ena passet blev på atletklubben med vikter och det andra var ett bålstabilitetspass nivå 1. Skönt att kunna variera träningen och det skall bli spännande att se om det är rätt väg att gå.

Torsdag: En repris på måndagens träning. Altså ett EB 2x20minuter*. Den här gången tänkte jag ha bättre koll på watt/puls. Måndagens träning hade jag bra watt siffror men för hög puls. Dagens träning så försökte jag fokusera på mitt värde sedan ifjol i stället, det gick sådär kan jag ju bara konstatera. Varken puls eller wattsiffror var lägre än på måndagens träning. Men va fa'n det kommer fler tillfällen. Det kändes riktigt bra efteråt och det är det som är viktigast.
Fredag: Vilodagar är ett välkommet avbrott så här i början av tävlingssäsongen. Det är lätt gjort att man bara öser på och glömmer att vilan är viktig inför nästa träningspass. Resultatet blir oftast att man inte orkar genomföra nästkommande pass som det är tänkt. Jag skulle vilja säga att vilan lika viktig som träningen.
Lördag: Korvgrillning och KM i Karlstad. En trevlig tillställning där ett stravasegment utgjorde banan. Roligt att träffa de andra i klubben igen. En del har man inte sett på hela året beroende på att vi har tävlingar på lite olika ställen. Det var extra roligt att det fanns flera ungdomar som också deltog i tävlingen. 

Söndag: Vilken härlig dag! Så varmt och skönt i solen att man kunde köra passet i kortärmat och kortbyxor. Sista passet för den första träningsveckan var ett G2 02:15:00. Lite svårt att hålla ett jämnt tryck utomhus men medelvärdet på passet blev bra. 

Säsong 2019, vad händer?

Bläcket på berättelsen om säsongen 2018 har knappt hunnit torka innan 2019 knackar på dörren. Jag har medvetet låtit bli att tänka på träning i två veckors tid bara för att njuta av den säsongen som har varit. Men abstinensen och ångesten över att inte träna blev tillslut för stor, så det är nog bäst att dra igång säsongen.
Vad händer med Swe-cupen 2019? Det skall bli riktigt spännande och se hur man tänker göra, för det fanns en hel del idéer på det mötet som var anordnat i samband med Swe-cup avslutningen. Målsättningen inför 2019 är i alla fall klart. Det stora målet är naturligtvis UCI Championships i Poznán den 5 till 8 september. Det mesta av träningen kommer att fokuseras mot Polen. Men Det finns andra mål också. Nordiska mästerskapen skall gå i Finnland om inget konstigt händer. Förra gången det gick i Finnland så gick det ju ganska så bra faktiskt. Ett besök som slutade med ett silver och ett brons. SM är naturligtvis också ett av mina mål för året. Nu är ju ingenting klart med varken nordiska eller SM, men oavsett så kommer jag att försöka vara i riktigt bra form till dessa mästerskap.
Annars så finns tankarna på att köra Vätternrundan igen. Den här gången med ett gäng från Östergötland. Förövrigt stora delar av det gäng som 2018 körde halvvättern tillsammans. Det är inte helt klart ännu eftersom jag inte vet när SM går, men mycket talar för att jag kommer att köra Vätternrundan 2019. Halvvättern lika så. Troligen är jag nere i Motala ändå den här helgen, och då kan man lika gärna köra halvvättern också. Någon form av träningsläger kommer jag att köra under sommaren. Kommer försöka lägga ett läger i södra delarna av Sverige för att få det lite likt Polen och banorna där som möjligt. Mycket öppna fält med en del vind, kanske Båstad, Torekov eller Laholm, ja vi får se.
Vecka 41 kommer jag att starta upp träningen, det är en vecka tidigare än vad jag gjorde inför 2018. Men jag tror inte att jag står pall av att vänta längre. Okej de första veckorna blir kanske inte så uppstyrda, men jag vill igång igen i alla fall. Inför säsongen 2015 ägnade jag en hel del tid på försäsongen åt statisk träning av rygg och bål. Den kommer jag att återuppta, för den tror jag gav mig väldigt mycket. Dessutom så kommer jag att lägga in ett eller två pass i veckan med styrketräning. 

Cykelsäsongen 2018

Mitt stora mål för 2018 var att kvalificera mig för VM 2019. Ett VM som kommer att gå i Poznań(Polen) i september 2019. Men nu är det 2018 och jag skall försöka att sammanfatta säsongen.
 

SWE-CUPEN 2018.

Jag tänkte egentligen inte satsa på Swe-cupen i år, men utvecklingen av cupen gjorde att det blev så ändå. Jag tränade på för att vara i form till SM och VM kvalet i Danmark. Båda dessa tävlingar låg under midsommar veckan så min planering och mål med träningen borde vara ganska enkel egentligen, en formtopp på fyra dagar borde gå. Swe-Cupen gick ganska mycket upp och ner. Inte ens tempoloppen gick längre som jag önskade att de skulle göra. Några lopp var riktigt bra, som tävlingen i Gottne och Värnamo trots två helt olika bantyper. Andra lopp var rent bedrövliga. På linje hade jag lika stora bekymmer som på tempo, men det fanns några riktiga ljusglimtar även här.

Jag kommer att återkomma till dessa.
Swe-Cupen utvecklade sig till att bli en riktig duell mellan mig och Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Stig är ju en riktigt bra spurtare en egenskap som han visar prov på i nästan alla linjelopp. Våran kamp om den totala cupen varade ända in i sista tävlingen. Tillslut så stod Stig som segrare och fick ikläda sig den nya fina Swe-Cup tröjan som bevis på att han är den bästa cyklisten i H 55-59 klassen 2018. Jag är egentligen ganska nöjd med min andra plats med tanke på hur ojämn säsongen har varit för min del. Under mina fem år i H55-59 klassen så har jag vunnit den total cupen 4 av fem år, det femte året blev jag tvåa. Hur kan jag vara missnöjd med det? Jag har också under mina fem år i klassen H55-59 vunnit tempocupen alla fem åren. Dessutom så känner jag att jag även har utvecklats till att bli en mycket bättre linjecyklist.

SM 2018.

CK Bure från Halmstad stod som värdar för ett mycket trevligt SM 2018. Ett SM som kördes i Båstad och Torekov. Ett bra SM var ju en av de målsättningar jag satt upp inför säsongen. Det visade sig dock bli blandat när det gäller resultatmässigt. Formen var det definitivt inget fel på så jag såg verkligen fram mot SM.

Tyvärr så började det struligt. Tempoloppet fick jag tekniska problem med cykeln och kunde på det sättet inte göra mig själv rättvis. Däremot så körde jag ett mycket bättre linjelopp dagen efter. Ett linjelopp som jag faktiskt körde med insidan av huvudet den här gången. Banan hade en riktigt tuff backe och en lite teknisk utförskörning. Så jag kan väl säga att det inte var en bana som jag skulle klassa som "min" typ av banor. Men jag lyckades över förväntan och körde till mig en silvermedalj Och visade att formen verkligen fanns där. Åt otroligt starke Thomas Nyberg från LVL Velo fanns det inget att göra. Thomas var överlägsen oss andra.

 

UCI Gran Fondo i Grindsted(Danmark).

Bara två dagar efter linjeloppet på SM var det så dags för kanske årets viktigaste tävlingshelg. Den här helgen hade jag tränat för sedan november 2017. VM senare på hösten skall ju gå i cykelns hemland Italien, och det vill man bara inte missa helt enkelt.

Till VM kvalet i tempo så hade jag sett över cykeln för att inte få samma problem som jag fick på SM några dagar tidigare. Jag visste att formen var god och med lite tur så skulle jag kunna ha en chans att kvalificera mig till VM 2018.

Det hela slutar med att jag gör ett av mina absolut bästa tempolopp! Okej det var en bana som borde passa mig, men jag tog chansen när den dök upp, jag slutade på en fjärde plats och var med det klar för Italien!

Det jag sedan gör på Gran Fondot dagen efter är ytterligare ett bevis för att formen var på topp och att jag blivit mera taktisk i mitt cyklande. För även på Gran Fondot kvalar jag in till VM efter att, vad jag tycker kört ett av mina mest taktiska linjelopp någonsin. På en bana som nästan hade allt så satt jag med i täten hela tiden. Inte för långt bak, men heller inte för långt fram, ja jag var faktiskt med i en utbrytning ett tag också. Jørn Fjeldavlie från Grenland Sykleklubb i Norge blev för svår att tas med, men jag tar en mycket meriterande andra plats i H-55 klassens VM kval. Jørn vinner H-55 klassen 57 sekunder före mig och jag är 12 minuter före trean! (Jørn Fjeldavlie från Norge visar sig även bli en svår nöt att knäcka för alla övriga cyklister i H-55 klassen under VM).
Vilket VM kval det blev! Trodde nästa inte att det var sant. Att kunna göra mina bästa lopp när det gäller som mest är ju bara helt fantastiskt, sedan att göra det på det sätt som jag gjorde gör att jag nästan får lite rysningar.
  

UCI Word Championships i Varese(Italien).

Rysningar får man definitivt när man infinner sig vid race centeret på torget i Varese Italien för att hämta ut nummerlapparna till VM. Italienarna verkar verkligen brinna för cykel. Det verkar inte finnas något som inte är förberett inför VM, till och med Elvis har dom väckt till liv. Åh vilka banor sen! folk blev helt förskräckta när de reste runt för att titta på linjebanan. Tror att jag på min höjd fick fram ett whaooo!! 

Jag är dock medveten om att det kommer att vara svårt att hävda sig helt uppe i toppen på resultatlistan när världens bästa H-55 cyklister gör upp om världsmästar titeln eftersom jag gör sista året i klassen, men jag skall göra allt vad jag kan för att göra så bra ifrån mig som möjligt. Tempoloppet är inte speciellt märkvärdig, fast det innehåller både tekniska partier som tunga och enklare. På tempot fick jag kanske inte ut allting till 100% men det var ändå inget dåligt lopp. Jag slutar på 18e plats, och det är väl ungefär där jag hör hemma.

Italienarna slog sig tidigt för bröstet och ville tala om att de minsann skulle utmana cyklisterna med en hel del höjdmeter. Men de sa ingenting om utförslöporna och de trånga gränderna i byarna. Eller de enormt smala vägarna utför på krokiga vägar och i täta skogspartier. Tror faktiskt att alla utom Italienarna själva pratade mer om utförskörningarna. Jag hade förberett mig på både klättring som utförskörning genom ett träningsläger i Norge. Tror faktiskt att jag hade stor nytta av lägret speciellt vad det gäller utförskörningen, lite tuffare än en del andra kunde jag stå på ganska bra även där det svängde. Jag tyckte att jag gjorde ett helt okej linjelopp och är faktiskt ganska nöjd. Blev 46e man av 250st, vilket var 4plaseringar bättre än mitt mål!

Jag lämnar Italien med det faktum att dom överträffade mina förväntningar som arrangör för amatör VM. Tycker att mina resultat var godkända fast man vill alltid ha mera, men jag gjorde heller inte bort mig.

*Jørn Fjeldavlie killen från Norge som vann Gran Fondot i Danmark, hur gick det för honom på VM?

1. På linjeloppet var Patrick Cocquyt från Belgien. Han har bland annat fyra starter i Gent - Wevelgem, tre starter i Paris - Roubaix och kört Milano-San Remo 1987 och har tre professionella segrar.
2. Var Jørn Fjeldavlie från Norge. Jörn har inte alls den meritlistan som Patrick har, men han har kört elit i Norge i flera år.
3. Var Stefano Colage från Italien. Han har tio starter i Milano-San Remo, fem starter i Giro d'Italia, fyra starter i Tour de France. Han var bland annat 3a på den 17e etappen av Tour de France -95.

*Thomas Nyberg var fyra och en hårsmån från medalj. Då kanske man bättre förstår vilken prestation Thomas gjorde på VM, och visar vilken klass det är på cyklisterna.

Bike Challenge i Polska Poznań

När så VM 2018 är slut så börjar förberedelserna inför nästa VM. Detta kommer att köras i Poznań i Polen. Då passar det ju bra att åka dit nu på hösten för att reka banorna, och försöka kvala in till VM 2019. Det är nämligen så att Polen och Poznań arrangerar ŠKODA Poznań Bike Challenge. Detta är ett Gran Fondo och ingår i UCI Gran Fondo World Serie och står som andra kvaltävling inför 2019.

Att komma från Italien till Polen var kanske synd om polackerna, men om man vill vara snäll så kan man säga att de har en hel del att jobba på gällande arrangemanget. Förseningar och otydliga om ens någon info på annat än polska. Själva tävlingsområdet var jättebra men man lyckades strula till det mesta. Jag tycker faktiskt lite synd om dom, för Polackerna var ett mycket trevligt folk. Bra service och alla försökte hjälpa till på bästa sätt.

Banan i Polen var en helt annan bana än den i Italien. I stort sett helt platt, ca.250 stigmeter på 120 km vittnar ju om att det inte är någon kuperad bana. Tävlingen var stökig utöver det vanliga. Massvis med krascher och hårda ord i klunga gjorde väl att stämningen inte var den alla bästa i bland. Själva tävlingen tycker jag att jag gjorde bra. Till en början så försökte jag smyga med rätt så långt fram i klungan. Kände mig stark i kroppen hela loppet och försökte även att bidra men någon förning i bland. Hela tiden var man tvungen att vara på sin vakt beroende på att folk inte kunde håll sin linje utan åkte härs och tvärs inne i klungan. Jag klarade mig undan med en hårsmån flera gånger men det kändes som att förr eller senare så ligger man där, och till slut så händer det. Med bara två kilometer kvar av hela loppet så blir jag indragen i en krasch. Går i asfalten och får några andra cyklister över mig. Men jag kommer upp och tillslut även iväg och kan rulla i mål på en 7e plats, vilket även ger mig en plats i nästa års VM. Ja jädrar vad skönt! jag är jättelycklig!
 

Summering av säsongen 2018.

Det här är kanske min bästa säsong någonsin, visst var 2015 ett bra år men i år så är jag äldst i klassen och tycker att jag har utvecklats som cyklist från 2015 till 2018.

• Totalseger i Swe-Cupens tempodel.
• Tvåa i den totala Swe-Cupen.
• Silver på SM linje i H55-59.
• Två och fyra på UCI Gran Fondo i Danmark.
• 18e och 46e plats på UCI WORLD CHAMPIONSHIPS i Italien.
• 7a på ŠKODA Poznań Bike Challenge i Polen.

Det här kan bli svårt att matcha 2019, men får jag bara vara frisk så skall jag banne mig försöka. Jag känner ju att jag fortfarande utvecklas så motivationen finns ju där.

Man skulle också önska att lokalpressen haft någon enstaka reporter som är lite intresserad av cykel. Enda gången som det har skrivits något i år är när en privatperson ringde in till länstidningen. Det tragiska är att jag vet att dom läser min blogg, för det har dom sagt själva. Det finns massvis med uppslag om cykel i västvärmland. Se på Åmotfors IF och det jobb som de lägger ner på ungdomar och där Ola Eriksson gör ett jätte jobb. Senast så arragerarades Värmlandsserien i MTB av Åmotfors.

ŠKODA Poznań Bike Challenge Race

 

Som vanligt vaknade jag tidigt, klockan är strax över fem. Har svårt att somna om. När klockan blir sju så börjar vi packa i bilen och går till frukosten. Efter frukosten så tar vi och slappar lite på hotellrummet innan vi checkar ut och drar iväg till startområdet. Allting verkar vara välorganiserad med startfållan och dylikt. Men när det är dags att kliva in i fållorna börjar kaoset.
I A och B fållorna skall de som skall kvala till nästa års VM stå. Anders Rydén och Walter Gabrijelcic har ställt sig hos oss andra svenskar. Då kommer det en vakt och talar om att dom skall stå i nästa fålla(B). Snälla och lydiga som dom är så lyder dom vakten. Vår grupp fylls så sakteliga på med cyklister. Vi var i fållan tidigt för att få stå längst fram, men efter ett tag så är vi i mitten av fållan. Folk kliver in från alla håll utom vid insläppet. Plötsligt så är det fullt med cyklister som skulle stått i både B som C fålla, och ingen bryr sig längre, men okej alla skall ju kvala så man måste ju starta samtidigt i alla fall. Speakern pratar nästan oavbrutet på polska fast det är en internationell tävling. En polsk cyklist som står bredvid säger att starten är uppskjutet ett tag, man  vill vänta tills alla motionärer som kör 50 km skall komma in i mål. Trettio minuter försenat så går äntligen starten. Men de som står i grupp B får inte köra? Hur i hela friden har de tänkt det här? Inte konstigt att en massa öst statare kom sent och gick rakt in i startfålla A fast de skulle startat i fålla B eller C, dom viste troligen att det var så här.

 Första kilometern går åt till att försöka ta sig fram bland de motionscyklister som ställt sig i tävlingsgruppen. Snart är jag framme vid masterbilen. Vi svänger vänster och plötsligt upptäcker jag att man försökt dela vägen med plastkoner! Jag känner hur jag träffar en med den ena pedalen. Försöker att vara mitt i höger körfältet men trycks in mot mitten av körbanan. PANG... Jävlar, där träffade jag en kon ordentligt hårt, tror att den åkte ut i vägen. Irriterad över det inträffade så går jag fram i spetsen och höjer tempot riktigt hårt. Faktiskt så pass att fältet sträcktes ut till ett led. Men när konerna upphör så kliver jag undan och låter någon annan gå fram och köra.

Kriget i Poznan.
Inte sedan 1660 har Sverige utkämpat ett värre krig än kriget i Poznan, för det här var ett krig på cykeln. Har nog aldrig varit med om något stökigare lopp. Hela tiden var det incidenter med gap och skrik som följd. Naturligtvis resulterade detta i en hel del krascher. Men med mycket tur och lite skicklighet lyckades jag klara mig undan allt sådant.
Efter ca tre mil så är det en grupp som skapat sig en liten lucka. Först så ser det ofarligt ut, men snart så ökar avståndet ner till oss i klungan. När vi svänger runt efter sex mil så är nog avståndet över trettio sekunder. Jag försöker titta efter de som startar i min klass, men hittar ingen annan än Stig Andersson Plate, och han sitter bredvid mig. Jag försöker att vara aktiv och långt fram, men det är svårt. Känner mig stark när vi går in på de sista två milen, som förövrigt är de samma som de första milen. Plötsligt i en rondell får jag en riktig tryckare. Resultatet blir att jag tryckte till en Ukrainare och vi tappade många placeringar. Vi jagade snabbt ifatt klungan bara för att hinna upptäcka att en kille i klungans högra del gick på ett hjul. Det brakar och knakar av karbon när han går i asfalten. Oturligt nog så är jag också på höger sida. Försöker att förhindra att köra över killen med resultatet att jag kör över någons cykel istället. Jag går i asfalten och har snart fyra andra cyklister över mig, bland annat Andreas Rundquist. Kommer upp granska fort ändå men får först inte loss min cykel ifrån Andrea's cykel. Men när vi lyckats sära på dom så upptäcker jag att bakhjulet inte går att snurra. Tror att bromsen fått en smäll och lagt sig på, men hjulet sitter fast! Efter ett tag får jag loss hjulet och kan fortsätta mot mål. Oerhört besviken naturligtvis över att ha sumpat en fin chans att kvala in till VM. Men tröstar mig med att jag inte är skadad och att cykeln höll. När resultatlistan slutligen kommer så blir jag väldigt glad och nöjd. Jag blev sjua i min klass och klar för VM i Polska Poznań 2019.

 

 

ŠKODA Poznań Bike Challenge

Amys Granfondo i Australien är det första kvalificerings tävlingen inför UCI World Championships 2019. Ett VM som går i Poznan (Polen) från den 5 till 8 september. Det andra kvalet är Bike Challenge i just Polska Poznan. På polska heter staden även Stołeczne Miasto Poznań, och det namnet används vid högtidliga tillfällen. Kanske de kommer att kalla staden vid dess Polska namn när UCI World Championships 2019 drar igång.

Det här är en viktig tävling för min del, och lite komplicerad då det gäller kvalreglerna. Kvalet är ju för 2019 års tävling. 2019 byter jag klass till H-60 och blir därmed yngst i den klassen. Men eftersom det nu är 2018 och jag gör mitt sista år i H-55 så måste jag kvala i den åldersklassen, å det kan bli tufft att ta en plats bland de 25% bästa i den klassen när man är äldst.

Vi är två stycken från Skoghalls CK Hammarö som reser ner till Polen. Det är jag och Andresas Rundquist. Vi valde att bila ner och reste redan natten till fredag för att få lite tid att bekanta oss med omgivningen i Poznan. Redan klockan 22.00 på torsdagen satte jag mig i bilen och reste från Åmotfors för att plocka upp Andreas i Kristinehamn. På fredag morgon har vi en färjeavgång klockan 7.00 att passa, från Gedser till Rostock, så det gäller att inte missa den. Vi glider in i färjeterminalen klockan 06:45, klockan 06:50 rullar vi ombord färjan. Det fanns tillgång till frukostbuffé ombord på färjan, så det beställde vi i samband med bokningen och 07:05 sitter vi vid vårt reserverade bor medans färjan lägger ut. Skönt att ha det mesta ordnat innan resan, och vilken tajming.

Resan genom Polen är väldigt annorlunda mot andra resor jag varit med om. Från Rostock till Poznań var det oftast minst tvåfilig motorväg. Efter att vi passerat den polska gränsen så blir också vägbeläggningen väldigt mycket bättre, dessutom var vägen nästan spikrak. Polen verkar vara ett fint och delvis modernt land.

På eftermiddagen efter att vi installerat oss på hotellet och duchat av oss resdammet så går vi bort till INA stadion där nummerlaps utdelningen äger rum. Efter att ha fått ut godibagen, med lite gåvor från arrangören och våra startnummer så letar vi upp ett matställe. Det blir både mat och kaffe med efterrätt innan vi beger oss tillbaka till hotellet. 

I dag lördagen den 22/9 har vi inspekterat banan. Hotellet vi bor på ligger bara några minuters cykelväg från starten så vi hade inga problem att hitta dit. Banan är inte speciellt svår men man måste vara oerhört fokuserad åtminstone de första två milen innan vi kommer ut ur stan. Här är det en del kluriga vägyten som kan ställa till det om man inte är med. Blåser det så här imorgon så blir det inte lätt mellan 4e och 6e milen. Mycket öppna fält och väldigt dålig asfalt, ja den är så dålig på vissa ställen att man tror man kör på gatsten. Nu har man lovat mindre vind imorgon, vilket i så fall kommer gynna väldigt många. Vilket fall som helst så skall jag göra vad jag kan, kändes riktigt bra idag när vi åkte runt. 

Polen är förövrigt ett riktigt trevligt land. Blandat modernt och gammalt. Vi trodde nog både jag och Andreas att vi skulle få se ett mycket fattigare och grått Polen, i alla fall ute på landsbygden. Men vad vi såg var en massa nybyggda privata hus och hyreshus. Visst, ett och annat gammalt nergånget hus och fabrik såg vi, men det finns en hel del sådana byggnader hemma också. 

Vecka 38

Den här veckan blir kort som träningsvecka. Den innehåller bara tre dagar som möjliggör träning i någon form. Sedan är det resdagar och tävling i Polen.

Måndagens träning blev ett varv runt Köla. Blåsten har tilltagit igen och det var riktigt hård vind emellanåt. Efter gårdagens träning så kändes benen en aning stumma idag, men efter ett tag så gick det över och jag fick upp farten. Tisdagen är en riktig höstdag. Gråmulet och regn, vilket gör att jag längtar bort till något varmare ställe. Inte blir längtan mindre av att det plingar till i telefonen klockan åtta, och ett meddelande från dottern visas. "Hej pappa, grattis på din dag! Här är det solsken och 30ºC".
Träningen då? Jo det blev ett litet varv runt Bålstad "Bôrsta" och Ränken. Riktigt varmt väder idag, men fortfarande riktigt blåsigt. Varvet runt är 44 kilometer långt men har 616 meter stigning så det är ganska kuperat runt om. Nu så här i elfte timman av säsongen spelar inte hastighet eller intervaller någon som helst roll. Utan det gäller bara att hålla igång kroppen några dagar till. Onsdag och ingen träning! nä, lite andra saker som måste göras innan avresan till Polen i stället. Men nu tror jag att jag har koll på det mesta som skall med.
Reser ner till Kristinehamn i morgon kväll(läs torsdag)för att hämta upp Andreas Rundquist. Sedan bär det av ner mot Malmö och bron över till Danmark.

 

Vecka 37

På måndagen blev det en lugn runda runt Finnskogen. Det blåste en del och jag hade motvind hela vägen till Vännacka. Uppe vid Mörtnäs kom det några få regndroppar också, men det stannade vid det. Efter Vännacka så blev det riktig medvind. Vinden kom rakt i ryggen och det känndes otroligt skönt att få dra på lite utan att behöva gå på rött hela tiden. Använder mig av Tarmacen när jag tränar. Den är jättefin att köra på, så nu funderar jag på om jag inte ska ta den till VM kvalet i Polen.

På tisdagen regnade det när jag kom hem från jobbet. Egentligen gjorde inte det så mycket, nu fick jag tid till annat istället. Monarken skall ha översyn innan vinterträningen drar igång. Har köpt en ny lager sats till svänghjulet plus ny kedja. Detta måste monteras någon gång, och varför inte en regnig dag.
Onsdag och det är uppehållsväder, men det blåser bra i träa. Men jag trotsar blåsten och tar en sväng Runt Skillingmark. Ett pass som tar ca två timmar att genomföra. Det var ganska så skönt trots den bitvis hårda vinden. Ja nu märks det att hösten är här, trots detta så är motivationen att cykla fortfarande kvar. Behovet av att träna är dock minde, men det är kanske inte så konstigt. Säsongen har varit lång och krävande. Torsdag och fortfarande blåser det en hel del, men inte lika mycket som det gjorde igår. Träningen fick bli ett varv runt Gunnarskog. Körde på ganska bra, speciellt mellan Allstakan och Speked. I motvinden ner till Speked får jag verkligen slita för att hålla farten uppe. När jag svänger ut på 61an vid macken i Speked så får jag åtminstone sida medvind hemåt.
Fredag tar jag en vilodag, finns en del annat att göra. Lördag så är det marknad i Årjäng. Dit blir den nog en tur, om inte annat för att köpa kôrv och lite mârtens godis. När vi kom hem så blev det ett tabata pass på monarken i stället för ett pass utomhus. Det gav mig en chans att få testa monarken efter lagerbytet. Allting verkar fungera riktigt och det är ju bra att ha monarken i ordning inför vintern. Idag(söndagen) så tog jag en tur runt Glafsfjorden. Höstvädret kan faktiskt vara helt underbart med sol och värme. Idag är nästan en sån där dag. Morgonen var väldigt kall men snart är det åtminstone 10°c i allafall. Höll ett ganska bra tempo ner till skassås bron. Tyckte det var sida motvind ner till bron men det blev värre på hemvägen. Det blåste upp lite mer ju länge ut på dagen man kom. Men det blev ett ganska så bra pass i allafall. 

Väl hemkommen så fick det bli cykelvård. Tempocykeln kan jag ju ställa undan nu när säsongen är över, så den fick sig en genomgång före den blir undanställd för året. Både Vengen och Tarmacen fick också en översyn. Tarmacen kommer jag att köra på under hösten men Vengen är det enbart ett lopp kvar innan den blir undanställd. Nishikin blev den sista cykeln för dagen som jag servade. Men Nishikin var det till skillnad mot de andra cyklarna att den skulle förberedas för höst och vinter träning. 

Nynäslinjet(Swe-Cupen)

SWE-CUP AVSLUTNING 2018

Nynäslinjet är den sista tävlingen i 2018 år upplaga av Swe-Cupen för masters. Linjecupen är sedan länge avgjord när det gäller vart segern skall gå. Stig Andersson Plate från Uddevalla CK har i stort sett sopat bana med oss andra. Nej mer intressant är nog kampen om andra platsen. Stefan Kuhl från cykloteket Racing team ser rätt så säker ut på sin andra plats, men strax bakom Stefan jagar Walter Gabrijelcic från Aktivitus och jag själv. Till saken hör att Stefan Kuhl valt att köra i en annan klass på det avgörande linjeloppet. Detta öppnar naturligtvis upp kampen ytterligare.

För min del är det viktigt att göra ett bra resultat oavsett vilka som kör eller inte. Det är så otroligt jämt i den totala swe-cupen så det är inte klokt. När det nu återstår bara en enda tävling så skiljer det fyra! ja ynka fyra poäng mellan mig och Stig Andersson Plate. Spännande? Ja det här är roligt. Stig är ju en ruskigt säker spurtare så det blir en svår nöt att knäcka, men jag skall göra allt jag kan och lite till.
Vi startar 11:30 och vi startar tillsammans med H-50 killarna. Första varvet händer väl inte så mycket. Okej några försök till utbrytning av CK Valhall görs men de plockas ner. På andra och tredje varvet blir det desto mera fart. Nu avlöser försöken varandra, tyvärr för min del så är jag lite väl ambisiös att ta ner utbrytningarna. Jag behöver ju inte gå på alla försök, men det är ju också lite roligt när det händer saker. När vi går ut på fjärde varvet så blir det lite tuffare körning i backen inne i skogen efter varvningen. Jag har då inga problem att gå med och ligger långt fram. Men när vi går ut på femte varvet så känner jag att nu är det över. Krister Bergström och ett gäng H-50 killar får en lucka på oss. Dessutom spricker den klungan som jag också sitter i ytterligare en gång. Så nu blir det att gräva djupt för i andra klungan sitter Stig Andersson Plate.
Som tur är för min klunga så verkar inte andra klungan har upptäckt att det blev en lucka ner till oss utan de slår av lite på takten och vi kommer ifatt dom. Jag återhämtar mig något men kännar att det här med totalcupen är nog kört.
När vi kommer till målbacken sista gången så ligger jag på Christer Öhmans hjul, vilket snart visar sig vara helt fel hjul att ligga bakom. Christer får nämligen kramp. När vi närmas oss målet så får jag se ett bekant ansikte bredvid mig, nämligen Stig Andersson Plate. Stig kommer på min vänstra sida och jag har inte en chans att kunna försvara mig. Men det blir snart värre för min del, för nu dyker också Walter Gabrijelcic från Aktivitus upp till vänster. Jag kan bara titta på när Walter seglar förbi och tar tredje platsen på dagens lopp.
Därmed så blir jag utan medalj i den totala linjecupen. Totalcupen vinner Stig Andersson Plate från Uddevalla CK före mig och Walter Gabrijelcic från Aktivitus.
Jag kan ju inte vara allt för nerstämd efter mina år i H-55 klassen. Hela tiden har jag och Stig tampats om totalcupssegern. Nu vann Stig och det är bara att gratulera. Ser jag tillbaka på dessa fem år så har det inneburit att jag vunnit den totala cupen i fyra år och tvåa ett år. Tempocupen har jag vunnit alla fem åren och linjecupen har jag varit tvåa(2016 och 2017) och trea 2015.  

SMACK Tempot(Swe-Cupen)

Nu är snart cykelsäsongen 2018 tillända. Men före vi stänger boken helt så har vi två tävlingar kvar, ett tempo och ett linjelopp. Tempot är SMACK Tempot som körs uppe i Odensala. Sigtuna Märsta Arlanda CK står som arrangörer för tävlingen. Banan är lite småkuperad men inga långa backar. 208 meters stigning på 30 km vittnar om att banan inte är helt platt men inte överväldigande kuperad heller. Starten är vid Odensala kyrka och följer stora vägen rakt fram, inga svåra kurvor utan nästan rakt fram hela tiden. Men efter nio kilometer svänger man till höger in på en lite mindre väg. En kilometer före vändningen så passerar man inflygningen till ena landningsbanan på Arlanda flygplats. Banan går i en trevlig miljö med ganska lite biltrafik.
När det gäller tempocupen så är den redan avgjord till min fördel, jag har 107 poäng. Martin Collander från Förening Rocket Racing Sweden kan max få 105 poäng, men Martins andra plats är lika klar som min första plats. Det är desto mera ovisst om vem som tar tredjeplatsen. Håkan Andersson från CK Dainon som ligger trea har 48 poäng, Håkans klubbkamrat Anders Carlestam har 46 poäng, Walter Gabrijelcic från Aktivitus Sports Club har 45 poäng och Christer Öhman Förening Rocket Racing Sweden har 44 poäng. Någon av dessa kommer att ta hem tredjeplatsen i tempocupen, men vem?
Jag öppnade tempot åt hel..... för optimistiskt. Redan efter en kilometer så ångrade jag mig och undrade hur det här skulle sluta. Att behöva kriga mot de inre tankarna så tidigt i loppet är ju inte så roligt. Jag tog mig samman och gick ner lite i intensitet för att återhämta mig lite, men samtidigt är jag orolig för att ha gått ner för mycket. Efter nio kilometer så svänger vi av till höger  och här kommer de några brantare stigningar. Jag ser Walter Gabrijelcic från Aktivitus framför mig när vi passerar inflygningsbanan till Arlanda. Vid vändningen så är jag bara trettio sekunder bakom Walter. När jag passerar inflygningsbanan på hemvägen så möter jag Stefan Kuhl från cykloteket Racing team. Stefan verkar ha bra tryck och det ser ut att gå fort.
När det återstår ca åtta kilometer så passerar jag Walter. Jag sliter oerhört hårt för att ta mig till målet vid Odensala kyrka. Tiden blev inte så bra, men det räcker till en tredje plats på dagens swe-cup tävling i alla fall. Min iakttagelse av Stefan Kuhls hastighet stämmer väldigt bra. Stefan vinner dagens tempo före Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden och jag på en tredjeplats.
Tempocupen var ju innan dagens swe-cup tävling redan avgjord. Jag har vunnit H-55 klassens tempodel för femte året i rad. Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden var ju också ohotad tvåa  och på tredje plats blev det Anders Carlestam från CK Dainon.

Vecka 36

Den här veckan har jag inget träningsprogram att följa, och snart är säsongen 2018 över. Det är bara två tävlingar kvar. Swe-Cup avslutningen i Märstad(SMACK Tempot) och Nynäshamn(Nynäslinjet). Sedan är det ŠKODA Poznan Bike Challenge i Polen som är den sista tävlingen. ŠKODA Poznan Bike Challenge är den andra i raden av tjugoen kvaltävlingarna inför UCI WORLD CHAMPIONSHIPS POZNA 2019. Här ges det ju tillfälle att få testa linjebanan inför VM 2019, och det vill man ju inte missa.

Tisdagens träning är inställd. Det är så mycket som måste göras efter resan till Italien så jag hinner inte träna på tisdag. Dessutom så behöver nog kroppen vila lite efter det tuffa linjeloppet. Det är massor av tvätt, cyklar som skall moteras ihop igen. Det är nog brådast att montera ihop tempocykeln för den har jag också hämta ut en ny sadel till, och den måste testan innan cup avslutningen i Stockholm till helgen.

Lite bökigare än vanligt var det att montera ihop tempocykeln. Men tillslut så var den klar. Men av någon anledning så testrycker jag på en av växelknapparna, ingenting händer! Jag trycker flera gånger, men nej stendöd! Kollar alla sladdar och de sitter i korrekt. Sätter i laddkabeln ifall den här laddat ur sig under flygningen, men ingenting hjälper. Tillslut så tar jag batteriet från Annikas cykel och testar, död! Totalt död! För att börja någonstans så skruvar jag av locket över styrstammen. Vad hittar jag där? Jo en kraftigt klämskadad elkabel!! Tydligen har jag inte varit nog noggrann när jag kollade om alla kablar var lösa när jag skruvade dit locket. Va tusan gör jag nu? Bestämmer mig för att klippa av kabeln där den är skadad och skala den. Med lite tejp så fixar jag iallafall så att den laddar. Tvinnade ihop trådarna och tejpade över dom så att det inte skall kunna komma in vatten. Men tanken kvarstår, hur länge håller kablarna ihop? Jag beställde en ny kabel från cykelcity senare på kvällen, men hinner kanske inte få den innan jag reser till Stockholm.
Onsdag blev det först test av tempocykeln nya sadel och om kabeln skulle fungera. Kan ju säga att sadeln blir ett lyft.Lite små justeringar återstår men i det stora hela verkar det som om jag hittat en sadel som passar. Elkabeln fungerade, men man vet ju inte hur länge den tål påfrestningarna och vibrationerna som blir i ramen. Får se om jag hinner få någon ny innan helgen. Efter cykelturen blev det att sätta ihop ytterligare en cykel. Dessutom så monterade jag tillbaka Rotors vevparti med en oval klinga på linjecykeln. Satte även tillbaka vevpartiet som jag lånade av Annika på hennes cykel.
Torsdagen testade jag linjecykeln för att kontrollera att allt fungerade med växlar och vevparti. Jag körde runt Ränken och Köla i ett ganska så skapligt tempo. Allt fungerade bra, och jag var nöjd över att ha satt tillbaka vevpartiet med oval klinga. Den känns skönare på något vis. Dessutom så passade vi på att gå till vallokalen. Det här fick bli det sista träningspasset den här veckan. Fredagen går åt till att packa inför Swe-Cup avslutningen uppe i Stockholm och Nynäshamn. Jag startar ganska sent på lördagen så vi reser på lördags morgon.
Tävlingarna skriver jag som tidigare om i egna berättelser.

HEMRESEDAG FRÅN ITALIEN.

Så var då VM 2018 i italienska Varese över. Innan vi packar busen för avresa till flygplatsen så äter vi frukost på rummet. Jag går upp till Stefan och Sivans rum för att skämta lite med dom. Men när de öppnar dörren så ser de märkbart allvarliga ut i ansiktena. Vi har fått ett sms som inte är så roligt, säger Stefan. Flyget hem är inställt! Jag blir nog lika lång i nunan som de andra. Tillslut kommer ett nytt meddelande, flyget är ombokat och kommer att gå via Frankrike och Paris. Bara att göra sig redo för  avresa även om det blir lite senare än planerat.
När vi sedan skall checka in våra cyklelväskor blir det nya problem. Airfrance har tydligen inte samma policy som SAS när det gäller bagage. Stefan kämpar förtvivlat med att försöka förklara för inchecknings tjejen hur det ligger till med vår bokning, och hon är väldigt tillmötesgående och hjälpsam. Stefan tar också kontakta med SAS men de kan inte hjälpa oss på grund av att bokningen har gjorts online. Det hela slutar i alla fall med att vi får betala extra för tre väskor. 55€/väska blev priset. Men så tillslut sitter vi i alla fall på planet och 17:20 lyft vi från Malpensa.
Vi landar 18:25 i Paris. En rätt så stor flygplats om man säger så, och dyrt. Enbart spriten har någorlunda priser. Vi har två timmar att slå ihjäl så lite kaffe och macka får det bli. Men det här blir en dryg dag.

Äntligen tar vi mark i Oslo, och klockan är 23:00. Nu är det bara att hämta ut bagaget och bege sig hemåt...eller? Nja lite mera strul kan vi väl bjuda på. Alla cyklarna fick vi med oss hem, men Sivans resväska var tydligen på en egen resa genom europa. Men nu var det slut på strulet. Att hämta ut bilen gick ju i alla fall smidigt och klockan 02:00 rullar vi in på Solliden. Äventyret i Italien är över, och imorgon är det jobb. 

2/9 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE LINJELOPPET

Redan halv sju var vi på plats i Varese. Min start är klockan 08:03 men det är skönt att vara i tid. I fållan är jag inte ensam, och det fyller på med folk hela tiden. Snart kommer Stefan Kuhl från cykloteketoch kort därefter Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Thomas Nyberg från Föreningen LVL Velo har ett eget insläpp på grund av att han har vunnit ett av kvalen till VM.
Konstigt nog så är jag inte det minsta nervös inför det här loppet, men jag ser det som en utmaning istället. Så går äntligen starten,  ner till förtsta rondellen och tillbaka upp genom stan. Uppför mot Ippodromo ligger jag långt framme i klungan, sedan tappar jag lite placeringar tack vare en dålig kurva. Men nu är vi ute på stora vägen och på väg mot tunnlarna. Den första går bra för den är det ljus inuti, men i den andra är det kolsvart. Folk skriker som besatta inne i tunneln, kanske är sydeuropeer rädda för spöken? Efter tunnlarna går det mycket lugnare i klungan. Snart kommer vi fram till banans första utmaning. Den första stigningen heter Passo dell'Alpe Tedesco. Det är en 4,5 km lång klättring med i genomsnitt 7,3%, ganska smal väg med många hårnålskurvor. Det trycks på redan från början och jag känner att det här kommer att bli fruktansvärt jobbigt. När jag når toppen så har det redan spruckit av i grupper och jag sitter i huvudklungan(2:a gruppen). Nu kommer också en krävande utförskörning. Vägen dyker rakt ner i skogen men försvinner snart i en skarp vänstersväng. Bakom svängen har det hänt saker. Här ligger det två cyklister i vägen,  en kommer krypande från diket och en står på vänster sida av vägen med ett hjul i näven. Jag vet inte varför, men jag känner mig trygg i utförskörningarna. Snart är jag ikapp ett gäng och vi försöker jaga, men det är bara jag och en kille från Belgien som försöker, så det blir ingen jakt. Nu blir det ett plattare parti, det går i ganska jämt tempo utan att det händer så mycket.
När vi kommer fram till Lago di Lugano efter 33 kilometer så börjar den andra stigningen. Klättringen till Aldena är brant i början men har en liten 300-400m utförskörning efter 3 km. Resten går upp och ner i 5,3 km. Snittlutningen är inte så hög men också denna stigning är svår. Vi körde här för några dagar sedan och då tyckte jag inte att det var så märkligt, men idag var det jobbigare. Jag gick in i backen som en av de första i huvudklungan. Hela den branta delen ligger jag långt framme i klungan, men sedan skruvas tempot upp och jag droppar bakåt i fältet. Jag märker också att huvudklungan nu blivit mycket större, det är tur det för då gör det inte så mycket om man droppar bakåt i klättringar.
Den tredje klättringen mot Montegrino är inte lika jobbig. Den är bara är 2,5 km långt med ett genomsnitt 4,5% och här händer egentligen inte så mycket. Även utförskörningen är enkel och vi passerar nu en by som heter Lago Maggiore.
Den fjärde stigningen mot Il Villaggio Ollandese (den holländska byn) är riktigt mördande. Den är inte så lång men kom efter 70 kilometer tuff cykling. Det är väldigt smalt och ligger hela tiden mellan 10-14% med många hårnålskurvor. Som grädde på moset så är det några riktiga gatstenspartier som skall passeras också. Det kändes som jag blir dränerad på de sista krafterna över dessa.
Den femte klättringen mot Brinzio skall enligt arrangören vara den enklaste av de markerade stigningarna, eftersom den aldrig är brantare än 7%. Så kanske det är men inte för mig. Det är många trötta cyklister som vi skall passera. Cyklister som kör mediafondo eller som startat i startgrupperna innan oss.
När det nu planar ut så kommer tankarna och funderingar på var jag befinner mig. Plötsligt så får jag rysningar över hela kroppen när jag inser att jag faktiskt befinner mig i cykelns hemland, på ett VM! Kan det bli större? Det värker i alla muskler men jag sitter och njuter.
Det blir nu ett plattare parti. Det som nu följer är en 30 km lång och platt sträcka längs sjön innan de sista 3 km som åter går uppför mot mållinjen. När man svängt av till vänster från Lago di Varese är de första 200m fortfarande platt men så kommer det en brant del på 500m som fortsätter att gå uppför till 500m före mål. Här tappar jag massor av placeringar dessutom så vet jag det inte finns fler utförskörningar att plocka tillbaka dessa placeringar. Vi är framme i Varese, vi är i MÅL!!
Det blev en 46:e plats i mitt sista VM i H-55 klassen av 250st. Det är inte så mycket att skriva hem om placeringen men jag tror, utan att veta att det här var det absolut tuffast VM som har arrangerats för veteraner. Men vilken tävling och vilken bana! Det häftigast jag någonsin fått uppleva från cykelsadeln. Många jobbiga uppförsbackar, följd av lika mycket utförskörning, och då menar jag riktig utförskörning på mycket smala och slingrande vägar genom skogen eller genom enorm trånga gränder i någon by. Långa backar med svepande kurvor där man kunde komma upp 80-85 km/h på cykeln! Det blir inte större än så här.

När vi var i den vackra kyrkan i Brunate så kunde man skriva en bön på en lapp och lägga i en förseglad låda. Jag gjorde faktiskt det, jag tog tillfället i akt och skrev så här, lasciami sopravvivere domani. Vilket betyder ungefär, låt mig överleva morgondagen.

Grazie Italia, e grazie Varese per un fantastico vm. Spero di rivederti.😗❤🇮🇹/🇸🇪

1/9 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Idag är det vilodag nummer två. I stället för cykling så kommer det att bli en utflykt, här finns massvis att titta på.
Idag är det Sivan som bestämmer vad eller vart resan går, och den är hemlig. Vi börjar dagen med att resa till Lindt choklad fabrik i Varese. Här fanns det hur mycket som helst att sätta ögonen i. Rena drömstället för en gottegris som jag. Efter att ha dreglat runt i affären ett tag så är det dags att fortsätta resan. Resan gick nu vidare mot Como som ligger ganska nära den Schweiziska gränsen. Regnet tilltalar i styrka när vi stannar till inne i centrala Como. Vi letar upp en restaurang, denna ligger ett stenkast från Comosjön. Annika och Sivan beställer varsin pasta Carbonara. Men får in två stycken pasta bolognese! Sivan tror ju inte att det är sant, den fanns ju inte ens med på menyn säger hon. Det är så här att jag och Stefan inte hörde riktigt rätt när damerna ville att vi skulle ta hand om beställningen medans dom gick på toan. Åh det gjorde vi med bravur, trodde vi. Alla åt upp maten i alla fall medans nu regnet formligen vräker. Vi har lämnat restaurangen och får söka skydd mot regnet under en markis. Men snart lugnade det ner sig såpass mycket att vi kunde vandra bort mot dagens överraskning. Como-Brunate bergbana är en sevärdhet och riktigt häftig att åka i. Brunate en liten by upp i bergen utanför Como. Här blev det en kaffepaus efter att vi begrundat utsikten över Comosjön. Brunate har en annan sak också, en kolossalt fin kyrka. Vi gick in i den och blev stående och gapa när vi öppnade dörren. Utsmyckningen var helt fabulös, tror alldrig jag sett något liknande. Efter massor av fotografering både inne som ute så var det dags att bege sig hemåt mot hotellet i Gallarate. En trevlig dag som slutade med en middag inne i Gallarate.

31/8 WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE

Vaknar halv sex av att det är en fotograf som tar kort på oss på rummet. Plötsligt blixtrar det till två gånger till och snart hör jag ett bekant muller, det åskar utanför. Regnet formligen vräker ner och det blixtrar och dundrar ganska bra ett tag. Men efter att vi käkat frukost och klätt oss så reser vi iväg till race centrat i Varese. Vi vill kolla in vart vi skall ta vägen på söndag när det är dags för linjeloppet.
Idag har vi vilodag från tävlingar. Ja lagtävlingen körs idag men ingen av oss Skoghalls cyklister deltar i den. I stället ägnar vi dagen åt att titta på linjebanan. Vi har testat den första klättringen och utförskörningen redan, det gjorde vi på tisdagen. Men idag körde vi hela banan i bil. Jag vet faktiskt inte vad som är värst. Utförskörningar eller de många backarna. Tror dock att utförskörningarna är värre. Har aldrig tidigare varit i närheten av liknande banor. Utförskörningar i kolossalt smala gränder men fler hårnålar som grädde på moset. På många ställen i mörk lövskog.
Vi hoppar ur bilen på ett ställe och provar på en backe. Uppför är det som sagt var ganska enkelt,  det är ju bara brant, men nerför. Ja jag säger då det, det här kommer att bli en väldigt spännande och speciellt.