Distanspass på cross cykeln.

Dagen pass skulle gå på varierande grus och asfalt. Jakob Fryklund skulle hänga med och han dök upp till klockan tio. Till att börja med var det lite grått väder, och blåsigt. Vi körde ner igenom Åmotfors och vek snart av asfalten och in på grusvägen över Vittensten. Vi följde sedan vägen över till Ås och Mellbyn före vi svängde av mot Tälle och Långelanda. På en smal grusväg tog vi oss sedan upp till mellan Lersjön före vi passerade gränsen till Norge. På den norska sida är grusvägen enormt fin att cykla på. Stenhård och jämn, nästan som asfalt. Vi håller oss på grusvägar hela tiden från gränsen tills vi kommer till Skotterud. I Skotterud så blir vi tvugna att köra lite asfalt för att komma vidare till "grisbyn". Här tog vi av mot Rödberg och vidare mot Vestfjell och runt Ålsjøen och ner mot Børrud. Nu var vi på hemväg kan man nästan säga. Det blåser en hård motvind så det går riktigt tungt. Elof märker att farbrorn har det tufft i vinden så han går fram för att hjälpa till med dragjobbet.  Men den trådsmala Elof ställer egentligen till det. Han är ju så himla mager att de inte blir något skydd att få bakom honom. Snarare blir det ännu jobbigare, han rör ju upp en massa luftvirvlar som ställer till det. Lika bra att gå fram igen så att man får vila. Från Ingelsrud tar vi en sväng över till Vestmarka. Vi kommer ut vid skolan i Vestmarka och har nu bara några kilometer kvar tills vi är i sverige igen. Högsäter är det första stället vi kommer till på svenska sidan. Vid Sundshagen så kör vi över till Boda sidan och ner till Skillingmark. Från Skillingmark kör vi på gamla järnvägen ner till Påterud där vi tar av till Hovsten. Vi kommer ut i Tömte och nu är det bara asfalt resten av cykelturen. En cykeltur som har varit mycket trevlig. Vi har kanske tillbringat 80% av tiden på grusvägar och 20% på asfalt. Du kan se hela turen på länken nedan

https://www.strava.com/activities/1208518630/overview

Besök hos Aktivitus i Göteborg.

Idag fredagen den 29 september och tävlingarna börjar så smått komma in i tävlingskalender och en prioriteringslista för tävlingar börjar ta form. Jag tycker att det är viktigt att ha en planerad lista för då har man även ett mål. Mål är i sin tur också viktigt att ha annars så blir det ingen struktur i träningen. Därmed inte sagt att målen nödvändigtvis måste vara tävlingsinriktade, målet kanske är just att träna minst tre gånger i veckan under kontrollerade former fram till ett satt datum.


Fram tills nu så har jag kört efter de testvärden som jag fick vid ett laktattest på Stjerneskolans testlabb i Torsby. Det har fungerat bra tycker jag men nu är det dags att ta nästa steg och då måste jag testa mig igen. Den här gången har jag valt att åka ner till Göteborg och låta mig testas av Aktivitus. Tänkte faktiskt ta hjälp med en helhetslösning, alltså både tester och tränings upplägg. Det fick därför bli cykelpaketet. Där ingår ett konditionstest på cykel och ett avancerat test på cykel, VO2max-test, wingate-test och ett personligt anpassat träningsprogram över 16 veckor. Målsättningen eller målsättningarna har jag klart för mig. Den ena är ju så klart att bli en bättre cyklist. Med på resan till Göteborg är också bäste kompisen och träningskolegan Stefan Schützer. Känns bra att Stefan hängde på för han har varit hos Aktivitus tidigare och har bara gott att säga om dom. Skulle bara fattas annat förstås, efter att han kan stoltsera som både svensk(linje) som nordisk mästare(tempo) 2017.


Efter att ha varit hos Aktivitus så tar vi en sväng till fysiken Lindholmen i Göteborg. Här håller proffstränaren Mattias Reck föreläsning och berätta om sin syn om hälsa och träning. Vad forskningen säger och hur det kan se ut för en elitcyklist. Vad är bra träning, vad är hälsa? En mycket trevlig föreläsning där det mesta handlar om hälsa, men oundvikligen glider det över i tävlingscykling i mellanåt. En del roliga saker om proffscyklisterna avslöjar Mattias vilket naturligtvis kryddar föreläsningen ytterligare. Bra och trevlig föreläsning Mattias. Trevligt att också stöta på Anders Ryde'n från Hissingen på föreläsningen.
En snabbvisit hos Allebike i Allingsås hann vi också med innan vi vände hemåt igen efter en lång dag med många skratt och djupa diskussioner om träning och livet i stort.

Hösten är här!

September är här och det märks att hösten har tagit ett grepp om både oss och cykelkalendern. Tävlingarna för landsväg lyser med sin frånvaro just nu, men en tävling återstod! nämligen KM. Ett KM som bara blir mer och mer prestigefyllt att vinna. Här fanns allt , svenska mästaren, nordiska mästaren och VM silvermedaljörer på startlinjen. Den som drog det längsta strået till slut och kan titulera sig som Skoghalls CK Hammarös mästare 2017 är den nordiske mästaren Stefan Schützer.
Det här var troligen sista gången i år som jag tog fram landsvägsracern. Nu kommer jag nog enbart att köra med cross cykeln framöver. Hösten är ju här och det blir lite annorlunda cykling, men inte mindre rolig för det. Grusvägar på crosscykeln en härlig höstdag är det inte mycket som slår. Dessutom så är ju den värmländska naturen helt fantastisk att vistas i också. Man vet aldrig vad som kan dyka upp på en grusväg över glaskogen. En älg, en björn kanske en varg eller...hahaha...en vilsen Grumsbo!
Planeringen inför 2018 skall också göras, med allt vad det innebär av planering av träning och tävling. Men först skall jag genomgå fystester så att det är lättare att planera träningen. Några veckors semester från cykel blir det också innan allt startar om igen i början på december.

Cykelsäsongen 2017

Åh vad fort ett år går! Det känns inte alls länge sedan vi var mitt uppe i förberedelserna inför säsongen med allt vad de innebar. Träningsläger, tävlingsplanering bokning av hotell och flyg och mycket annat. men nu står jag här och funderar över vart 2017 säsong har tagit vägen, och vad det blev av den?
Träningslägret på "mallis" var ju bokat ganska tidigt på året. Den skulle ligga till grund för kommande VM kval och ett eventuellt VM(återkommer till det lite senare). Men resan till Mallorca är så mycket mera än ett träningsläger. Vi i Skoghalls CK Hammarö umgås och har det trevligt. Vi bor på samma hotell allihop. Vill vi någon dag ta det lite lugnare, ja då gör vi det också. Helt och hållet individanpassat. Tillock med så anpassat att alla kom inte ner samtidigt utan det ramlade in lite folk hela tiden, men hemresan var gemensam. Ett helt igenom lyckat läger skulle jag vilja säga.

Swe-Cupen 2017.

Prispallen i tempocupen

Väl hemkommen från "mallis" så drog ju Swe-cupen igång. Vi hann knappt landa i Oslo förrän vi satt i bilen ner till Skåne och Barsebäck. Egentligen så hade jag inga större förväntningar på just Swe-cupen i år, jag hade andra mål som var mer prioriterade. Men starten blev så bra att jag började fundera lite mera på hur fortsättningen skulle bli. När så Hofvet tempot och så småningom även Gottnes veterancup försvann ur programmet så ljusnade det lite grann i alla fall. Problemet var bara att jag kom att missa yttterligare en Swe-cup tävling. Den som gick i Svanesund! Den låg samma helg som VM i Frankrike gick. Å andra sidan så var det flera än jag som missade den, Martin Collander från Mölndals CK bl.a. Men när så Swe-cupen skulle avgöras i Nyköping så ledde jag tempocupen över Martin med nio poäng. Linjecupen 

Prispallen i totalcupen
(saknas på bilden 3an Stefan Khul)

den hade Stig Andersson Plate från Uddevalla CK avgjort sedan tidigare. Här hade jag en fajt med Stefan Khul från Cyklotekets Racing Team om andra platsen. Nu kom inte Stefan till start i Nyköping så jag kunde säkra andra platsen i linjecupen efter nästan omöjlige Stig. Men jag kan inte vara annat än nöjd med hur Swe-cupen slutade 2017. 1a. i totalcupen(linje+tempo), 1a i tempocupen och 2a i linjecuppen.

Master SM 2017.

Gottne IF hade ingen Swe-cup tävling 2017, men i stället arrangerade man SM för veteraner eller som det nu heter Master. Arrangörerna hade verkligen lagt ner sig för att få en så utslagsgivande bana som möjligt. I stället för att arrangera på de vanliga stället uppe i Gottne så flyttade man några mil österut, till en ort som heter Sidensjö. Ett perfekt ställe att ha en såpass stor tävling som SM. Till och med vädret var på arrangörens sida. Strålande sol och de varmaste dagarna på hela sommarn. Nu gick inte SM riktigt som jag ville att det skulle gå. Tempot som gick på fredag vann jag en bronsmedalj. Ja jag skriver vann för det gjorde jag, placeringen är det inget att säga om den är jag nöjd med. Men sättet som jag körde tempot på var ju helt huvudlöst. Jag gick ut riktigt hårt och bara dog mer och mer ju längre loppet var. En hemsk upplevelse, men också en lärdom som jag skulle få nytta av senare under säsongen. Dagen efter var det ett linjelopp och det gick mycket bättre både åkmässigt och taktiskt. Jag vann ytterligare en bronsmedalj efter att ha suttit i en ganska så lång utbrytning, men tillslut blivit infångade. Söndagens partempo blev ingen succe för mig och Jakob Fryklund. Vi kunde inte upprepa det vi gjorde 2015 när vi tog en tredje plats på hemma SM. Både jag och Jakob hade nog bränt vårt bästa krut på linjeloppet och fick verkligen gräva djupt för att kunna hålla tempot någotsånär uppe. Master SM slutade med 2st bronsmedaljer och en 6e plats på partempot.

Master NM 2017.

Dubbelt Sverige på pallen i Randers.
2a Stefan Khul
1a Thommy Flognfeldt
och 3a Stig-Erik Vikars Finnland.

Danmark och Randers stod som arrangörer för årets Nordiska mästerskap. Ett mästerskap som vi kommer att minnas för alla punkteringar! Jag har alldrig varit med om något liknande. På lördagens tempolopp var jag full av revanschlusta efter SM tempot. Några goda råd innan starten av kompisen Martin Collander gjorde att jag taggade ner lite gran. Banan var härligt teknisk svår med en del vägbyten och tvära kurvor. Att det sedan regnade också gjorde det hela ännu mera spännande. Jag lydde Martins råd och det gick ju fantastiskt bra. Gjorde nog mitt bästa tempolopp för året när det gällde som mest och körde in på en fin andra plats. Endast slagen av Gabor Klözel från Danmark. Linjeloppet avgjordes under mycket svåra väderförhållanden. Regn och åska gjorde att väldigt många bröt loppet. Vi drabbades av ett skyfall som gjorde att småsten kom upp ur asfalten. Runt 70 av 200 startande kunde inte fullfölja linjeloppet. De flesta på grund av punkteringar. Vi i H-55 hade flera planer på hur vi skulle köra, lite beroende på hur det skulle utveckla sig. Det blev så att jag gick i en soloutbrytning redan på varv två av åtta. Utbrytningen höll ända in i mål även om det var lite dramatiskt på slutet när även jag fått punktering, och kört med helt tomt däck de sista tre kilometrarna. Men det här var en riktig lagseger. För bak i klungan så satt de andra Svenskarna och bromsade alla försök från Norge och Danmark. Dessutom så blev det en dubbelseger i våran klass, Stefan Khul vann nämligen klungspurten och blev därmed två. Mitt bästa Nordiska mästerskap gör jag i Danmark! Guld på linjeloppet och silver på tempoloppet var ju mycket bättre än jag vågade hoppa på.



The Tour of Ayrshire.

Seger i Tour of Ayrshire Crono
och klar för VM i Albi Frankrike 2017 

Albi, Frankrike, escargots och champagne kan det verkligen vara något? Jag har ju aldrig varit i Frankrike, så varför inte? Hur tar man sig dit? UCI Granfondo World Series är en serie UCI-sanktionerade tävlingar som hålls över hela världen. Några av de 20 kvalifieringsevenemang kommer att kvalificera topp 25% i varje åldersgrupp till UCI Granfondo VM, den tidigare UWCT-finalen och UCI Masters Road World Championships, där mästarna tilldelas den eftertraktade regnbågströjan. För min del så var det The Tour of Ayrshire som passade bäst in i planeringen. The Tour of Ayrshire går i Kilmarnock Skottland, ett VM kval som blev otroligt lyckat för min del. När jag kommer dit så har jag ingen som helst koll på hur konkurenterna är och det Skottska vädret är inte att leka med. Vägarna skall vi inte prata om de var lika dåliga som...ja..jag vet inte vad. Men jag är ingen asfaltsläggare och kan inte påverka varken väder eller underlag så det är bara att köra. När starten gått så var tankar på dåligt väder och väg som bortblåst ur skallen, fullt fokus på loppet. Tempobanan var i stora delar en rundbana så man har dålig koll på motståndarna, vilket är bra(man konsentrerar sig på sitt i stället). Det visar sig att mitt tempolopp är såpass bra att jag vinner VM kvalet i Kilmarnock och är därmed klar till VM i Albi. Linjeloppet kör vi i H-55 tillsamamns med H-40, H-45, H-50. Vi i H-55 står i den sista startfållan så det blir till att lägga mycket energi på att komma längst fram före vi kommer in på de smala vägarna. Jag sätter mig tidigt i respekt hos motståndarna och visar att jag inte kommer att vika ner mig. När vi har kört ca tre mil så är det bara fem sex stycken som verkligen visar lite vilja att köra fort. Alla andra har fullt upp med att hänga med. Linjeloppet går över de Skottska hedarna där vinden verkligen får tag i oss, men herregud vilken fantastisk bana. Upp och ner, in i små byar över hedarna ner i dalgångar och massor av publik i de byar som vi passerar. En riktig folkfest där vi cyklister är medelpunkten. Allas blickar är riktade mot oss. Vägarna är helt avstängda för trafik så vi bestämmer själva vilken sida av vägen vi vill cykla på. Linjeloppet går bra för min del jag spurtar in i mål som tvåa i min åldersklass och är klar för VM i Albi även på linjet. Det här skall bli fantastiskt roligt, men glöm escargots och champagne.

Championnats du Monde Granfondo UCI 2017.

VM i Frankrike! ett av Europas cykeltokigaste länder. Det är kanske bara Italien, England och i viss mån Spanien som kan mäta sig med Frankrike när det gäller att älska cykel. Okej då, de andra mellaneuropeiska länderna är också ganska cykeltokiga de mä. Ändå så tycker jag nog att Danskarna 2015 tog mera hand om oss cyklister. Vägarna var avstängda och depåerna fungerade bättre i Danmark än i Frankrike. Men vädret var mycket bättre i Frankrike än i Danmark. Varmt och skönt som det skall vara om sommaren. Tempobanan i Albi var jätterolig. Lite kuperad och teknisk dessutom inte direkt någon vändbana. Man kom in på samma bana de sista 6 kilometrarna. Själva loppet tycker jag flöt på rätt så bra. Jag hade ju inga större förväntninga på mig själv eftersom jag numera huserar i övre spannet av åldersgruppen. Men en 8e plats är jag väldigt nöjd över. Linjeloppet såg jag med spänning fram emot. Vi var ute på banan några dagar innan för att testa de tuffaste partierna. Backar på 7-8 kilometer med en lutning på 6-7% är väl okej...eller? Jo så länge farten är relativt låg så går det bra, men om man kör som om det är det sista man tänkt göra i livet, ja då är det tufft. Måste ju berömma Fransoserna, de har letat på en härlig blandning av långa och korta backar. Smala vägar genom små byar och häftiga utförslöpor som oftast avslutades med att man gick in i någon ny backe på någon kilometer. Tycker att jag gör ett ganska så smart linjelopp och orkar hålla ihop det tills det återstår 3 mil. Jag kör in i mål på en 18e plats till slut, vilket i och för sig kanske inte låter så märkvärdigt. Men det är sättet som jag genomför loppet på som jag är nöjd med. Nä Fransoserna skall ha berömm för sitt arrangemang, de gjorde det bra. Skall det vara något litet att klaga på så är det väl språket, de vägrade nästan kategoriskt att prata engelska! När de sedan försökte så blev det en skön och scharmig blandning av franska och engelska. Lite som hemliga armen. Hur blev det nu med escargots? Näää...det blev ingenting med det, som tur var. Bara vid tanken på sniglar så får jag samma kväljningsreflexer som om någon skulle öppnat en burk surströmming. Hur som helst så har det varit ett äventyr hela resan, ett roligt äventyr.

Starten vid katedralen i Albi.

Södermanlands 2-dagars linjelopp. Swe-cup

Stefan Schützer totalsegrare i Swe-cup H-40

Lars Buller Kylvik gårdagen suveräna tempovinnare

Så är vi framme vid den sista tävlingen i Swe-cupen 2017, linjeloppet i Södermanlands 2-dagars. Linjen cupen avgjordes redan förra helgen i Svanesund när Stig Andersson Plate vann linjet där. Men det är flera platser att kämpa om. Den finaste av titlarna, den totala swe-cupen där man räknar ihop tempo och linje resultateten skall också summeras. Men om jag har räknat rätt så tror jag faktiskt att jag avgjorde den till min fördel redan igår, när jag vann tempot. Det skulle betyda att jag tar hem totalcupen för fjärde året i rad! Men det återstår att se. Jag startar inte förrän klockan ca.14:10 så vi hinner få det lite lugnt på morgonen. Äta en god hotellfrukost och titta lite på de övriga klasserna.
Vi kommer bort till tävlingsområdet alldeles lagomt för att få se Stefan Schützer och Lars Kylvik i H-40 klungan. Båda två gör bra ifrån sig och är hela tiden aktiva. Stefan slutar 5a i spurten och 2a i linjecupen. Dessutom så vinner han den totala swe-cupen för H-40.

 

1an och 2an i den totala cupen för H-55.
T.v Stig Andersson Plate
från Uddevalla CK.

Det regnar hela tiden och vi ser ingen ljusning på himmlen innan vi startar. När mastern släpper fältet så är det Krister Bergström från Fredrikshof som går hårt i första backen. Fältet sträcks ut rejält och några i de äldre klasserna åker av. Jag tycker fortfarande att vi är för många så jag försöker också att köra hårt i backar och över krön. Några åker nog av men fortfarande är det en del kvar. När vi kommer in till varvning så har Walter Gabrijelcic från Aktivitus Sports Club fått en liten lucka. Walter håller undan precis tills backens början, då är  vi ifatt honom. Jag trycker till för att försöka hålla hög fart i backen så att inte Walter skall hinna växla tempo och komma in på rulle. På mitt hjul sitter för dagen en mycket åkstark Martin Collander från Mölndals CK.
När vi går ut på tredje och sista varvet så är det jag som kör i början av backen. Men snart tar Krister över åh herregud vad jag fick gräva djupt för att försöka gå med honom. Till slut går det inte längre, jag måste släppa en lucka. Till stor glädje för de som låg bakom mig också skulle jag tro.  Håkan Samuelsson från SMACK tar upp jakten på Krister och snart är han inhämtad. Snart är vi ute på stora vägen vid Jönåker och vänder in mot målet i Svalsta ca. 6 km bort. Vi,  det är Krister Bergström och Håkan Samuelsson båda körande i H-60. Martin Collander, Stig Andersson Plate och jag vi kör i H-55. När det är ca. två kilometer kvar så ligger jag bakom Stig Andersson Plate, och här tänker jag bli tills spurten dras igång. Håkan ligger längst fram och drar in mot målet när det återstår några hundra meter så trycker Krister till. Stig hänger på och jag har ett jättefin läge. Vi närmar oss målet och Stig går på höger sida om Krister, jag tar den vänstra. Jag kommer om Krister men återigen så är Stig den som är bäst på att spurta. Grattis Stig till en magnifik linjesäsong där du tillslut vann linjecupen överlägset. Själv så blev jag tvåa i linjecupen. Men trots en första plats i tempocupen och en andra plats i linjecupen så är det den totala swe-cupen segern som jag värdesätter högst. Då är man ju halvhygglig på allt. Men precis som du sa efter tävlingen Stig, så får vi nog träna på olika saker under vintern, du på tempo och jag på spurten så skall du se på saker.  Men det förstås, nästa år kommer Anders Jarefors, Robert Jonsson och Håkan Pettersson säkert någon mera också, då blir det jobbigt.

Södermanlands 2-dagars tempo och Swe-cup

Vaknade tidigt som vanligt och hör trafiken rusa förbi på E-4an. Höstdimman ligger tjock utanför hotell fönstret här i Nyköping. I dag skall Swe-Cupens tempodel avgöras och med den kanske också den totala cupen. Lyckas jag ta en fullpoängare(30 poäng) så ligger jag riktigt bra till även i totalcupen. Det vore ju fantastiskt roligt om man lyckades ta hem cupen för fjärde året i rad.

Jag värmer upp på trainern i lite mera än en halvtimme. Sedan rullar jag lite med tempocykeln, mer för att kolla så allt fungerar än att värma. Efter ett tag rullar jag bort till starten för att mäta in cykeln. Inmätningen går bra och jag rullar fram till startlinjen. I dag har jag bestämt mig för att försöka köra kontrollerat redan från start.
Banan bjuder inte på några svårigheter utan är väldigt enkel. Lite småkuperad men väldigt rak. Efter sju kilometer så passerar jag killen som startade en minut före mig. Men den som jag helst vill se ryggen på är Martin Collander från Mölndals CK. Men hur mycket jag än tittar så ser jag inte Martin.

Martin Collander Mölndals CK

Men strax före vändningen så möter jag honom. En snabb blick på cykeldatorn för att registrera vad klockan står på. Efter att jag har vänt kollar jag igen. Vi har kört otroligt jämt! Jag får det till att vi är  helt lika! På hemvägen är det lite sidamot vind ibland. Men jag har krafter kvar och kan hålla samma siffror hemåt. Martin startade två minuter före mig, två minuter är lång tid. Jag försöker ta några referens punkter men ser fortfarande ingen Martin. Enkilometers skylten dyker upp och plötsligt ser jag en cyklist i målbacken! Är det Martin tro? Jo det är det, jag passerar mållinjen och får tiden 40:27 och Martin fick tiden 41:26. Jag vann före just Martin Collander och säkrade därmed tempocupen 2017.

Swe-cupens tempo prispall 2017.