fredag 1 november 2019

Oktober 2019

Helt okej månad det här också. Några fina dagar på cykelcrossen på helt underbara grusvägar. Visserligen med några kyliga mornar, men ändå. Har också smugit igång lite med monark träningen, men bara lite. Några enstaka EB 2x20 pass har det blivit bara för att inte tappa för mycket innan säsongen drar igång igen. Att nå årets träningsdos blir nog svårt även om jag skulle satsa på det. Tiden finns helt enkelt inte.
Från 1 okt. 2018 till 1 okt. 2019 har det blivit 395st aktiviteter. Detta fördelat på:

  • Totalsträcka 17.514,31 km
  • Genomsnittsavstånd 44,34 km
  • Längsta sträcka 300,00 km
  • Varaktighet 571:24:33 t:m:s
  • Max tid 7:33:00 t:m:s
  • Aktivitetskalorier 391.007 kcal
  • Total höjdstigning 124.759 m
  • Max höjdstigning 2.240 m
  • Med. fart 29,3 km/h
  • Maxfart 77,0 km/h
  • Med. Puls 114 bpm
  • Genomsnittlig cykelkadens 81 rpm
  • Medelkraft 193 W
Jag kommer att träna mycket även nästa säsong(om man får vara frisk), men målsättningen med träningen kommer att se annorlunda ut. Det är redan nu klart att jag kommer köra Vätternrundan igen och med samma gäng som ifjol. En annan sak som också kommer att bli väldigt intressant under nästa år är att följa en kompis utveckling. Han kommer att köra strukturerad träning, ja till och med köra några landsvägs tävlingar säger han. Vi skall försöka hjälpas åt med träningen så gått det går och då gäller det ju först och främst lite tips och pepp. Första träffen rörande träningen hade vi nu under oktober då vi gick i genom ett sexton veckors långt träningsprogram.

Ett mindre roligt besked fick jag vid en hörselkontroll på jobbet. Min hörselnedsättning på vänster öra visar nu helt dövhet i stället, och en sämre hörsel på det "friska" örat mot förra testet. Dessutom så har jag drabbats av ett ständigt brus i öronen, vilket är kolossalt irriterande.

Roligare var då beskedet att Skoghalls CK Hammarö kommer att arrangera Nordiska Master Mästerskapen 2020. Tävlingarna kommer att köras i Kil första helgen i augusti.

Oktober innehöll också något mycket trevligt i form av en semesterresa tillsammans med frugan till Grekland. En välbehövlig vila efter ett år med mycket tävling och resande. Rhodos Horizon Resort blev vårt andningshål i en vecka. Trevligt med något helt nytt land, Grekland var helt nytt för oss båda. Ett hotell som bjöd på det mesta i matväg. Jag upptäckte att Annika farit med osanning annars så har mina smaklökar inte insett att både dom och jag har fyllt "gammalt".
När man blir gammal så försämras mycket men tydligen är just känslan av att kunna känna smaker något av det första. Det är därför som äldre folk inte äter så mycket, det smakar helt enkelt ingenting har hon sagt en gång. Nu ändrar hon sig och säger att det kan också vara mina ögon det är fel på, jag ser helt enkelt inte hur mycket jag har på tallriken. Ja så kan det nog vara, men varför tar jag en gång till i så fall? Möjligt att jag dessutom har en släng av demens och inte kommer ihåg att jag redan käkat en tallrik?
Efter hemkomsten från semestern så startar planeringen inför nästa säsong. En säsong som inte kommer att bli lika intensiv som årets, men förhoppningsvis lika trevlig, dessutom börjar jobbet med att bli av med de där extra kilona som alltid kommer efter säsongsavslutningen.

söndag 6 oktober 2019

September 2019

En månad full av överraskningar, en del besvikelser och en del med enorm glädje. Besvikelsen har jag redan skrivit om, Linjeloppet på VM. Eftersom jag redan skrivit om VM och Mastercupen så går jag över till det andra och mera roande saker. Under sommaren så tittade jag, Annika och flickorna i Flogned på Sunes sommar. Där fanns det saker som tjejerna tydligen la på minnet. Så när jag fyllde år i mitten av månaden så fick jag ett stort fint paket av tjejerna. Dom tittade spänt på när jag öppnade paketet som var inslaget i flera lager. Tillslut fick jag upp paketet som innehöll en..??? POTATIS, en potatis som de ritat en glad mun ögon och näsa på. När jag tyst tittar på potatisen så säger Lin med ett jätteskratt, farfar...det är Sunes potatis. Hahahaha.....Ja vad säger man??
På jobbet hade det också jobbats i skymundan. Trappan upp till kontoret hade pyntats och fick en stor kransekake av arbetskamraterna.
Träningsmässigt har det däremot varit mycket lugnare. Fjorton aktiviteter och totalt bara 22 timmar och 57 mil. Det är kanske fel att kalla det för träning eftersom det inte har handlat om något annat än att riktigt njuta av cykelrundor. Inte undra på att man känner sig som en dräktig anakonda som just svalt en gnu eller antilop.

tisdag 24 september 2019

Hösten är här!

Jösses vad fort ett år går, och ju äldre man blir ju fortare går åren. I fjol vid den här tidpunkten så planerade jag den kommande cykelsäsongen för fullt så blir det inte riktigt 2020, nej först skall jag försöka njuta lite av hösten. Det bästa med hösten är alla fina grusvägar som finns här omkring västra Värmland. Hårda fina grusvägar som också kan ta en över gränsskogarna till Norge. Mer än en gång har det blivit cross cykeln som fått göra mig sällskap genom ett helt fantastiskt landskap. Någon gång har det hänt att några klubbkamrater hängt på.
En annan sak som också är skönt med hösten är att alla måste träningar byts ut mot cykelrundor där man bara njuter av att vara ute. Tror att man behöver dessa turer för att ladda batterierna inför den säsong som kommer. Nu låter det nästan som att det är ett tvång att träna men så är naturligtvis inte. Det är roligt att träna men ett avbrott i den styrda träningen är aldrig fel.
Veckorna efter cup avslutningen har det inte blivit mycket cyklande. Förkylningen som jag fick under VM satt i ett bra tag. Efter Värnamo och cup avslutningen så har jag också haft andra problem med kroppen och gått på penicillin ett tag. De gånger som jag kunnat cykla har jag känt mig riktigt orkeslös och matt i kroppen. Men nu hoppas jag att det vänder snart och att det är många fina dagar kvar av hösten att träna på.
Säsongen 2020 har ju inte riktigt startat ännu men planeringen har jag så smått börjat med i alla fall. Det som jag har klart med är att jag kommer att fortsätta ta hjälp av Dan Davis på idrottslabbet i Linköping. Blir mycket spännande och se om mastergruppen får igenom att vi vill ha ett SM som går på en helg i juli i stället för ett delat SM som det var i år. Nordiska mästerskapen skall gå i Sverige och Skoghalls CK Hammarö har fått frågan om att arrangera mästerskapet. Jag hoppas verkligen att klubben tar den här gyllene chansen att få visa upp klubben ytterligare en gång. VM 2020 går i Vancover Canada. Den här gången behöver jag inte kvala in utan är klar genom att jag blev Svensk mästare på tempo i år.

söndag 15 september 2019

Cykel säsongen 2019

Ja så har ytterligare en cykelsäsong passerat, blev den som man trodde? Bättre, sämre eller något mitt i mellan? Det grymma i idrottens värld är att marginalerna är ruskigt små, utan undantag vilken idrott det än gäller. Därför gäller det att vara väl förberedd på det mesta som kan hända. Vill man vara lite inne så säger man att man har en "game plan". Jag har ingen sådan, utan händer det något på resans gång, ja då tar jag ett beslut utifrån just det inträffade. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. En av mina bästa styrkor som idrottare är just att gå vidare, inte gå runt och gräma mig för saker som inte går som jag tänkt mig eller saker som jag ändå inte kan påverka. Framför allt inte låta ett misstag påverka mig mentalt.
Mitt stora mål 2019 var ju VM i Polska Poznań. I september 2018 började äventyret mot VM. Då var jag i Poznań för allra första gången. Jag åkte dit dels för att försöka att kvala in till VM, men också för att om möjligt få känna på banorna och miljön i Polen. Kvalet gick bra och jag kvalificerade mig i både tempo som linjeloppet. Väl hemkommen från Polen äventyret så började det stora jobbet med planering av träning och tester. Det mesta av planeringen har jag gjort själv men testerna har idrottslabbet i Linköping stått för. Dan Davis på idrottslabbet har varit rak och ärlig i sina uttalanden om vad jag bör träna på och vad jag inte behöver lägga så mycket energi på. Jag petade ihop ett träningsprogram på femtio veckor med inriktning på just Poznań efter att ha gjort första testen hos Dan. Senare under våren så gjordes också uppföljningstester hos Dan. Men året innehöll också andra tävlingar, så som Master-cupen, SM och Nordiska mästerskapen. Dessa tävlingar ingick som en form av förberedelser inför VM.

Master-cupen 2019.

Master-cupen 2019 har haft ett färre deltagare antal än tidigare år. Vad detta beror på är svårt att säga men vill man ha cupen kvar så måste man höja antalet deltagare.

Tittar jag på den klubben som jag representerar Skoghalls CK Hammarö så är det helt obegripligt att gå från en av de mest aktiva klubbarna i master-cupen till en förening med ett fåtal deltagare på bara något år. Då skall man också veta att de tidigare deltagarna i cupen tränar mera än någonsin. Vill man visa upp klubben så måste man ta ett krafttag när det gäller detta. När jag en gång gick till Skoghalls CK Hammarö var det just för att det var en förening som ville engagera sig i tävlings cykling och att tävla tillsammans, idag är det mera en motionsklubb. Nu är det ingen fel i det snarare tvärtom, det är bra med nya medlemmar som kommer in i klubbarna och cykla för motions skull. Men de som tävlat tidigare och som fortfarande tränar hårt var är dom när tävlingssäsongen rullar? Inte tror jag väl att de tränar hårt för att vinna ett motions lopp, eller?

Min egen säsong i master-cupen har varit väldigt mycket bättre än förra året. Den har framför allt varit mycket jämnare, inga djupdykningar som jag hade ett flertal av ifjol. Tempodelen av cupen började väldigt bra tidigt i våras. Mot slutet av säsongen så körde både Håkan Samuelsson och Krister Bergström också riktigt bra, så det blev hårda och tajta dueller. Men till slut så tog jag hem tempocupen 2019. Även linje cupen gick mycket bättre än tidigare år. Här var det bara någon tiondels sekunds skillnad mellan en första och en andra plats. Hade jag vunnit sista racet i Värnamo, ja då hade jag också vunnit linje cupen. Nu vann suveräne Krister Bergström GP loppet i Värnamo och därmed blev jag förpassad till en andra plats i linje cupen. Den totala cupen 2019, tempo+linje vann jag före Krister Bergström och Håkan Samuelsson.

Svenska mästerskapen.

Delat SM tyckte tydligen SCF är framtiden, det kommer att bli många fler som kör tempo t.ex sa Stefhan Klang på SCF. Men då har han inte rådfrågat mastercyklisterna. På ett möte senare under året var det ingen som tyckte att det var något bra med delat SM.

Båstad stod som arrangör för linje SM. Det var samma bana som man körde linje SM på ifjol. Den brutala tarabacken hade inte blivit snällare. Jag körde bra här ifjol och jag körde bra här i år också. Tillsammans med Krister Bergström gick vi loss i backen och gjorde upp på upploppet. Krister vann guldet och jag tog silver för andra året i rad.

Tempot gick ju senare under året och då i Lekeryd Jönköping. En bana som jag innan tävlingen var väldigt skeptisk till och undrade mer än en gång hur man tänkt när man kör på en rundbana. Problemet som jag såg innan tävlingen var att vi skulle köra två varv och på det viset vara en massa cyklister ute på banan samtidigt. Så blev det nu inte eftersom man startade i block. Själva loppet var nog årets bästa tempolopp från min sida. Jag höll ett riktigt bra tryck under hela loppet och tog SM guldet före Håkan Samuelsson och Roger Anund.

Nordiska master mästerskapen.

I år var det Finlands tur att anordna nordiska mästerskapen och det genomfördes på Åland. Jag kom till NM efter att ha kraschat våldsamt på träning och med en lättare förkylning. Men jag visste att formen var riktigt bra och som tur var så var förkylningen av den lättare sorten. Tempoloppet kördes på en relativt platt bana men med en hel del öppna områden där vinden blev ett bekymmer för många. För egen del så tyckte jag att den inte var så himla besvärlig och körde ett ganska så bra tempolopp som resulterade i en andra plats. Att ha blivit slagen av Jan Bodin från Norge såg jag inte som ett nederlag, Jan är en mycket stark tempocyklist. Dagen efter så var det dags för linjeloppet. I H-60 landslaget har vi två av världens bästa spurtare så vi var egentligen inte speciellt oroliga för hur det skulle gå. Min uppgift blev att bevaka Jan Bodin och se till att han inte gick iväg ensam. I stället var det jag som gick, redan efter tre kilometer så gick jag. Tack vare bra samarbete i landslaget så bevakade Krister Bergström, Stig Andersson Plate och Håkan Samuelsson klungan så att ingen kunde gå ifatt mig. Jag kunde defilera in i mål som segrare och Krister tog klungspurten före Stig. Ett lyckat mästerskap som slutade med ett guld och ett silver.

UCI Gran Fondo Poznan Polen.

Hur gick VM då?
Ja inte gick det som jag tänkt i alla fall. Någon vecka innan VM så kraschade jag illa på en träningsrunda. Allt verkade vara okej, men man blir ändå lite påverkad av en sån kraftig krasch som det här var dessutom drog jag på mig en lättare förkylning lagom till Nordiska mästerskapen på Åland. För att liksom spetsa formen maximalt de sista dagarna så körde jag nog lite gran över vad kroppen tålde, och reaktionen blev en ny förkylning och den här gången var den kraftig och precis lagom till VM tempot. Jag körde tempot och med ganska hyggliga siffror ändå, men var totalt slut när jag gick i mål. Min målsättning var att kunna komma av de tio bästa, nu slutade jag på en trettonde plats i stället. Förkylningen påverkade nog inte själva resultatet. På ett så kort tempo som 20 km så påverkas man inte så mycket, det är mera återhämtningen som tar lite längre tid.
Inför linjeloppet så fick jag nu några dagars vila och jag kände mig plötsligt mycket bättre. Såg fram emot linjeloppet med stor spänning faktiskt. Jag kände ju till banan sedan tidigare och visste att man måste ligga långt framme i klungan hela tiden, så blev det också till en början. Första milen gick riktigt fort och när vi svängde av motorvägen och in på en mindre väg så låg jag runt 15-20 plats i klungan, en perfekt plats tyckte jag då. Men redan efter två mil så var VM äventyret 2019 slut. Killen just framför mig kan inte bestämma sig utan svänger fram och tillbaka inne i klungan, resultatet blir tillslut att han klipper mitt framhjul. Jag går i asfalten med resultatet skrubbsår och ett förstört framhjul. Det är just det förstörda framhjulet som sätter stopp för vidare VM äventyr. Med tre avkörda och två krökta ekrar så är det omöjligt att fortsätta trots att jag rent fysiskt skulle kunnat gjort det. Det skall också sägas att ansvaret för min vurpa är helt och hållet mitt eget, jag borde ha haft mera marginal och skyller inte på killen framför, han har ju inte ögon i nacken.
Summeringen av VM 2019 blir den att rent sportsligt var det ingen höjdare men däremot upplevelsen att tillbringa en vecka i Polen med familjen var riktigt trevligt och en ögonöppnare för egen del. Man skall inte ha så många förutfattade meningar om andra länder, Polen var ett supermodernt land.

söndag 8 september 2019

Värnamo GP(master-Cup)

Värnamo GP är för min del en helt ny bekantskap. Har ju kört linjelopp i Värnamo ett antal gånger, men inte GP. Dagens tävling är viktig för min del, om Krister Bergström vinner så måste jag bli tvåa annars vinner Krister den totala master-cupen. Idag så kör vi dessutom ihop med H-50/55 vilket gör det hela ännu lite svårare.
Starten går och jag försöker att ligga lång framme i början. Vi ska köra 50 minuter + ett varv. Några varv går fort medan andra går lite långsammare. Hela tiden håller jag ett öga på herr Bergström. När halva tiden har gått så stöter två stycken och ingen går med. Då kommer missilen från Fredrikshof farande. Det här är enda gången som jag inte har hundar koll på Bergström. Jag ställer mig på pedalerna och trycker på. Till en början händer det inte mycket mer än att jag får ta i riktigt hårt. Äntligen så ökar inte avståndet i alla fall och snart är vi ifatt dom. Det förekommer hela tiden små försök till utbrytning, men det är inga som lyckas. När det återstår ett varv så blir det lite hetsiga. Jag ligger lite snett bakom Krister och Torbjörn de Jager när vi har ca en kilometer kvar tills mål. Plötsligt krokar Torbjörn ihop med en annan cyklist varpå Krister blir lite hindrad. Alla håller sig på hjul men Krister får gå hårt fram till näst sista kurvan och kommer han in med alldeles för hög fart. För att förhindra en krasch så åker han utanför Vägen och ut på en gräsbeväxt väggren. Jag tar mig fram på insidan alltihop och har nu bara upploppet kvar. Men benen är mer än stumma och precis på mållinjen så kommer Krister om mig. Jag slutar därmed tvåa på dagens GP och tvåa i linje cupen. Men det betyder också att jag har vunnit den totala master-cupen i H-60 2019