söndag 30 juni 2019

SM Båstad 2019

Likt fjolårets SM så går det även i år nere i Båstad med CK Bure som arrangör. Till skillnad från ifjol så är det inte hela SM som går här utan bara linjeloppet, tempot går senare under sommaren i Jönköping. Linjeloppet nere i Båstad blev ju en riktig snackis efter fjolårets SM. Det var då framförallt Tarrabacken som var föremål för tyckande hit och dit. Någon tyckte den var för jobbig för mastercyklister, medans andra tyckte den kunde varit längre men inte så brant. Ja backen är där den är och det är inget mer med det, det är bara att göra sitt yttersta varje gång, ibland går det bra ibland inte. Men faktum är att arrangören CK Bure har gjort sitt yttersta för att få ändra på bansträckningen och på så vis få till en snällare backe. Man tänkte ta en annan väg upp, en lite längre väg men med samma slutliga höjdmeter. Det slutade med att man fick avslag av länsstyrelsen eftersom man i så fall måste köra på huvudvägen som går genom Båstad en liten bit. Därför så blir det exakt samma bana som ifjol.
Klockan nio på torsdags morgon sätter vi oss i bilen för att bila ner till Båstad. Klockan 14:00 checkar vi in på hotellet. Efter att vi har installerat oss på hotellet så byter jag om till cyklkläder. Vi reser in till Båstad och medans jag kör banan ett par varv så bekantar sig Annika med Båstad. Efter att ha kört backen och hela banan två gånger så kan jag bara konstatera att den där backen är förjävligt jobbig.
Vaknar ganska så sent idag klockan är över sju! Okej kanske var det välbehövligt med en riktig sovmorgon idag. Jag har inte hört något mera från blomman om lagning så jag antar att han klarar sig ändå. Eller så har snälla Sarah Carling tagit hand om Stefan.
Jag startar sent idag, inte förrän klockan 16:00 får vi rulla iväg för komisarien, och jag menar rullar. Han har bestämt att alla ska vara med till toppen av backen under masterstarten annars kommer han att stanna oss så att alla kommer med. Det är precis vad som händer, vi får stanna i några minuter och vänta så att alla kommer upp. När all har kommit upp på toppen så släpper komisarien iväg oss och nu är det fri fart. Christian Lenz från CK Ringen lägger sig längst fram och jag som är lite osäker på om kommer att klara av Tarrabacken i fri fart försöker att lägga mig långt fram men ändå skyddad i klungan. Men farten är låg och snart orkar inte en kille i H-70 hålla sig längre utan går iväg. Ingen bryr sig utan han får gå iväg. Men snart går också Lars-Erik (Ölands Lasse)Karlsson också iväg, och han kör i min klass. Men det är fortfarande ingen som reagerar. Jag går fram och höjer tempot för att inte luckan skall bli för stor. Snart passerar vi Ölands Lasse och precis när vi vänder upp i västra Karup passerar vi också killen i H-70. Jag låter åter Lenz få ligga först ett tag men framför oss har vi en sådan där backe som passar mig bra. 3-5% och medvind. Jag ställer mig upp på pedalerna och trycker till. Christian går inte in på mitt hjul utan jag får en lucka. Luckan växer granska snabbt och snart så är jag uppe på högsta punkten. Jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt. Ser att Krister Bergström från Fredrikshofs IF och Christian Lenz från CK Ringen har tagit upp jakten på mig. Lite bakom dessa två kommer också Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tillslut så ansluter dessa tre till mig och vi är nu en mycket stark kvartett som gått loss från de andra, och det redan på första varvet.
In i Tarrabacken på andra varvet och jag lägger mig längst fram för att kunna kontrollera hastigheten. Jag är rädd att Krister eller Christian snart skall sätta in en stöt, därför försöker jag hålla en jämn och någorlunda hårt tempo uppför. Till min stora förvåning verkar det vara Stig Andersson som är den starkaste. Vi håller ihop och hjälps någorlunda åt med dragjobbet. Men efter den långa och snabba utförskörningen inne i skogen ner mot havet så kommer det en liten backe till. Eftersom vi är fyra så vill jag helst bli av med minst en annars är risken stor att jag hamnar utanför prispallen. Jag trycker på igen och höjer tempot ytterligare för att försöka möra dom andra lite extra innan tredje gången i backen. De kommer snart ifatt mig igen och det är åter igen Krister Bergström som får ta ansvaret att brygga upp till mig.
Ut på tredje varvet och in i Tarrabacken så kör jag bara på som på varv två. Jag hör på publiken att hejaropen kommer lite efter att jag har passerat. När jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt så ser jag att Stig Andersson har fått släppa en lucka. Även Christian Lenz börjar tappa och har släppt en liten lucka till mig och Krister. När Krister Bergström kommer upp på sidan av mig så är Christian med på han hjul. Jag försöker peppa Krister och berömmer honom, "kom igen Krille det här går bra" säger jag,  varpå Krister går fram och höjer tempot ytterligare ett snäpp. Nu åker Christian av, han tvingas släppa och det är bara jag och Krister kvar. Precis innan vi når toppen så tappar jag några meter på krister men det ser han och slår av lite samtidigt som jag ökar tempot, och jag kan direkt gå fram och köra. Vi pratar och med varandra och hjälps åt med dragjobbet. När vi närmar oss västra Karup så kommer komisarie bilen upp till oss och säger att vi har en lucka till den jagande gruppen på tre minuter! Vi har svårt att tro på vad vi hörde så vi frågar igen, men vi får samma svar. När vi svänger upp i backen vid västra Karup passerar vi lagnings stället, här står klubbens mest lojala polare Stefan "Blomman" Blomqvist  med en flaska i handen. Vi fortsätter att hjälpas åt in mot varvningen inne i Båstad.
När vi nu passerar mållinjen så ringer klockan som förkunnar att det är sista varvet som vi går ut på. Det är också sista gången i Tarrabacken. Vi håller ett jämnt tempo även om vi den här gången inte går lika hårt som tidigare. Vi tittar lite på varandra och känner nog både två att det här kommer vi att klara av så länge vi inte får tekniska problem. Vi håller ihop ända in mot målet i Båstad. Jag vet att jag inte har en chans mot Krister i en spurtuppgörelse, och det har jag inte i dag heller. Krister Bergström från Fredrikshofs IF tar hem guldet i H-60 klassen och jag tar silver, ett silver som känns som ett guld faktiskt.
Jag kan säga som så att i tio fall av tio så skulle jag välja Krister Bergström som följeslagare vid en utbrytning. Krister ryggar alldrig från att ta sitt ansvar och hjäper alltid till med jobbet. Sedan är det absolut ingen skam att förlora en spurtuppgörelse med Bergström, det gjorde alla andra också på VM 2017 i franska Albi. Om det inte var någon som helst dramatik om guldet och silvret så var det mer dramatiskt om bronsmedaljen. Men tredje platsen tar Stig Andersson Plate från Uddevalla CK hand om efter att juryn haft ett möte. Stig blev vid två tillfällen regelvidrigt trängd i spurtare och tilldelade därför stig tredje platsen vilket var helt rätt.
Sista varvet i Tarrabacken

Prispallen H-60 1a. Krister Bergström Fredrikshofs IF, 2a. Thommy Flognfeldt Skoghalls CK Hammarö, 3a Stig Andersson Plate Uddevalla CK.

onsdag 26 juni 2019

Vecka 26/träningsvecka 39

Lördag den 22 juni.

Det är fortfarande vecka 25 men veckans träning är ju över så idag blev det en helt träningsfri dag. Men bara för att den är träningsfri behöver det inte innebära att den är händelsefattig. Vi har mestadels slappat idag. Efter att ha grillat och käkat ute på altanen så blev det kaffe, också den skulle intas ute på altanen. Uppe på stora vägen löper trafiken ganska sporadiskt. Plötsligt så kommer det en firmabil i låg fart. Den stannar till på andra sidan vägen och ur bilen kliver två stadiga grabbar. De korsar vägen med raska steg, kommer ner för slänten och in på gården. Jag hinner aldrig tänka klart innan den som nu har tagit sig in på altanen samtidigt som jag ser vem det är ropar "tjenare stålfarfar". TOM! Va fa'n är det du? säger jag samtidigt som vi kramas. Vi skrattar och tittar på varandra. Det här är min son säger Tom och pekar på  den andra grabben. Men vad i alla dagar säger jag och kramar om Carl, dig har jag inte sett sedan du var liten grabb.
Tyvärr så kunde de inte stanna så länge för Carl skulle hämta upp fästmön samtidigt, men herregud vilka minnen som väcktes till liv. Tror att jag skulle kunna skriva en hel bok om Tom Stapleton och hans bravader och framförallt roliga uttalanden. Dessutom så kryddas dessa med Toms egen dialekt, en riktigt skön blandning av amerikanska och jössehärssvenska.

Söndagen den 23 juni.

Tidigt i morse så körde jag ett tabata pass på monarken, det passet var verkligen tungt. Det blir mycket av korta intervaller den här veckan, jag vill försöka få lite rapphet i kroppen. Därför så blev det ytterligare ett pass senare på dagen. Ett pass som jag körde tillsammans med Annika. Ett G1 pass ink. 10x6 sek max spurter. Ett mycket trevligt pass där vi mellan intervallerna bara åkte runt och njöt av ett fantastiskt sommarlandskap.

Måndagen den 24 juni.

Idag är det sex månader kvar till julafton och dagarna blir nu kortare. Vilken jävla tanke egentligen, vi har ju inte haft semester än, ja förutom Annika som började sin idag. Nej låt oss njuta av sommaren innan vi bekymrar oss för vinter och mörkare tider. Idag fick jag den nya kassetten, monterade på denna direkt för att kunna testa om den fungerade tillfredsställande. Det gjorde den inte, en himla massa justering innan jag blev hyggligt nöjd, men 100% bra blev det inte. Testade grejerna genom att köra likadant pass idag som jag gjorde igår. Ett G1 ink. 10x6 sek. max spurter. En skillnad på dagens pass mot gårdagens var att jag idag lade till 2st. backintervaller i Bålstads backen också

Tisdagen den 25 juni.

Idag är det sista efteranmälningsdagen till årets linje SM för master. Det är egentligen för att det är SM den här veckan som jag har kört lite lugnare, korta intervaller för att försöka få igång "gôbbafläsket". Egentligen så skulle veckan ha innehållit två stycken fartpass, två G1 pass á en timma styck och ett G1 pass ink. 4st KI intervaller med 5-8 min G1 mellan. När jag kom hem från jobbet idag så regnade det och därmed så blev träningen förlagd inomhus i stället. Monarken är ovärderlig vid sådana tillfällen. Körde ett kort pass på 34 min, ett tabatapass(8x20 sek.).

Onsdagen den 26 juni.

Sista passet innan avresan till Båstad och SM. Det är en del att stå i idag. Träningen vill man inte missa, fast det blir inget hårt pass utan mera för att hålla igång. Man skall ju packa allting också. Troligen så tar jag med mig tempocykeln eftersom jag reser hem på lördag så kan jag ju ta svängen om Jönköping och testa SM tempobanan. Men idag är det först träning som gäller. Blir lite fundersam när jag kommer hem och ser hur mörka moln tornar upp sig på himlen. Jag bestämmer mig ändå att ta en runda och drar iväg mot Koppom, här ser det ändock något bättre ut på himlen. Under tiden så kör jag sex sekunders intervaller. När jag har kommit upp till Skillingmark så har jag kört tio stycken intervaller och nöjer mig med det. Nu är det bara en skönt cykeltur hem och in i duschen. Härligt, det här var ju det sista passet här hemma innan SM. Skall försöka att hinna med en runda på banan imorgon eftermiddag.     
Den här träningsveckan slutar ju lite tidigt, men å andra sidan så började den tidigt också så det jämnar väl ut sig antar jag.

lördag 22 juni 2019

Vecka 25/träningsvecka 38

Efter uttömningen av kroppen på lördagen Vätternrunda så blir det svårt att komma igång igen men snart är det SM och då måste formen vara på topp om man överhuvud taget skall kunna hänga med Krister Bergström från Fredrikshof IF. Krister verkar vara i kanonslag för tillfället, han var en av de tongivande i Sub-7 gänget under helgen.

Måndagen den 17 juni.

Åter i träningsvardagen med ömmande muskler. Ett kort pass men inte mindre jobbigt för det, dessutom så krånglar wattmätarna som jag är väldigt beroende av i träningen. På uppvärmningen så märker jag inte att de krånglar för uppvärmningen sker på puls, men så fort intervallen skall börja så går den över till att visa wattsiffror. Kontakten mellan dator och pedaler kommer och går hela tiden vilket är oerhört irriterande när jag skall försöka köra innanför ett speciellt wattfönster. Tillslut så startar jag om passet för att jag tror att jag fixat problemet, vilket snart visar sig vara fel, problemet kvarstår. Nu bryr jag mig inte om att krångla mera utan kör på känsla istället. När jag sedan kommer hem och skall stänga av cykeldatorn så trycker jag på fel knapp och annullerar träningen! Men va fa´n! vilken jävla skitdag. Träningen, ett G2 pass på 30 minuter kändes inte speciellt behagligt men genomfördes i alla fall.

Tisdagen den 18 juni.

Dagens pass hjälpte Annika till med. Ett TCSI x 6st 30 sekunders extrem spurtintervaller. Annika höll koll på watt belastningen och jag försökte koncentrera mig på träningen. Jag genomförde alla sex intervallerna och jobbigt var det så jag är nöjd att ha kommit tillbaka så pass från Vätternrundan redan, och att två av tre tuffa pass är avklarade för veckan.

Onsdagen den 19 juni.

Härligt varmt och skönt idag, och läge för ett distanspass. Meningen var annars att jag skulle kört ett G2 på 30 min idag och ett G1 på tre timmar i morgon. Men SMHI har lovat dåligt väder i morgon och att köra distanspass i regn är ingen höjdare. Då fick det bli G1 03:00:00 ink. 5sek maxspurter varje halvtimme idag i stället. Jag körde passet runt Finnskogen för att få det lite tuffar i första delen. En härlig runda som jag ofta tar när jag vill köra lite längre pass. Rundan har det mesta, långa stigningar på ca. 3-4% och långa platta partier där man får ligga och nöta. Men nu får det bli mat och vila. 

Torsdagen den 20 juni.

På lunch rasten tittar jag ut och ser att det har regnat, just för tillfället är det uppehålls väder men det verkar bli ett osäkert väderläge idag. Jag har två pass kvar den här veckan varav ett är ett långpass på tre timmar, det tror jag att jag sparar tills i morgon, jo så får det bli. När jag kommer hem från veckans sista arbetsdag så går jag ner i källaren till monarken. Eftersom passet är lite mera styrt än vad ett G1 pass är så passar det bra. Det är ett relativt kort pass, ett G2 på trettio minuter med uppvärmning och nerrull tar ju bara en timma sedan är det klart. Annika jobbar kvällen så efter träningen går jag ut i garaget och fixar lite med cyklar.

Fredagen den 21 juni.

Förr så firades midsommarafton ganska ofta i Dalarna och då ihop med Solleröloppet. Solleröloppet är nu sedan ganska många år nerlagd. Av naturliga själ blev firandet i Dalarna inte lika roligt när en av anledningarna för att åka dit försvann. Nu spelar det ingen roll i år eftersom Annika jobbar idag så det hade inte funkat ändå. Men eftersom hon jobbar så kör jag ett tre timmar G1 pass med 5 sek. max spurter varje halvtimme. Ett pass som jag körde runt om kring Köla, Skillingmark, Koppom, Sulvik och tillbaka till Åmotfors.
Tror aldrig att jag sett så många cyklister ute på vägarna runt omkring här i västra Värmland som just idag. Jag som trodde att jag lite galen och ensam om att cykla på midsommarafton. Precis innan jag kommer in i Åmotfors så möter jag ett helt gäng med cyklister, säkert ett tio tal. Efter att ha klivit av cykeln hemma så passar jag på att fixa lite i trädgården. Klipper häcken och gräsmattan på samma gång faktiskt, och fixar lite annat smått och gott. Är precis färdig med alla sysslorna när Annika kommer hem från jobbet.
TREVLIG MIDSOMMAR!
 

söndag 16 juni 2019

Vätternrundan 2019

Det här kommer att bli en mycket spännande utmaning lite utöver det vad jag gjort tidigare. Visserligen har jag kört många av långloppen som gått både i Danmark, Norge och Sverige men aldrig på det sätt som vi nu skall köra. Vår målsättning är att försöka ta oss från Motala, runt Vättern och in i Motala igen på under sju timmar. Det förstår ju alla som kört Vätternrundan någon gång att det är ganska fort, man måste snitta ca. 43 Km/h för att klara av det. Detta innebär ju att några(ganska många) av den 300 km långa banan måste hastigheten ligga runt 50-55 Km/h för att man skall klara målet. Är det möjlig för någon på 60 år? Ja då det finns massa sextioåringar som gjort det men är det möjligt för en "köttbulle" på sextio år? ja det återstår att se.
Lördagen den 15 juni.
Kommer ner till Motala vid halv nio tiden på morgonen. Det första jag gör är att hämta ut min nummerlapp. Efter det så beger vi oss till Hallgrens plåt i Motala där det är samling kl.09:20. Här är det en genomgång av hur dagen kommer att se ut. Lagfotografering kl.10:15 lämna in depåpåsar kl.10:20 för att kl.11:50 samlas på torget i Motala.
Ett förväntansfull gäng innan starten 12:12.
Starten på resan var helt magiskt bra, allt flöt på exemplariskt även motorbytena fungerade nästan klockrent. Kändes nästan som om vi var ute på en riktigt bra träningspass. Ner till Gränna låg snitthastigheten strax över 44 km/h. Det fortsatt att rulla på bra fram tills första depåstoppet. Depåstoppet efter 12 mil gick bra och jag tror att samtliga kom med ut från depån. Men efter stoppet blev det lite rörigare gällande motorer. Det blev egentligen en salig blandning av motor ett och motor två cyklister. Trots detta så höjdes snittet ytterligare ner mot Jönköping, snittet var nu 45,5 Km/h. Efter 120 km vid Trånghalla kommer den första riktiga krisen för min del. Jag måste gå ner i svansen för att försöka vila upp mig lite. Men tvärtemot vila så är det nästa jobbigare att ligga här bak. Det är mycket på och av och det suger mera på krafterna. Det verkar vara många fler än jag som har det jobbigt för tillfället för vi blir fler och fler som ligger i svansen. Trötta cyklister gör ju så småningom misstag, och efter 220 km så händer det som man helst vill undvika. En kille går på hjul och går i asfalten. De som ligger längst fram uppfattar inte att det hänt en olycka och fortsätter i hög fart. Jag och två andra killar blir kvar ett tag hos killen som gick omkull, men när allt verkar okej med honom så drar vi iväg. För att kunna komma ifatt gruppen får vi hjälp av en bil. Precis när vi kommit ifatt ledargruppen så är det dags att gå till depåstopp nummer två. När vi går in så är redan de första på väg ut. Detta gör ju saken ännu stressigare, och naturligtvis så blir vi efter igen. Ny jakt på ledargruppen startar. Jag vinkar ner en motorcyklist så att vi skall kunna få lite hjälp. Tyvärr så har killen på MCn inte någon som helst kunskap i hur man skall köra. Ena stunden i 30 Km/h för att i nästa köra 50 Km/h. Det hela slutar med att jag bränner mig fullständigt och får ge slaget förlorat för min del. Som grädde på moset så slutar också cykeldatorn att fungera efter 230 Km. Med jämna mellanrum kommer det service bilar med cyklar på. Mer än en gång går tankarna i huvudet på att jag skall vinka till mig en sådan bil och bryta loppet, men jag är nog för trött att ens kunna fånga deras intresse. När jag kommer ut på väg 50 vid Askersund så återstår det fyra mil. Fyra kolossalt hemska mil skall det visa sig. Jag kan inte få i mig en droppe till med sportdryck, och jag har fått dubbelseende. Jag rapar sportdryck och snart övergår rapningarna i kräkreflexer. Som tur är så har jag vatten kvar i en flaska. Vid stora Hammarsundet är det en depå, där gör jag ett snabbstopp och fyller flaskorna med kallt vatten och på vägen ut ur depån greppar jag två bullar. Den första bullen är gudomlig, men den andra lägger sig som en degklump runt om i munnen. Försöker att skölja ner med vatten och då kom illamåendet tillbaka igen. Efter Medevi så har tankarna på att åka service bil försvunnit i alla fall, och tillslut så rullar jag i alla fall in i målet i Motala. Trött och utmattad men trots det på ett nytt personligt rekord, 7,33 mot tidigare 7,45 men det betyder inte så mycket egentligen. Det viktiga var att någon eller några ur gruppen Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping skulle klara Sub-7, och det var ett ganska stort gäng som gjorde det. Stort GRATTIS till er.
Ganska så slutkörd men framme i Motala till slut.

torsdag 13 juni 2019

Vecka 24/träningsvecka 37

Ja nu är det bara en vecka kvar tills det att man skall köra Vätternrundan igen, jag som hela tiden sagt att det är ett avslutat kapitel. Men jag tycker faktiskt att det skall bli lite spännande samtidigt, för vi skall ju försöka att köra fort och för min del riktigt fort. Vi får se om jag orkar hänga på hela vägen. Men först är det en träningsveka som också skall köras. Målet för året är ju inte själva Vätternrundan utan mästerskapen och nu börjar vi närma oss dessa.
Träningsvecka tjugofyra blir ganska så komprimerad eftersom det är Vätternrundan i slutet av veckan. Men jag tänkte i alla fall köra några tuffare pass.

Måndagen den 10 juni.

Normalt sett så brukar jag köra alla KI passen inomhus på monarken, men idag blev det annorlunda. Tog faktiskt fram Nishikin och reste till Valfjället för att köra intervallerna. Grusvägen uppför baksidan av Valfjället var riktigt fin att köra på, hård och jämn. Körde fyra stycken intervaller och allihop varade i fyra minuter, och alla på ca.20% över min FTP.

Tisdagen den 11 juni.

Idag blev det ett G1 pass på fyra timmar. Det blåste en hel del och till en början var det medvind vilket är skönt, ända tills man kommer på att man skall hem också. Efter en timma så kom även regnet. i början bara några droppar, men snart blev det värre. Som tur var ingen direkt störtskur, men blöt blev man i alla fall. Efter att ha haft medvind ner genom Koppom, Vännacka, Hämnäs och Rössbyn så blir det jobbigare ute på E-18 mellan Rössbyn och Årjäng. Sida motvind ner till Årjäng. Efter Årjäng så vänder jag upp mot Vännacka. Nu blir det rak motvind resten av resan hem. När jag kom till Vännacka så tog jag vägen över Finnskogen ner till Sulvik. Från Sulvik till Åmotfors så har dom nu förstört den fina asfalten som var, genom att limma på ett lager med grus! Nu vet jag åtminstone vart de gjorde av de förståndshandikappade när de stängde ner dårhusen. Alla fick anställning på vägverket.

Onsdagen den 12 juni.

Veckans andra KI pass lade jag på en intervall. Det blev därmed 5x4 minuters intervaller som jag körde uppför Valfjället den här gången också. Även om det regnade så var grusvägen riktigt bra. Nu regnade det inte speciellt mycket utan mera ett duggregn, grusvägen var fuktig men inte blöt. Efter sista intervallen så tog jag mig upp till toppen för att ta några kort. Men utsikten från Valfjälls toppen var idag ganska så grå. Visserligen är det oavsett väder otroligt vackert utöver sjön Hugn, men idag var det nästan som en grå höstdag.

Torsdagen den 13 juni.

Grått och trist väder, regnet hänger liksom i luften utan att för den skull släppa taget. Tor hade stort kalas över de västra delarna av länet i natt och det dröjde sig kvar några regnmoln. Det var därför ett lätt beslut om träningen idag. Monarken fick tas i bruk igen. ett EB 2x20 min (&) fick det bli. Det var riktigt jobbigt, hade glömt hur jäkla tufft ett monarkpass kunde vara.

Fredagen den 14 juni.

Idag får det helt enkelt bli en vilodag. Måste fixa till de sista förberedelserna inför morgondagens äventyr.

Lördagen den 15 juni.

Sista träningspasset den här veckan är ett G1 pass på fem timmar, men idag är ingen vanlig dag så jag skiter i femtimmarspasset och kör ett distanspass med Östergötland Idrottslabbet Linköping i stället. Det har jag valt att lite fräckt kalla Vätternrundan😌🚴 (se egen berättelse).

måndag 10 juni 2019

Stockholm 3-dagars(Master-cup)

Tre dagars tävling i Stockholm har blivit en återkommande event. Två GP lopp(Arlanda och Södertälje) och ett linje som går i Nynäshamn. Första upplagan av Stockholm 3-dagars så körde man ett tempo i Södertälje, det saknar jag faktiskt. Dels för att banan var väldigt fin, men också för att det är mera rättvist om man blandar disciplinerna. Men man får göra det bästa av det i stället. Tävlingarna börjar den 7 juni med Arlanda Test Track Märsta. Fortsätter sedan den 8 juni med Kringelloppet i Södertälje och avslutas den 9 juni med Falkenloppet i Nynäshamn.

Arlanda Test Track.

Reste från Åmotfors vid tolvtiden på dagen. Skall hämta upp "Blomman" i Kil och Andreas i Karlskoga. Andreas är den som startar först av oss, jag startar sist av oss Skoghalls cyklister och inte förrän kl.20.10. Tävlingen körs som korta varvlopp på en 2,4 km helt avstängd motorövningsbana söder om Arlanda.
Banan är bred med några knixiga svängar och endast måttligt kuperad. Målrakan är lite lurig, den är mycket längre än man tror och går lite svagt uppför i början.
Starten går precis klockan 20.10 och vi ska köra tio varv. Jag lägger mig fyra fem i klungan och det går inte speciellt fort på första varvet. Just när vi kommer ut på målrakan innan varvningen så går jag upp i spetsen och får faktiskt en lucka. Nu är det här inget försök på utbrytning utan mer en tempo höjning från min sida. Men det gör i allafall att klungan sträcks ut och att de sätter lite fart. I slutet av andra varvet är klungan återsammlad. Men nu har tydligen flera i H-50 vaknat till liv i alla fall. På det fjärde varvets början så är det två stycken från just H-50 som försöker skapa något, jag hänger på och vi får en liten lucka till klungan. Men så i en kurva så börjar jag trampa lite för tidigt och drar pedalen i asfalten. Ljudet av pedalskrapet mot vägbanan gör att de två vänder sig om och tittar vad som händer. Troligen ser de också att klungan är ganska nära för de slår av på tempot. Jag tittar ner på cykeldatorn och ser att det saknas både kadens och kraft. Fa'n, helt nya kraft pedaler och skrot efter bara några minuters körning. 
Klungan kommer ifatt oss och jag sjunker ner till mitten på den. Varven går och som vanligt här på Arlanda så blir det en klungspurt. Jag ligger lite dåligt till just där målrakan börjar, men tar mig sakta framåt i klungan. Till slut så blir jag väl ungefär runt 15e 20e man men tre i H-60 klassen. Åt omöjlige Krister Bergström från Fredrikshof finns inget att göra. Jag är heller aldrig riktigt nära att passera Stig Andersson Plate från Uddevalla CK som blir tvåa. Utan får finna mig i att ta den sista pallplatsen. Men jag är inte helt missnöjd trots allt. Krister kom visserligen närmare i linjecupen, men jag utökade min ledning i totalcupen i stället. Nej det enda som jag grämer mig över är pedalerna, fruktansvärt irriterande. När vi kom ner till hotellet i Södertälje och tagit kvällen så gick jag in på nätet och beställde reserv delar till pedalerna, hoppas att det räcker med det så inte hela pedalen är skrot.

Kringelloppet.

I dag har vi flyttat oss till Södertälje. Klockan hade hunnit slagit halv elva innan vi anlände till hotellet i Södertälje i går kväll, här vi skall bo under helgen. Som tur är så startar inte "Blomman" och Andreas förrän kl.11.20 idag, jag startar ännu senare kl.12.00.
I Södertälje så hälsas vi välkomna till Kringelloppet GP på Scania demo bana. Det jag har sett på you tube så verkar banan vara bred och fin, dessutom så verkar den vara ganska kuperad.
Idag så kör vi inte ihop med H-50 utan det är från H-60 och äldre. Vi får testa banan tillsammans med de andra klasserna och jag tycker att banan verkar bra. Efter lite lätt uppvärmningen tillsammans med de andra så är det dags för start på helgens andra tävling. Starten går och jag lägger mig bakom Stig Andersson Plate från Uddevalla CK i den brantaste backen på banan. I motvinden på banans baksidan tar jag det lite lugnt för att se vad som ska hända. Men i målbacken orkar jag inte hålla mig längre utan går fram och höjer tempot fältet sträcks ut och några ramlar också av. Den här gången vill jag också testa den branta backen. Det gick bra även om jag inte blev av med alla så var det någon till som fick ge sig. Men det här kostade även på mina ben. Men i målbacken så körde jag på igen. Så här höll det på och jag försökte nästan varje gång i målbacken. Näst sista varvet och jag går riktigt hårt i målbacken, och tillslut så ser jag att det blir en liten lucka ner till de övriga. På toppen så tror jag faktiskt att jag nu har jätte möjligheter att ta hem det här för luckan är någon meter. Men de ansluter ytterligare en gång. Nu blir det ett riktigt lustempo in mot målet och sista gången i målbacken. Jag är först in i backen och ser ingen nackdel i det. Jag trycker på vad jag har kvar i benen och verkar hålla undan för både Krister Bergström från Fredrikshofs IF och Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Men när det återstår ca 200 meter så kommer både Krister och Stig och passerar mig innan mållinjen. Det blev samma ordning på prispallen idag som igår. 
Efter dagens tävling så cyklade jag Andreas och "blomman" till cykeltjänst, en cykel affär i Södertälje som sponsrar just  Kringelloppet. Tänkte höra om de hade delar till vecktor pedaler. Visserligen beställde jag ny från Garmin redan igår kväll för 329:- men det skadar ju inte att fråga, jag vill ju att de ska fungera så fort som möjligt. Jag har inga större förhoppningar att de har det jag vill ha, men när jag försöker förklara vad jag vill ha så säger killen bakom disken "är det det här du söker? " och håller upp en liten plastpåse med exakt de detaljerna jag är ute efter, vad är oddsen för det? Jag köper grejerna och lite annat smått och gott. Vi löser in två prischeckar på á100:-. Killen frågar om vi är nöjda så här, vi nickar till svar. Okej då blir det 57:-  säger han. Jag blev nog lång som en dödsannons i ansiktet när jag hörde vad han sa. Alltså en grej som kostar 329:- kronor på nätet kostar bara 99:- i affären.

Falkenloppet.

Det är något av en tradition att Stockholms 3-dagars avslutas med ett rent linjelopp i Nynäshamn med Falkenloppet. En mycket trevlig bana strax utanför Nynäshamn. Banan mäter ca 10 km och vi i H-60 skall köra sju varv.
Tidig avresa från Södertälje mot Nynäshamn idag, frukosten rycker vi med oss i påsar som står färdiga åt oss i receptionen vid avresa. Idag är det en enda startgrupp från H-50 och äldre. Det kommer att bli en jobbig dag. Starten går och vi har master första kilometern. När så farten blir fri så händer det inte så mycket. Men det ändrar sig snart. Vi har hittills haft motvind, men efter en 180° korsning så blev det medvind. Jävlar vad det går, får jobba hårt för att täcka luckan fram till nästa cyklist. Det tar ett bra tag innan man slår av på farten. Men lugnet varar inte länge, snart är farten riktigt hög igen. Nu lugnar det inte ner sig förrän vi kommer ut på Nynäshamn vägen, här möts vi av en kraftig motvind. Bara vi passerat mål och varvat för första gången så höjs tempot igen. Jag försöker hela tiden att ligga inbäddad i klungan men också långt framm ifall det skulle hända något. Men varven rullar på och de ser ganska lika ut hela tiden. Alla försök till utbrytning hämtats snabb in och det blir en stor klungspurt istället. Jag tycker att jag har skaffat mig ett jättefint länge. Ligger precis på Stig Anderssons hjul, han i sin tur ligger på Krister Bergströms hjul. Allt går bra tills det återstår ca trehundra meter. Det blir lite stökigt med armbågar och heta rop. Krister och Stig verkar ha en egen korridor att ta sig fram i, medan jag backar av för att inte bli indragen i någon krasch. I H-60 klassen slutar det precis som vanligt den här helgen. Krister Bergström från Fredrikshofs IF segrare, tvåa Stig Andersson Plate från Uddevalla CK och jag trea.
En mycket trevlig och lyckad helg är över. Jag är trots allt värdigt nöjd över att kunnat kliva upp på pallen i alla tävlingar under helgen. 

torsdag 6 juni 2019

Vecka 23/träningsvecka 36

Det är nu några riktigt tuffa veckor framför mig. Stockholms 3-dagars till helgen och helgen efter så skall jag tillsammans med Sub 7-Östergötland-Idrottslabbet Linköping försöka ta oss runt Vättern under sju timmar. Men samtidigt så vill jag också hinna med min träning som den här veckan består av två långa pass på fyra timmar vardera. Enda skillnaden på passen är att det ena innehåller 5 sekunders maxspurter varje halvtimma. Ett pass(EB 2x20 min+&) kommer behöva köras på monarken för att det skall bli så effektivt som möjligt. De där passen skall köras som ett under/över tröskelpass. Från minut 6-15 kör man 80 kadens i 30 sek och 100 kadens i 30 sek. De sista 5 minuterna med 15/15 sekunder. Det fjärde passet är ett KI kort intervall men det kan jag faktiskt tänka mig att någon av tävlingarna kan få ersätta. I Stockholms 3-dagars är det nämligen 2 st GP lopp och dessa liknar lite på KI passen.

Söndagen den 2 juni.

Söndag får bli startdag för vecka 23. Börjar med ett riktigt distanspass. Cyklar över gränsen till Norge och nästan in till Kongsvinger innan jag viker av mot ett ställe som heter Masterud. När jag kommer till vägkorset i Masterud så är jag fortfarande lite osäker om jag skall ta till höger eller till vänster. Tar jag höger så kommer jag fram i Charlottenberg och turen blir ca. tio mil. Tar jag till vänster så kör jag mot Torsby och då blir det över tjugo mil. Vädret är ju gött och jag har inga andra planer för dagen, jag tar vänster. På den Norska sidan är asfalten fantastisk bra men snart passerar jag gränsen och är återigen i Sverige. Kan bara säga herregud, hur är det möjligt att ha så dålig vägbeläggning, eller rättare sagt hur är det möjligt att kalla det här en väg?
Jag passerar Lekvattnet och vid Mårbacken tar jag höger mot Finnsjön. Det här blir några mil kortare än om jag skulle kört hela vägen ner till Torsby, men det blir fullt tillräckligt för att få kallas distanspass. Mellan Bransbol och Gräsmark så kommer det en bil och kör om mig, det är Annika och en kompis till henne som har varit och kört Siljan runt, och är nu på hemväg. De stannar till en liten stund och bjuder mig på en macka och en banan, vilket var välbehövligt innan jag fortsätter min resa hemåt. Efter dryga sex och en halv timma och tjugoen mil så är jag hemma igen, men vilken skön tur det blev. Nu lite mat och vila innan morgondagens pass.

Måndagen den 3 juni.

I går så körde jag ett G1 distanspass, idag tänkte jag också köra ett G1 pass. Skillnaden på dagens pass mot gårdagens är att dagens pass skall vara i fyra timmar och det skall innehålla 5 sekunder maxspurter varje halvtimme. När jag tittar ut på lunchen så regnar det ganska så bra och har så gjort från och till hela morgonen. Hoppas verkligen att det slutar innan jag skall ut idag och att värmen snart kommer. Fa'n, jag fryser så ini helsike så jag låter som en uppretad skallerorm.
Skyndar mig iväg direkt efter jobbet. Det är ganska varmt och vägarna har torkat upp. Den här gången tar jag sikte på Skassåsbron trots att det skall vara arbete som pågår med den. Börjar med Glavasidan, det är ca. fyra och en halv mil ner till bron på den sidan. När jag kommer nedanför Älgå kyrka så börjar det blåsa riktigt hårt. Det blåser faktiskt så hårt att jag har jättesvårt att hålla cykeln i en rak linje. Sida motvind hela vägen ner till bron gör att det är riktigt slitsamt. Men efter bron blir det ju sida med upp mot Arvika, tar man det lugnare då? Nä, naturligtvis inte. Nu är det ju roligt att åka fort och man har blivit varm i kläderna efter att ha kämpat i vinden. Så man glömmer totalt bort att det är ett G1 pass som körs. Till slut så kommer jag till sans i alla fall och lugnar ner mig. Det blev nästan 13 mil på fyra timmar till slut. Skönt att ha gjort båda de långa passen så här tidigt i veckan.

Tisdagen den 4 juni.

Efter flera långa pass på kort tid så känner jag mig riktigt sliten och då framför allt i benen. De värker och ömmar värre än någonsin, ändå så väljer jag att köra ett pass idag. Det hör till saken att jag hinner inte resten av veckan. I morgon är det skolavslutning, och på torsdag så har jag lovat Annika att cykla en tur med henne innan jag packar bilen för avresa till Stockholm på fredag förmiddag. Det blev ett lite kortare pass idag, ett EB 4x10 min pass. Det var panerat så sedan tidigare men herre gud vad ont det gör i benen på uppvärmningen. I senare delen av uppvärmningen så tror jag inte att det här kommer att gå bra, men bara den första tio minuters intervallen har startat så glömmer jag smärtan ett tag. Det mest intressanta är ju att jag genomför alla intervallerna i stort sett lika, och alla är mer än godkända. Efter träningen är det snabbt in i duschen, och sedan äta lite mat. Sedan iväg på födelsedagskalas, för dottern fyller år idag och det får man ju inte missa.

Onsdagen den 5 juni.

Skolavslutning i folkets park är ju tradition, men i år så har de lagt skolavslutningen på eftermiddagen. Jättebra tycker jag, för då hinner man dit och titta på alla finna ungar. Träning? nej inte idag. Jag har ju inte blivit av med "knarret" på Tarmacen ännu, så jag skall försöka se vad som orsakar det hemska oljudet. Lite cykelvård på linjehojen innan avresan till Stockholm blir det också förstås.

Torsdagen den 6 juni.

Sveriges nationaldag firar jag och Annika med att ta oss en cykeltur ihop. Vi tänkte köra bort mot Vännacka men när vi kom till Flogned så började det att regna. Vi sökte skydd mot regnet under en stor gran. Här stod vi ett tag tills det lugnat ner sig. Efter detta så ombestämde vi oss, det blev en sväng runt Köla i stället. Efter hemkomsten från cyklingen så städade vi altanen och tvättade cyklar innan det var dags att starta grillen. Efter maten blev vi bara sittande på altanen med en kaffekopp och ett glas vin för att beskåda åskan. Tyvärr så var den alldeles för högt och långt undan för att det skulle vara något bra skådespel. Nej det är lika bra att gå ner i källaren och börja packa inför helgen.

lördag 1 juni 2019

Vecka 22/träningsvecka 35

Den här veckan har jag tänkt köra på hårdare igen. Kommer att köra eventuellt både inne och ute. Dessutom så hoppas jag på minst ett långt och ganska hårt ute pass tillsammans med idrottslabbet i Linköping. Det är ju inga tävlingar till helgen så det passar bra att köra hårdare för den delen också.

Måndagen den 27 maj.

Börjar vecka med ett EB 4x10 min tröskel. För första gången i år så kör jag detta passet ute och på linjecykeln i stället för monarken. Alla fyra intervallerna hamnar ca. 20 watt plus mot FTP´n, vilket jag är jättenöjd med. Det jag inte är lika förtjust i är vädret. För mitt under passet börjar det hällregna isvatten. Ta mig i brasan vad kallt det blev. Dessutom så blåser det en svinkall vind, och det gör inte saken bättre. När jag kommer hem så är det bara att hoppa in i duschen och stå helt stilla i mitten av den glödheta vattenstrålen tills jag tinat upp någotsånär.

Tisdagen den 28 maj.

Sitter på jobbet och undrar över vad jag skall köra idag. Utanför fönstret regnar det ymnigt och gårdagens träning gav ingen mersmak när det gäller att bli blöt. Men vi får se i eftermiddag hur vädret är.
Grått och mulet men uppehållsväder i alla fall, ja nästan. Det kom några droppar vatten i Ottebol, men inte så att man blev blöt. Körde ner mot Arvika på den nya fina cykelvägen från Sulvik. Varför man har asfalterat den är en gåta, för över asfalten fanns det gott om grus, sten och glas. Glas var det gott om, men som tur var klarade jag mig, eller? Ja jag fick inte punktering direkt men inne i Arvika märker jag att bakhjulet blir svajigt. Mycket riktigt, det är tomt för luft. Fram med reservslag och av med däcket, och efter en stunds letade så hittar jag orsaken till punkteringen, en jävla glasskärva! En liten skärva som grävt sig allt längre in i däcket ju längre jag körde.
Efter att ha lagat punkteringen så beger jag mig upp mot Gunnarskog och över Ås innan jag är hemma så har jag även passerat både Adolfsfors som Bålstad och Flogned. Ett ganska skönt distanspass på tre timmar. Det var bara ett fel på passet, det skulle ha innehållit 5 sek. max spurter varje halvtimma, men det glömde jag bort.

Onsdagen den 29 maj.

Idag blir det cykelvård när jag kommer hem från jobbet, måste kolla Annikas cykel lite extra. Hon skall upp till Dalarna under helgen för att cykla Siljan runt. Själv stannar jag hemma och tränar i stället. Hon åker inte upp förrän på fredag men jag hinner nog inte så mycket i morgon för då skall jag till Motala och köra med Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping.
Innan jag tar itu med cyklarna så hinner jag köra ett KI(kort intervaller)pass. Dessa skall ligga 20% över tröskeln. Jag kör dom på linjecykeln och alla fem intervallerna går riktigt bra. Det skiljer visserligen 35 watt på den första och den sista intervallen, men samtliga ligger gått och väl +20% över tröskeln. Lite nöjd över träningen så tar jag mig sakta och säkert hemåt igen. Efter hemkomsten så börjar jag med att tvätta cyklar. Först Annikas och sedan min linje cykel som jag skall ha i morgon. Dessutom så fixade jag med växlarna på cykeln till en cykel kompis till Annika. Jag började också att renovera ett bakhjul. Skall kolla upp lagren på hjulet för jag har inte blivit av med "knarret" på Tarmacen. Jag har bytt styrlager och vevlager men det har "knarrat" i alla fall. Men idag tog jag fram ett par gamla hjul, och det blev tyst som i graven. Alltså om man är halvdöv som jag så är det väldigt svårt att lokalisera ljud, men någon måtta får det väl ändå vara.

Torsdagen den 30 maj.

Prio dag i Motala med Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping. Reser från Åmotfors ganska tidigt, skall vara i Motala innan nio.
Är i Motala strax före 08.30 så jag har gott om tid att fixa det sista med cykel och kläder. Den ena efter den andra cyklister ramlar så sakteliga in, och snart är vi ett trettiotal cyklister som skall ha en heldag ihop. Det är kallt som busen och det blåser riktigt hårda vindar. Vi rullar så sakteliga ut ur Motala och snart så dras tempot upp. Vi kör med två grupper, grupp ett som är ca. femton man kör första stinten och efter ca femton minuter så byter vi så att grupp två sköter farten medans grupp ett lägger sig bakom. När vi skall byta tillbaka till grupp ett andra gången så blir det riktigt struligt, så struligt att vi tappar sju cyklister i grupp två. Detta innebar naturligtvis mera jobb på oss andra i gruppen. Vinden ställer hela tiden till stora problem för oss, men vi är inte så bra på att läsa vinde heller, detta medför flera incident. Som tur är så händer inga olyckor, men det oroligt flera gånger. Det är också lite struligt med vägvalen. Vid flera tillfällen kör vi fel och får börja om igen, även detta kan ju vid hastiga vägbyten leda till olyckor. Trots allt så klarade sig alla och totalt sett så var det en bra genomkörare inför Vätternrundan. Det blev i alla fall nästan fem och en halv timma i sadeln och 214 km.

Fredagen den 31 maj.

I dag är det vilodag från träningen men det blev en helt annan träning i stället. Jag hade tre barnbarn på besök och det var full rulle hela tiden. Vi cyklade och hade allmänt trevligt faktiskt. Mycket glass och våfflor blev det också, ja även en cykeltur till pizzerian för att fylla på depåerna hann vi med. När dagen led mot kväll så reste de två yngsta hem medans den äldsta stannade kvar och sov över. Vi avslutade dagen i teve soffan med filmen "Man of steel".

Lördagen den 1 juni.

Tanken var att jag skulle ta en riktig långtur idag. Den tanken gick om intet när jag tittade ut genom fönstret. För utanför så regnar det ymnigt, och skall tydligen göra det hela dagen. Jag har ett pass kvar den här veckan, ett EB 4x10 min pass.
Efter att ha väntat tills klockan passerat tolv så väntar jag inget mer, regnet kommer i skurar och just nu så vräker det ner. Monarken står klar och det är bara att dra igång. De två första intervallerna går ju bra, men på den tredje krisar det på riktigt. Jag klarar intervallen och undrar hur jag skall klara av de tio sista minuterna. Med en mental inställning på att först klara av tre minuter och sedan köra ytterligare två, ja då har jag kört hälften av intervallen och det är bara fem minuter kvar av passet. I min hjärna så föreställer jag mig att det nu återstår två block. Ett på två minuter och den sista på tre minuter. Plötsligt så återstår det bara en minut! Av passet återstår endast nedvarvningen och jag känner mig otroligt nöjd över att ha genomfört passet. Det var bra med en vilodag igår, men jag känner fortfarande av träningen med Sub 7 gänget. Benen ömmar och man känner sig nästan lite manglad.