torsdag 28 juni 2018

Gottne veteran cup linje(Swe-Cupen)

Vaknade tidigt som vanligt. Förstår inte varför det ska vara så svårt att sova fram till klockan ringer. Tittar ut genom fönstret som vänder ut mot gatan och ser några nattflanörer vandra hemåt. Solen har också vaknat och kastar sina första morgonstrålar in över gatan där vi bor. Vi äter frukost och beger oss iväg till Sidensjö. Idag är starten klockan tio och alla från H-30 till H-55 startar samtidigt.
Jag tar tag i taktpinnen direkt och sätter farten. När jag viker undan så är det en kille i H-40 som tar över. Jag slutar trampa och bara rullar, för jag vill inte ligga på andra rulle. I klungan går det riktigt sakta så killen får ett bra försprång. Men efter tre kilometer kommer en backe. Jag ställer mig upp på på pedalerna och drar iväg. På mitt hjul finns Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden och Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Vi jagar snart ifatt killen i H-40. Efter 23 kilometer så viker vi höger och där börjar en lite längre backe. Vi har nu byggt upp en ledning på tre minuter på klungan. Från det att vi svängt av till höger så har vi försökt att fördela jobbet mellan oss, men nu känns det som att det är mestadels jag och Martin som får jobba.
Vid vändningen så kollar jag på cykeldatorn, det går lite över en minut innan vi möter klungan. Då skall de också bort till vändning, så ledningen är ca två minuter och de såg ut som om de körde på hårt för alla låg på ett led. Snart kommer vi fram till banans längsta klättring. Vi försöker att hålla ett jämt tempo utan att gå över på rött.
Backen känns ruskigt lång men när vi når toppen så har vi
fortfarande en ledning, och vi ser ingen bakom oss heller. Vi kommer nu ner till vägen som leder in tillbaka in till Sidensjö och har 23 kilometer kvar. När Martin lämnar över dragjobbet till mig så känner jag hur stark motvinden är. När jag vänder mig om så får jag se att ett grupp cyklister som tagit upp jakten på oss. Naturligtvis så orkar vi inte hålla undan utan vår utbrytning från kilometer tre är över. I den här gruppen sitter också Krister Bergström från Fredrikshofs IF CK som i vanliga fall tävlar i H-60. Men som här i Gottnes tävling valt att köra i H-55 klassen. Krister är en riktigt bra spurtare och det vet vi om. När det återstår ca två kilometer så ökar Martin Collander farten. Han får Stig på sitt hjul och jag låter Krister täcka upp Stig. Tillslut kommer attacken från Krister. Jag har hans hjul ett litet tag, men orkar helt enkelt inte. Däremot så kommer nu Stig fram, och är så när på att snuva Krister på segern. Men räckte inte riktigt ända fram. Själv är jag ganska nöjd ändå med min tredje plats. Visst skulle det ha varit roligt om vi kunnat hålla undan, men nu blev det inte så.
Vill rikta en stor eloge till arrangören Gottne IF som genomförde tävlingarna trots att deltagarantalet var fruktansvärt dåligt. Samtidigt borde alla veteran cyklister som inte var där rannsaka sig själva. Vill vi inte ha tävlingar? Det blir inte lättare att få föreningar att fixa tävlingar om det inte kommer några tävlandet.
Tack Gottne IF för en jättetrevlig helg.

Gottne veteran cup tempo(Swe-Cupen)

Igår fredag reste jag Maria och Simon upp till Örnsköldsvik. En nätt liten resa på 70 mil. Vi bor på First Hotel Statt inne i Örnsköldsvik. Samma hotell som jag bodde på under SM förra året. Tävlingarna går också på samma ställe som SM gick. Banorna i Sidensjö är trevliga och linjebanan har en krävande stigning efter vändningen och tempobanan är inte platt den heller.
Frukosten på hotellet är 07:30 och jag startar 10:24. Som oftast är frukosten riktigt bra på hotell. Det blir inte sämmre av att vi intar frukosten på hotellets uteplats i morgonsolen. Idag får jag gå ut sist i H-55 klassen som har ett ovanligt tunnt startfält. Det finns till och med några som tycker att det var märkligt att Skoghall ställde in sin tävling, medans Gottne kör sin ändå. Trots att deltagarantalet knappt överstiger femtiotalet tävlande.
Jag startar 10:24. En minut framför mig startar Anders Carlestam från Ck Dainon. På SM förra året gick jag ut alldeles för hårt, det misstaget vill jag inte göra om. Därför så startade jag mycket kontrollerat och höll mig till mina wattsiffror i stället. Banan är kuperad och det är lite motvind på vägen ut mot vändningen. Efter ca fyra kilometer så kommer jag ifatt Stig Andersson Plate från Uddevalla CK, Stig startade två minuter före mig! Skall försvara Stig med att han inte känt sig helt återhämtad från SM i Båstad. Dessutom valde han att köra på linjecykeln och tog det medvetet lugnt. Efter sju kilometer kommer jag även ifatt Anders Carlestam från CK Dainon. Min start har känns bra och jag håller fortfarande min plan. Strax före vändningen så möter jag Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden. En snabb titt på cykeldatorn och på något riktmärke bredvid vägen.
Jag vänder och tittar hastigt på datorn,  8 sekunder till min fördel. Men nu blir det medvind, och när jag kommit fram där jag och Martin möttes så visar datorn 50 sekunder till min fördel! Jag vågar inte lita på att jag sett rätt. Fortsätter att försöka hålla siffrorna uppe, men nu börjar det bli tungt. På de öppna delarna av banan försöker jag se efter Martin, men jag ser honom inte. Börjar tvivla på att jag kommer klara av att komma ifatt honom. Efter 23 kilometer så börjar jag tappa fokuset. Men återkommer nästa med en gång till tempoloppet igen. Sista fem kilometrarna går ganska så bra och jag orkade faktiskt hålla siffrorna uppe hela tempot.
Jag vinner tempot i Gottne 2018 med Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden på 2a plats och Anders Carlestam från CK Dainon på 3e. Lika nöjd som att vinna min klass är jag över att ha slutat på en tredje plats av alla tävlandet, oavsett klass!

Vecka 26/träningsvecka 12

Efter att nu har tränat i 35 veckor och nått mitt stora mål för säsongen, nämligen att kvala in till UCI Gran Fondo World Championchip in Varese Italy så skulle man tro att luften går ur lite. Men icke, nu är det nya mål att sätta upp och förbereda sig inför. Det som nu är närmast är Swe-Cupen i Gottne. Närmaste mästerskap är Nordiska mästerskapen som i år går i Norge.

Den här veckan består egentligen av ett fart pass, 2 x G1 01:30:00ink 4 x 10min EB, G1 01:00:00, G1 05:00:00ink 10min EB varje timme och ett G1 04:00:00. En fruktansvärd tuff nystart på träningen, och jag inte hann att genomföra alla passen. Några blev också ersatta av Swe-cup tävlingarna i Gottne.
Måndag blev det en lugn tur med Annika, ett G1 pass på en timma runt Köla. Benen var riktigt trötta efter en hård veckas turnerande. På tisdagen så körde jag ett G1 01:30:00ink 4 x 10min EB. Men herre gud! Hur skall man få liv i benen? De fyra tiominutarna på EB var ju nästan som att försöka mörda ett par ben som redan var medvetslösa. Den sista tian orkade jag inte hålla i till 100%, men jag tog i allt vad jag hade.
Onsdagens pass blev ett G1 påss på fyra timmar. Efter tre timmar så är jag så trött att jag övervägde att ringa servicebilen för transport hem. Men jag gjorde inte det utan tvingade mig igenom sista timman. När jag kom hem så belsöt jag mig för att skippa resten av veckans träningsprogram. I bland måste man lyssna på kroppens signaler, och nu är de ganska så höljuda. Därför så tar jag vilodag idag(läs. Torsdag). Fredag är det resdag till Gottne och tävling i Swe-Cupen. Väljer därför att utnyttja tävlingarna där som träningspass i stället. Byter ut fartpasset och G1 01:30:00ink 4 x 10min EB mot tempot och linjeloppet. Återstår gör i så fall G1 passet på fem timmar, men det får jag helt enkelt stå över.



söndag 24 juni 2018

UCI Gran Fondo Denmark 2018

Vi på cykelklubben Grindsted Cykelmotion ser verkligen fram emot att organisera UCI Gran Fondo 2018. Vi har redan utformat ett par spännande sträckor som går över kommunens städer och byar och gör turnén till en verklig populär festival.

Dessutom kommer det också att finnas utmaningar, i form av en höjd av 1.179 meter utanför Blue Horse och Tørskind. Rutten har testats på Sydbank Stjerne Tour de Grindsted, och vi vet från deltagarnas feedback att det är både en spännande och utmanande väg.

Ja så skriver danskarna på sin hemsida. 8:30 släpptes hela startfältet iväg. Den första milen vår något av det brutalaste jag varit med om. Sitter inbakad i klungan och måste gå på max för att inte rasa bakåt i klungan. Efter ett tag så stillar det sig lite, men då kommer attackerna i stället. Jag försöker att sitta högt upp, eller i främre delen av klungan hela tiden. Några krascher förekommer också på första delen av loppet.
Efter åtta mil kommer vi fram till ett av väldigt många vägbyten. Vi får nu vinden från sidan och det blir kantvindsåkning av den högre skolan. De som är längst fram utnyttjar naturligtvis vinden i ett försök att splittra klungan. Jag har tur som får en stor och stark belgisk rygg att gömma mig bakom, men alla har inte lika tur. Farten är väldigt hög i vinden och även om man som jag har en rygg framför sig så krävs det verkligen att man biter i. Kantvindsåkning varar en stund och dessutom så är det ca. 2-3% uppför. Efter ett tag så blir det åter igen ett vägbyte. Många av de som verkligen hängde på limiten i kantvindsåkningen får nu nya problem. För nu kommer en av de värsta backarna på hela banan. Nu åker det av massor av folk, och längst fram går det nu riktigt fort igen. Några har gått iväg och klungan vill jaga ikapp. Så här fortsätter det både uppför och nedför. Efter 12 mil så går jag fram och försöker med en attack. Vi blir några stycken som försöker att skapa något, men vi blir snart inhämtade.  Nu verkar den nästan som om alla sitter och väntar på spurten. Men med en mil kvar så går det loss ett gäng, däribland Jørn Fjeldavlie från Grenland Sykleklubb i Norge. Ingen tar upp jakten på utbrytarna, utan de får en lucka på oss övriga. Jørn vinner H-55 klassen 57 sekunder före mig och jag är 12 minuter före trean!

Men vilken vecka det varit, helt galet. Först silvermedalj på SM linjeloppet. Två dagar senare blir jag fyra på VM kvalet i tempo, och så idag tvåa på VM kvalet på linje.

lördag 23 juni 2018

UCI Time Trial Denmark 2018

Igår fredagen den 22 juni reste jag och "loket"(Anders Norelius) ner till Grindsted i Danmark för att köra Danmarks Gran Fondo 2018. Redan dagen innan hade även klubb kompisen Fredrik Nylén rest ner till Danmark. Både jag och Fredrik med ett varsitt färskt SM silver i bagaget, ja nästan så att det inte hunnit kallnat ännu. Men det var då, nu är det nya tävlingar att fokusera på och närmast är det ett tempolopp på drygt 28 kilometer. Jag och "loket" testade banan igår. Som vanligt så blåser det en hel del, men inte lika mycket som det gjorde i Båstad. Banan är riktigt rolig trots att den helt saknar höjdmeter. På kartan ser den verkligen trixig ut, men i verkligheten var den bra. Alla vägbyten utom möjligen två kan troligen göras i högfart utan att bromsa, och vägyten var det gott om. Hela fjorton olika vägyten skulle göras. Det som också är roligt med banan att det är en rundbana med start och mål inne i Grindsted. Både jag och "loket" är morgonmänniskor, men jag tror att resan igår tog ut sin rätt för vi sov fram till halv sju idag. Men vi har gott om tid på oss idag så "loket" kommer ta en liten morgonrunda här i Grindsted. Fredrik Nylén går ut först av oss och han startar 14:56:00 själv startar jag 15:25:30. Vi äter därför frukost i lugn och ro. Vi tar det lugnt på förmiddagen och slappar mest på rummet bara för att det är så kallt ute. Men vi hinner också med en liten sväng på affären för att handla lite mat. Dessutom så åker jag bort till starten för att kolla cykeln. Vi bor bara 200 meter från starten, så det är perfekt. Där träffar jag på några norska cyklister som jag pratar med. Jag har bestämt mig för att köra med ett lägre hjul än tidigare på grund av blåsten. Men den här gången har jag fixat till en bromskloss som passar. Värmer upp gör jag på hotellets bakgård och på trainern. Måste ha rekordmycket kläder på mig för att kunna hålla värmen uppe. Efter att ha värmt upp i ca 40 minuter så är det så dax att dra sig mot starten. Man ropar upp Kari Pajanne från Finland, han startar först. Sedan ropar man upp mitt namn och jag kliver in i startfållan. När Kari lämnat startrampen så har jag 30sek till min start. Då kommer komisarien fram och säger till startern att det är en ny grupp. Man släpper iväg mig ändå fast det är två minuter för tidigt. De första två kilometrarna är på en stor väg som avslutas med ett vägbyte till höger som nästan direkt följs av ett nytt vägbyte men nu till vänster. Rakt in i motvinden på en lång raksträcka. Jag tittar ner på cykeldatorn och ser att jag ligger lite väl högt på effekten, borde jag hålla igen lite för att orka hela? Nä för tusan kör då länge det går, tänker jag. Lite koll på Kari har jag eftersom han startade just före mig. Efter ett tag börjar jag passera cyklister, men de har ju startat i H-50. När kommer till vägbyte nr 7 så håller dagen på att ta slut. Det här vägbytet borde gått att rulla igenom i hög fart. Men det var om det inte var löst grus på insidan av kurvan. Jag känner hur framhjulet tappar sitt fäste, men snappt som en trimmad boaorm reser jag mig upp och över styret samtidigt som jag fortsätter trampa. Hjulet återfår sitt fäste och det får även det som rest upp i halsen på mig!! När jag har kört 20 kilometer så kommer krisen. Jag är på väg att tappa fokuset så jag skriker högt åt mig själv "kom igen gubbjävul, du har tränat för det här så kasta för helvete inte bort din chans" Jag biter ihop, det är ju bara åtta kilometer kvar. Ser ner på cykeldatorn återigen, och ser att jag ligger nästan lika högt som i början av loppet. Efter 38:48 passerar jag mållinjen. Min första reaktion är att jag borde vara ganska nöjd med loppet. Min andra är att jag har aldrig någonsin haft så höga effektsiffror på ett tempolopp. Medelkraften vår 324 watt och NP på 328 watt var nytt rekord för min del. Skulle det här inte räcka för att ta sig till VM så har jag i alla fall gett allt vad jag har. Men när alla har gått i mål så visar det sig att min tid faktiskt räcker till en fjärde plats och det är fem som kvalar in till VM i Varese. Jag lyckades igen när det som bäst behövdes. Det visar sig gång på gång inom idrotten att man skall lägga misslyckanden bakom sig, åh då tänker jag på fadäsen på SM tempot. Jobba alltid framåt, skyll inte på sjukdomar och mekaniska fel, det är ändå ingen som bryr sig. Lägg allt opåverkbart åt sidan, eller låt någon annan ta hand om sådant. Jag tänker på min starttid. Jag var där i tid, man ropade upp mig och jag startade! Mitt problem? Skall jag bry mig? Skall jag fundera på detta hela loppet? Nej, nej, nej.

Master SM Linje 2018

Efter gårdagens strul så är jag revanschsugen. Men det är ett stort problem. Nämligen motståndarna och en brant backe. Backen kommer redan efter en kilometer och är riktigt brant i början, upp emot 19% på vissa ställen.
Vi skall köra fem varv. Första varvet har vi masterstart uppför backen. Jag känner med en gång att det här vill jag inte, "jag bryter och åker hem" är min tanke mitt i backen. Men jag gör inte det utan bestämmer mig för att köra vidare men lite anonymare än vanligt. Jag lade mig väl inbäddad i klungan. Det blåser ruskigt mycket och det gäller att försöka utnyttja allt. Snart är vi framme vid det som är min riktiga skräck för dagen. Den branta utförskörninge på en regnblöt och väldigt smal väg. Utförskörninge avslutas med en 90° högersväng. Som avlöses av en mindre brant backe. Utförkörningen gick riktigt bra, alla körde väldigt disciplinerat. In till varvning och in i backen på andra varvet var det fortfarande en ganska samlad klunga. Den här gången gick det bättre i backen och jag håller mitt tempo. Ligger lite långt ner i fältet när vi närmar oss toppen av backen. Jag hinner se att det är en grupp som gått loss, snart är det några till som försöker brygga upp till ledargruppen. Jag håller kvar vid min taktik att ligga inbäddad i klungan. Efter ett tag så börjar vi hämta in några av de som försökte brygga upp till ledargruppen.
Varv tre och in i backen. Det går bättre och bättre faktiskt, verkar nästan som om man har vänt sig lite och accepterar att det går sakta. När vi kommer upp på platån där det blåser motvind så vill några absolut få mig fram för att ta någon förning, och jag vägrar kategoriskt att gå fram vilket snart skall visa sig bli ett lyckodrag. När banan vänder upp från motvind till medvind så ser jag Stefan Kuhl från cykloteket framför mig. Nu går jag fram i spetsen på klungan bara för att trycka till precis när vi passerar Stefan.
Jag får en liten lucka som växer väldigt fort i medvinden. Nu kör jag också mycket tuffare utför än de andra varven. När jag går in i backen på fjärde varvet så är jag ensam. När jag nått toppen av backen så vänder jag mig om och ser att en grupp cyklister har närmat sig. I motvinden orkar jag inte hålla avståndet till dessa cyklister längre utan de kommer ifatt mig. Till min stora förtjusning så ser jag på nummerserierna att allihopa kör i H-50! Detta gör ju att jag måste hjälpa till trycker jag. Dels för att det är större chans att jag kan hålla undan för de övriga H-55 cyklisterna som troligen jagar för fullt bakom oss. Men också för att visa de andra lite moral.
Jag vet fortfarande inte hur många H-55 som sitter med i ledningen. Snart kommer en kommissariebil upp på sidan av oss. Han visar tidsavståndet till ledargruppen på en skylt. Någon frågar hur många H-55 som sitter med i ledningen. Varpå kommissarien visar upp ett finger. Vi håller nu ett bra samarbete även på femte och sista varvet, fast vi nu är reducerade till 5st cyklister. När det återstår ca. fem kilometer så känns det som att de andra släpper iväg mig. Sista utförslöpan går bra och den sista backen går också bra. Plötsligt ser jag en stor grupp cyklister framför mig. Tänk om det är ledarna? Jag lägger lite mera kraft i tramtagen och vänder mig om för att se var de andra är. Avståndet har krympt, men nu återstår det mindre än en kilometer. Jag passerar gruppen som var framför mig, vilket enbart bestog av H-40 cyklister. När jag passerar mållinjen hör jag speakern Anders Ekh ropa mitt namn som tvåa i H-55.
Vilken dag det blev, och vilken revansch från igår.

tisdag 19 juni 2018

Master SM Tempo 2018

Idag är det dax att tagga upp för race. SM i tempo står på programmet och Torekov är orten och CK Bure är arrangör. Vaknar redan halv sex och klarar inte att somna om. Lika bra att stiga upp och äta lite frukost i stället. Anders Norelius komm på förmiddagen och flyttade in hos mig. Vi reser till Torekov någon timme innan jag skall starta.
Det stora samtalsämnet är höjden på framhjulet. Det blåser ganska hårt och mestadels från sidan vilket gör det svårt med ett allt för högt framhjul. När jag testade banan igår så hade jag ett 808 hjul på och det känndes vingligt. Så därför har jag redan bestämt mig för att gå ner på höjden till 404 i stället. När jag har bytt hjulet så märker jag att jag inte har någon frambroms. Jag byter klossarna och är nöjd med det.
En minut före mig startar Stefan Kuhl från cykloteket, och en minut bakom startar Martin Collander. Får en bra start tycker jag. Håller en hög kandens och bra wattsiffror. Men på de långa rakorna ser jag ingen Stefan, vilket jag borde gjort tyckte jag. Efter tio kilometer kommer svaret. Jag blir passerad av Martin! Strax efteråt blir jag även passerad av Tomas Nyberg också. Jag förstår ingenting. Efter vändningen så sjunker motivationen ner till noll, jag vill bara försvinna. Tillslut kommer jag iallafall i mål.
Jag åker direkt till bilen där jag kollar cykeldatorn och och får till min stora förvåning att jag satt nytt årsbästa på 20min gällande wattsiffror. När jag skall rulla fram cykeln till bilens cykelställ upptäcker jag att framhjulet inte snurrar! Va? Jag har kört 30 km tempo med bromsen på framhjulet! Jag kan ju bara konstatera att det ibland helt enkelt är så här i livet, bra och dåliga dagar beroende på bra eller dåliga beslut. Att byta bromsklossar var definitivt inte ett bra beslut.

måndag 18 juni 2018

Årets road tripp

Idag tisdagen den 19/6 så sätter jag mig i bilen för att göra årets andra road tripp. Den första gick ju till Stockholm och Stockholms 3-dagars. Den här resan är mycket viktigare, och har stor betydelse för resten av säsongen. Första stoppet blir i Båstad för att köra SM. Den andra anhalten blir Grindsted i Danmark för att försöka att kvala in till Master VM i Italienska Varese. Min personliga sponsor Norma precision står återigen till förfogande med ett fordon, vilket är enormt värdefullt för mig.
Jag läser på sociala medier om banan nere i Båstad. De flesta verkar tycker att den är riktigt utmanande. Själv har jag inte tänkt så mycket på hur de olika banorna är, man kommer att göra sitt ytterst i alla fall. En del banor passar bättre än andra, så är det ju. Men man behöver inte försvara sig genom att tala om hur illa just den här banan passar "mig" innan man ens har kört. Lite omvänd psykologi för att höja sin egen prestation i ögonen på andra efter racet. Och på det viset få någon form av erkännelse eller bekräftelse på hur bra man var. Nä ge allt hela tiden, lägg ingen energi på det som man inte kan påverka. 
Jag skall bo en liten bit utanför själva Båstad. Pärlebo heter stugan, hmmm... det låter lite idylliskt i mina öron. Adressen är i alla fall Mellbystrand och det kommer nog bli riktigt bra. På torsdag efter linjeloppet så är det meningen att jag skall få sällskap i stugan av klubbkompisen Anders Norelius.
Igår när vi kommit hem från jobbet så ringer telefonen. "hej,  är det Thommy?" ja, det är det. "okej, det är från ditt boende i Mellbystrand. Vi vill bara försäkra oss om att du mår bra." Ja jag mår bara bra, hurså? "jo du skulle ha checkat in idag, och vi blev oroliga när du inte dykt upp ännu". Men jag skall inte komma förrän imorgon? "nä...du har bokat från idag?" Va? har jag? okej, men jag dyker inte upp före klockan två imorgon. Ja jag säger då det, något vimsig i skallen som vanligt, jag har tydligen bokat från den artonde och inte den nittonde som jag hela tiden trott.
Jag reser redan på förmiddagen för att komma ner till Båstad tidig på eftermiddagen. Klockan åtta idag så åker jag i alla fall från Åmotfors mot Mellbystrand och SM i Båstad. Det har gått några veckor sedan man tävlade och man är nu riktigt sugen på att få komma igång igen. 
Klockan ett anländer jag till det som är mitt boende under SM. En mysig liten stuga i ett väldigt lugnt område i Mellbystrand. Jag skyndar mig på med cykelkläder och reser omgående till tävlingsområdet i Torekov. I målområdet träffar jag snart på sivan. Hon säger att Anna och Sarah är ute på banan och kör partempot. Stefan och Fredrik har redan genomfört sitt partemo och har lite överraskande vunnit en silvermedalj. Efter partempot så är det det individuella tempot för paracyklisterna. Här visar Anna Beck verkligen klass. Inte nog med att hon vann SM guld utan sättet hon gjorde det på. Att först köra ett partempot och nästan direkt efteråt sätta sig på cykeln och köra det individuella tempot, och dessutom ta ett guld.
Tempobanan då hur är den? Helt utan konstigheter, och helt platt. Faktum är att den är väldigt lika banan i Barsebäck. Jag körde den långa banan och den är inte heller speciellt utmanande. Senare på kvällen samlades vi vid Båstads camping för att ha lite trevligt tillsammans. Vi grillade lite och satt och småpratade en bra stund innan kylan och blåsten fick oss att bryta upp. 

söndag 17 juni 2018

Vecka 24/träningsvecka 35

Sista träningsvecka inför SM och Danmarks Gran Fondo(VM kval för masters). Trots detta så har det inte varit någon vilovecka, snarare tvärtom. Sex pass har veckan innehållit varav några långa G1 pass.
Måndagens träning blev ett G1 pass på 01:30:00 ink. 4x10 minuter med 40/20 på max. Kan ju säga att det passet känndes, inte bara i benen utan också mentalt. Bara att veta att man har nio stycken 40 sekunders intervaller kvar efter den första och man bara får vila i 20 sekunder mellan varje är jobbigt. Jag körde runt Skillingmark via Koppom, när jag kom till Påterud så öppnade sig himlen. Jösses vad det regnande, blöt och kall genomförde jag resten av passet.
Tisdagens träning var mycket trevligare. Ett G1 pass på en timma och som gick runt Köla. När jag kom hem så blev det cykelvård och översyn av den gamla S-Work Tarmacen. Klumpig som man är så lyckats jag naturligtvis bryta av poden till den ena kraftmätaren när jag skulle byta klinga på Vengen. Byte av framklinga och en annan kassett på race hjulen inför SM var några åtgärder som jag gjorde förutom att jag tvättade cykeln.
Onsdag blev lite stressig. Gick hem lite tidigare från jobbet för att hinna ner till Opel i Arvika innan stängning. När vi var i Motala så körde jag på en hög trottoarkant varpå vi fick punktering på höger framhjul. Vi försökte laga det med reservhjulet som var i bilen(en burk med skum). Det höll inte, men vi tog oss hem i alla fall. Så nu lämnade jag in bilen i Arvika i stället. Men naturligtvis så förenar jag nytta med nöje. För att ta mig hem från Arvika så tar jag med min cykel. Naturligtvis passar jag också på att köra ett träningspass på hemvägen. Det sista lite hårdare passet innan SM och VM kval blev ett fartpass x 6.
På torsdagens träning så körde jag ett G1 pass på en timma. Den här gången testad jag S-Works Tarmacen. Den fungerade alldeles utmärkt och kommer att bli ett tillskott som träningsredskap. Lite mera modifiering av styr och sadelhöjd så kommer det att bli alldeles utmärkt. Passet blev en trevlig runda som gick runt Köla och Adolfsfors. Fredag fick bli en vilodag från cykeln. Det finns mycket som det måste fixas med innan resan till Båstad och SM. Riktade tre hjul och justerade Tarmacen lite. Mycket av helgen har gått åt till cykling och packning. Det är ju en hel del saker som måste med eftersom jag reser vildare från sm i Båstad till vm kval i Grindsted(Danmark).
På lördag så blev det ett G1 på fyra timmar utan inslag av någonting annat än fem stycken en minutare med +130 kadens. Dessa kördes sista timman av passet. Startade dagen i Flogned vid golfbanan. et så mörkt ut på himlen och blåste en hel del. De första fyrtiofem minuterna var tuffa som vanligt, men jag höll i och körde hela tiden. Resten av passet var mer eller mindre en ren njutning att köra. Mycket beroende på att jag slapp regnet men också för att tempraturen steg utöver dagen och blev ganska behaglig faktiskt.
Söndagens träning är sista passet innan avresan till Båstad. Ett fem timmar långt G1 pass med inslag av 5st 130 kadensare. Passet kunde blivit riktigt skönt, men regnet gjorde att lite av glädjen försvann. Som tur var så började det inte regna förrän det gått en timma av träningen. Men sedan! jösses, det var inga dåliga skurar som kom. Inte nog med att man var genomblöt, tempraturmätaren visad bara på +10ºc när det var som jävligast också. Men trots allt så är jag ganska nöjd med passet i alla fall när jag kliver av cykeln hemma på Solliden. 

måndag 11 juni 2018

Halvvättern 2018

Halvvättern kan vara ett mycket trevligt lopp att köra. Det kan också upplevas som en hemsk plåga beroende på hur man nu tänker köra den. Personligen tror jag att det kommer att bli en plåga. Jag har kört den fort tidigare och varit med om att ha haft banrekordet vid två olika tillfällen. Det snabbaste var då 3:41 på den femton mil långa banan.  Men nu är målet mycket tuffare och det kommer att krävas massor av de som är med i gruppen. Målet är tydligen satt till 3:30! Vilket i sin tur kommer att krävas dryga 43 km/h i snitt! Jo jag tackar jag.
Annika och jag reser ner till Motala redan på lördags morgonen. Annika skall också köra halvvättern, men hon startar senare än vad jag gör. Skönt att bara kunna gå runt i Motala och slappa lite. Efter att ha hämtat ut nummerlapparna så går vi runt i tältet och tittar lite på cykelgrejer, alltid är det något som man inbillar sig att man behöver. 
En del av gänget som vi skulle köra med samlades på lördags kvällen för att bekanta oss med varandra.  Målsättningen var ju att köra de 15 milen på 3:30 eller bättre. 
Starten går 07:16 och jag tycker att mastermotorcykeln kör provocerande sakta. Men när han släppte iväg oss, då blev det fart.  De flesta var med och gick runt, men vi har många cyklister att passera.  Som om inte det är nog med cyklister så är det också några bilar som måste passeras, flera gånger! Detta gör ju att det blir riktigt struligt vid en del omkörningar.
Strulet gör att vi blivit färre som går runt. Uppför Omberg kör vi lugnare så att alla skall ha en chans att kunna gå med uppför backen. Uppe i skogen efter Omberg så går det stundtals riktigt fort, tyvärr så har antalet som hjälper till med dragjobbet halverats. Vi kör ändå hyggligt bra på bara sex man. Men snart så ändras också detta, och efter 11 mil så är vi tre stycken som går runt.
De sista milen in mot målet i Motala är det många fler som hjälps åt, då ökar också hastigheten. Vi rullar in i målet i Motala på tiden 3:38 och missar därmed rekordet med åtta minuter. 
Personligen så tar jag inte så hårt på det för jag vet att jag har bidragit med vad jag kom hit för att göra, köra hårt och länge. Framförallt, ge järnet och att inte stå över en förnig före lungorna har vrängt sig.  

fredag 8 juni 2018

Vecka 23/träningsvecka 34

Äntligen börjar det nu lugna ner sig lite i träningsintensitet. Den här veckan innehöll bara fyra pass varav två väldigt snälla. Ett fart pass är tufft om man kör det som det skall köras. Alltså 6 x 1min max, 6 x 20/40 och 6 x 40/20 och alla på max. Däremot så är ju G1 pass på en timma väldigt mycket skönare, och sådan har jag två pass av. Det fjärde passet är ett G1 pass på en och en halv timme, okej den innehåller 7 x 30sek på max.
De nya hjulen har kommit från Mantel, även ett packet från cykelcity ligger i hallen när jag kommer hem från jobbet på måndag. Konstigt hur man är, man vet vad det är i paketen(det är ju jag som har beställt), ändå är man som ett barn på julaftonen när de kommer. Har lite svårt att hålla mig från att öppna paketen men väljer tillslut att träna först.
Måndagens träningspass blev ett G1 pass på en timma. Jag körde runt vackra Ränken, en tur på fyra mil. Ganska kuperad terräng, men så himmla vackert på sommaren. Känns skönt att kunna få ta det lite lugnare nån träning. Tror att jag kan behöva det efter en mindre bra helg i Stockholm. Efter träningen så blev det lite mekande. De nya hjulen skulle naturligtvis ställas iordning och förses med kassett och däck. Jag hade lovat två tjejer från jobbet att gå igenom deras cyklar inför den stundande tjejvättern också. Så det fanns att fixa med. 
Tisdags träningen blev mycket hårdare. Körde då ett G1 pass 1:30:00 med 7x30sek maxspurter. Det passet körde jag runt Skillingmark. Passade också på att testa de nya hjulen.
Onsdag och det skulle vara träningsfritt, och det blev det också. Men så är de det där med att tävla och få ha en nummerlapp på ryggen. Jag har inga tävlingar den här helgen men ändå har jag lyckats klämma in två motionslopp i stället. På onsdag körde jag två sjöar runt(läs egen berättelse). Mest för att få ett lite längre linjelopp i benen innan halvvättern.
Torsdagsträningen blev återigen ett tuffare pass. Tuffare i den bemärkelsen att intervallerna var tuffa. 6x1 min max, 6x20/40 och 6x40/20 kändes i redan trötta ben kan jag intyga. Men det här var näst sista hårda passet före SM , om man inte räknar in halvvättern. Halvvättern ja, varför detta? Jo jag blev tillfrågad redan i vintras av klubbkompisen Stefan Schützer om jag inte ville vara med ett gäng och köra. Behövde väl kanske inte tänka så länge eftersom jag viste att ett längre och hårdare lopp behövdes i närheten av midsommarn, och Danmarks UCI Gran Fondo. Det loppet är 178 km långt och går i Grindsted och gäller som kvaltävling för masterVM.
Men innan halvvättern så har jag fredagens pass att köra också. Ett mycket behagligt G1 pass på en timma. Så nu är det bara att packa bilen och resa ner till Motala imorgon bitti(läs lördag).
 

onsdag 6 juni 2018

Två sjöar runt 2018

Två sjöar runt är ett motionslopp som anordnas av Sunne friidrott. Det finns två banalternativ. Den långa banan är 110km och går via Sunne, Rottneros, Gräsmark, Torsby, Lysvik, Mallbacken och Sunne. Den korta är 46km och går från Sunne via Lysvik, Mallbacken och tillbaka till Sunne. Starten går vid Sparbankshallen för båda banorna.
Men varför köra ett motionslopp på 11 mil om man känner sig sliten? Jo jag känner som så att här finns det en chans till lite träningstävling. För det finns så himla många bra cyklister som nästan bara kör motionslopp, oftast med inslag av elitcyklister till och med.
Oj vilken kall morgon det blev. Fick faktiskt ta fram armvärmarna i dag. Många föranmälda cyklister men även en del mycket bra efteranmälda. Det var masterstart ut igenom Sunne centrum och ända till Rottneros. Jag fryser så fruktasvärt, så jag tar täten i några minuter efter att mastern har släppt fältet, enbart för att få upp värmen i kroppen. Det går lite småryckigt men ändå inte värre än att det är en stor samlad klunga. Efter ca 18 km så kommer den första slakmotan. Joachim Parviainen från Skruvstad ligger förs och drar, inte hårt men lite lagom. När han viker av så är det min tur. Försöker bara att hålla samma tempo som Joachim gjorde. Efter ett tag så vinkar jag till med armbågen för att få fram nästa man eller kvinna. Till min förvåning så är det återigen Joachim! Jag vänder mig om och tittar bakåt och ser till min förvåning att det blivit en lucka till de andra. Va fa´n vi har fått en lucka, det var inte meningen säger jag till Joachim, och framför allt, det var tidigt. Ähh.. det gör inget, skrattar han. Det kommer också upp en kille från Norberg och gör oss sällskap. Nu varar inte det här så länge, drygt i en mil. Då är det killen från Norberg och en till som går iväg. I klungan är det ganska så lugnt faktiskt. ner till Gräsmark händer inte speciellt mycket. Vid Bransbol är det fyra cyklister som tagit upp jakten på de två i täten. Nu börjar också delar av klungan att röra på sig. Den långa backen efter Bransbol sprider ut cyklisterna på ett långt pärlband. Men uppe på toppen av backen är det flesta återsamlade igen. Mitt i mellan Gräsmark och Torsby så har klungat ätit upp de fyra som jagade täten. Ner och igenom Torsby går det ganska så städat till. Men när vi kommer ut på Oleby vägen och skall köra mot Lysvik, så är det någon lustigkurre som varit och vänt på vägmarkeringen så att den pekade åt ett annat håll. En del av de som låg först körde fel, men vi lyckades få stopp på dom i tid och alla kom rätt tillslut. Men nu började också farten att skruvas upp. Vi har 1:30 upp till duon när vi kommer till Lysvik. Upp mot Mallbacken går det ganska så lugnt, men med jämn fart och snart ser vi en gul Norbergs tröja framför oss. Den ena av två utbrytare är inhämtade. Det är nu inte speciellt många som hjälper till med dragjobbet. Kan tänka mig att det nu är en hel del som har fullt upp att bara hänga med och helt enkelt inte orkar hjälpa till. När det återstår ca 15km så är den sista utbrytaren också inhämtad. Några små försök till att kunna gå loss sista biten görs av flera cyklister. Jag testar jag också. När det är 10km kvar så får jag ett bra läge(tyckte jag). Klämde på och var snart uppe i en bra fart. Tittar ner och ser att det går en bit över 50km/h, tyvärr så varade inte detta försök speciellt länge, för huvud och ben var inte överens med arbetsfördelningen. Vilket innebar att klungan snart satt precis i baken på mig. Det är säkerligen uppemot 50 cyklister i klungan som nu allt snabbare tar sig in mot målet i Sunne. Till en början så sitter jag bra med. Men när vi svänger in på Arenavägen så missar jag en växel samtidigt som det blir lite trängre om plats. Jag vill inte riskera något nu så nära SM så jag tar det lugnt in i mål. Ett mycket trevligt lopp med många bra och starka cyklister.

söndag 3 juni 2018

Falkenloppet(Swe-Cupen)

Dag tre och sist dagen av Stockholm 3-dagars. Falkenloppet går utför Nynäshamn. Banan mäter ca 10 km och går efter start mot Torö, svänger höger vid Första och tillbaka mot Nynäsvägen,  till höger på Nynäsvägen och mot målet vid Kvarnängens IP. Cykelklubben Falken har som tradition att anordna en linjetävling som heter Falkenloppet, det är en klassisk varvbana och ett av Stockholms  äldsta lopp. 
I dag startar jag kl:10.33. Vilket gör att utcheckningen från hotellet i Södertälje måste fixas före avresan till Nynäshamn. Jag vaknar tidigare idag än igår. Redan halv fem är jag uppe. Försöker verkligen att somna om men det är lönlöst. Läser istället kvällstidningarna på nätet innan jag tillslut bestämmer mig för att packa ihop mina saker och lasta i bilen. 
Hotellpersonalen är väldigt tillmötesgående och ordnat en frukostpåse åt mig om jag vill, men jag kommer nog hinna till starten halv elva även om jag käkar på hotellet. Så sagt och gjort en snabb frukost,  utchekning och sedan iväg till Nynäshamn. Åsa och Andreas kom hit redan igår.
När jag svänger in vid idrottsplatsen så möter jag Andreas, han är på väg att hämta min nummerlapp. Jag åker iväg och parkerar bilen och tjötar med lite folk. Efter några mindre bra resultat så är jag lite osäker på formen. Den skall inte vara på topp nu, men jag har känt mig sliten.
Starten går och jag har tänkt ta det lite avvaktande i början för att se hur det hela utvecklar sig. Dessutom vill jag känna mig för hur benen mår. Det blir lite små försök till attacker, men inga alvarlit menade. Stefan Stengård och Roger Claesson båda två körande i H-50 är starka var för sig, och de försöker många gånger i början. Men de är väldigt påpassade. Även Stefan Kuhl är riktigt aktiv, och ligger hela tiden väldigt långt fram. Första och andra varvet så sitter jag bra till och benen känns helt okej. Den lilla backen som är i början av varvet inne i skogspartiet har jag inga som helts bekymmer med. Och på tredje varvet så kommer chansen. Efter backen i skogen är det en utförslöpa som avslutas med en liten knäppa. Jag ligger på ca tionde plats och har bra fart in i backen. Så i stället för att ligga kvar i klungan så viker jag ut för att utnyttja min fart. Jag får nog ett trettiotal meter med en gång och innan de hunnit samlat sig i klungan så ökade avståndet ytterligar lite. Men sedan fick de fart. Det dröjde inte länge förrän de var ifatt mig och det var återsamlat igen. Jag försökte att ligga långt framme hela tiden. men när det återstår två kilometer blir det stökigt. Folk är som galna, de zick zackar sig fram i klunga och en del beter sig riktigt illa faktiskt. Tillslut så hittar jag en plats långt ute på vänster sida i körriktningen. Jag sitter just bakom Walter och bredvid mig kommer Håkan smygande. Nu har det äntligen lugnat ner sig så att man kan köra rakt fram i alla fall. Men benen vill inget mera idag, jag ser Håkan försvinna framför mig i full kamp med Walter. Håkan tar sig ända upp på pallen medan jag och "Walle" hamnar utanför.