Fakta om mig.

Namn: Thommy Bjarne Flognfeldt

Längd: 172cm

Vikt: 72kg

Född: 18/9 1959 Skotterud Norge

Klubb: Skoghall CK Hammarö

Meriter: 
Nordiska master mästerskapen i linje 2019, 2017

Veteran SM tempo 2019, 2015.

SWE-Cupen totalcupen(tempo+linje) 2019, 2017, 2016, 2015, 2014.

SWE-Cupen tempo  2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Svealandsmästerskapet linje 2013.

Svealandsmästerskapet tempo 2013, 2012, 2011, 2010, 2009.

Master SM linje 2019, 2018, 2016.

SWE-Cupen totalcupen(tempo+linje) 2018.
SWE-Cupen linje 2019, 2017, 2016.

VM(amatör) linje 2015.

Nordiska master mästerskapen tempo 2019, 2017, 2015.

Master SM tempo 2021, 2020, 2016, 2014.

Svealandsmästerskapet linje 2010.

Nordiska mastermästerskapen tempo 2021.

Nordiska master mästerskapen linje 2016, 2015

Master SM Partempo 2015(med Jakob Fryklund).

SWE-Cupen linje 2015.

Master SM linje 2017

Master SM tempo 2017, 2011.

Flyttade till Sverige 1964 och bosatte mig i Växvik som ligger i Värmland.
Nu bor jag sedan 1979 i Åmotfors som ligger i Eda kommun i Värmland.
Jag är gift och har två vuxna barn. Livets efterätt har jag också blivit serverad i form av fyra barnbarn.
Cykelklubbar som jag representerat är Solsta CK, Arvika IS Cykel och Skoghall CK Hammarö.
Har spelat fotboll i Köla AIK, Åmotfors IF, Koppoms IK och Magnor UL (Norge). Har även varit tränare i Köla AIK och Koppom IK.
Har också varit ungdomstränare i alpin skidåkning i Valfjällets SLK.
Att cykla har blivit en passion. Fördelarna är egentligen väldigt många med cykel. Man far fram nästan ljudlöst, man får frisk luft och man kan göra det tillsammans med familjen. Bara att få ta sin cykel och dra iväg några timmar är en fantastik känsla. Man kommer bort från det vardagliga men kan också lösa en del problem från cykelsadeln.
Jag började cykla av den enkla anledningen att jag ville gå ner i vikt. Att cykla är en av de mest skonsamma sätt att träna kroppen på. År 2003 vägde jag 120kg och förstod att det här inte kommer att gå. Man mådde dåligt både psykiskt och fysiskt. Jag lyckades faktiskt gå ner till 79kg på ett år. Men sedan så var det där med tävlingsmänniskan. När man kände att man orkade ta i, ja då kom naturligtvis lusten av att tävla. Att kunna mäta sig med andra är ju en form av kvitto på att man gör rätt. Tävlandet är ju mest på skoj, men ändå. När nummerlappen sitter på ryggen så stiger adrenalinet oavsett om det är motionslopp eller tävling.