fredag 11 september 2020

Vecka 37 säsongen 2020

En känd skådespelare sa en gång i en replik "man skall bejaka sitt barn jag" det tycker jag är bra. Finns det något som är roligt så skall man göra det, man har bara ett liv och det skall man leva. Jag har under åren som jag cyklat fått försvara mitt "barn jag" flera gånger på grund av att man ibland ses som totalt knäpp i hôvve som går och köper en cykel för 50-100 tusen kronor. Men att köpa en snöskoter eller en båt i samma prisklass, det räknas som fullt normalt. Speciellt när vattnet som finns runt oss kommer mest i skurar och midsommartempen är ungefär den samma som på julafton och snön lyser mest med sin frånvaro året om. I fjol var nog det tjockaste snötäcket den rimfrosten som var i december😌.

Det gäller att försvara sitt "barn jag" på ett bra sätt. En jobbarkompis sa en gång till mig,"hur fan'n tänker du? gå och köpa en så dyr cykel i din ålder? Jag tittade på honom och frågade lite pillemariskt. Köpte inte du en jäkligt dyr båt ifjol? jo sa han. Hur många gånger har du varit ute med den? Det har ju regnat en hel del så det har inte blivit så mycket, sa han. Nä just det sa jag. För mig spelar det ingen roll om det regnar eller solen skiner, jag cyklar ändå sa jag, förutom det så mår jag rätt gôtt också. 

Så sent som för några dagar sedan så fick jag frågan av en kille(gôbbe) på jobbet, när ska du sluta å flänga runt på den där cykeln? är det inte dags att bli vuxen? Jo säger jag, du har nog rätt i det. Den dagen som du inte behöver trimma mopeden för att köra ifrån mig, då, ja då skall jag fa'n sluta cykla. Gubbarna runt omkring skrattade, men han som försökte vara rolig ändrade mest färg i ansiktet utan att skratta.

Måndag och knäna har återhämtat sig någorlunda efter vandringen i lördags. Körde runt ett väldigt blåsigt finnskogen idag. För en gångs skull så körde jag över Koppom först, vilket var ett jäkla misstag. Hade kraftig motvind hela vägen till Vännacka men värst var det på de öppna fälten utanför Koppom. Kände nästan som om man stod helt stilla i vinden. Inte är det mycket till hjälp efter Vännacka heller, för då börjar backarna i stället. Det blev i alla fall ett bra träningspass i hyggligt tempo.

Tisdag gråmulet och lite kyligt väder. Precis när jag skall ge mig av på en lite kortare runda så ringer telefonen. I andra ände är det sonen. Han är på väg hem från jobbet och har bara någon kilometer kvar innan han är hemma hos sig. "Vad gör du farsan?" ja jag skall ut en sväng säger jag. "Ska du hänga med på en grusvägs runda i stället? jag skall ut en sväng när jag kommer hem". Klart man blir sugen. Dessutom sällskap av sonen så jag säger utan tvekan ja till erbjudandet. Bara att byta cykel och dra iväg hem till honom. Det tar inte så länge förrän jag är framme han bor bara fem kilometer undan. Till en början så är det asfalt, men efter ca 10 kilometer så viker vi av asfalten och in på en grusväg. Tro det eller ej men det är faktiskt en grusväg jag aldrig har kört. En ganska ny skogsbilväg som leder fram till en annan väg som jag däremot har kört flera gånger. Vi kör nästan in i Norge innan det viker av mot Lässerud. Det blir nästan tjugofem kilometer med grusväg innan vi tvingas ut på asfalten igen. Men det här var en riktigt trevlig runda som jag säkerligen kommer att köra flera gånger.

Onsdag så var det åter ett sväng på landsvägsracern. Den här gången körde jag runt Skillingmark. Det märks allt tydligare att hösten har kommit för att stanna. Småkyligt i luften och ganska blåsigt. Körde på ganska bra ändå och är väl hyggligt nöjd med rundan trots allt. Det börjar nu kännas i benen att jag har kört lite hårdare ett tag. De var inte lika pigga idag som tidigare dagar. Skall försöka att köra ett pass även imorgon men sedan blir det vila hela helgen.

Torsdagens träning blev ett mycket lugnt pass. Körde ett G1 pass på dryga åtta mil. Rundan gick över Finnskogen och Köla innan jag var hemma i Åmotfors igen. Det blev tog ungefär två och en halv timma och det var fortfarande såpass att solen fortfarande syntes till. Men den värmer verkligen inte. Efter dryga halva rundan fick jag stanna till och dra på mig en väst som skydd för kylan. Men nu blir det vila i några dagar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar