Man märkte lite av symtomen på höst när vi var ute på Glaskogen på lördagens runda. Mina symptom är ju att crosscykeln kommer fram lite mera än vanligt, vilket egentligen är väldigt dumt. Varför kör man inte mera crosscykel på sommaren? det är jättetrevligt att komma ifrån de större vägarna. Man kommer också mycket närmare naturen och är heller inte speciellt beroende av underlaget. Grusvägarna brukar oftast var finare på hösten men de är bra också under högsommaren häromkring. Jag får nog tänka om lite här till nästa år.
Träningsvecka 37! ja det är många träningsveckor, men de senaste har ju inte varit så allvarliga utan fungerat mest som ett ord på min träning. Passen har inte varit planerade som tidigare utan de blir lite som det blir, så även den här veckan. Tänkte köra några kortare pass(ca. 4-5 mil) och ett som är lite längre(ca. 8 mil).
Börjar veckan på måndag med ett snabbpass runt Köla. Körde landsväg idag och det kändes helt okej, ja lite seg i benen var jag allt efter den långa turen på lördag. Tyckte att jag höll ett hyggligt tempo och hade skapliga wattsiffror. Stundtals var det en enveten motvind som gjorde det hela ytterligare lite segare, men inte värre än att det gick att leva med.
På tisdag blev det ingen träning. Mest på grund av att jag var hos tandläkaren direkt efter jobbet och kände väl att det skulle bli lite sent för ett utepass. Men jag kände mig också lite sliten efter gårdagens ganska tuffa körning. Satte mig i tv soffan och tittade på tour de France i stället. Det är ju inte utan att man är lite avundsjuk på dessa cyklister. När man ser i grafiken hur brant det är och ändå så kör de lika fort som en annan skulle klara av där det är platt! dessutom så ser de nästan oberörda ut! Det som också är så häftigt att veta är ju att det inte bara är stjärnorna i laget som är bra, hjälpryttarna är ju helt jäkla grymma alltså. Kolla på Team Jumbo-Vismas lag. Herre jösses vilket tempo som Wout Van Aert och Sepp Kuss satte upp. de körde såpass hårt att inga andra orkade sätta in någon attack, och till synes helt oberörda!
Onsdagens pass blev det långa passet den här veckan. Det blev inte riktigt 8 mil på dagens runda men nästan 74 km. Körde runt Finnskogen så det blev lite höjdmeter också. Det var ungefär som på tisdagens pass, lite segt i början men sedan släppte det mer och mer. Blev ett ganska så hyggligt tempo ändå tillslut.
Torsdag blev det ingen träning utan en tur till köpcentret i Charlottenberg i stället. Måste passa på nu innan gränsen öppnas igen för då blir det nog trångt. Kanske det till och med blir en möjlighet att få köra runt Kongsvinger och Austmarka innan vintern kommer.
Fredagens pass körde jag runt Skillingmark. På det här passet körde jag lugnare än på de tidigare passen under veckan. Mycket beroende på att det var ganska så blåsigt hela tiden men också för att jag var sliten. En annan anledning till ett lite lugnare pass är att vi i morgon(läs lördag) skall på en nästan två mils vandring. Annika vill att vi skall gå kyrkleden, som går mellan Skillingmark och Valfjällstoppen. Den promenaden var inte att leka med! En trevlig bekantskap skall dock sägas. Det är jättetrevligt att kunna vara ute i naturen och vandra och vi har natur alltså. Jäklar vad folk som inte går ut i skogen går miste om. Man behöver kanske inte som vi gå hela sträckan på en gång, men en bit kan man ju gå i alla fall. Nu tror jag att mina knän, och Annikas också förresten skulle ha mått bäst av att gå i flera etapper(läs dagar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar