Vecka 39 säsongen 2020

Förra veckan avslutades ju med riktiga distanspass på både lördag och söndag. Den här veckan blir det nog lite kortare pass, men hoppas kunna köra dom intensivare i stället. Börjar veckan med att köra KI-Kort intervaller. Väljer att köra dessa på crosscykeln uppför Valfjällsbacken. Intervallerna är på fyra minuter vardera så jag kör intervallen i den brantare delen av backen vänder när intervallen är slut och börjar om efter tre minuter. När jag kört sista intervallen så fortsätter jag upp till toppen av backen för att stanna till och njuta av utsikten. Hela backen är ca. tre kilometer lång med en snittlutning på ca. 8% så även om man inte kör intervaller så är det jobbigt att ta sig upp. Underlaget är grus hela vägen, men den är så fin nu på hösten så det skulle inte vara några problem att köra med racer cykeln heller.

På tisdag blev det återigen ett KI-Kort intervall pass. Den här gången blev det faktiskt på racercykeln. Körde runt ett riktigt grått och delvis kallt Köla. Intervallerna gick inte lika bra som dagen innan. Benen var riktigt sega och det var svårt att hålla ett jämt tryck hela tiden. Det är nog lättare att kunna hålla sig innanför watt fönstret när det går konstant uppför än det är ute på vägen. 

Efter två dagar med KI-Kort intervaller så Blev onsdagens träning ett G2 pass på två timmar och femton minuter. Det var fortfarande blött på vägen efter eftermiddagens regn. Regnet hade slutat när jag startade träningen men det var riktigt gråväder. Hann köra uppför finnskogen och över till Vännacka innan himlen öppnade sig på riktigt. Ja jösses vad det regnade, men nu var det försent att vända. Från Vännacka och hem till Åmotfors är det i stort sett lika långt vilken väg man än tar, så jag fortsatte mot Koppom. Det kändes i benen att det här var femte dagen i rad. Men träningen gick hyggligt bra och jag var nöjd när jag kom hem. Men nu får det bli någon eller några vilodagar innan nästa pass.

Torsdag blev det så en vilodag, det var planerat sedan tidigare eftersom SMHI lovade riktigt skitväder. Problemet med SMHI är att de väldigt sällan har rätt. Skidvädret var igår, för idag sken solen på eftermiddagen. Nåväl jag hade som sagt var redan bestämt mig. Sysslolös blir man inte för på jobbet är det högtryck så jag blev kvar där istället.

Det blev inget mera cyklande den här veckan och nu så går vi ju snart in i oktober månad. Oktober är ju den månaden som jag brukar ta ett uppehåll från träning, så blir det även i år. 

 

Vecka 38 säsongen 2020

 EB 2x20 Min! Det var ett tag sedan jag körde ett sådant pass. Tänkte att nu när det är måndag och allt, då kan man väl fira lite extra. Kan väl säga att firandet kom av sig lite när jag kört några minuter. Plötsligt så insåg jag det här har jag ju inte saknat. Körde ändå på i tjugo minuter i varierande terräng. Den första tjugan gick ändå ganska bra ändå. Efter fem minuters aktiv vila så var det dags igen. Terrängen var ganska platt där den andra tjugan började så det var ganska lätt att hitta rätt nivå att ligga i. Med ens så kom ju tankarna att det här var ju ganska så behagligt. Tyvärr så tog det behagliga slut lika fort som jag han tänka det och med ens så var det jäkligt jobbigt igen. Men jag genomförde tjugorna och belöningen kom i form av ner rullet efteråt. Jäklar vad skönt det var att bara rulla hemåt.

Eftersom jag överlevde gårdagens träning så testar jag på tisdagens träning att köra ett fart pass. Inte fa'n var det bättre, snarare tvärt om. Körde mot Vännacka  och med vinden rakt framifrån. Nu spelar inte vinden någon som helst roll när man kör styrda pass, men ett irritations moment är det allt. Fart x 5 innebär att man kör max i en minut och aktiv vila eller G1 i tio minuter. Sedan upprepas detta fem gånger innan det blir en längre vila. Efter femton minuters G1 så kommer nästa fartintervaller. Den här gången är det 20/40 x 5 som gäller. Man maxar i tjugo sekunder och kör G1 i fyrtio och upprepar fem gånger innan nästa långa vila(G1) kommer. Sista blocket är det värsta. Här kör man nu 40/20 x 5. Max i fyrtio sekunder och vilar i tjugo och upprepar detta fem gånger. Den sista fyrtio sekunders intervallen var inte benen speciellt pigga men jag försökte verkligen att hålla ut. Kan ju säga att efter den sista så kände jag någon form av glädje och nöjdhet i alla fall trots mina sura ben. När jag sedan rullar hemåt så känner jag hur skönt det ändå var att ha kört detta pass.

Att ha en nära döden upplevelse varje gång man tränar är ju som att spela rysk roulett. Därför så fick det bli en vilodag på onsdag. Dessutom så var det en ruskigt spännande etapp på tour de France. Äntligen var det några som vågade utmana Team Jumbo-Visma och sätta lite press på dom, hoppas det fortsätter så i morgon också.

Torsdagen blev det en resa till Karlstad istället för träning, kan ju vara bra med lite vila inför helgen.

Fredagens träning blev en runda runt ett väldigt blåsigt Köla. Vilodagarna till trots så var det inte någon värre kräm i benen. De var sega och kraftlösa.

På lördag så hade jag sedan tidigare bestämt mig för att köra en lite längre tur. Vädret var hyggligt bra och vinden var inte lika tuff som igår. Det blev 150 km och nästan 1800 h/m på nästan fem timmar. Jag tog det väldigt lugnt och höll ett G1 tempo nästan hela tiden. Efter hemkomsten så blev det teve och tour de France. Vilken etapp det blev! Jag som nästan ställt in mig på att det var avgjort redan. Men va härligt, men samtidigt så lider man ju lite med Primož Roglič. Han körde ju inte dåligt på något vis, bara att den där 21 åringen Tadej Pogačar åkte bäst av allihopa, helt otroligt. Årets tour de France har nog varit det roligaste på mycket länge.

Söndagens cykeltur gick runt Glafsfjorden. Började med att köra ner till Arvika och Klässbols sidan ner till Skassås innan det vände hemåt via Glava och Sulvik. Försökte att hålla ett jämt tempo hela tiden och lite hårdare än igår. Kändes riktigt bra hela tiden och tempot blev G1 plus. Helgen cykling blev riktigt bra. Nästan trettio mil och tre tusen höjdmeter är bättre än på väldigt länge.

  

  

Vecka 37 säsongen 2020

En känd skådespelare sa en gång i en replik "man skall bejaka sitt barn jag" det tycker jag är bra. Finns det något som är roligt så skall man göra det, man har bara ett liv och det skall man leva. Jag har under åren som jag cyklat fått försvara mitt "barn jag" flera gånger på grund av att man ibland ses som totalt knäpp i hôvve som går och köper en cykel för 50-100 tusen kronor. Men att köpa en snöskoter eller en båt i samma prisklass, det räknas som fullt normalt. Speciellt när vattnet som finns runt oss kommer mest i skurar och midsommartempen är ungefär den samma som på julafton och snön lyser mest med sin frånvaro året om. I fjol var nog det tjockaste snötäcket den rimfrosten som var i december😌.

Det gäller att försvara sitt "barn jag" på ett bra sätt. En jobbarkompis sa en gång till mig,"hur fan'n tänker du? gå och köpa en så dyr cykel i din ålder? Jag tittade på honom och frågade lite pillemariskt. Köpte inte du en jäkligt dyr båt ifjol? jo sa han. Hur många gånger har du varit ute med den? Det har ju regnat en hel del så det har inte blivit så mycket, sa han. Nä just det sa jag. För mig spelar det ingen roll om det regnar eller solen skiner, jag cyklar ändå sa jag, förutom det så mår jag rätt gôtt också. 

Så sent som för några dagar sedan så fick jag frågan av en kille(gôbbe) på jobbet, när ska du sluta å flänga runt på den där cykeln? är det inte dags att bli vuxen? Jo säger jag, du har nog rätt i det. Den dagen som du inte behöver trimma mopeden för att köra ifrån mig, då, ja då skall jag fa'n sluta cykla. Gubbarna runt omkring skrattade, men han som försökte vara rolig ändrade mest färg i ansiktet utan att skratta.

Måndag och knäna har återhämtat sig någorlunda efter vandringen i lördags. Körde runt ett väldigt blåsigt finnskogen idag. För en gångs skull så körde jag över Koppom först, vilket var ett jäkla misstag. Hade kraftig motvind hela vägen till Vännacka men värst var det på de öppna fälten utanför Koppom. Kände nästan som om man stod helt stilla i vinden. Inte är det mycket till hjälp efter Vännacka heller, för då börjar backarna i stället. Det blev i alla fall ett bra träningspass i hyggligt tempo.

Tisdag gråmulet och lite kyligt väder. Precis när jag skall ge mig av på en lite kortare runda så ringer telefonen. I andra ände är det sonen. Han är på väg hem från jobbet och har bara någon kilometer kvar innan han är hemma hos sig. "Vad gör du farsan?" ja jag skall ut en sväng säger jag. "Ska du hänga med på en grusvägs runda i stället? jag skall ut en sväng när jag kommer hem". Klart man blir sugen. Dessutom sällskap av sonen så jag säger utan tvekan ja till erbjudandet. Bara att byta cykel och dra iväg hem till honom. Det tar inte så länge förrän jag är framme han bor bara fem kilometer undan. Till en början så är det asfalt, men efter ca 10 kilometer så viker vi av asfalten och in på en grusväg. Tro det eller ej men det är faktiskt en grusväg jag aldrig har kört. En ganska ny skogsbilväg som leder fram till en annan väg som jag däremot har kört flera gånger. Vi kör nästan in i Norge innan det viker av mot Lässerud. Det blir nästan tjugofem kilometer med grusväg innan vi tvingas ut på asfalten igen. Men det här var en riktigt trevlig runda som jag säkerligen kommer att köra flera gånger.

Onsdag så var det åter ett sväng på landsvägsracern. Den här gången körde jag runt Skillingmark. Det märks allt tydligare att hösten har kommit för att stanna. Småkyligt i luften och ganska blåsigt. Körde på ganska bra ändå och är väl hyggligt nöjd med rundan trots allt. Det börjar nu kännas i benen att jag har kört lite hårdare ett tag. De var inte lika pigga idag som tidigare dagar. Skall försöka att köra ett pass även imorgon men sedan blir det vila hela helgen.

Torsdagens träning blev ett mycket lugnt pass. Körde ett G1 pass på dryga åtta mil. Rundan gick över Finnskogen och Köla innan jag var hemma i Åmotfors igen. Det blev tog ungefär två och en halv timma och det var fortfarande såpass att solen fortfarande syntes till. Men den värmer verkligen inte. Efter dryga halva rundan fick jag stanna till och dra på mig en väst som skydd för kylan. Men nu blir det vila i några dagar. 

Vecka 36 & Träningsvecka 37 säsongen 2020

Nu är hösten här. Löven börjar ändra färg, ja till och med tappa fästet om den gren som dom klamrat sig fast vid under sommaren och tillslut ramla av. Det är en trist tid på många vis. Det blir både kallare och mörkare. Men samtidigt så vet man att det kan komma fina höstdagar också, det behöver inte betyda regn och rusk bara för att hösten knackar på. Man kan ju hoppas på att det blir en riktig indiansommar hela september fram till ca mitten på oktober. Sedan får det väldigt gärna få övergå i brittsommar resten av oktober och framåt.

Man märkte lite av symtomen på höst när vi var ute på Glaskogen på lördagens runda. Mina symptom är ju att crosscykeln kommer fram lite mera än vanligt, vilket egentligen är väldigt dumt. Varför kör man inte mera crosscykel på sommaren? det är jättetrevligt att komma ifrån de större vägarna. Man kommer också mycket närmare naturen och är heller inte speciellt beroende av underlaget. Grusvägarna brukar oftast var finare på hösten men de är bra också under högsommaren häromkring. Jag får nog tänka om lite här till nästa år.

Träningsvecka 37! ja det är många träningsveckor, men de senaste har ju inte varit så allvarliga utan fungerat mest som ett ord på min träning. Passen har inte varit planerade som tidigare utan de blir lite som det blir, så även den här veckan. Tänkte köra några kortare pass(ca. 4-5 mil) och ett som är lite längre(ca. 8 mil).

Börjar veckan på måndag med ett snabbpass runt Köla. Körde landsväg idag och det kändes helt okej, ja lite seg i benen var jag allt efter den långa turen på lördag. Tyckte att jag höll ett hyggligt tempo och hade  skapliga wattsiffror. Stundtals var det en enveten motvind som gjorde det hela ytterligare lite segare, men inte värre än att det gick att leva med.

På tisdag blev det ingen träning. Mest på grund av att jag var hos tandläkaren direkt efter jobbet och kände väl att det skulle bli lite sent för ett utepass. Men jag kände mig också lite sliten efter gårdagens ganska tuffa körning. Satte mig i tv soffan och tittade på tour de France i stället. Det är ju inte utan att man är lite avundsjuk på dessa cyklister. När man ser i grafiken hur brant det är och ändå så kör de lika fort som en annan skulle klara av där det är platt! dessutom så ser de nästan oberörda ut! Det som också är så häftigt att veta är ju att det inte bara är stjärnorna i laget som är bra, hjälpryttarna är ju helt jäkla grymma alltså. Kolla på Team Jumbo-Vismas lag. Herre jösses vilket tempo som Wout Van Aert och Sepp Kuss satte upp. de körde såpass hårt att inga andra orkade sätta in någon attack, och till synes helt oberörda!

Onsdagens pass blev det långa passet den här veckan. Det blev inte riktigt 8 mil på dagens runda men nästan 74 km. Körde runt Finnskogen så det blev lite höjdmeter också. Det var ungefär som på tisdagens pass, lite segt i början men sedan släppte det mer och mer. Blev ett ganska så hyggligt tempo ändå tillslut. 

Torsdag blev det ingen träning utan en tur till köpcentret i Charlottenberg i stället. Måste passa på nu innan gränsen öppnas igen för då blir det nog trångt. Kanske det till och med blir en möjlighet att få köra runt Kongsvinger och Austmarka innan vintern kommer.

Fredagens pass körde jag runt Skillingmark. På det här passet körde jag lugnare än på de tidigare passen under veckan. Mycket beroende på att det var ganska så blåsigt hela tiden men också för att jag var sliten. En annan anledning till ett lite lugnare pass är att vi i morgon(läs lördag) skall på en nästan två mils vandring. Annika vill att vi skall gå kyrkleden, som går mellan Skillingmark och Valfjällstoppen. Den promenaden var inte att leka med! En trevlig bekantskap skall dock sägas. Det är jättetrevligt att kunna vara ute i naturen och vandra och vi har natur alltså. Jäklar vad folk som inte går ut i skogen går miste om. Man behöver kanske inte som vi gå hela sträckan på en gång, men en bit kan man ju gå i alla fall. Nu tror jag att mina knän, och Annikas också förresten skulle ha mått bäst av att gå i flera etapper(läs dagar).

Vecka 35 & Träningsvecka 36 säsongen 2020

Måndag och ny vecka. Tycker att veckan börjar bra åtminstone. Kör en runda runt Finnskogen(74 km) efter jobbet. Känns faktiskt ganska så inspirerande trots att det blåser en hel del. Det känns i luften att hösten är här. I de skuggiga partierna runt finnskogen kändes det riktigt kyligt. Körde på ganska så hårt hela tiden och höll ett G2 tempo hela vägen hem till Åmotfors.

Tisdagens runda blev lite kortare, idag körde jag runt Köla igen. Jag vet inte hur många varv jag gjort runt Köla genom åren, men det är många. Eftersom de flesta träningar jag kör är just rundor så får man ju ta det onda med det goda. Har man två mil i motvind så är det oftast också två mil i medvind. Idag var just en sådan dag. Kraftig motvind till att börja med som på slutet övergick i medvind, fast jag tyckte inte att jag fick lika mycket hjälp som det gav motstånd i början. Träningen i övrigt var som gårdagens träning. Lite kortare dock, drygt en timma i G2 tempo blev det i alla fall.

Onsdag, efter tre dagar med cykling så var det på tiden att ta en vilodag tyckte jag. Vi reste till Charlottenberg och handlade i stället. Det är nu märkligt tomt på både parkering och i affärer igen. Parkeringen utanför Biltema är i och för sig jäkligt stor så den ser ganska öde ut annars också, men nu var det kanske ett tiotal bilar just vid entrén, annars lyste hela området tomt.

Torsdag och jag tog en härlig runda på dryga fem mil. Körde Flogned, Bålstad, Rudsgården, Bodafjället, Sulvik, Ottebol och hem till Åmotfors igen. En härlig runda i en fantastisk natur. Höll ett G2 tempo i medelvärde genom passet. Det var om än lite lågt, så ändå innanför min min gräns. får se hur det blir under helgen nu. Jag hade tänkt ta en riktigt lång tur men nu ser det ut att bli regn både lördag och söndag. 

Fredag blev det lugnt inför vad som skulle ske på lördag. Tvättade crosscykeln och lagade en punktering. Annars så blev det inte mycket gjort.

Lördag och klockan är straks efter åtta på morgonen när det rullar in en bil i grusgången. Två små barn kliver ut ur bilen!... nej nu ser jag ju vem det är.. Bengt och Stefan "blomman". Nu saknas bara Jakob. Straks innan nio kommer även Jakob och vi gör oss i ordning inför dagens cykel runda.

Innan avresa från Solliden så ser ju alla pigga och förväntansfulla ut. Alla var inte riktigt lika pigga på slutet av dagen kan jag säga. Initiativtagaren till dagens runda visste inte riktigt var han var de sista två milen, med både dubbelseende och i övrigt ganska snurr i bollen så var det med nöd och näppe att han kom med hem. Turen gick på både asfalt och grusvägar. Det var övervägande grusvägar och dessa var mycket fina. Visst fanns det partier som var mindre bra, men  av den 154 km långa turen så var kanske 1 km med sämre underlag. Naturligtvis så fick vi en punktering på just detta parti. Detta var inte den enda punkteringen men den här var inte planerad i alla fall. Den andra punkteringen var riktigt dramatisk. En av cyklisterna körde ner i ett riktigt jävla "pôtthôl" med vett och vilja. Till hans förvåning så försvann alla siffrorna från cykeldatorn en kort stund. När de kom tillbaka så hade det kastat om siffrorna så han viste inte vad som var vad. Nu var det inte bara siffrorna i cykeldatorn som försvann, det gjorde även luften i hans framhjul. Luften i cyklisten var också borta, men det skedde mycket tidigare. Vi fick ju hjälpa den här cyklisten med att laga punkteringen, och sedan fick vi hjälpa honom upp på cykeln igen. För efter "pôtthöls" smällen så hade han blivit sopran, och hade stundtals svårt med både rörelse och tal. Nötterna kom tydligen ganska snabbt på plats igen för vi kände igen honom på jargongen.

Denna trevliga runda avslutades sedan med en trerätters middag på Solliden. Till förrätt var det Wasa knäckebröd till varmrätt en välstekt gris som avslutades med bullar och kaffe.