Söndag morgon och det regnar. Vägarna är blöta och kommer göra det här ännu mera spännande. Sveriges H-55 lag består av Stig Andersson Plate Uddevalla CK, Walter Gabrijelcic Aktivitus Sports Club, Stefan Kuhl Föreningen Cykloteket Racing Team, Lars-Erik Karlsson Team Adels Cykelklubb och jag Thommy Flognfeldt från Skoghall CK Hammarö. Jag tycker vi har ett enormt bra lag med många olika färdigheter. Vi har spurtare och grovjobbare så vi tror att vi har koll på alla olika senarion som skulle kunna dyka upp. Vi kommer att starta med att jag och Ölands Lasse skall försöka köra sönder de andra och på så vis skapa förutsättningar för våra vassa spurtare Stig & Stefan. H-55 skall köra åtta varv, totalt 99,2Km.
Nordisk linje mästare 2017
Starten går och jag och Lasse går direkt fram i spets. Det roliga är att vi hela tiden har en Norrman eller en Dansk mellan oss. Varvet är samma varv som vi körde tempoloppet dagen innan, men nu kör vi motsatt riktning. Varje varv har +117 stigmeter, så banan är inte enkel. Tycker att jag och Lasse har bra koll på de som vill vara med där framme. Vid varje vägbyte så stöter jag lite lagom bara för att dra isär klungan och göra livet lite surare för de som ligger längst bak. När vi kommer ut på stora vägen för första gången så får jag en lucka. Jag fortsätter att köra och håller ett lagom tryck i pedalerna för att de andra skall få slita för att komma ifatt. Jag låter dom få komma ifatt mig precis när det är tre kilometer kvar av varvet och vi viker in i en ganska så seg backe. I början på backen så ökar jag lite igen, men bara för att slå av efter några hundra meter. Då kommer det en dansk och drar på förbi mig, jag ställer mig upp och åker upp på sidan av honom. Jag tittar honom i ögonen och frågar "skall vi dra?" då stannar han av! Efter en kilometer så når vi toppen på backen, då stöter vi igen. Så här håller vi på även i början på andra varvet. Ut på andra varvet och vi kör på samma viset. Efter ca halva varvet så är det en riktigt tuff backe. När vi når toppen av backen så är det ett vägbyte. I vägbytet så drar jag upp tempot. På mitt hjul sitter Stefan Khul och en dansk. Här gör Stefan något riktigt smart, han viker undan och lämnar mitt hjul så att dansken skall få ta upp jakten. Det blir ingen jakt utan jag får en lucka till de andra. Så när jag går ut på varv tre så är jag ensam, ner till klungan är det ca 30sek. Vi har hitintills spelat våra kort väldigt bra det enda som nu oroar är vädret. Regnet formligen vräker ner och det är massvis med cyklister som bryter tävlingen med punktering. Men just nu så vill jag försöka att bygga upp ett så stort försprång som möjligt så jag vill gå riktigt hårt ett eller två varv för att se om jag kan utöka försprånget till de andra. I slutet av varv tre(vid langningen 2km till mål)så bromsar ledarbilen in. Han låter mig köra upp på sidan om honom. Du har 1.20 till klungan säger han. Varv fyra går jag lite hårdare tycker jag själv i alla fall. Samma visa upprepar sig vid lagningen. Ledarbilen backar ner och han säger 2.40 till klungan. Varv fem samma sak, jag utökar försprånget till 3.40 till klungan. Det är nu bara tre varv kvar och nu börjar man ju undra lite grann i alla fall. Varvet är ju 12,4 kilometer och jag har nästan fyra minuter när det återstår 37,2km! Jag skall tappa en minut per mil, vilket är fullt möjligt att göra men då krävs det att man samarbetar i klungan. Det sjätte varvet försöker jag bara vara smart, gå väldigt lugnt uppför och stå på riktigt bra där det är lätt åkt. Vid lagningen så kommer inte ledarbilen ner! Är de på väg ifatt mig? Vi kommer ända upp på toppen av backen när han äntligen backar ner. Det är 3.40 ner säger han! Whao tänker jag stilla, det har stabiliserat sig. Det regnar nu så mycket att jag inte ser genom glasögonen, jag slänger in dem i ledarbilen. Varv sju försöker jag köra som varv sex, kontrollerat i backarna. Ledarbilen dröjer ännu längre nu, när han vevar ner rutan så skrattar han lite. Du har nu fem minuter ner till de andra!! Fem minuter säger jag, det var mycket? Ja säger han det är mycket. Klockan ringer vid målburen och jag hör hur speakern säger något men inte vad. Efter fyra kilometer så märker jag att något är fel! Inte nu! Det återstår åtta kilometer till målet och jag har fått punktering! Jag vinkar ner ledarbilen och frågar om han har ett hjul i bilen? Men nej, han skakar bara på huvudet. Hjulet är inte helt tomt utan det går att rulla på ganska så bra ändå ända tills det återstår tre kilometer. Nu är däcket helt tomt och jag kör på fälgen! Som tur är så är det nu en uppförsbacke och jag sätter mig så långt bak det bara går. I backen står det några norska ledare, när jag ser att de har ett framhjul liggande i gräset så ropar jag att jag vill ha ett hjul. Nej det går inte säger "kärringen" som står där "di är private di vet du". Jag kan bara fortsätta med mitt helt tomma framhjul. Ledarbilen backar ner till mig för sista gången. Det återstår nu 2km och han säger, du har fortfarande fem minuter! Det enda hotet nu är den sista kurvan vid en kilometers märket. Jag har nog aldrig kört så sakta på cykeln ändå håller det på att gå helt åt helvete. Om jag inte haft så stora fälgar så hade nog däcket krängts av i svängen. Nu gick det bra och jag började faktiskt jubla lite inombords. Nu ser jag målet och inga cyklister syns till bakom mig. Efter en tidig utbrytning och helt tomt framhjul de sista tre kilometrarna rullar jag nu i mål som NORDISK MÄSTARE 2017!!!
Oj vilken känsla, att ha lyckats hålla undan för klungan. Glädjen
blir dessutom dubbel när jag ser hur Stefan Khul spurtar ner Stig-Erik Vikars
från Team Finnland. Walter Gabrijelcic blir fyra och Ölands Lasse sjua. Tyvärr
så tvingades Stig bryta på grund av punktering
Ett stort tack måste jag naturligtvis rikta till hela laget
som gjorde en helgjuten insats. Utan Stig, Walter, Stefan och Lars-Erik hade
det nog inte gått. Den här medaljen är lika mycket eran. Tack allihopa.
1. Thommy Flognfeldt Sverige
2. Stefan Khul Sverige
3. Stig-Erik Vikars Team Finnland
Summering av 2017 års Nordiska Mästerskap.
Grymt!
SvaraRadera