Vecka 30/träningsvecka 43

Äntligen så är jag i rute(som norrmännen säger)när det gäller träningen. Den här veckan är det nog med pass ändå, om man inte skall försöka köra ifatt sådana pass som man tidigare missat.

Måndagen den 22 juli.

Idag kom Andreas Rundquist på besök. Det blev en mycket trevlig runda på strax över sex timmar. Hälften av turen gick på den Norska sidan av gränsen, med mycket fin beläggning och väldigt lite trafik. Vi körde gamla riksvägen från Magnor till Matrans kyrka. Sedan tog vi fylkesväg 342 till Åbogen där vägen byter namn till Austmarka vägen. Vi svänger av vid Granli för att köra mot Masterudsvägen, eller E16 som den också heter. Vi kör inte länge innan vi tar av in på Bröderudsvägen för att ta oss till Roverud. I Roverud svänger vi höger in på väg 205 som vi sedan följer upp till Lundersäter. Vi tar oss från Lundersäter mot E16 som går mot Torsby. När vi kommer ut på E16 så svänger vi inte mot Torsby utan tar till höger mot Austmarka och Sverige. I Charlottenberg gör vi sedan ett stopp för att köpa dricka innan vi fortsätter vår färd hemåt. Efter dryga sex timmar, 1724 h/m och 200km så är vi tillbaka i Åmotfors, nästan lika pigga som när vi reste. 😏
En mycket trevlig dag på cykeln ihop med Andreas var över, tack så mycket Andreas, hoppas det kommer flera.

Tisdagen den 23 juli.

Igår var Andreas Rundquist här på besök, idag kom Stefan "Blomman" Blomqvist. Strax vid åtta tiden på morgonen svänger det in en bil på gården, aha är "Blomman" redan här? Jag låser upp ytterdörren och tittar ut och får världens överraskning. För det första jag får se är Bengt "Dres" Andresen!! Men vad i hela helvetet gör den pajasen här nu? Fa´n, jag tänkte hänga med er idag, säger han. Ja jävlar i det, vilken rolig överraskning, tjötgôbben Bengt kom sig äntligen för att följa med på en runda.
Med två sådana killar som sällskap så stod det inte på förrän vi passerat gränsen till Norge. Turen idag gick mycket som den igår. Skillnaden idag var att när vi kom ut på E16 så följde vi den hela vägen till Mårbacken på Svenska sida. Ja med ett stopp i Lekvattnet för att köpa dricka och inta ett par kalla korvar. Någon rolig historia berättades också innan vi fortsatte vår färd över Finnsjön mot Gräsmark. Från Gräsmark tog vi vägen över Ås innan vi var hemma i Åmotfors igen efter dryga sex timmar och fyrtio minuter, 2228 h/m och 212,76 km. Efter att vi hade duschat så skulle vi invänta maten som tillagats av ingen mindre än Åmotfors egen Jamie Oliver. Naturligtvis blev det matlagningskonster i den högre skolan. Det serverades kräftbröst och ankstjärtar, till detta en mousserande dryck(troligen kranvatten kört i soda streamern). Hur som helst så var det en mycket trevlig dag, tack så mycket grabbar.

Onsdagen den 24 juli.

En grusvägskrasch kunde ha ändat säsongen 2019. Det här kunde ha blivit sista träningspasset på väldigt lång tid. Nu verkar det som om allting har gått bra, jag får väl vänta någon timma och se hur jag mår men just nu så är det efter omständigheterna bra i alla fall.
Dagen började annars riktigt bra. Körde ett EB 1:30:00 ink. 4x10 min EB intervaller på Nishikin. Det blev en grusväg över till Finnskogen som användes, ingen trafik utan helt ensam. Intervallerna var exakt där de skulle ligga och nöjd över passet så kör jag också nedrullstiden. När hela träningstiden är över så startar jag en transportlogg i cykeldatorn. Jag känner nu att benen är riktigt sega efter två långa distanspass och ett EB pass. Ändå så bestämmer jag mig för att försöka att köra ytterligare ett EB pass, ett likadant som det första. Jag kör igenom hela passet vilket innebär att jag börjar med femton minuters uppvärmning. Den första tio minuters intervallen går bra, men mina wattpedaler börjar krångla igen. De tappar hela tiden kontakten bara för att efter några sekunder vara tillbaka igen, jag orkar bara inte bry mig just nu utan kör vidare.
Den andra tio minuters intervallen har just startat och den startar i en utförsbacke med en kurva längst ner. Här kommer aldrig några bilar så jag bränner på. Grusvägen är väldigt fint i hjulspåren men det är ganska mycket löst grus bredvid så jag kör i hjulspåren. Precis bakom kurvan så ser jag att det är två ganska stora hål i vägen. Jag har såpass hög fart så att jag väljer att hoppa över dom. Just innan första hålet hoppar jag till men inte tillräckligt. Med full kraft så landar jag i det andra hålet varpå styret lossnar och jag far i full fart över cykeln. Jag vet att i det samma så tänkte jag bara "ajajaj..det här kommer att göra ont".
Jag reser mig upp från diket där jag ligger bland stora sprängsten och ormbunkar och undrar lite yrvaket vad som hände och var är cykeln? Cykeln hittar jag snart och bär upp den till vägen. Jag ser ju att styret nerböjt ett kvarts varv! och sadeln pekar i stort sett ner mot pedalerna, men vart fa´n är resten av cykeln? Bakhjulet är borta, och växelörat står rakt ut från cykeln. Jag går ner i diket igen för att leta. Där, där ligger ju hjulet ca. tre meter längre bort än var cykeln låg. På väg upp till vägen igen så snubblar jag över en hjälm! Va? vem har tappat sin hjälm här tänker jag innan det går upp för mig att det är min hjälm. Glasögon och ett armband är också borta även dessa hittar jag till slut efter lite letande.
Efter lite funderingar över hur jag skall göra så bestämmer jag mig för att försöka bryta tillbaka växelörat och få på hjulet igen. Men under tiden så ser jag också att cykeln blir mer och mer blodig. Tydligen så var det viktigare att kolla cykeln än att jag själv var hel😂 , ja det är väl så vi cyklister fungerar. Kan man gå och stå utan större smärta, ja då är det cykeln som kommer först. Efter lite småjusteringar så rullar jag vidare och eftersom jag ändå verkar vara rätt okej, ja cykeln också så kan jag ju köra klart passet ändå. Nu blev det bara tre intervaller på det sista passet, men det får kanske räcka så för idag.

Torsdagen den 25 juli.

Dagen efter kraschen på xc cykeln så känns kroppen lite si så där faktiskt. Lite öm och stel på olika ställen men annars så verkar allt fungera som det ska. I dag så kör jag ett EB 3x20 min på Cervélon. Kör över Finnskogen och har den första tjugan i stora delar av första backen. Den går så där, inte den bästa tjugan jag kört men den ligger innanför watt zonen. När jag kör fem minuters återhämtning mellan den första och andra tjugan så märker jag att jag har riktigt svårt att hålla uppe huvudet. Troligtvis så fick jag en riktig smäll i nackdelen eftersom kläderna var riktigt smutsiga på kragen och neråt.
Inte helt oväntat så orkar jag inte hålla trycket uppe på de två efterföljande tjugorna. De ligger ca. 15-20 watt under lägsta zonen. Jag kämpar verkligen för att få upp siffrorna, men det är helt omöjligt idag. Men det är klart, efter att ha kört ca.26 timmar, 75 mil och 8122 h/m sedan söndagen, ja då kanske man skall vara trött.

Fredagen den 26 juli.

I dag är det läge för en vilodag känner jag. Kroppen är mörbultad på mer än ett sätt och behöver åtminstone minst en vilodag. Vi gör ett besök på köpcentrum i Charlottenberg medan vi väntar på att bilen ska bli klar. Vi har lämnat in den för att lägga på nya däck runt om. Senare på eftermiddagen så tar vi en gemensam cykeltur runt Skillingmark.

Lördagen den 27 juli.

Veckans sista pass blev det inte idag, fast det var tänkt så från början. I stället blev det jobb. Hjäpte till i ett transport företag i kommunen i stället för att träna. Körde en transport bil med flyttlass ner till Stenungsund. En helt ny upplevelse, fast en ganska trevlig sådan.

Söndagen den 28 juli.

Det återstår ett G1 pass på fem timmar och det tänkte jag ta idag. En liten men nog så viktig detalj är att varje timma så skall man köra tio minuter på EB. Jag tar vägen över Finnskogen för att kunna hålla uppvärmningen i schack. Riktigt gött uppför Finnskogsbackarna idag men jag hade glömt fixa en sak. Passet som ligger i cykeldatorn visade sig krångla, det växlade aldrig över från uppvärmning till intervall! Då kom jag ju på att det där skulle jag ju ha fixat. Naturligtvis så kör jag ändå och fortsätter min resa över Finnskogen. Eftersom det är fem timmar som jag skall sitta på cykeln så fortsätter jag mot Årjäng och mot Lennartsfors. Mitt i mellan dessa orter så ligger ett litet ställe som heter Fölsbyn, här tar jag höger och med ens så möts jag av en riktigt hård motvind. Jag korsar E18 vid Rössbyn och kör mot Hämnäs och Vännacka. I Vännacka så tilltar vinden och det är ju trevligt! Eftersom jag kommer att ha riktig jävla motvind ända tills Koppom. Det går oerhört sakta, knappt över 20km/h men vill inte ta i mera för då sabbar jag meningen med träningen. I Koppom så svänger jag av upp mot Skillingmark. Här stannar jag till och går in på affären för att köpa dricka och glass. Efter en kort paus i Skillingmark så fortsätter jag ner till Adolfsfors där jag viker av mot Koppom. Den sista intervallen blir från Adolfsfors till "jänken". När intervallen är slut så tycker jag att bakhjulet känns lite svajigt. När jag stannat till så kan jag bara konstatera att det är lite med luft men det kanske håller hela vägen hem om jag blåser i en kolsyrepatron. Sagt och gjort jag testar, okej det verkar fungera så jag drar iväg igen. Tre kilometer senare är däcket helt tom. Bara att stanna till och byta slang, det här var andra punkteringen för i år, jag som inte haft punka på flera år innan. Okej resten av resan går i alla fall bra och jag har genomfört all veckans träningar.