Måndagen börjar med det första av fyra KI-Kort pass. Jag går ut ganska hårt på första intervallen och känner väl på slutet av intervallen att det kommer bli ett jobbigt pass. Andra tredje och fjärde intervallen kör jag lite över vad jag gjorde på första intervallen och känner nu att det kommer att bli svårt att klara alla. Men idag är jag riktigt motiverad av att köra KI-Kort passet. Ökar ytterligare några watt på den femte intervallen. Den sista får jag kämpa mig igenom, men det går. Hela passet är riktigt bra genomfört för att vara mig, jämna och fina siffror rakt igenom.
På tisdagens KI-Kort pass försöker jag hålla samma nivå som gårdagens. Jag går ut ganska hårt på den första intervallen. Orkar faktiskt hålla i ganska så bra trots allt. Det går bra tills halva femte intervallen, men då blev det tungt. Jag orkade genomföra den och även den sista intervallen. Efteråt när jag kollar alla siffror så ser jag att jag har 1-2 watt lägre på intervallerna än igår. Men medel pulsen ligger 1 slag högre och max pulsen ligger 2 slag högre än igår.
Onsdag och jag funderar verkligen både en och två gånger om jag skall ta en vilodag i stället för att träna. Tillslut så tar jag ändå beslutet att ta en vilodag, jag tror att det är nödvändigt om jag skall klara resten av veckan.
Torsdag är en tung dag. Mycket att göra på jobbet(vilket i och för sig är trevligt) jag har också ett mindre trevligt tandvårdsbesök, dagen avslutas sedan med ett KI-Kort pass. Jobbet är en sak, det gör inte ont. Besöket hos tandhygienisten är värre. Men det värsta är ju att Krokko skrattar åt mig, men det är ju lätt för honom! han har ju inga tänder alls han! Undrar om inte han skall få tillbringa några timmar i flaggstångens topp nästa gång vi ses.
Träningen på torsdagen gick tungt, riktigt tungt. Men det kan ha sin förklaring. Det var den hitintills bästa KI-Kort pass jag kört i år och då skall det vara tungt. Wattsiffrorna var högre än tidigare men pulsen var inte det. Pulsen var faktiskt med tanke på känslan och wattsiffrorna under det normala. Benen kändes det däremot i, dom var riktigt tunga sista två intervallerna. Det blir spännande och se hur benen kommer svara på morgondagens träning.
Fredagens KI-Kort pass var veckan sista för imorgon är det ett G2 pass på tre timmar. Fredagens pass var jag ju lite orolig för efter att ha orkat pressa mig på torsdagens träning. Konstigt nog så gick det bra även på fredag. Faktiskt så gick det ännu lite bättre än torsdagens pass. Troligen med vetskap om att det här var det sista KI-Kort passet för veckan. Psykologi betyder oerhört mycket i idrott, och bara vetskapen om att det nu är sista hårda passet gör att man tar i lite extra. Man är så sjuk i skallen att man delar upp fyra minuters intervallerna mentalt i flera sektioner, ju tröttare man blir ju fler delmål blir det i skallen. Te slut så setter ein der "hôlögd" å glor in i vägga, ja nästan som ein trost å grônner hô som hänne.
Ett lätt duggregn faller på lördag morgon och det känns ju så där när man skall vara ute i tre timmar. Jag skall köra träningen ihop med Jakob och vi hade egentligen bestämt oss för att köra lite grusvägar. Underlaget gjorde att vi om bestämde oss och körde bara asfalt. Träningen idag var blytung. Första delen av träningen gick väl bra, men den andra halvan var hemsk. Troligen så har alla KI-Kort passen satt sig i benen för dom var kolossalt ömma. Men det här var det sista träningspasset den här veckan. I morgon söndag skall jag också ut och cykla men Jakob, Bengt och Stefan "Blomman". Kan var skönt att trampa ur benen lite gran utan en massa intervaller.
På tisdagens KI-Kort pass försöker jag hålla samma nivå som gårdagens. Jag går ut ganska hårt på den första intervallen. Orkar faktiskt hålla i ganska så bra trots allt. Det går bra tills halva femte intervallen, men då blev det tungt. Jag orkade genomföra den och även den sista intervallen. Efteråt när jag kollar alla siffror så ser jag att jag har 1-2 watt lägre på intervallerna än igår. Men medel pulsen ligger 1 slag högre och max pulsen ligger 2 slag högre än igår.
Onsdag och jag funderar verkligen både en och två gånger om jag skall ta en vilodag i stället för att träna. Tillslut så tar jag ändå beslutet att ta en vilodag, jag tror att det är nödvändigt om jag skall klara resten av veckan.
Torsdag är en tung dag. Mycket att göra på jobbet(vilket i och för sig är trevligt) jag har också ett mindre trevligt tandvårdsbesök, dagen avslutas sedan med ett KI-Kort pass. Jobbet är en sak, det gör inte ont. Besöket hos tandhygienisten är värre. Men det värsta är ju att Krokko skrattar åt mig, men det är ju lätt för honom! han har ju inga tänder alls han! Undrar om inte han skall få tillbringa några timmar i flaggstångens topp nästa gång vi ses.
Träningen på torsdagen gick tungt, riktigt tungt. Men det kan ha sin förklaring. Det var den hitintills bästa KI-Kort pass jag kört i år och då skall det vara tungt. Wattsiffrorna var högre än tidigare men pulsen var inte det. Pulsen var faktiskt med tanke på känslan och wattsiffrorna under det normala. Benen kändes det däremot i, dom var riktigt tunga sista två intervallerna. Det blir spännande och se hur benen kommer svara på morgondagens träning.
Fredagens KI-Kort pass var veckan sista för imorgon är det ett G2 pass på tre timmar. Fredagens pass var jag ju lite orolig för efter att ha orkat pressa mig på torsdagens träning. Konstigt nog så gick det bra även på fredag. Faktiskt så gick det ännu lite bättre än torsdagens pass. Troligen med vetskap om att det här var det sista KI-Kort passet för veckan. Psykologi betyder oerhört mycket i idrott, och bara vetskapen om att det nu är sista hårda passet gör att man tar i lite extra. Man är så sjuk i skallen att man delar upp fyra minuters intervallerna mentalt i flera sektioner, ju tröttare man blir ju fler delmål blir det i skallen. Te slut så setter ein der "hôlögd" å glor in i vägga, ja nästan som ein trost å grônner hô som hänne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar