Den lugna veckan är över för den här gången. Den här veckan blir det många korta intervaller. Tre pass(EB 2x20Min &+S)som skall köras över och under tröskeln och som skall avlutas med minst 90 sek på 60% över tröskeln. Orkar man mer än tre minuter så ökar man på med 40 Watt till nästa träning! Veckan innehåller också ett G1 3.00.00 #2ST ¤5ST, och ett TB=Tabata pass. Ja inte blev det någon lång vila utan nu är det på't igen.
Efter gårdagens distanspass är man åter på monarken. Måndagens träning blev ett EB 2x20Min &+S. Kändes riktigt bra till att börja med idag. Den första tjugan fungerade riktigt bra och gick av bara farten. Den andra blev det lite tyngre på slutet, men utan att jag gick helt i källaren. Men sedan kom det som man fruktar mest på de här passet. Den där "S" intervallen som man skulle köra minst 90 sekunder på 60% blev inte mer än 53 sekunder lång. Känns lite frustrerande faktiskt. De första 30 sekunderna på "S" intervallen kändes riktigt bra, men sedan händer något. Kadensen sjunker och det är som om det gått hål på tanken. Den lilla energi som finns kvar dräneras bort väldigt fort. Alla som kört ett max test förstår nog vad jag menar. Bara några sekunder efter att man vikit ner sig så är man förbannad över att inte ha försökt lite till, bara några sekunder till åtminstone. Men just DÅ mitt i intervallen så fungerar inte skallen så, man har syrebrist och kommunikationen med resten av kroppen är under all kritik.
Tisdag. Drar igång veckans andra EB pass. Innan träningen så tycker jag att jag fortfarande känner av gårdagens pass. Men när jag kommer igång med uppvärmningen så känns det faktiskt riktigt bra. Den första tjugan går riktigt bra även om den effektmässigt är lite lägre än igår. Den andra tjugan lägger jag på lite mera effekt, men det går fortfarande riktigt bra tycker jag själv i alla fall. Sedan kommer den där "S" intervallen. Idag tänkte jag börja lite lägre för att kunna hålla i 90 sekunder. Men jag börjar faktiskt tro att det är någon jävla mental spärr istället för fysiken som hindrar mig för att kunna genomföra denna intervall som den skall. Strax över en minut gick det idag innan jag vek ner mig. Då körde jag på det lägsta innanför mitt wattfönster. Resterande två minuter körde jag åtminstone på min tröskel,för att fullfölja intervallen.
Onsdagens träning blev den tuffaste av de tre EB passen. Wattsiffrorna och pulsen låg i övre delen av fönstret, ja till och med lite över. Så det kändes bra att få ut så pass mycket ur kroppen. Sedan var det den där förhatliga "S" intervallen som skulle köras. Tänkte börja lite mera försiktigt idag för att klara 90 sekunder. Började på ca. 45% istället för 60% men i helvete heller😡, det gick bra i strax över en minut idag också. Jag får någon jävla form av mental härdsmälta av den där 100 kadensaren. Bara för roligheten skull skall jag nästa gång köra den på 90 kadens som ett experiment. Förbannad som ett bi kan jag åtminstone konstatera att alla EB passen den här veckan förutom just "S" intervallerna har gått bra. Nu återstår det ett TB och ett G1 pass.
Torsdagen fick bli en vilodag faktiskt. Kände när jag kom hem från jobbet att det nog var läge att ta det lite lugnare en dag. Får väl se om det ger lite mera energi till morgondagens pass i stället.
Efter gårdagens distanspass är man åter på monarken. Måndagens träning blev ett EB 2x20Min &+S. Kändes riktigt bra till att börja med idag. Den första tjugan fungerade riktigt bra och gick av bara farten. Den andra blev det lite tyngre på slutet, men utan att jag gick helt i källaren. Men sedan kom det som man fruktar mest på de här passet. Den där "S" intervallen som man skulle köra minst 90 sekunder på 60% blev inte mer än 53 sekunder lång. Känns lite frustrerande faktiskt. De första 30 sekunderna på "S" intervallen kändes riktigt bra, men sedan händer något. Kadensen sjunker och det är som om det gått hål på tanken. Den lilla energi som finns kvar dräneras bort väldigt fort. Alla som kört ett max test förstår nog vad jag menar. Bara några sekunder efter att man vikit ner sig så är man förbannad över att inte ha försökt lite till, bara några sekunder till åtminstone. Men just DÅ mitt i intervallen så fungerar inte skallen så, man har syrebrist och kommunikationen med resten av kroppen är under all kritik.
Tisdag. Drar igång veckans andra EB pass. Innan träningen så tycker jag att jag fortfarande känner av gårdagens pass. Men när jag kommer igång med uppvärmningen så känns det faktiskt riktigt bra. Den första tjugan går riktigt bra även om den effektmässigt är lite lägre än igår. Den andra tjugan lägger jag på lite mera effekt, men det går fortfarande riktigt bra tycker jag själv i alla fall. Sedan kommer den där "S" intervallen. Idag tänkte jag börja lite lägre för att kunna hålla i 90 sekunder. Men jag börjar faktiskt tro att det är någon jävla mental spärr istället för fysiken som hindrar mig för att kunna genomföra denna intervall som den skall. Strax över en minut gick det idag innan jag vek ner mig. Då körde jag på det lägsta innanför mitt wattfönster. Resterande två minuter körde jag åtminstone på min tröskel,för att fullfölja intervallen.
Onsdagens träning blev den tuffaste av de tre EB passen. Wattsiffrorna och pulsen låg i övre delen av fönstret, ja till och med lite över. Så det kändes bra att få ut så pass mycket ur kroppen. Sedan var det den där förhatliga "S" intervallen som skulle köras. Tänkte börja lite mera försiktigt idag för att klara 90 sekunder. Började på ca. 45% istället för 60% men i helvete heller😡, det gick bra i strax över en minut idag också. Jag får någon jävla form av mental härdsmälta av den där 100 kadensaren. Bara för roligheten skull skall jag nästa gång köra den på 90 kadens som ett experiment. Förbannad som ett bi kan jag åtminstone konstatera att alla EB passen den här veckan förutom just "S" intervallerna har gått bra. Nu återstår det ett TB och ett G1 pass.
Torsdagen fick bli en vilodag faktiskt. Kände när jag kom hem från jobbet att det nog var läge att ta det lite lugnare en dag. Får väl se om det ger lite mera energi till morgondagens pass i stället.
Lördags morgonen klockan sju är vi på atletklubben och tränar. Faktiskt mitt första styrkepass för i år. Jag kör i en timma och ett väldigt lugnt pass. Efter att ha vilat någon timma efter besöket på atletklubben så var det dags för veckan sista cykelpass. Ett G1 pass på tre timmar som jag körde mest på hårda frusna grusvägar över Lässerud och Skillingmark. Det var med sega ben jag genomförde de två tjugorna som passet innehöll. Det funkade i alla fall och jag är hyggligt nöjd med veckan trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar