Värnamo tempo(master-Cup)

Så lider då 2019 års master-cup mot sitt slut. Det sista tempot går i Värnamo på en bana som är 30 km och mycket platt. En bana som man inte får någonting gratis. Från första pedaltrampet till sista gäller det verkligen att vara fokuserad på vad man gör, men det är roligt när det är lite olika typer av banor.
Vi kom ner hit till Värnamo igår eftermiddag, även klubb kompisen Andreas Rundquist hängde på. På vägen ner hit så fick jag mer och mer ont vid höger skulderblad, det högg till vid vissa rörelser och det blev svårt att andas in. När vi kom på hotellet och jag tar av mig tröjan så säger Annika att jag är svullen precis vid skulderbladet. Dessutom har det blivit ett rejält blåmärke just där. Jag vägrar att kasta in handduken nu säger jag, vi fixar det här på något vis. Men under kvällen blir det bara värre och när jag skall försöka lägga mig så är det ett rent helvete att komma ner i sängen. Det här kommer inte att gå säger hon. Men efter lite massage runt det ömmande stället så verkar det som om det värsta släpper i alla fall, jag kan åtminstone lägga mig.
Lördag och tävlingsdags. Vaknade flera gånger i natt på grund av smärtan i ryggen. Men jag skall i alla fall testa. Ibland är det faktiskt så att sittställningen på tepocykeln gör att det avlastar och man sträcker ut ryggen, ryggen är som en båge. Lite massage efter frukosten så går det nog bra säger jag till mig själv.
Värmer upp på trainern idag. Kör ungefär i trettio minuter och ryggen känns hyggligt bra i alla fall. Starten går och jag försöker att hitta en bra rytm direkt. Lite hård start men det blåser medvind och då går ju allt lite lättare och det är ju roligt att åka fort. Efter ca tio kilometer så känner jag att det här kommer att gå bra, det går fort och jag orkar hålla ett bra tryck. Vid vändpunkten kollar jag på cykeldatorn och när jag möter Krister Bergström från Fredrikshof IF  så kollar jag igen. Det skiljer ca tre sekunder mellan oss. Men nu börjar verkligen kampen mot demonerna. Det blåser ganska hård motvind och det gäller verkligen att bita ihop. Jag tycker att jag åker ganska bra ändå ända in i mål, men idag åker både Krister Bergström och Håkan Samuelsson bättre än mig. Jag slutar trea idag men det räcker för att ta hem tempo titeln 2019.
Vi avslutar kvällen med en mycket trevlig middags buffé ihop med master rådet och de allra flesta mastercyklisterna som som deltagit under året. En uppskattad och numera återkommande(två år) grej som master rådet dragit igång. Där äter vi gott och samtalar om säsongen som gått. Vad var bra, vad var mindre bra. Vi kommer med idér om hur vi skulle vilja ha det kommande år och, ja vi har det helt enkelt mycket trevligt.