lördag 30 maj 2020

Vecka 22 & Träningsvecka 23 säsongen 2020

En ny vecka med KI-Kort intervaller. Efter gårdagens träning ihop med Bengt uppför Tossebergsklätten kändes benen allt annat än fräscha idag. Men det är väl bara att bita ihop eftersom det är lika många KI-Kort pass den här veckan. Måndagens träning bjöd i alla fall på bättre väder än igår. Den här gången körde jag intervallerna runt Köla och då fick fyra minuterna komma vart de ville. Trots trötta ben så gick de fyra första intervallerna hyggligt bra i alla fall. Däremot så sjönk jag igenom lite på den femte, bara för att med nött och näppe klara av den sista. Alla blev innanför mitt wattfönster på fyror, men som sagt den sista var på håret.
På tisdag blir det ingen träning, det hinner jag inte eftersom jag skall jobba åt en transportfirma efter mitt ordinarie jobb. Ja jäklar vilka sköna gubbar jag jobbade med igår. Det blev sena kvällen innan vi var klara med jobbet men jösses vad man skrattade.
Onsdag så var det dags igen att köra KI-Kort pass. Jag fick en lite strulig start eftersom jag tog fel på när det första intervallen började. Startade den tre minuter för tidigt men efter detta så gick det bättre. Var allt lite sliten i bena av allt gående i trappor i går. Så pass sliten att jag inte trodde att jag skulle klara alla sex intervallerna. Alla kördes och när jag kom hem så tittade jag på summeringen i cykeldatorn. Till min stora förvåning så låg alla intervallernas NP nästan mitt i mitt wattfönster för KI-kort intervaller. 
Torsdag och idag bryter jag av träningen med KI-Kort pass, i stället kör jag ett G2 pass på tre timmar, passet innehöll också fem stycken trettio sekunders max spurter. Kände mig en aning sliten när jag började uppvärmningen. Efter femton minuter så drar det igång med G2 tempo i nästan fyrtio minuter. Jag märker ganska så snart att det här var ju ganska så behagligt ändå. Lite lagom motvind gör att det är lättare att kontrollera wattsiffrorna. De där max spurterna går också väldigt bra, visst de tär ordentligt på krafterna det känner jag, men man överlever. När jag summerar dagens pass så blev det dryga 104 km till slut. Hela tiden i G2 fönstret förutom spurterna och uppvärmningen förstås. Ett pass som jag är riktigt nöjd över.
Ajajaj... fredag och solen skiner så där somrigt och härligt. Lupinerna? har slagit ut och det känns nästan som högsommar. Problemet är att benen är totalt slut, kaputt over and out. Jag som flexade ut två timmar innan ordinarie tid för att hinna med att köra och sedan kunna sitta på altanen och slappa. Jag har ett KI-Kort pass att köra och försöker så också. Intervallerna löper på man den sista minuten i varje intervall är som döden. Jag får verkligen gräva för att hitta motivation och ork, men det går. Alla sex intervallerna ligger innanför mitt wattfönster. När jag så kommer hem ganska så urlakad så fortsätter cyklandet ett tag till, jag har nämligen lovat Annika att följa med henne på en sväng. Vi cyklar ner mot Ottebol och Jössefors innan vi vänder om och kör ut mot 61an och kônjakssvängen. Väl ute vid Bergsjön och 61an så vänder vi om igen och kör ut till ny kyrka. Men nu får det vara bra. Från kyrkan så kör vi hemåt igen. En härlig runda på 40 km i strålande solsken.
Lördags morgon och klockan är nästan 08:00. Solens strålar värmer skönt men i de skuggiga partierna känner man att nattens kyla fortfarande ligger kvar, jag är på väg ut på veckans sista planerade träningspass. Det är det sista KI-kort passet som skall köras och jag våndas faktiskt lite. Men jag har valt att köra det idag för i morgon är det mors dag och dessutom så har vi en del saker att göra utomhus. Träningen gick faktiskt riktigt bra, alla intervallerna ligger där dom ska ligga dessutom så var de riktigt jämna inbördes. Men nu börjar det ta ordentligt på krafterna. Två av tre veckor med KI-Kort intervaller är i alla fall avklarade, nu återstår det bara en, undrar om man överlever?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar