Egentligen så hade jag inte tänkt köra halvvättern i år men nu blev det så i alla fall. En av anledningarna till att det blev så är att Annika ville köra och då frågade hon om jag ville hänga på. Hade ju ändå ingen tävling så det passade bra. Vi startade ganska så lungt men så snart vi lämnat Motala bakom oss så kom vi upp i riktigt bra tempo. Vi drog på ett ganska så stort gäng hela vägen ner tills Åmbergsbacken. Här körde vi väldigt lugnt, medans gänget som legat på rulle drog på ganska så tufft i backen. När vi nått toppen och kom ut på stora vägen så var vi ifatt stora delar av gänget igen. Milen rullade på och Annika så inte så mycket, inget prat om depåstopp eller andra pauser heller. Men efter ca halva rundan så kommer man ut ur skogen och ut på de öppna fälten. Då märker vi vilken motvind vi får! Det blåser riktigt hårt! Nu blir det också mycket värre att hålla en jämn fart som passar oss. Ibland så kommer det in andra cyklister i mellan oss, vilket gör att jag tappar kontrollen över hur Annika har det. Men hon kämpar på otroligt bra och när vi kommer in i Motala så har hon faktiskt gjort sin näst snabbaste halvvättern någonsin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar