Östgötaloppet 2019 och tävlingspremiär!

Oj!! då var vi redan här!
Säsongen 2019 står för dörren och i år skall jag faktiskt starta säsongen med att köra en seniortävling. Östgötaloppet är en riktig vår klassiker. En tävling där det förutom vädret(som nästan alltid är blåsigt och kallt) har en hel del testosteron stinna cyklister på startlinjen. Alla vill verkligen visa upp sig och hur starka de har blivit under vinterträningen. Resultatet brukar bli ett eller annat besök i diket eller i värsta fall asfalten. Men 2019 års upplaga var mig veterligt ganska så befriad från större krascher, åtminstone i seniorklungan.
För egen del var det ett bra tillfälle att få ett tufft race innan mastersäsongen startar. Inga som helst ambitioner på att vara med och fajtas om några placeringar, utan bara försöka sitta med så länge som möjligt. Resultatet blev något helt annat!
När starten gick så satt jag längst fram! Här fick jag vara, vilket kändes skönt uppför första backen för då var det jag själv som satte tempot. Efter att vi vikit av och ut på långa varet kommer nästa backe. Här kom det fyra cyklister som jag släppte förbi mig och trodde nog att den övriga klungan också skulle komma, det gjorde den inte! Så när vi nådde toppen av backen så hade de fyra cyklisterna fått en liten lucka som sedan utökades. Själv så försökte jag sitta högt uppe i klungan hela långa varvet, vilket jag också lyckades med, hela tiden av de 4-5 första och flera gånger längst fram.
När vi kom in till varvningen så var de fyra cyklisterna som varit i utbrytning inhämtade. Själv satt jag längst fram ända tills vi kom till den enda backen på det korta varvet. Här sjönk jag ner i klunga, lite medvetet tog jag det lugnare, jag hade ju redan uppnått mitt mål med tävlingen. För att inte riskera att bli indragen i några tråkigheter så tänkte jag faktiskt kliva av när vi kom in till varvningen igen, men det gjorde jag inte. I stället ville jag bara testa backen en gång till. Långt bakifrån klungan tog jag sats och sittande tog jag mig utan större problem nästa upp till främre delen av klungan, om jag inte blivit hindrad så tror jag faktiskt att jag klarat det. Efter detta så backade jag ner igen. Ut på sista varvet så händer naturligtvis det som man fasar för, en krasch! Jag sitter så till att jag den här gången klarar mig undan men man hör det lite otrevliga ljudet av karbon som går i asfalten samtidigt som folk skriker. In på upploppet så sitter jag långt bak i fältet, men det blir små luckor som jag tar mig fram emellan, och tillslut så passeras mållinjen. Jag är jättenöjd över att vara hel och inte gått i backen. Men jag är också väldigt nöjd över att överhuvudtaget kunnat sitta med seniorklungan hela vägen in i mål. När resultatet kommer upp så ser jag till min stora förvåning att jag blivit 25a av 102 startande.
Juniorerna startade samtidigt med oss och jag undrar vad killen som stod bredvid mig i starten tänkte? Han var junior och bredvid honom står en gubbe på 60 år! men han blev inte av med gubben!