Likt fjolårets SM så går det även i år nere i Båstad med CK Bure som arrangör. Till skillnad från ifjol så är det inte hela SM som går här utan bara linjeloppet, tempot går senare under sommaren i Jönköping. Linjeloppet nere i Båstad blev ju en riktig snackis efter fjolårets SM. Det var då framförallt Tarrabacken som var föremål för tyckande hit och dit. Någon tyckte den var för jobbig för mastercyklister, medans andra tyckte den kunde varit längre men inte så brant. Ja backen är där den är och det är inget mer med det, det är bara att göra sitt yttersta varje gång, ibland går det bra ibland inte. Men faktum är att arrangören CK Bure har gjort sitt yttersta för att få ändra på bansträckningen och på så vis få till en snällare backe. Man tänkte ta en annan väg upp, en lite längre väg men med samma slutliga höjdmeter. Det slutade med att man fick avslag av länsstyrelsen eftersom man i så fall måste köra på huvudvägen som går genom Båstad en liten bit. Därför så blir det exakt samma bana som ifjol.
Klockan nio på torsdags morgon sätter vi oss i bilen för att bila ner till Båstad. Klockan 14:00 checkar vi in på hotellet. Efter att vi har installerat oss på hotellet så byter jag om till cyklkläder. Vi reser in till Båstad och medans jag kör banan ett par varv så bekantar sig Annika med Båstad. Efter att ha kört backen och hela banan två gånger så kan jag bara konstatera att den där backen är förjävligt jobbig.
Vaknar ganska så sent idag klockan är över sju! Okej kanske var det välbehövligt med en riktig sovmorgon idag. Jag har inte hört något mera från blomman om lagning så jag antar att han klarar sig ändå. Eller så har snälla Sarah Carling tagit hand om Stefan.
Jag startar sent idag, inte förrän klockan 16:00 får vi rulla iväg för komisarien, och jag menar rullar. Han har bestämt att alla ska vara med till toppen av backen under masterstarten annars kommer han att stanna oss så att alla kommer med. Det är precis vad som händer, vi får stanna i några minuter och vänta så att alla kommer upp. När all har kommit upp på toppen så släpper komisarien iväg oss och nu är det fri fart. Christian Lenz från CK Ringen lägger sig längst fram och jag som är lite osäker på om kommer att klara av Tarrabacken i fri fart försöker att lägga mig långt fram men ändå skyddad i klungan. Men farten är låg och snart orkar inte en kille i H-70 hålla sig längre utan går iväg. Ingen bryr sig utan han får gå iväg. Men snart går också Lars-Erik (Ölands Lasse)Karlsson också iväg, och han kör i min klass. Men det är fortfarande ingen som reagerar. Jag går fram och höjer tempot för att inte luckan skall bli för stor. Snart passerar vi Ölands Lasse och precis när vi vänder upp i västra Karup passerar vi också killen i H-70. Jag låter åter Lenz få ligga först ett tag men framför oss har vi en sådan där backe som passar mig bra. 3-5% och medvind. Jag ställer mig upp på pedalerna och trycker till. Christian går inte in på mitt hjul utan jag får en lucka. Luckan växer granska snabbt och snart så är jag uppe på högsta punkten. Jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt. Ser att Krister Bergström från Fredrikshofs IF och Christian Lenz från CK Ringen har tagit upp jakten på mig. Lite bakom dessa två kommer också Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tillslut så ansluter dessa tre till mig och vi är nu en mycket stark kvartett som gått loss från de andra, och det redan på första varvet.
In i Tarrabacken på andra varvet och jag lägger mig längst fram för att kunna kontrollera hastigheten. Jag är rädd att Krister eller Christian snart skall sätta in en stöt, därför försöker jag hålla en jämn och någorlunda hårt tempo uppför. Till min stora förvåning verkar det vara Stig Andersson som är den starkaste. Vi håller ihop och hjälps någorlunda åt med dragjobbet. Men efter den långa och snabba utförskörningen inne i skogen ner mot havet så kommer det en liten backe till. Eftersom vi är fyra så vill jag helst bli av med minst en annars är risken stor att jag hamnar utanför prispallen. Jag trycker på igen och höjer tempot ytterligare för att försöka möra dom andra lite extra innan tredje gången i backen. De kommer snart ifatt mig igen och det är åter igen Krister Bergström som får ta ansvaret att brygga upp till mig.
Ut på tredje varvet och in i Tarrabacken så kör jag bara på som på varv två. Jag hör på publiken att hejaropen kommer lite efter att jag har passerat. När jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt så ser jag att Stig Andersson har fått släppa en lucka. Även Christian Lenz börjar tappa och har släppt en liten lucka till mig och Krister. När Krister Bergström kommer upp på sidan av mig så är Christian med på han hjul. Jag försöker peppa Krister och berömmer honom, "kom igen Krille det här går bra" säger jag, varpå Krister går fram och höjer tempot ytterligare ett snäpp. Nu åker Christian av, han tvingas släppa och det är bara jag och Krister kvar. Precis innan vi når toppen så tappar jag några meter på krister men det ser han och slår av lite samtidigt som jag ökar tempot, och jag kan direkt gå fram och köra. Vi pratar och med varandra och hjälps åt med dragjobbet. När vi närmar oss västra Karup så kommer komisarie bilen upp till oss och säger att vi har en lucka till den jagande gruppen på tre minuter! Vi har svårt att tro på vad vi hörde så vi frågar igen, men vi får samma svar. När vi svänger upp i backen vid västra Karup passerar vi lagnings stället, här står klubbens mest lojala polare Stefan "Blomman" Blomqvist med en flaska i handen. Vi fortsätter att hjälpas åt in mot varvningen inne i Båstad.
När vi nu passerar mållinjen så ringer klockan som förkunnar att det är sista varvet som vi går ut på. Det är också sista gången i Tarrabacken. Vi håller ett jämnt tempo även om vi den här gången inte går lika hårt som tidigare. Vi tittar lite på varandra och känner nog både två att det här kommer vi att klara av så länge vi inte får tekniska problem. Vi håller ihop ända in mot målet i Båstad. Jag vet att jag inte har en chans mot Krister i en spurtuppgörelse, och det har jag inte i dag heller. Krister Bergström från Fredrikshofs IF tar hem guldet i H-60 klassen och jag tar silver, ett silver som känns som ett guld faktiskt.
Jag kan säga som så att i tio fall av tio så skulle jag välja Krister Bergström som följeslagare vid en utbrytning. Krister ryggar alldrig från att ta sitt ansvar och hjäper alltid till med jobbet. Sedan är det absolut ingen skam att förlora en spurtuppgörelse med Bergström, det gjorde alla andra också på VM 2017 i franska Albi. Om det inte var någon som helst dramatik om guldet och silvret så var det mer dramatiskt om bronsmedaljen. Men tredje platsen tar Stig Andersson Plate från Uddevalla CK hand om efter att juryn haft ett möte. Stig blev vid två tillfällen regelvidrigt trängd i spurtare och tilldelade därför stig tredje platsen vilket var helt rätt.
Klockan nio på torsdags morgon sätter vi oss i bilen för att bila ner till Båstad. Klockan 14:00 checkar vi in på hotellet. Efter att vi har installerat oss på hotellet så byter jag om till cyklkläder. Vi reser in till Båstad och medans jag kör banan ett par varv så bekantar sig Annika med Båstad. Efter att ha kört backen och hela banan två gånger så kan jag bara konstatera att den där backen är förjävligt jobbig.
Vaknar ganska så sent idag klockan är över sju! Okej kanske var det välbehövligt med en riktig sovmorgon idag. Jag har inte hört något mera från blomman om lagning så jag antar att han klarar sig ändå. Eller så har snälla Sarah Carling tagit hand om Stefan.
Jag startar sent idag, inte förrän klockan 16:00 får vi rulla iväg för komisarien, och jag menar rullar. Han har bestämt att alla ska vara med till toppen av backen under masterstarten annars kommer han att stanna oss så att alla kommer med. Det är precis vad som händer, vi får stanna i några minuter och vänta så att alla kommer upp. När all har kommit upp på toppen så släpper komisarien iväg oss och nu är det fri fart. Christian Lenz från CK Ringen lägger sig längst fram och jag som är lite osäker på om kommer att klara av Tarrabacken i fri fart försöker att lägga mig långt fram men ändå skyddad i klungan. Men farten är låg och snart orkar inte en kille i H-70 hålla sig längre utan går iväg. Ingen bryr sig utan han får gå iväg. Men snart går också Lars-Erik (Ölands Lasse)Karlsson också iväg, och han kör i min klass. Men det är fortfarande ingen som reagerar. Jag går fram och höjer tempot för att inte luckan skall bli för stor. Snart passerar vi Ölands Lasse och precis när vi vänder upp i västra Karup passerar vi också killen i H-70. Jag låter åter Lenz få ligga först ett tag men framför oss har vi en sådan där backe som passar mig bra. 3-5% och medvind. Jag ställer mig upp på pedalerna och trycker till. Christian går inte in på mitt hjul utan jag får en lucka. Luckan växer granska snabbt och snart så är jag uppe på högsta punkten. Jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt. Ser att Krister Bergström från Fredrikshofs IF och Christian Lenz från CK Ringen har tagit upp jakten på mig. Lite bakom dessa två kommer också Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tillslut så ansluter dessa tre till mig och vi är nu en mycket stark kvartett som gått loss från de andra, och det redan på första varvet.
In i Tarrabacken på andra varvet och jag lägger mig längst fram för att kunna kontrollera hastigheten. Jag är rädd att Krister eller Christian snart skall sätta in en stöt, därför försöker jag hålla en jämn och någorlunda hårt tempo uppför. Till min stora förvåning verkar det vara Stig Andersson som är den starkaste. Vi håller ihop och hjälps någorlunda åt med dragjobbet. Men efter den långa och snabba utförskörningen inne i skogen ner mot havet så kommer det en liten backe till. Eftersom vi är fyra så vill jag helst bli av med minst en annars är risken stor att jag hamnar utanför prispallen. Jag trycker på igen och höjer tempot ytterligare för att försöka möra dom andra lite extra innan tredje gången i backen. De kommer snart ifatt mig igen och det är åter igen Krister Bergström som får ta ansvaret att brygga upp till mig.
Ut på tredje varvet och in i Tarrabacken så kör jag bara på som på varv två. Jag hör på publiken att hejaropen kommer lite efter att jag har passerat. När jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt så ser jag att Stig Andersson har fått släppa en lucka. Även Christian Lenz börjar tappa och har släppt en liten lucka till mig och Krister. När Krister Bergström kommer upp på sidan av mig så är Christian med på han hjul. Jag försöker peppa Krister och berömmer honom, "kom igen Krille det här går bra" säger jag, varpå Krister går fram och höjer tempot ytterligare ett snäpp. Nu åker Christian av, han tvingas släppa och det är bara jag och Krister kvar. Precis innan vi når toppen så tappar jag några meter på krister men det ser han och slår av lite samtidigt som jag ökar tempot, och jag kan direkt gå fram och köra. Vi pratar och med varandra och hjälps åt med dragjobbet. När vi närmar oss västra Karup så kommer komisarie bilen upp till oss och säger att vi har en lucka till den jagande gruppen på tre minuter! Vi har svårt att tro på vad vi hörde så vi frågar igen, men vi får samma svar. När vi svänger upp i backen vid västra Karup passerar vi lagnings stället, här står klubbens mest lojala polare Stefan "Blomman" Blomqvist med en flaska i handen. Vi fortsätter att hjälpas åt in mot varvningen inne i Båstad.
När vi nu passerar mållinjen så ringer klockan som förkunnar att det är sista varvet som vi går ut på. Det är också sista gången i Tarrabacken. Vi håller ett jämnt tempo även om vi den här gången inte går lika hårt som tidigare. Vi tittar lite på varandra och känner nog både två att det här kommer vi att klara av så länge vi inte får tekniska problem. Vi håller ihop ända in mot målet i Båstad. Jag vet att jag inte har en chans mot Krister i en spurtuppgörelse, och det har jag inte i dag heller. Krister Bergström från Fredrikshofs IF tar hem guldet i H-60 klassen och jag tar silver, ett silver som känns som ett guld faktiskt.
Jag kan säga som så att i tio fall av tio så skulle jag välja Krister Bergström som följeslagare vid en utbrytning. Krister ryggar alldrig från att ta sitt ansvar och hjäper alltid till med jobbet. Sedan är det absolut ingen skam att förlora en spurtuppgörelse med Bergström, det gjorde alla andra också på VM 2017 i franska Albi. Om det inte var någon som helst dramatik om guldet och silvret så var det mer dramatiskt om bronsmedaljen. Men tredje platsen tar Stig Andersson Plate från Uddevalla CK hand om efter att juryn haft ett möte. Stig blev vid två tillfällen regelvidrigt trängd i spurtare och tilldelade därför stig tredje platsen vilket var helt rätt.
 |
| Sista varvet i Tarrabacken |
 |
| Prispallen H-60 1a. Krister Bergström Fredrikshofs IF, 2a. Thommy Flognfeldt Skoghalls CK Hammarö, 3a Stig Andersson Plate Uddevalla CK. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar