SMACK Arlanda Testtrack Race(Swe-Cupen)

Den första tävlingen i Stockholm 3-dagars är SMACK Arlanda Testtrack Race. Tävlingen körs som ett GP lopp där varvet är 2,4 km och dessutom så är banan helt avstängd för övrig trafik. Banan är en motorövningsbana som ligger lite söder om Arlanda, banan är 10 meter bred, något slingrig och endast måttligt kuperad.
Redan på förmiddag så startade jag resan till Södertälje där jag skall bo på Scandic Skogshöjden. Ett ställe som jag brukar bo på när jag är i Stockholm på tävling. Detta eftersom tävling nummer två går just i Södertälje och tävling nummer tre går i Nynäshamn. Så Södertälje passar utmärkt geografiskt. Den här helgen har jag har haft turen att bli sponsrad av Norma Precision AB med en bil. Annika skall till Mora och cykla Siljan runt med ett gäng Skoghalls cyklister, och behövde bilen. Men då ryckte Norma in och sa att vi fixar en bil åt dig!
Vi startar sent idag, 20.20 står klockan på när starten går. Åtta varv den bana som är 2,4 km lång  kan inte vara så jobbig att köra, eller hur? Redan i slutet av varv ett är det en kille som gör ett försök till attack på min högra sida, jag har legat som andre man första varvet. Jag viker ut och tar upp jakten på honom. Snart är jag ikapp och sätter mig på hans hjul. Han drar hela andra varvet med mig på rulle. Så när vi går ut på tredje varvet så går jag fram för att ta en förning(man vill ju hjälpa till). Jag kör hela varvet men när vi går ut på fjärde så kommer klungan ifatt oss. Efter detta så får jag svårt med positioneringen. Ett tag är jag långt bak, i nästa stund här jag jobbat mig upp i täten igen. Detta sliter otroligt mycket. När klockan ringdeför sista varvet så var jag av de absolut sista. Fick därför lägga ner en massa energi bara för att ta mig fram. Precis när jag tänker gå upp bredvid Walter Gabrijelcic så kommer en annan kille och går på insidan av Walter. Där står det en snökäpp som banmarkering. Killen tutchar till snökäppen som kommer i rörelse. Eftersom jag är alldeles bakom Walter och killen så rammade jag naturligtvis snökäppen som hade gungat utåt körbanan till. Snökäppen träffar hjälmen med full kraft och jag är glad att jag inte kör omkull. Jag tappade några placeringar och får börja om igen. Jag känner att jag inte har krafterna som krävs för att ta mig ända upp till pallen utan jag fick nöja mig med en 5e plats idag. Det ges möjligheter till revansch redan imorgon.
Segrade gjorde Stefan Kuhl från cykloteket före Stig Andersson Plate från Uddevalla CK och Walter Gabrijelcic från Aktivitus.

Vecka 22/träningsvecka 33

Träningsvecka trettiotre blev så komprimerad att jag tvingades välja tre pass som ersattes med tävlingar. Ett fart pass, ett G1 pass på 01:30:00ink 4 x 10min EB och ett G1 02:00:00ink 6 x 1min på max ersattes med av tävlingarna i Stockholm 3-dagars. Förövrigt så var det två stycken G1 04:00:00 som jag körde i början av veckan.

Måndags träningen blev det ett av de två fyra timmars G1 passen. Det tog ett tag innan pulsen stabiliserat sig där jag ville att den skulle vara de första 45 minuterna, och jag fick jobba hårt för att komma dit. Men det blev en fin runda i alla fall. Till en början sol och skönt, men mörka moln på himlen fick mig att fundera om det skulle kunna bli regn. Efter ca. åtta mil så kom så regnet, inte mycket men dock regn. Fyra timmar och 134 km blev resultatet av måndagens träning.

Tisdag, Annika jobbar kvällen så jag passar på att ta veckans andra G1 pass på fyra timmar. Herre gud vad det går tungt. Jag sliter som ett djur för att få upp pulsen, men det är jättesvårt. När jag kommer ner till Sulvik så tar jag höger och upp över Finnskogen. Nu jävlar går pulsen upp i alla fall. Lite mera höjdmeter på tisdagens pass plus att benen var jätte sega gjorde att det inte blev lika lång tur som måndagens. Alla pass som är längre än tre timmar innehåller under sista timman av passet och var tionde minut en intervall med 1 min på 130 kadens. Den skall köras på mycket lätt växel, d.v.s. låg fart men hög kadens. Under dessa en minutare så har det vid flertal tillfällen känns som om bakhjulet skall vika sig. En riktigt obehaglig känsla. Så på tisdags kvällen fick jag nog. Gick in på nätet. På Mantel.com hittade jag ett hjulpar som jag ville ha. Efter ett par klick så var beställningen gjord! Roligt med e-handel, det går fort att beställa och enkelt. Det trista, någon måste betala. Denna "någon" är oftast jag.
Onsdag och jag känner mig riktigt sliten både i kropp och knopp. Funderar faktiskt starkt på om inte jag skall utnyttja tävlingarna i Stockholm som träningspass i stället. Skulle jag köra resterande träningar och tävlingarna i Stockholm så kommer jag att vara helt mosig i hela kroppen. Dessutom kommer jag vara totalt chanslös på tävlingarna. Sagt och gjort, på onsdag blev det en lagom lugn runda med Annika i stället. Torsdag gav inget utrymme till träning eftersom jag skulle serva cykeln och packa väskor. Dessutom så skulle Annikas cykel också ses över. Annika skall under helgen upp till Mora och köra Siljan runt. Faktiskt en tradition hon hållit vid liv längre än vad jag gjorde.

Vecka 21/träningsvecka 32

Inga tävlingar den här helgen utan bara ta det lugnt tillsammans med frugan.

Även om helgen är fri från tävling så kan man inte säga det samma om träningen under veckan. Den här veckan var inte mindre antal pass än förra veckan. Ett fart pass, två stycken G1 på en timma ink. 4x5 sek max, ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max, ett G1 på fyra timmar ink. 4x10min med 40/20 på max och ett G1 på fyra timmar var vad som skulle ha körts, ja jag skriver skulle för det blev inte riktigt så.
Efter jobbet på måndagen så hade jag lovat Anna Nilsson(en jobbarkompis)att fixa några grejer med hennes cykel. Anna skall köra klassikern och därmed också tjejvättern. Nu har Anna kört både Vättern och tjejvättern tidigare så hon vet vad hon ger sig in i. Just som vi var klara med Annas cykel så ringer sonen och undrar om jag kan hämta honom i Arvika. Lastbilen har jag på verksta'n och personbilen i Ch-berg, säger han smått uppgivet. Klart säger jag, jag kommer med en gång. Så måndagsträningen blev lite senare än vanligt, men det funkar det också. I min iver att komma iväg på rundan så tar jag fel på programmet och kör en G1 pass på en och en halv timma ink. 4x10 min EB. Det skulle ha varit ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max! Men vad spelar det för roll, det var skönt att komma ut på cykeln bara.

Tisdag blev det bråttom för att hinna till träningen i tid. Det var ordnat ett tempolopp borta i Väse. Klubbkompisen Fredrik Nyle’n hade fixad både bana, kaffe och kakor borta vid Väse kyrka. Ett mycket trevligt initiativ av Fredrik. Jag som aldrig kommer för sent gjorde det idag, inte mycket men försent. Det var långa bilköer på 61an på grund av beläggningsarbete. Tempot då? Hur gick det? Jo det gick jättebra faktiskt, det bästa hitintills i år. Äntligen kom jag upp i närheten av de siffror som jag vill ha på tempo. Det här ingick inte riktigt i veckoplaneringen, men efter tempot så tog jag ytterligare en liten sväng på vårpremiär banan. De här två passen bytte jag mot veckans fartpass. Någon gång ibland måste man improvisera också.
På onsdag var det strålande väder. Träningen var inte riktigt lika strålande men den genomfördes. G1 passet på fyra timmar med 4x10 min. 40/20 på max var något av det jävligaste jag någonsin kört. Att köra 40/20 sex gånger som på fartträning är ju ingenting mot att göra dom fyrtio gånger!! Efter fjärde tian var jag så slut att jag bara ville sätta mig ner och spy. Nu gjorde jag inte det för jag skulle cykla i en timma och femtio minuter till före träningen var över. När jag kom hem och skulle ladda ur passet ur cykeldatorn så blev det något strul med hjärnan. Så i stället för att ladda ur träningsfilen så raderar jag den! Kanske mer än vanligt mos(s)ig i skallen kan tänkas.
På torsdag så kännde jag fortfarande av onsdagens träningspass. Men glad i hågen försökte jag förtränga smärtan från onsdagens träningspass. Övertalade mig själv om att det blir bättre bara du kommer upp på cykeln igen. Så när jag kom hem från jobbet så slänger jag mig över cykeln och drar iväg på ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max. Problemet är bara att jag tydligen har grava hjärnskador. Hur i hela fridens dagar kan man glömma hur jävla ont det gjorde för bara tjugofyra timmar sedan? Inte gjorde det mindre ont på torsdagen än på onsdagen. De här passen är de absolut värsta jag någonsin kört.

Fredagens pass blev precis så jobbigt som jag hade föreställt mig att det skulle bli. Efter att ha kört 80 stycken 40/20 på två dagar så spelar det ingen roll hur lungt pass man kör, man är helt jävla slut i benen i alla fall. Det jobbigaste med  fredagens träning var nog uppvärmningen. De första 45 minuterna skall pulsen ligga 5 % över aerob tröskel. Man får verkligen bita i för att överhuvudtaget få upp pulsen till den nivån i slutet av veckan. När man fått upp den till rätt nivå så ska den hållas också där. Lördag och äntligen en efterlängtad vilodag. Dagen ägnades bland annat åt att titta på tre av barnbarnen när de deltog i knattejoggen i Arvika. Imponerande av att det var så många som letat sig ut till Sågudden för att se barn och barnbarn delta i detta årliga evenemang. Slutet av dagen ägnades åt att bara njuta av det härliga vädret tillsammans med frugan.

Söndags morgon och grattis till alla mammor. För att vara säker på att inte missa morsdag så har jag nu gratulerat Annika för andra helgen i rad.

Idag har jag nog haft en av de längsta sovmorgnar sedan ungdomens glada dagar. Halv sju lyste uret på nattduksbordet när jag öppnade mina oskyldiga(åtminstone för den här dagen). På med en balja kaffe och ut och hissa flaggan. Det ser ut som om det kommer att bli en helt strålande dag. Kaffet som nu är klart intas ute på altanen samtidigt som jag tydligen klipper gräsmattan. 

Det återstår ett träningspass den här veckan, det passet tog jag tillsammans med Annika. Passet var ett G1 pass på en timma och som innehöll 4x5 sekunders maxspurter. Vår tur gick via Köla, Ås, Gunnarskog, Arvika, Ottebol och hem. En runda på nio mil i ett alldeles underbart väder.
Under veckan så skulle jag ha fixat lite med en reservcykel också. Men tiden har inte riktigt räckt till. Jag vill ha en cykel som man kan köra med på träning och som fungerar bra. Så därför tänkte jag uppgradera den gammla Specialized Tarmac SL3an. Nu blir det nog kanske inte så i alla fall. Annika har fått problem med sin Allebike och DI2 systemet. Av helt oförklarig anledning slutar att fungera, bara för att lika oförklarit fungera igen om någon timma eller dag eller....

Jag har plockat isär alla kontakter och kollat så att de verkligen är anslutna, och att de hörs ett klick när man sätter ihop dem. Det sista är nu att byta batteri, trots att cykeln bara är ett år gammal. För när detta händer så indikerar det inte någon som helts ström i fördelaren till fram och bakväxel. Spelar heller ingen roll om man trycker på fördelarens justeringsknapp, det lyser(indikerar)inte i alla fall. Men så plötsligt lyser det och fungerar som den skall göra. Frustrerande är bara förnamnet.

Vänersborgs linjelopp(Swe-Cupen)

Söndag morgon och idag är det lite mindre tid att spendera till frukosten. Hotellfrukost börjar klockan 07:30 och starten för linjeloppet är 09:25. Det är tur att det inte är så långt från hotellet till starten.
Idag kör vi ihop med H-50 och äldre. Som vanligt är när H-50 kör med oss så handlar det mycket om Torbjörn De Jager och Stefan Stengård, även den här gången.
Banan är ganska enkel. Den innehåller inga utmaningar så risken är nog stor att många är med in i spurten. Starten går och vi är iväg. Precis som jag trodde så är det Stefan Stengård som ökar farten direkt. Jag känner nästan med en enda gång att benen inte är som jag skulle vilja att de vore. Även Stefan Kuhl stöter några gånger. Andra gången han stöter så kontrar jag och får med ens en lucka. Jag hinner tänka att fa'n, det här var inte så smart när det kommer upp en kille som skriker "kom igen, vi kör!". Det höll inte så långt, utan klungan kom ifatt oss precis där den endast backen började. Då går ju naturligtvis Stengård fram och kör igen! Det svider riktigt ordentligt i min ben och ett tag trodde jag faktiskt att nu är jag rökt. Men då stannar det av och jag får en återhämtnings period. Jag bestämmer mig efter detta att ligga lite lågt istället. Men när det återstår fem kilometer av första varvet så är det en kille från Stockholm CK som drar iväg en liten bit. Jag ligger längst framme i klungan ända tills vi är ifatt honom igen. Jag som skulle ligga lågt! Problemet var att just det här partiet av banan har vi vinden i ryggen och det kändes så himla skönt att se avståndet fram till killen minska utan att jag behövde anstränga mig allt för mycket. Det är ett stort gäng som hänger ihop på första varvet.
Det andra varvet är nästa lite lugnt fram tills att Lennart Pettersson från CK ECI Champion gick iväg. Lennart kör i H-65 men är en särdeles stark kille. Snart så bryggar Anders Carlestam från CK Dainon upp till Lennart och de två kan nu hjälpas åt. Men snart är vi vid backens början samtidigt är vi ifatt Lennart och Anders. Stengård går nu riktigt hårt och får med sig Torbjörn De Jager och två killar till. Själv så sitter jag lugn i mitten av klungan, men jag har hela tiden koll på Stefan Kuhl som sitter högt upp. Plötsligt så smäller det bara till och Stefan ställer sig upp och drar. Men nu är jag beredd och hänger med hyggligt lätt tycker jag. Med följer också Stig Andersson Plate. Efter ett tag så är vi ifatt de fyra och det lugnar ner sig igen. Nu verkar det nästan som om alla sitter och väntar på spurten, och vi är många.
När jag märker hur många vi egentligen är så blir jag orolig för hur trångt det kommer att vara. När det är femton hundra meter kvar så kommer det folk från alla håll och kanter, alla vill vara först in i sista kurvan. En lurig rackare som också går uppför lite grann. Jag har en bra position tycker jag, och plötsligt så känner jag att "här kan jag ju vara med". Tusen meter kvar och nu börjar farten på att bli riktigt hög. Men utrymmet är bra och alla cyklisterna visar en otrolig hänsyn till varandra och spurtar rent och snyggt. Jag spurtar faktiskt in på en fin tredje plats och är jätte nöjd över resultatet. Vann H-55 klassen gjorde den näst intill omöjlige Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tvåa var en annan mycket stark Cyklist, Stefan Kuhl från Föreningen Cykloteket Racing Team.
En väldigt trevlig helg i Vänersborg är till ända och jag är faktiskt väldigt nöjd över utfallet. Två tredjeplatser och att fått haft Annika med på turné är också en fördel.

Vänersborgs GP (Swe-Cupen)

Vi åker ner till Vänersborg på fredags eftermiddag. Skönt att bara slappna av en kväll ihop och strosa runt i Vänersborg.
Lördag morgon och tävlingsdag. Vaknar som vanligt tidigt, halv sex visar klockan. Försöker att somna om men inser snart att det är lönlöst. Slösurfar lite på plattan i stället och läser några tidningar. Alla med samma mörka rubriker  oavsett om det gäller sport eller inte. Vi vältrar oss i död och olyckor. De flesta rubriker är ju till och med ren lögn för att fånga läsarnas intresse. Nej det får bli frukost i stället.
Dagens tävling är ett Grand Prix lopp som genomförs i centrala Vänersborg. GP är landsvägscyklingens mest publikvänliga tävlingsform. Man kör många varv på en kort bana, 25 minuter plus två varv och varvet tar oftast bara några minuter. GP-lopp är mycket krävande och innehåller hög intensitet från första tramptag. God kurvteknik och snabbt igångdrag är viktigt i denna tävlingsform.
Vi äter frukosten i lugn och ro för det är länge till jag startar. Vi i H-55 startar inte förrän klockan: 12.30. Cyklar bort till startområdet för att hämta nummerlapparna. Cyklar sedan tillbaka till hotellet för att ta det lite piano. Vi är vid starten lite över en timma före starten, Stefan "räkan" dyker också upp.
När signeringen av startlistan är gjort så tar de flesta en varv runt själva banan för att få känna lite på kurvorna. Dags för start. Starten går på gatsten och det är full fart från början. In i första vänster kurvan som förste man och ut på långa rakan. På mitt hjul finns Stefan Kuhl från cykloteket. I slutet av rakan går Stefan om på utsidan, han tar första kurvan till höger  i hög fart. De två nästkommande kurvorna är skarpa som busen och kommer tätt inpå varandra. Båda två går åt vänster och avlöses av en högersväng. Ner för en liten backe och ut på gatsten och en lång vänstersväng. Jag orkade inte hålla Stefans hjul utan var tvungen att slå av lite. Stig Andersson Plate tar över med Krister Bergström på släp. Men Stefan Kuhl kör så hårt att vi orkar inte hålla hans tempo. Den långa rakan på baksidan avlöses i slutet av en åkbar högersväng och två tuffa vänstersvängar och man är ute på start och målrakan. Vi jagar Stefan hela tiden men han är stark idag. Bakom oss har det också spruckit av och jag och Stig samarbetar bra för att hålla undan för dom som jagar oss. Vi märker snart att Kuhl blir oss övermäktig idag så det gäller att ha koll på vad som händer längre bak. När det återstår två varv så frågar jag Stig om han ser några bakom oss, men han svarar att det gör han inte. Jag är ruskigt trött på slutet av sista varvet men också väldigt nöjd med att kunna ta en tredje plats på dagens swe-cup tävling.