Vecka 21/träningsvecka 32

Inga tävlingar den här helgen utan bara ta det lugnt tillsammans med frugan.

Även om helgen är fri från tävling så kan man inte säga det samma om träningen under veckan. Den här veckan var inte mindre antal pass än förra veckan. Ett fart pass, två stycken G1 på en timma ink. 4x5 sek max, ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max, ett G1 på fyra timmar ink. 4x10min med 40/20 på max och ett G1 på fyra timmar var vad som skulle ha körts, ja jag skriver skulle för det blev inte riktigt så.
Efter jobbet på måndagen så hade jag lovat Anna Nilsson(en jobbarkompis)att fixa några grejer med hennes cykel. Anna skall köra klassikern och därmed också tjejvättern. Nu har Anna kört både Vättern och tjejvättern tidigare så hon vet vad hon ger sig in i. Just som vi var klara med Annas cykel så ringer sonen och undrar om jag kan hämta honom i Arvika. Lastbilen har jag på verksta'n och personbilen i Ch-berg, säger han smått uppgivet. Klart säger jag, jag kommer med en gång. Så måndagsträningen blev lite senare än vanligt, men det funkar det också. I min iver att komma iväg på rundan så tar jag fel på programmet och kör en G1 pass på en och en halv timma ink. 4x10 min EB. Det skulle ha varit ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max! Men vad spelar det för roll, det var skönt att komma ut på cykeln bara.

Tisdag blev det bråttom för att hinna till träningen i tid. Det var ordnat ett tempolopp borta i Väse. Klubbkompisen Fredrik Nyle’n hade fixad både bana, kaffe och kakor borta vid Väse kyrka. Ett mycket trevligt initiativ av Fredrik. Jag som aldrig kommer för sent gjorde det idag, inte mycket men försent. Det var långa bilköer på 61an på grund av beläggningsarbete. Tempot då? Hur gick det? Jo det gick jättebra faktiskt, det bästa hitintills i år. Äntligen kom jag upp i närheten av de siffror som jag vill ha på tempo. Det här ingick inte riktigt i veckoplaneringen, men efter tempot så tog jag ytterligare en liten sväng på vårpremiär banan. De här två passen bytte jag mot veckans fartpass. Någon gång ibland måste man improvisera också.
På onsdag var det strålande väder. Träningen var inte riktigt lika strålande men den genomfördes. G1 passet på fyra timmar med 4x10 min. 40/20 på max var något av det jävligaste jag någonsin kört. Att köra 40/20 sex gånger som på fartträning är ju ingenting mot att göra dom fyrtio gånger!! Efter fjärde tian var jag så slut att jag bara ville sätta mig ner och spy. Nu gjorde jag inte det för jag skulle cykla i en timma och femtio minuter till före träningen var över. När jag kom hem och skulle ladda ur passet ur cykeldatorn så blev det något strul med hjärnan. Så i stället för att ladda ur träningsfilen så raderar jag den! Kanske mer än vanligt mos(s)ig i skallen kan tänkas.
På torsdag så kännde jag fortfarande av onsdagens träningspass. Men glad i hågen försökte jag förtränga smärtan från onsdagens träningspass. Övertalade mig själv om att det blir bättre bara du kommer upp på cykeln igen. Så när jag kom hem från jobbet så slänger jag mig över cykeln och drar iväg på ett G1 på en och en halv timma ink. 4x10 min med 40/20 på max. Problemet är bara att jag tydligen har grava hjärnskador. Hur i hela fridens dagar kan man glömma hur jävla ont det gjorde för bara tjugofyra timmar sedan? Inte gjorde det mindre ont på torsdagen än på onsdagen. De här passen är de absolut värsta jag någonsin kört.

Fredagens pass blev precis så jobbigt som jag hade föreställt mig att det skulle bli. Efter att ha kört 80 stycken 40/20 på två dagar så spelar det ingen roll hur lungt pass man kör, man är helt jävla slut i benen i alla fall. Det jobbigaste med  fredagens träning var nog uppvärmningen. De första 45 minuterna skall pulsen ligga 5 % över aerob tröskel. Man får verkligen bita i för att överhuvudtaget få upp pulsen till den nivån i slutet av veckan. När man fått upp den till rätt nivå så ska den hållas också där. Lördag och äntligen en efterlängtad vilodag. Dagen ägnades bland annat åt att titta på tre av barnbarnen när de deltog i knattejoggen i Arvika. Imponerande av att det var så många som letat sig ut till Sågudden för att se barn och barnbarn delta i detta årliga evenemang. Slutet av dagen ägnades åt att bara njuta av det härliga vädret tillsammans med frugan.

Söndags morgon och grattis till alla mammor. För att vara säker på att inte missa morsdag så har jag nu gratulerat Annika för andra helgen i rad.

Idag har jag nog haft en av de längsta sovmorgnar sedan ungdomens glada dagar. Halv sju lyste uret på nattduksbordet när jag öppnade mina oskyldiga(åtminstone för den här dagen). På med en balja kaffe och ut och hissa flaggan. Det ser ut som om det kommer att bli en helt strålande dag. Kaffet som nu är klart intas ute på altanen samtidigt som jag tydligen klipper gräsmattan. 

Det återstår ett träningspass den här veckan, det passet tog jag tillsammans med Annika. Passet var ett G1 pass på en timma och som innehöll 4x5 sekunders maxspurter. Vår tur gick via Köla, Ås, Gunnarskog, Arvika, Ottebol och hem. En runda på nio mil i ett alldeles underbart väder.
Under veckan så skulle jag ha fixat lite med en reservcykel också. Men tiden har inte riktigt räckt till. Jag vill ha en cykel som man kan köra med på träning och som fungerar bra. Så därför tänkte jag uppgradera den gammla Specialized Tarmac SL3an. Nu blir det nog kanske inte så i alla fall. Annika har fått problem med sin Allebike och DI2 systemet. Av helt oförklarig anledning slutar att fungera, bara för att lika oförklarit fungera igen om någon timma eller dag eller....

Jag har plockat isär alla kontakter och kollat så att de verkligen är anslutna, och att de hörs ett klick när man sätter ihop dem. Det sista är nu att byta batteri, trots att cykeln bara är ett år gammal. För när detta händer så indikerar det inte någon som helts ström i fördelaren till fram och bakväxel. Spelar heller ingen roll om man trycker på fördelarens justeringsknapp, det lyser(indikerar)inte i alla fall. Men så plötsligt lyser det och fungerar som den skall göra. Frustrerande är bara förnamnet.