Vecka 32/träningsvecka 45

Det blev en sen resa hem från Åland och Nordiska mästerskapen. Vi var inte hemma förrän klockan två på natten och semestern är slut så det var bara att gå upp igen klockan sex för att börja jobba. Ett mycket lyckat NM, men nu är vi tillbaka i vardagen igen. Nu gäller det att toppa sig till SM om två veckor. Får väl börja veckan lite lugnt för att stegra den mot slutet.

Måndagen den 5 augusti.

Det blev ett mycket lugnt pass idag, inga intervaller av något slag  utan bara att försöka rulla lite grann i ett behagligt tempo. Rullade runt Köla enbart för att få bort resstelheten från igår.

Tisdagen den 6 augusti.

I dag så körde jag ett G1 pass på en och en halv timma ink. 4x10 min EB. Jag måste säga att jag verkligen hade tur med vädret idag. För tidigare under dagen så har regnet vräkt ner, men under passet så kom det inte en droppe regn. Passet gick jättebra även om den sista tian var något seg att genomföra. När jag varit hemma en timma eller så, ja då vräkte regnet ner igen.

Onsdagen den 7 augusti.

Idag skulle det ha varit en vilodag från cykeln, men då sa Annika.....nej det sa hon inte😂, hon sa ingenting. Jag bestämde själv att jag skulle köra ett Fart pass med sex repetitioner. Men jag körde stora delar av passet med Annika. Det blåste en hel del idag så Annika vänder hemåt efter nästan tre mil, men jag fortsätter några kilometer till. Intervallerna är jobbiga som bara den, benen är något sega men de går att genomföra dom i alla fall. När jag kommer hem så har Annika dragit igång kitteln med den hemliga drycken som "Dingle" har beställt. Hon köpte de flesta ingredienserna på båten från Åland, det var bara fladdermus öronen som vi fick fixa när vi kom hem, för di ska vara färska.

Torsdagen den 8 augusti.

G1 pass är inte så jobbiga, skall dom köras i fyra timmar så blir det lite jobbigare. Lägger man sedan till en tjugo minuter EB intervall i första delen och en fyrtiofem minuter efter tre timmar, ja då jävlar börjar det likna något. Den första intervallen gick väldigt bra, ja nästan för bra. Totalt set så låg jag ca. 5% över EB vilket egentligen inte är så bra man skall ju ligga i EB zon. Den andra intervallen blev mycket jobbig. Dels så var den fyrtiofem minuter lång, men den skulle också köras i timme tre när man börjar bli riktigt mör. Intervallen blev lite lägre än väntat, men innanför EB zon. Okej att den hamnade i den lägre delen av zonen, men det viktiga var att jag verkligen orkade att genomföra intervallen. Trots allt så är jag nöjd med dagens tränings pass.

Fredagen den 9 augusti.

Idag var det segt på riktigt. Körde ett G1 2:00:00 ink. 6x1min på max. Jag kan ju säga som så att jag nog kört massor av en minutare som varit både snabbare och effektivare än någon av dagen. Jag genomled verkligen alla sex intervallerna, men inte mera. Kände mig också lite stressad av att veta att det var tre underbara tjejer som väntade på att jag skulle tränat klart så att de fick sin farfarsdag.

Lördagen den 10 augusti.

Nu äntligen är det vilodag från träningen. Det är inte det att jag inte tycker om att träna, nej snarare tvätt om. Men ibland måste man vila kroppen för att den skall må bra. Ingenting passar då bättre än en farfarsdag. Det återstår nu ett pass den här veckan och det var meningen att vi, ja några stycken som skall på SM skulle ha kört ihop. Men nu är två sjuka, en på cykelvasan och en bortrest. Detta gör att jag nog kommer att cykla här hemma istället för som planerat uppe i Sunne.

Söndagen den 11 augusti.

Veckans sista pass är ett fyra timmar långt G1 pass med tre stycken tjugominuters EB intervaller. Jag var trött i kroppen i fredags men idag var jag desto piggare igen. En dags vila, tänk att det kan göra så mycket. Alla tre tjugorna strax över mitt EB, och det skiljde totalt 3watt mellan all tre intervallerna! det var jag mycket nöjd med. Det är skönt att kunna avsluta veckan med ett sådant pass, trots en hel del regn och blåst så kändes det förvånansvärt bra.

Finland(Åland) NM Linje 2019

Idag är det linjeloppet som gäller. Efter gårdagens tempo så känns det lite i benen idag men kroppen känns bra. Vi i landslaget har en liten överläggning om hur vi ska försöka köra. Vi har ett fantastiskt bra lag med många olika och bra kvaliteter. Vi tror på oss själva och stöttar varandra.
Starten går och jag och Håkan Samuelsson ska försöka hålla koll på Bertel Niemi från Finland och Jan Bodin från Norge. Jag låter Jan få ta täten och lägger mig på hans hjul. Han får ligga där ett tag tills vi kommer till en slakmota. Jag viker ut i vägen och går om Jan, han får i sin tur försöka att ta upp jakten på mig eftersom alla svenskar stannar av. Jag märker att han närmar sig lite så jag trycker på lite till. När jag kommit upp på toppen av backen vänder jag mig om och ser att Jan nu har sjunkit ner i klungan igen. Vi har kört 3 kilometer av 85, och här sitter jag ensam. Benen känns jättebra nu och kroppen svarar också bra. Efter ca. 18 kilometer så är vi inne på en lite mindre väg och får en helsikes motvind mitt i nyllet. Jag tror ju att de snart dyker upp bakom mig, men jag ser ingen. Jag kämpar på i motvinden och snart kommer jag ut på stora vägen igen på väg mot Käringsund och vändpunkten.
Vändpunkten är nere vid färjeläget och jag tittar ner på klockan för att kolla hur långt före klungan jag egentligen är. Efter vändpunkten så förväntar jag mig att de dyker upp bakom nästa kurva eller nästa, men klockan går och ingen klunga syns till! Så får jag se dom. Precis som jag trodde så är det Jan Bodin som får stå för dragjobbet i klungan. Långt fram i klungan sitter också Stig Andersson Plate och Krister Bergström. Stig sätter upp en tumme i luften och det ser nästa ut som att han är ute på en söndagstur. Jag tittar hastigt på min cykeldator och ser att det gått fyra minuter sedan jag vände, vilket borde betyda att jag leder med ca åtta minuter på dom! Stärkt av vad jag sett så orkar jag fortfarande hålla ett ganska hyggligt tempo fram till det att vi viker av stora vägen igen. Här möter jag motvinden igen och den här gången är det ännu jobbigare. Jag försöker att koncentrera mig på mina wattsiffror i stället för hastigheten. För hastigheten är så låg att jag fortfarande tror att de kan äta upp mitt försprång. Jag klämmer i mig några gel och tycker att jag åtminstone piggnar till för ett ögonblick. Snart är jag ute på stora vägen igen på väg mot målet i Käringsund. När det är ca 7 kilometer kvar så är det en ganska lång raksträcka, en raksträcka som avslutas med en slakmota. Jag kollar hur lång tid det tar att cykla sträckan och när jag nått toppen så ser jag att det tog två minuter. Jag vänder mig om och ser att...att det är alldeles tomt bakom! Nu äntligen börjar jag förstå att det här kommer att gå bra. Det känns oerhört skönt när man ser skylten som det står 1000 m på. Att få rulla in i målområdet alldeles ensam och höra speakern nämna ens namn så är det en befrielse. Sedan hör jag att han säger något om att vi får nog vänta en kvart på de andra! en kvart? det var mycket vet jag att jag tänkte. Men okej, nu var frågan om vi skulle få en trippel. Jag trodde ju att vi skulle klara det. Och mycket riktigt, efter nästan 15 minuter så kommer de övriga. Den som kommer först är Krister Bergström tätt följd av Stig Andersson Plate. Vår taktik hade lyckats igen! Måste ju tacka Håkan Samuelsson, Stig Andersson Plate och Krister Bergström för det uppoffrande jobbet som de gjorde, Tack grabbar!!!

Finland(Åland) NM Tempo 2019

Lördagen den 3 augusti.

Idag startar tävlingarna och det börjar som vanligt med uppvärmning och inmätning av tempocyklarna. I och för sig så kontrollmätte jag cykeln igår men det måste göras idag också innan start. Finnarna förnekar sig inte, förra gången jag var i Finland så mätte man cyklarna mellan några streck som man ritat på ett vägräcke. Den här gången har man något hemma bygge till rigg, och med hjälp har man ett måttband, tumstock och ögonmått! Ja herregud, vad seriöst. Det kan ju  bli vad som helst. En mätrigg ska ju vara UCI godkänd och kalibrerad. För säkerhets skull så flyttade jag bak sadeln 3mm, cykeln blir godkänd.

Startar klockan 10:44 och har en för mig okänd norrman en minut före mig. De första två kilometerna går lite lätt uppför till en rondell. Efter rondellen fortsätter det uppför en liten bit till. Jag tycker att jag kommer igång riktigt bra och håller mig till min plan, att inte gå för hårt från start. Efter några kilometer så märker jag att det nog blåser lite mer än vad jag trodde. Jag ser också att jag har  ökat wattuttaget lite över min gräns.  Men jag ser också att jag har tagit in på norrmannen som startade just innan mig. Efter nio kilometer så passerar jag honom. Jag vet också att Håkan Samuelsson startat två minuter innan mig, men jag ser ingen Håkan. Efter 16,5 kilometer så svänger vi av stora vägen. En vänstersväng in på en mycket mindre väg. Jag tittar hastigt på min wattmätare och ser att jag fortfarande har ett bra uttag. Efter 3,5 kilometer så svänger vi höger och ut på stora vägen tillbaka mot Käringsund. Det suger ganska bra i benen vid det här laget. Efter 25 kilometer så är det en ganska lång raksträcka, jag tittar om jag ser Håkan men nej, ingen Håkan. Nu börjar jag bli lite orolig för att det går för sakta eller om det är Håkan som kör väldigt bra, jag försöker intala mig själv att det är Håkan som kör bra, för då kör ju förhoppningsvis jag också bra. Fem kilometer kvar och jag ser att wattsiffrorna sjunkit, okej de är fortfarande bra men man vill ju alltid ha lite mer. När jag passerar 1000m skylten så känns det som en befrielse, man tar liksom i det absolut sista man har innan mållinjen. Min tid räcker för ledning när jag passerar mål, men snart så kommer de stora kanonerna. Men det dröjer ända tills storfavorit Jan Bodin från Norge kommer in mot mål. Jan får dagens snabbaste tid i H-60 klassen. 

Jag är otroligt stolt över att ha presenterat årets bästa tempolopp när det var som mest behövligt. Jan Bodin från Norge vinner guldet jag ett silver och Bertel Niemi från Finland tar ett bronsmedalj.

Resan till Finland(Åland) och NM 2019

Årets nordiska mästerskap går av stapeln på Åland. Förra gången jag var i Finland på cykeltävling så var vi i Vanta utanför Helsingfors. Den gången (2015) var det också Nordiska mästerskapen som kördes och för min del så gick det väldigt bra. Jag återvände hem från Finland med två mästerskapsmedaljer, ett silver på tempo och ett brons på linjeloppet. Den här gången hoppas jag att det blir lite mera värme än det var förra gången, för då var det ruskigt kallt och blött.
Vi reser tidigt jag och Annika. Redan halv fyra sitter vi i bilen med destination Grisslehamn. Färjan går redan klockan tio på förmiddagen och med på samma färja är Andreas Rundquist, Sara Carling och Tina Forsberg. Stefan "Blomman" Blomqvist tar en senare färja och Fredrik Nylén reste över redan igår.
Överresan till Åland och incheckningen på hotellet går bra. Andreas och Åsa bor på samma hotell som jag och Annika, ja till och med i rummet bredvid. Här ska också blomman bo. Efter att ha fått oss en bit mat så tar vi kontakt med Fredrik som bor ute vid tävlingscentrat i Kärringssund. Medan Andreas, Fredrik och jag testade tempobanan så bekantade sig Åsa och Annika sig med Kärringssund. Tempobanan var en trevlig bana. Den har inga direkta svårigheter utan är en sådan där jobbig jävel som man måste hitta en bra rytm på. Det som utmärker banan lite speciellt är att den mestadels gå på 90 väg! Och att det är stora vägen från färjeläget till Mariehamn som vi kör på.
När vi kört banan och återkommer till Kärringssund så kontrollmäter vi cyklarna. Fredrik får anmärkning på sin cykel och får meka lite, medan min klarar kontrollen. Lite "tjöt" med både konkurenter och landslags kompisar blir det också innan vi hämtar ut nummerlapparna. Vi avslutar dagen med en bit mat på en pizzeria inne i Mariehamn.

Vecka 31/träningsvecka 44

Den här veckan skall jag ta det lugnare. Det beror mestadels på att vi i slutet av veckan reser till Åland för att köra Nordiska mästerskapen. Dessa kommer jag att skriva om i egna berättelser, men kan ju säga som så att det är alltid lika roligt och hedrande att få representera landslaget på ett mästerskap.

Måndagen den 29 juli.

Varmt och skönt fortfarande, fast nu hotar man med regn! Dagens pass blev ett EB 4x10 min som kördes på tempocykeln. Känner väl att jag sakteliga börjar komma tillbaka efter både förkylning och den våldsamma kraschen. Jag blev nog lite mera omskakad än vad jag först trodde, ja ungefär som Ian Flemings välbekanta agent 007 James Bond skulle ha sagt "skakad, inte rörd"😂. Intervallerna gjordes, men det fanns liksom inget mer att hämta.

Tisdagen den 30 juli.

På morgonen så regnar det ganska hårt här i Åmotfors och jag är redan trött på't. Dessutom så har temperaturen sjunkit så man måste ha på både mössa och vantar när man ska träna. Passet var ett G1 på fyra timmar. Det hade varit helt okej om inte man efter en timma skulle köra en EB intervall på tjugo minuter. Nu gick intervallen riktigt bra, ja faktiskt så bra att det var en av de bästa tjugo minuterna på mycket länge. Efter intervallen så körde jag G1 i en timma och tjugofem minuter innan det var dags för ytterligare en intervall. För i timma tre så var det en ny EB intervall, men den här gången på fyrtiofem minuter! Herregud, jag har åkt i nästan en och en halv timma och gruvat mig för detta, men nu var den här. Intervallen blev något sämre än tjugo minuterna men den var fullt godkänd. Härligt att känna att man pallade med två sådana intervaller på ett distanspass. Men jävlar vad jag fryser. Ett tecken på att vi går mot en ny istid träffade jag på uppe i Bortan. Där mötte jag en isbjörn med moonboots på fötterna och en ryssfitta(en yvig pälsmössa även kallad pörremösse) på huvudet. Jag sa "fa´n har de moonboots på fötterna?" varpå han svarade "dä ä kallt serrö"

Onsdagen den 31 juli.

Dagens träning var en riktig kortis. En timmas G1 med 4x5sek på max. Ett passande pass nu när vi närmar oss Nordiska mästerskapen. I övrigt så har dagen varit hektisk. Har transporterat bort allt gammalt skit som vi städade ut ur garaget för någon vecka sedan. Har lagat och dragit nya snören i en persienn, dessutom så blev vi av med de gamla altanmöblerna, en riktig röjardag blev det. Vi avslutar dagen på altan med en hemlagad pizza med kaffe och ...nä bara kaffe😉.

Torsdagen den 1 augusti.

Ny månad hösten närmar sig och lite av värmen har återvänt. Startar den här månaden med ett G1 pass på en timma innehållande 4x5sek max. Samma pass som igår alltså och veckans sista ordnade pass. Passet gick bra och jag känner mig hyggligt redo för nordiska mästerskapen i alla fall.