Finland(Åland) NM Linje 2019

Idag är det linjeloppet som gäller. Efter gårdagens tempo så känns det lite i benen idag men kroppen känns bra. Vi i landslaget har en liten överläggning om hur vi ska försöka köra. Vi har ett fantastiskt bra lag med många olika och bra kvaliteter. Vi tror på oss själva och stöttar varandra.
Starten går och jag och Håkan Samuelsson ska försöka hålla koll på Bertel Niemi från Finland och Jan Bodin från Norge. Jag låter Jan få ta täten och lägger mig på hans hjul. Han får ligga där ett tag tills vi kommer till en slakmota. Jag viker ut i vägen och går om Jan, han får i sin tur försöka att ta upp jakten på mig eftersom alla svenskar stannar av. Jag märker att han närmar sig lite så jag trycker på lite till. När jag kommit upp på toppen av backen vänder jag mig om och ser att Jan nu har sjunkit ner i klungan igen. Vi har kört 3 kilometer av 85, och här sitter jag ensam. Benen känns jättebra nu och kroppen svarar också bra. Efter ca. 18 kilometer så är vi inne på en lite mindre väg och får en helsikes motvind mitt i nyllet. Jag tror ju att de snart dyker upp bakom mig, men jag ser ingen. Jag kämpar på i motvinden och snart kommer jag ut på stora vägen igen på väg mot Käringsund och vändpunkten.
Vändpunkten är nere vid färjeläget och jag tittar ner på klockan för att kolla hur långt före klungan jag egentligen är. Efter vändpunkten så förväntar jag mig att de dyker upp bakom nästa kurva eller nästa, men klockan går och ingen klunga syns till! Så får jag se dom. Precis som jag trodde så är det Jan Bodin som får stå för dragjobbet i klungan. Långt fram i klungan sitter också Stig Andersson Plate och Krister Bergström. Stig sätter upp en tumme i luften och det ser nästa ut som att han är ute på en söndagstur. Jag tittar hastigt på min cykeldator och ser att det gått fyra minuter sedan jag vände, vilket borde betyda att jag leder med ca åtta minuter på dom! Stärkt av vad jag sett så orkar jag fortfarande hålla ett ganska hyggligt tempo fram till det att vi viker av stora vägen igen. Här möter jag motvinden igen och den här gången är det ännu jobbigare. Jag försöker att koncentrera mig på mina wattsiffror i stället för hastigheten. För hastigheten är så låg att jag fortfarande tror att de kan äta upp mitt försprång. Jag klämmer i mig några gel och tycker att jag åtminstone piggnar till för ett ögonblick. Snart är jag ute på stora vägen igen på väg mot målet i Käringsund. När det är ca 7 kilometer kvar så är det en ganska lång raksträcka, en raksträcka som avslutas med en slakmota. Jag kollar hur lång tid det tar att cykla sträckan och när jag nått toppen så ser jag att det tog två minuter. Jag vänder mig om och ser att...att det är alldeles tomt bakom! Nu äntligen börjar jag förstå att det här kommer att gå bra. Det känns oerhört skönt när man ser skylten som det står 1000 m på. Att få rulla in i målområdet alldeles ensam och höra speakern nämna ens namn så är det en befrielse. Sedan hör jag att han säger något om att vi får nog vänta en kvart på de andra! en kvart? det var mycket vet jag att jag tänkte. Men okej, nu var frågan om vi skulle få en trippel. Jag trodde ju att vi skulle klara det. Och mycket riktigt, efter nästan 15 minuter så kommer de övriga. Den som kommer först är Krister Bergström tätt följd av Stig Andersson Plate. Vår taktik hade lyckats igen! Måste ju tacka Håkan Samuelsson, Stig Andersson Plate och Krister Bergström för det uppoffrande jobbet som de gjorde, Tack grabbar!!!