Lördagen den 3 augusti.
Idag startar tävlingarna och det börjar som vanligt med uppvärmning och inmätning av tempocyklarna. I och för sig så kontrollmätte jag cykeln igår men det måste göras idag också innan start. Finnarna förnekar sig inte, förra gången jag var i Finland så mätte man cyklarna mellan några streck som man ritat på ett vägräcke. Den här gången har man något hemma bygge till rigg, och med hjälp har man ett måttband, tumstock och ögonmått! Ja herregud, vad seriöst. Det kan ju bli vad som helst. En mätrigg ska ju vara UCI godkänd och kalibrerad. För säkerhets skull så flyttade jag bak sadeln 3mm, cykeln blir godkänd.
Startar klockan 10:44 och har en för mig okänd norrman en minut före mig. De första två kilometerna går lite lätt uppför till en rondell. Efter rondellen fortsätter det uppför en liten bit till. Jag tycker att jag kommer igång riktigt bra och håller mig till min plan, att inte gå för hårt från start. Efter några kilometer så märker jag att det nog blåser lite mer än vad jag trodde. Jag ser också att jag har ökat wattuttaget lite över min gräns. Men jag ser också att jag har tagit in på norrmannen som startade just innan mig. Efter nio kilometer så passerar jag honom. Jag vet också att Håkan Samuelsson startat två minuter innan mig, men jag ser ingen Håkan. Efter 16,5 kilometer så svänger vi av stora vägen. En vänstersväng in på en mycket mindre väg. Jag tittar hastigt på min wattmätare och ser att jag fortfarande har ett bra uttag. Efter 3,5 kilometer så svänger vi höger och ut på stora vägen tillbaka mot Käringsund. Det suger ganska bra i benen vid det här laget. Efter 25 kilometer så är det en ganska lång raksträcka, jag tittar om jag ser Håkan men nej, ingen Håkan. Nu börjar jag bli lite orolig för att det går för sakta eller om det är Håkan som kör väldigt bra, jag försöker intala mig själv att det är Håkan som kör bra, för då kör ju förhoppningsvis jag också bra. Fem kilometer kvar och jag ser att wattsiffrorna sjunkit, okej de är fortfarande bra men man vill ju alltid ha lite mer. När jag passerar 1000m skylten så känns det som en befrielse, man tar liksom i det absolut sista man har innan mållinjen. Min tid räcker för ledning när jag passerar mål, men snart så kommer de stora kanonerna. Men det dröjer ända tills storfavorit Jan Bodin från Norge kommer in mot mål. Jan får dagens snabbaste tid i H-60 klassen.
Jag är otroligt stolt över att ha presenterat årets bästa tempolopp när det var som mest behövligt. Jan Bodin från Norge vinner guldet jag ett silver och Bertel Niemi från Finland tar ett bronsmedalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar