Södermanlands 2-dagars

Träningen efter hemkomsten från Frankrike och VM har väl kanske inte varit den bästa, men några pass har jag i alla fall hunnit med. Säsongen lider nu mot sitt slut och det är med vemod man ser att kvällarna blir kortare och mörkare, träningen kommer mestadels att bedrivas inomhus på monarken. Förhoppningsvis så blir det några pass på crosscykeln ute på de Värmländska grusvägarna.

Men först skall Swe-Cupen avgöras. Södermanlands 2-Dagars kommer att vara de avslutande tävlingarna i Swe-Cup för masters 2017. Tempocupen avgörs på Lördagen och linjecupen samt den totala(linje+tempo)på söndag. Cykelklubben Dainon står som arrangör för årets final i Swe-Cupen. Jag leder fortfarande den totala cupen med 20 poäng. Det är inte mycket med tanke på att jag bara får räkna den ena av de två tävlingarna som återstår. Den andra får jag försöka byta bort en 8e plats, så det gäller att vara på hugget.

Tempocupen är också öppen. Här leder jag med 9 poäng över Martin Collander från Mölndals CK och 15 poäng över trean Mikael Abrahamsson från Örebrocyklisterna. Vi tre har kört lika många tävlingar och får räkna även sista tävlingen så det blir spännande. Man har inte råd med några missöden.

Linjecupen är sedan förra helgen i Svanesund avgjor. Där leder Stig Andersson Plate från Uddevalla CK så pass stort att ingen kan rå på honom även om Stig skulle har en något sämre dag. Men bakom Stig är det jämt. Stefan Khul från Cyklotekets Racing Team har 144 poäng, jag har 143 och Stefan Gustavsson från Cykelklubben Olympic har 137 poäng. Det kommer säker bli ett spännande race.

VM linjelopp i Albi

Klockan ringer ilsket fem på morgonen. Dags för frukost, för redan halv sju går bussen in till Albi och den sista tävlingen i detta VM. Jag startar klockan 09:05 men tycker att det är skönt att vara där i tid, så för min del är det bara bra att de andra startar före mig. Vi slussas in i en fålla och det är ett krig om att få stå längs fram. Faktisk sånt krig att här sker den första kraschen!

Starten går och vi har en master MC framför oss i ca 3 km allting verkar ha gått bra  och jag sitter långt fram i klungan. Precis när mastern släpet oss så går en polack och en belgare. Jag jagar ifatt dom och slår sedan av. När klungan kommer upp i ryggen på oss så klämmer jag till. Tyvärr så blir jag ensam i attacken och det är 150 km kvar av tävlingen. Jag  rullar på i alla fall i fall någon skulle anslutna från klungan. Efter ca 15 km så är  klungan ifatt mig. Då går en portugis med  Stefan Khul på rulle.

Jag sätter mig tillrätta i klungan och vilar lite. Men vilan blir kortvarig. Farten är ojämn och hela tiden är det många som trycker på bakifrån. Vi är nästan 250 startande så klungan är riktigt stor. Efter sex mil så går vi in i banans längsta stigning. Jag sitter inte speciellt bra till  i början av stigningen, men jag försöker att tänka positivt och tror att jag kan jobba mig uppåt i fältet.  Jag hittar Jan Bodins bakhjul och sätter mig där för här vet jag en som är stark. Mycket riktigt, när vi når toppen så sitter vi med längst fram. Vi har också hämtat in Stefan och portugisen som gick i utbrytning lite tidigare.

Banan böljar upp och ner, in i väldigt trånga byar och häftiga utförs körningar. När vi avslutat banans andra långa klättringen så har vi kört 100 km, här har vi i skoghalls CK en egen langnings station. Ett tag var de nog hela startfältets langare, de fick verkligen slita hund i värmen. Annika langade en vattenflaska och en gel åt mig. För första gången någonsin så har jag druckit två halva flaskor på tio mil!  Vi är nu bara ca 30 man kvar i första klungan. Vi är fortfarande två svenskar kvar i täten,  men nu börjar det tuffa backarna göra sig påminda.  När det återstår ca 3 mil så kommer nästa knäppa på en kilometer. Mitt i backen  känner jag att nu, nu är det kört. Jag är tvingad att släppa och ta mitt tempo. In med mera gel och vatten. Jag tycker att jag återhämtar mig hyggligt  och ser snart ryggen på några med gula nummerlappar. Med två mil kvar kör jag ikapp några fransmänn i min klass. De lägger sig på mitt hjul och vägrar gå fram och hjälpa till med dragjobbet. Jag tröttnar snart på de tre “baguetterna” och ber dom hjälpa till,  men nej.  Då stöter jag till i en backe men de sitter kvar på hjulet. Nu blir jag jävligt gubbgrinig så jag skriker till den ena baguetten att antingen hjälper de till annars kan de dra åt helvete. Sedan sätter jag in en ännu hårdare stöt och baguetterna möglar. In mot målet i Albi kör jag om ytterligare några i min klass och går i mål som 18e man på VM linjet över 155 kilometer.

Tyvärr så har jag ingenting att skylla på. Cykeln fungerade,  vädret var skönt, busen i näsan blåste jag ut före start. Det fanns bare ett problem, det var sjutton stycken cyklister som var bättre än mig idag. Jag är otroligt nöjd med mitt lopp och har fått ut precis allt ur kroppen idag.

VM TT Albi 2017

Äntligen är det dags att göra sig redo att tävla här i Frankrike. Start och mål är på Circuit d'Albi. En motorbana just i utkanten av Albi. Sverige har tilldelats en service box där vi kan sitta och värma upp. Dagen har börjat bra genom damerna, Cecilia Hansensen har försvarat sitt VM guld från VM i Australien och Anna Svärdström vann ett silver, så nu är det upp till oss gubbar att försöka.

Sitter i serviceboxen och värmer upp på trailern medan Martin Collander och Walter Gabrijelcic sitter utanför i skuggan. När det är 30min kvar så åker jag bort till starten för att göra det sista innan det är dags att starta. In i starttältet mäter man först cykeln sedan kollas den så att ingen är mekaniskt dopad. Man söker både i hjulen och cykelramen om det finns någon hjälpmedel.

Michael Bornak från Danmark startar 30sek före mig och kommer att bli en riktig värdemätare. Klockan är nu 11:06.30 och jag rullar av startrampen,  VM 2017 är igång. Ut ur motorstadion går det bra och snart svänger man ut ur stadion och ut på en väg.  Efter ca två kilometer så kommer det en rondell här svänger vi höger och plötsligt så ser jag Michaels rygg framför mig! Har jag öppnat för hårt? Jag vet att en minut bakom mig så startade Gabor Klöczl från Danmark, en riktig hårding som jag inte vill skall komma ifatt mig. När jag kört ca fem kilometer så är det väldigt nära att VM tar slut för min del. Jag kommer alldeles för fort in i ett vägbyte och tvingas över en refug och nästan över i andra körfältet, där förövrigt Håkan Samuelsson kommer från motsatta hållet! Nu gick det bra och jag kan andas ut. Efter ytterligare någon kilometer så passerar jag Michael Bornak! Efter sju kilometer kommer en backe som är 600 meter lång och 5-6%. Här passerar jag Greken Alexandros Siatravanis som startade en och en hal minut före mig. Vid mellantiden passerar jag på 14:52 och passerar en Viacheslav Goryachev från Ryssland som startade en minut före mig. Men efter mellantiden går det tungt, riktigt tungt och jag befarar att jag gått ut alldeles för hårt. Fokusera,, fokusera, titta på wattsiffror och fokusera. jag vet att framför mig ligger en väldigt teknisk svår kurva. Jag klarar kurvan relativt bra och kan nu ge allt som finns kvar in mot målet på Circuit d'Albi. Jag är ganska så tom när jag rullar in på motorstadion och har svårt att fokusera. men tar mig i mål på tiden 32:54 och en andra plats! Endast slagen av Jan Bodin från Norge. Men snart kommer de stora kanonerna och när krutröken lagt sig över motorstadion i Albi så har jag slutat på en 8e plats. En 8e plats som jag är mycket nöjd över. Målet var minst en topp tio placering och det har jag uppfyllt.

 

Albi 2017

I dag tisdagen den 22 augusti vaknade jag klockan 05.40 i en jättevilla ute på den Franska landsbyggden. I dag kommer "Sivan", Annika, Johan och Olof ner via flyg från Skavstad till Béziers., men de kommer inte förrän i eftermiddag och innan dess skall vi försöka hinna med att utforska och bekanta oss med området där vi bor från cykelsadeln. Det är riktigt varm och skönt, strax över 30º. Vi kör också lite olika intervaller, var för sig. Men återsamlas för att cykla ihop igen. Efter några timma så återvänder vi till stugan. Vi skall hinna duscha handla mat och käka lite innan vi reser till flygplatsen
Till flygplatsen finns det tre resealternativ. en på 250 km och två på ca. 150 km! Valet var inte så svårt, vi tog ju en av de som skulle vara 150 km. Stefan och jag sätter oss i bussen och drar iväg på en resa som vi sent skall glömma. Vi följer GPSen i telefon för den riktiga vill hela tiden att vi skall köra den långa vägen. Plötsligt ur ingenting så dyker det upp vad vi i norden kallar ett farthinder, ja som en chikan. Vi saktar ner och kör genom ytterligare en. Då händer det märkliga, vi är ensamma bilister tillsammans med en massa anläggningsfordon!!! Å någon dåre har snott VÄGEN! DEN ÄR BORTA!!!

Vi stannar till och ser ett fordon som kör på en åker längs vägbygget och bestämmer oss för att ta den vägen vi också. Men efter ett litet tag blir det stopp. Stefan går ur bilen och fråga en som verkar vara chef på bygget om vi kanske ta oss ner på den. Efter ett litet tag så märker vi att det här inte komma att gå, vi får vända tillbaka. Men plötsligt så hittar vi en nödlösning. En liten väg som går pararellt med vägbyten. Men efter en kilometer dyker det upp en skylt där det står La route est barricadée. Vår franska är vid det här laget helt exelence så vi fortsätter tills vi når barrikaden. Bredvid vägen ligger en fin åker där det ser ut som om det går att köra. Sagt och gjort och plötsligt var vi ute på vägen igen.

Precis lagom tills planet landat och de har checkat ut sitt  bagage anländer vi flygplatsen. När vi kommer tillbaka till stugan där vi bor så har Lars och Andreas fixa käk så det var bara att sätta sig vid dukat bord.

Onsdagen den 23/8
Idag skall vi hämta nummerlappar och testa tempobanan. Andreas åker och hämtar Tomas och Sarah som landar i Toulouse. Jag, Stefan och Lars skall köra i morgon så vi cyklar in till tävlingscentrat. Stefan får anmärkning på sadeln vid inmätningen. Han måste flytta den lite bakåt.  Lars och min cykel går igenom kontrollen. Vi hämtar ut nummerlapparna och pratar med  lite folk. Efter ett tag dyker också Andreas upp.  Vi kör tempobanan runt bara för att kolla hur den går.  Andra varvet så väljer vi ut vissa partier på banan som vi kollar lite extra. Efter att ha kört banan två gånger så väljer vi att återvända till stugan.  Där har Sivan och Annika lagat en underbar middag.

Resan till Albi

Vi reser från ett grått och tidvis regnigt Värmland tidigt på söndag morgon. I Säffle ansluter också Andreas Rundquist och Lars Kylvik. Stefan tar första passet medan småpojkarna Lars & Andreas slaggar in i baksätet. Nere i Göteborg så spricker vädret upp och solen värmer skönt.
Björkängs vägkrog blev första matstoppet. Dagen rätt och en kopp kaffe före vi fortsätter neråt Sverige. Vid Landskrona så skymtar vi Öresundsbron i horisonten. Ju närmare bron vi kommer ju mörkare blir himmlen. Upp på bron så öppnar den sig fullständigt. Regnet vräker ner och det blåser ganska hårt. Men lika snabbt som regnet kom, lika snabbt kom solen fram. Genom Köpenhamn och ner till färjan i Rödby flyter det på bra. Vi kör ombord på färjan och den är i rörelse innan vi nått upp till restaurangen. Det är precis så vi hinner få i oss lite mat för 45 minuter senare kör vi iland i Tyskland.
I Tyskland börjar det inte så bra. En seg långsamt gående bilkö från färjeterminalen i några kilometer. Men när den släpper så går det undan. Snart så passeras Lübeck och det rullar på riktigt bra neröver Tyskland. Lite för bra visar det sig. För i vänstra filen rullar en polisbil upp. Han lägger sig framför oss och vill att vi skall följa efter honom. Han leder oss in till en bensinstation där han stannar oss.
Det här gick väldigt fort säger han lite halvtrött, får man se på körkortet? Efter ett tag vill han även ha reg. bevis på bilen. Det hela slutar med att han säger att jag inte får köra bussen med den släpkärran, vikten är för hög för mitt körkort. Efter en del pappers exercis så vill han att jag betalar 300€ i böter,  på plats! Han säger att när dommarn(åklagaren) har sagt sitt så kan det bli mera, men det tror jag inte. Körkortet då frågar jag lite oroligt? Hur går det med det? Nä det är  ingen fara med de säger han, men du får inte köra något mer med den där kombinstationen av fordon. Efter att ha fixat böter och bytt
chaufför så rullar vi nu vidare neröver Tyskland igen lite försenade och fattigare.


Klockan 01:45 vaknar jag. Vecklar ut min lekamen likt en blomma som söker morgondaggen... Jo så kunde det naturligtvis ha varit men nu är det inte så. Mer likt en torr grankvist bryter jag mig upp i sätet. Tittar mig yrvaket omkring och konstaterar att det är  becksvart ute. Vi stannar till vid en mack och tankar upp bussen och drar vidare. Somnar snart om igen. Vid fyratiden vaknar jag av att bilen har stannat, ungdomarna är trötta och vill bli avlösta.
Klockan 07:00 måndag morgon passerar vi genom Strasbourg centrum, vi är nu i Frankrike och har

Vår kock för kvällen

95 mil kvar till Albi. Eftersom polisen i Tyskland inte ville att jag skulle köra något mer så väntade jag till vi var i Frankrike, ny utmaningar nya äventyr. Colmar, Belford, Lyon rullar förbi fönstret och när vi stannar för en bensträckare känner vi sommarvärmen. Ytterligare en av många vägbommar passeras på vägen ner mot Montpellier och Albi. Himlen är helt molnfri och temperaturen ligger på 27°. När vi kommer fram till Albi så tar vi oss runt stan och fortsätter en liten bit till mot Toulouse före vi svänger av på en mindre väg.


Balkongen mot poolen

Klockan åtta så svänger vi in på gården där vi skall bo under vår vistelse i Frankrike. En snabb genomgång av huset, på med mat och kaffe, käka och bära in bagage och varva ner. Vi är här nu! vi är här i Frankrike!