Som vanligt vaknade jag tidigt, klockan är strax över fem. Har svårt att somna om. När klockan blir sju så börjar vi packa i bilen och går till frukosten. Efter frukosten så tar vi och slappar lite på hotellrummet innan vi checkar ut och drar iväg till startområdet. Allting verkar vara välorganiserad med startfållan och dylikt. Men när det är dags att kliva in i fållorna börjar kaoset.
I A och B fållorna skall de som skall kvala till nästa års VM stå. Anders Rydén och Walter Gabrijelcic har ställt sig hos oss andra svenskar. Då kommer det en vakt och talar om att dom skall stå i nästa fålla(B). Snälla och lydiga som dom är så lyder dom vakten. Vår grupp fylls så sakteliga på med cyklister. Vi var i fållan tidigt för att få stå längst fram, men efter ett tag så är vi i mitten av fållan. Folk kliver in från alla håll utom vid insläppet. Plötsligt så är det fullt med cyklister som skulle stått i både B som C fålla, och ingen bryr sig längre, men okej alla skall ju kvala så man måste ju starta samtidigt i alla fall. Speakern pratar nästan oavbrutet på polska fast det är en internationell tävling. En polsk cyklist som står bredvid säger att starten är uppskjutet ett tag, man vill vänta tills alla motionärer som kör 50 km skall komma in i mål. Trettio minuter försenat så går äntligen starten. Men de som står i grupp B får inte köra? Hur i hela friden har de tänkt det här? Inte konstigt att en massa öst statare kom sent och gick rakt in i startfålla A fast de skulle startat i fålla B eller C, dom viste troligen att det var så här.
I A och B fållorna skall de som skall kvala till nästa års VM stå. Anders Rydén och Walter Gabrijelcic har ställt sig hos oss andra svenskar. Då kommer det en vakt och talar om att dom skall stå i nästa fålla(B). Snälla och lydiga som dom är så lyder dom vakten. Vår grupp fylls så sakteliga på med cyklister. Vi var i fållan tidigt för att få stå längst fram, men efter ett tag så är vi i mitten av fållan. Folk kliver in från alla håll utom vid insläppet. Plötsligt så är det fullt med cyklister som skulle stått i både B som C fålla, och ingen bryr sig längre, men okej alla skall ju kvala så man måste ju starta samtidigt i alla fall. Speakern pratar nästan oavbrutet på polska fast det är en internationell tävling. En polsk cyklist som står bredvid säger att starten är uppskjutet ett tag, man vill vänta tills alla motionärer som kör 50 km skall komma in i mål. Trettio minuter försenat så går äntligen starten. Men de som står i grupp B får inte köra? Hur i hela friden har de tänkt det här? Inte konstigt att en massa öst statare kom sent och gick rakt in i startfålla A fast de skulle startat i fålla B eller C, dom viste troligen att det var så här.
Första kilometern går åt till att försöka ta sig fram bland de motionscyklister som ställt sig i tävlingsgruppen. Snart är jag framme vid masterbilen. Vi svänger vänster och plötsligt upptäcker jag att man försökt dela vägen med plastkoner! Jag känner hur jag träffar en med den ena pedalen. Försöker att vara mitt i höger körfältet men trycks in mot mitten av körbanan. PANG... Jävlar, där träffade jag en kon ordentligt hårt, tror att den åkte ut i vägen. Irriterad över det inträffade så går jag fram i spetsen och höjer tempot riktigt hårt. Faktiskt så pass att fältet sträcktes ut till ett led. Men när konerna upphör så kliver jag undan och låter någon annan gå fram och köra.
Kriget i Poznan.
Inte sedan 1660 har Sverige utkämpat ett värre krig än kriget i Poznan, för det här var ett krig på cykeln. Har nog aldrig varit med om något stökigare lopp. Hela tiden var det incidenter med gap och skrik som följd. Naturligtvis resulterade detta i en hel del krascher. Men med mycket tur och lite skicklighet lyckades jag klara mig undan allt sådant.
Efter ca tre mil så är det en grupp som skapat sig en liten lucka. Först så ser det ofarligt ut, men snart så ökar avståndet ner till oss i klungan. När vi svänger runt efter sex mil så är nog avståndet över trettio sekunder. Jag försöker titta efter de som startar i min klass, men hittar ingen annan än Stig Andersson Plate, och han sitter bredvid mig. Jag försöker att vara aktiv och långt fram, men det är svårt. Känner mig stark när vi går in på de sista två milen, som förövrigt är de samma som de första milen. Plötsligt i en rondell får jag en riktig tryckare. Resultatet blir att jag tryckte till en Ukrainare och vi tappade många placeringar. Vi jagade snabbt ifatt klungan bara för att hinna upptäcka att en kille i klungans högra del gick på ett hjul. Det brakar och knakar av karbon när han går i asfalten. Oturligt nog så är jag också på höger sida. Försöker att förhindra att köra över killen med resultatet att jag kör över någons cykel istället. Jag går i asfalten och har snart fyra andra cyklister över mig, bland annat Andreas Rundquist. Kommer upp granska fort ändå men får först inte loss min cykel ifrån Andrea's cykel. Men när vi lyckats sära på dom så upptäcker jag att bakhjulet inte går att snurra. Tror att bromsen fått en smäll och lagt sig på, men hjulet sitter fast! Efter ett tag får jag loss hjulet och kan fortsätta mot mål. Oerhört besviken naturligtvis över att ha sumpat en fin chans att kvala in till VM. Men tröstar mig med att jag inte är skadad och att cykeln höll. När resultatlistan slutligen kommer så blir jag väldigt glad och nöjd. Jag blev sjua i min klass och klar för VM i Polska Poznań 2019.
Inte sedan 1660 har Sverige utkämpat ett värre krig än kriget i Poznan, för det här var ett krig på cykeln. Har nog aldrig varit med om något stökigare lopp. Hela tiden var det incidenter med gap och skrik som följd. Naturligtvis resulterade detta i en hel del krascher. Men med mycket tur och lite skicklighet lyckades jag klara mig undan allt sådant.
Efter ca tre mil så är det en grupp som skapat sig en liten lucka. Först så ser det ofarligt ut, men snart så ökar avståndet ner till oss i klungan. När vi svänger runt efter sex mil så är nog avståndet över trettio sekunder. Jag försöker titta efter de som startar i min klass, men hittar ingen annan än Stig Andersson Plate, och han sitter bredvid mig. Jag försöker att vara aktiv och långt fram, men det är svårt. Känner mig stark när vi går in på de sista två milen, som förövrigt är de samma som de första milen. Plötsligt i en rondell får jag en riktig tryckare. Resultatet blir att jag tryckte till en Ukrainare och vi tappade många placeringar. Vi jagade snabbt ifatt klungan bara för att hinna upptäcka att en kille i klungans högra del gick på ett hjul. Det brakar och knakar av karbon när han går i asfalten. Oturligt nog så är jag också på höger sida. Försöker att förhindra att köra över killen med resultatet att jag kör över någons cykel istället. Jag går i asfalten och har snart fyra andra cyklister över mig, bland annat Andreas Rundquist. Kommer upp granska fort ändå men får först inte loss min cykel ifrån Andrea's cykel. Men när vi lyckats sära på dom så upptäcker jag att bakhjulet inte går att snurra. Tror att bromsen fått en smäll och lagt sig på, men hjulet sitter fast! Efter ett tag får jag loss hjulet och kan fortsätta mot mål. Oerhört besviken naturligtvis över att ha sumpat en fin chans att kvala in till VM. Men tröstar mig med att jag inte är skadad och att cykeln höll. När resultatlistan slutligen kommer så blir jag väldigt glad och nöjd. Jag blev sjua i min klass och klar för VM i Polska Poznań 2019.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar