Cykelsäsongen 2018

Mitt stora mål för 2018 var att kvalificera mig för VM 2019. Ett VM som kommer att gå i Poznań(Polen) i september 2019. Men nu är det 2018 och jag skall försöka att sammanfatta säsongen.
 

SWE-CUPEN 2018.

Jag tänkte egentligen inte satsa på Swe-cupen i år, men utvecklingen av cupen gjorde att det blev så ändå. Jag tränade på för att vara i form till SM och VM kvalet i Danmark. Båda dessa tävlingar låg under midsommar veckan så min planering och mål med träningen borde vara ganska enkel egentligen, en formtopp på fyra dagar borde gå. Swe-Cupen gick ganska mycket upp och ner. Inte ens tempoloppen gick längre som jag önskade att de skulle göra. Några lopp var riktigt bra, som tävlingen i Gottne och Värnamo trots två helt olika bantyper. Andra lopp var rent bedrövliga. På linje hade jag lika stora bekymmer som på tempo, men det fanns några riktiga ljusglimtar även här.

Jag kommer att återkomma till dessa.
Swe-Cupen utvecklade sig till att bli en riktig duell mellan mig och Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Stig är ju en riktigt bra spurtare en egenskap som han visar prov på i nästan alla linjelopp. Våran kamp om den totala cupen varade ända in i sista tävlingen. Tillslut så stod Stig som segrare och fick ikläda sig den nya fina Swe-Cup tröjan som bevis på att han är den bästa cyklisten i H 55-59 klassen 2018. Jag är egentligen ganska nöjd med min andra plats med tanke på hur ojämn säsongen har varit för min del. Under mina fem år i H55-59 klassen så har jag vunnit den total cupen 4 av fem år, det femte året blev jag tvåa. Hur kan jag vara missnöjd med det? Jag har också under mina fem år i klassen H55-59 vunnit tempocupen alla fem åren. Dessutom så känner jag att jag även har utvecklats till att bli en mycket bättre linjecyklist.

SM 2018.

CK Bure från Halmstad stod som värdar för ett mycket trevligt SM 2018. Ett SM som kördes i Båstad och Torekov. Ett bra SM var ju en av de målsättningar jag satt upp inför säsongen. Det visade sig dock bli blandat när det gäller resultatmässigt. Formen var det definitivt inget fel på så jag såg verkligen fram mot SM.

Tyvärr så började det struligt. Tempoloppet fick jag tekniska problem med cykeln och kunde på det sättet inte göra mig själv rättvis. Däremot så körde jag ett mycket bättre linjelopp dagen efter. Ett linjelopp som jag faktiskt körde med insidan av huvudet den här gången. Banan hade en riktigt tuff backe och en lite teknisk utförskörning. Så jag kan väl säga att det inte var en bana som jag skulle klassa som "min" typ av banor. Men jag lyckades över förväntan och körde till mig en silvermedalj Och visade att formen verkligen fanns där. Åt otroligt starke Thomas Nyberg från LVL Velo fanns det inget att göra. Thomas var överlägsen oss andra.

 

UCI Gran Fondo i Grindsted(Danmark).

Bara två dagar efter linjeloppet på SM var det så dags för kanske årets viktigaste tävlingshelg. Den här helgen hade jag tränat för sedan november 2017. VM senare på hösten skall ju gå i cykelns hemland Italien, och det vill man bara inte missa helt enkelt.

Till VM kvalet i tempo så hade jag sett över cykeln för att inte få samma problem som jag fick på SM några dagar tidigare. Jag visste att formen var god och med lite tur så skulle jag kunna ha en chans att kvalificera mig till VM 2018.

Det hela slutar med att jag gör ett av mina absolut bästa tempolopp! Okej det var en bana som borde passa mig, men jag tog chansen när den dök upp, jag slutade på en fjärde plats och var med det klar för Italien!

Det jag sedan gör på Gran Fondot dagen efter är ytterligare ett bevis för att formen var på topp och att jag blivit mera taktisk i mitt cyklande. För även på Gran Fondot kvalar jag in till VM efter att, vad jag tycker kört ett av mina mest taktiska linjelopp någonsin. På en bana som nästan hade allt så satt jag med i täten hela tiden. Inte för långt bak, men heller inte för långt fram, ja jag var faktiskt med i en utbrytning ett tag också. Jørn Fjeldavlie från Grenland Sykleklubb i Norge blev för svår att tas med, men jag tar en mycket meriterande andra plats i H-55 klassens VM kval. Jørn vinner H-55 klassen 57 sekunder före mig och jag är 12 minuter före trean! (Jørn Fjeldavlie från Norge visar sig även bli en svår nöt att knäcka för alla övriga cyklister i H-55 klassen under VM).
Vilket VM kval det blev! Trodde nästa inte att det var sant. Att kunna göra mina bästa lopp när det gäller som mest är ju bara helt fantastiskt, sedan att göra det på det sätt som jag gjorde gör att jag nästan får lite rysningar.
  

UCI Word Championships i Varese(Italien).

Rysningar får man definitivt när man infinner sig vid race centeret på torget i Varese Italien för att hämta ut nummerlapparna till VM. Italienarna verkar verkligen brinna för cykel. Det verkar inte finnas något som inte är förberett inför VM, till och med Elvis har dom väckt till liv. Åh vilka banor sen! folk blev helt förskräckta när de reste runt för att titta på linjebanan. Tror att jag på min höjd fick fram ett whaooo!! 

Jag är dock medveten om att det kommer att vara svårt att hävda sig helt uppe i toppen på resultatlistan när världens bästa H-55 cyklister gör upp om världsmästar titeln eftersom jag gör sista året i klassen, men jag skall göra allt vad jag kan för att göra så bra ifrån mig som möjligt. Tempoloppet är inte speciellt märkvärdig, fast det innehåller både tekniska partier som tunga och enklare. På tempot fick jag kanske inte ut allting till 100% men det var ändå inget dåligt lopp. Jag slutar på 18e plats, och det är väl ungefär där jag hör hemma.

Italienarna slog sig tidigt för bröstet och ville tala om att de minsann skulle utmana cyklisterna med en hel del höjdmeter. Men de sa ingenting om utförslöporna och de trånga gränderna i byarna. Eller de enormt smala vägarna utför på krokiga vägar och i täta skogspartier. Tror faktiskt att alla utom Italienarna själva pratade mer om utförskörningarna. Jag hade förberett mig på både klättring som utförskörning genom ett träningsläger i Norge. Tror faktiskt att jag hade stor nytta av lägret speciellt vad det gäller utförskörningen, lite tuffare än en del andra kunde jag stå på ganska bra även där det svängde. Jag tyckte att jag gjorde ett helt okej linjelopp och är faktiskt ganska nöjd. Blev 46e man av 250st, vilket var 4plaseringar bättre än mitt mål!

Jag lämnar Italien med det faktum att dom överträffade mina förväntningar som arrangör för amatör VM. Tycker att mina resultat var godkända fast man vill alltid ha mera, men jag gjorde heller inte bort mig.

*Jørn Fjeldavlie killen från Norge som vann Gran Fondot i Danmark, hur gick det för honom på VM?

1. På linjeloppet var Patrick Cocquyt från Belgien. Han har bland annat fyra starter i Gent - Wevelgem, tre starter i Paris - Roubaix och kört Milano-San Remo 1987 och har tre professionella segrar.
2. Var Jørn Fjeldavlie från Norge. Jörn har inte alls den meritlistan som Patrick har, men han har kört elit i Norge i flera år.
3. Var Stefano Colage från Italien. Han har tio starter i Milano-San Remo, fem starter i Giro d'Italia, fyra starter i Tour de France. Han var bland annat 3a på den 17e etappen av Tour de France -95.

*Thomas Nyberg var fyra och en hårsmån från medalj. Då kanske man bättre förstår vilken prestation Thomas gjorde på VM, och visar vilken klass det är på cyklisterna.

Bike Challenge i Polska Poznań

När så VM 2018 är slut så börjar förberedelserna inför nästa VM. Detta kommer att köras i Poznań i Polen. Då passar det ju bra att åka dit nu på hösten för att reka banorna, och försöka kvala in till VM 2019. Det är nämligen så att Polen och Poznań arrangerar ŠKODA Poznań Bike Challenge. Detta är ett Gran Fondo och ingår i UCI Gran Fondo World Serie och står som andra kvaltävling inför 2019.

Att komma från Italien till Polen var kanske synd om polackerna, men om man vill vara snäll så kan man säga att de har en hel del att jobba på gällande arrangemanget. Förseningar och otydliga om ens någon info på annat än polska. Själva tävlingsområdet var jättebra men man lyckades strula till det mesta. Jag tycker faktiskt lite synd om dom, för Polackerna var ett mycket trevligt folk. Bra service och alla försökte hjälpa till på bästa sätt.

Banan i Polen var en helt annan bana än den i Italien. I stort sett helt platt, ca.250 stigmeter på 120 km vittnar ju om att det inte är någon kuperad bana. Tävlingen var stökig utöver det vanliga. Massvis med krascher och hårda ord i klunga gjorde väl att stämningen inte var den alla bästa i bland. Själva tävlingen tycker jag att jag gjorde bra. Till en början så försökte jag smyga med rätt så långt fram i klungan. Kände mig stark i kroppen hela loppet och försökte även att bidra men någon förning i bland. Hela tiden var man tvungen att vara på sin vakt beroende på att folk inte kunde håll sin linje utan åkte härs och tvärs inne i klungan. Jag klarade mig undan med en hårsmån flera gånger men det kändes som att förr eller senare så ligger man där, och till slut så händer det. Med bara två kilometer kvar av hela loppet så blir jag indragen i en krasch. Går i asfalten och får några andra cyklister över mig. Men jag kommer upp och tillslut även iväg och kan rulla i mål på en 7e plats, vilket även ger mig en plats i nästa års VM. Ja jädrar vad skönt! jag är jättelycklig!
 

Summering av säsongen 2018.

Det här är kanske min bästa säsong någonsin, visst var 2015 ett bra år men i år så är jag äldst i klassen och tycker att jag har utvecklats som cyklist från 2015 till 2018.

• Totalseger i Swe-Cupens tempodel.
• Tvåa i den totala Swe-Cupen.
• Silver på SM linje i H55-59.
• Två och fyra på UCI Gran Fondo i Danmark.
• 18e och 46e plats på UCI WORLD CHAMPIONSHIPS i Italien.
• 7a på ŠKODA Poznań Bike Challenge i Polen.

Det här kan bli svårt att matcha 2019, men får jag bara vara frisk så skall jag banne mig försöka. Jag känner ju att jag fortfarande utvecklas så motivationen finns ju där.

Man skulle också önska att lokalpressen haft någon enstaka reporter som är lite intresserad av cykel. Enda gången som det har skrivits något i år är när en privatperson ringde in till länstidningen. Det tragiska är att jag vet att dom läser min blogg, för det har dom sagt själva. Det finns massvis med uppslag om cykel i västvärmland. Se på Åmotfors IF och det jobb som de lägger ner på ungdomar och där Ola Eriksson gör ett jätte jobb. Senast så arragerarades Värmlandsserien i MTB av Åmotfors.