SM Båstad 2019

Likt fjolårets SM så går det även i år nere i Båstad med CK Bure som arrangör. Till skillnad från ifjol så är det inte hela SM som går här utan bara linjeloppet, tempot går senare under sommaren i Jönköping. Linjeloppet nere i Båstad blev ju en riktig snackis efter fjolårets SM. Det var då framförallt Tarrabacken som var föremål för tyckande hit och dit. Någon tyckte den var för jobbig för mastercyklister, medans andra tyckte den kunde varit längre men inte så brant. Ja backen är där den är och det är inget mer med det, det är bara att göra sitt yttersta varje gång, ibland går det bra ibland inte. Men faktum är att arrangören CK Bure har gjort sitt yttersta för att få ändra på bansträckningen och på så vis få till en snällare backe. Man tänkte ta en annan väg upp, en lite längre väg men med samma slutliga höjdmeter. Det slutade med att man fick avslag av länsstyrelsen eftersom man i så fall måste köra på huvudvägen som går genom Båstad en liten bit. Därför så blir det exakt samma bana som ifjol.
Klockan nio på torsdags morgon sätter vi oss i bilen för att bila ner till Båstad. Klockan 14:00 checkar vi in på hotellet. Efter att vi har installerat oss på hotellet så byter jag om till cyklkläder. Vi reser in till Båstad och medans jag kör banan ett par varv så bekantar sig Annika med Båstad. Efter att ha kört backen och hela banan två gånger så kan jag bara konstatera att den där backen är förjävligt jobbig.
Vaknar ganska så sent idag klockan är över sju! Okej kanske var det välbehövligt med en riktig sovmorgon idag. Jag har inte hört något mera från blomman om lagning så jag antar att han klarar sig ändå. Eller så har snälla Sarah Carling tagit hand om Stefan.
Jag startar sent idag, inte förrän klockan 16:00 får vi rulla iväg för komisarien, och jag menar rullar. Han har bestämt att alla ska vara med till toppen av backen under masterstarten annars kommer han att stanna oss så att alla kommer med. Det är precis vad som händer, vi får stanna i några minuter och vänta så att alla kommer upp. När all har kommit upp på toppen så släpper komisarien iväg oss och nu är det fri fart. Christian Lenz från CK Ringen lägger sig längst fram och jag som är lite osäker på om kommer att klara av Tarrabacken i fri fart försöker att lägga mig långt fram men ändå skyddad i klungan. Men farten är låg och snart orkar inte en kille i H-70 hålla sig längre utan går iväg. Ingen bryr sig utan han får gå iväg. Men snart går också Lars-Erik (Ölands Lasse)Karlsson också iväg, och han kör i min klass. Men det är fortfarande ingen som reagerar. Jag går fram och höjer tempot för att inte luckan skall bli för stor. Snart passerar vi Ölands Lasse och precis när vi vänder upp i västra Karup passerar vi också killen i H-70. Jag låter åter Lenz få ligga först ett tag men framför oss har vi en sådan där backe som passar mig bra. 3-5% och medvind. Jag ställer mig upp på pedalerna och trycker till. Christian går inte in på mitt hjul utan jag får en lucka. Luckan växer granska snabbt och snart så är jag uppe på högsta punkten. Jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt. Ser att Krister Bergström från Fredrikshofs IF och Christian Lenz från CK Ringen har tagit upp jakten på mig. Lite bakom dessa två kommer också Stig Andersson Plate från Uddevalla CK. Tillslut så ansluter dessa tre till mig och vi är nu en mycket stark kvartett som gått loss från de andra, och det redan på första varvet.
In i Tarrabacken på andra varvet och jag lägger mig längst fram för att kunna kontrollera hastigheten. Jag är rädd att Krister eller Christian snart skall sätta in en stöt, därför försöker jag hålla en jämn och någorlunda hårt tempo uppför. Till min stora förvåning verkar det vara Stig Andersson som är den starkaste. Vi håller ihop och hjälps någorlunda åt med dragjobbet. Men efter den långa och snabba utförskörningen inne i skogen ner mot havet så kommer det en liten backe till. Eftersom vi är fyra så vill jag helst bli av med minst en annars är risken stor att jag hamnar utanför prispallen. Jag trycker på igen och höjer tempot ytterligare för att försöka möra dom andra lite extra innan tredje gången i backen. De kommer snart ifatt mig igen och det är åter igen Krister Bergström som får ta ansvaret att brygga upp till mig.
Ut på tredje varvet och in i Tarrabacken så kör jag bara på som på varv två. Jag hör på publiken att hejaropen kommer lite efter att jag har passerat. När jag vänder mig om för att se hur det ser ut bakåt så ser jag att Stig Andersson har fått släppa en lucka. Även Christian Lenz börjar tappa och har släppt en liten lucka till mig och Krister. När Krister Bergström kommer upp på sidan av mig så är Christian med på han hjul. Jag försöker peppa Krister och berömmer honom, "kom igen Krille det här går bra" säger jag,  varpå Krister går fram och höjer tempot ytterligare ett snäpp. Nu åker Christian av, han tvingas släppa och det är bara jag och Krister kvar. Precis innan vi når toppen så tappar jag några meter på krister men det ser han och slår av lite samtidigt som jag ökar tempot, och jag kan direkt gå fram och köra. Vi pratar och med varandra och hjälps åt med dragjobbet. När vi närmar oss västra Karup så kommer komisarie bilen upp till oss och säger att vi har en lucka till den jagande gruppen på tre minuter! Vi har svårt att tro på vad vi hörde så vi frågar igen, men vi får samma svar. När vi svänger upp i backen vid västra Karup passerar vi lagnings stället, här står klubbens mest lojala polare Stefan "Blomman" Blomqvist  med en flaska i handen. Vi fortsätter att hjälpas åt in mot varvningen inne i Båstad.
När vi nu passerar mållinjen så ringer klockan som förkunnar att det är sista varvet som vi går ut på. Det är också sista gången i Tarrabacken. Vi håller ett jämnt tempo även om vi den här gången inte går lika hårt som tidigare. Vi tittar lite på varandra och känner nog både två att det här kommer vi att klara av så länge vi inte får tekniska problem. Vi håller ihop ända in mot målet i Båstad. Jag vet att jag inte har en chans mot Krister i en spurtuppgörelse, och det har jag inte i dag heller. Krister Bergström från Fredrikshofs IF tar hem guldet i H-60 klassen och jag tar silver, ett silver som känns som ett guld faktiskt.
Jag kan säga som så att i tio fall av tio så skulle jag välja Krister Bergström som följeslagare vid en utbrytning. Krister ryggar alldrig från att ta sitt ansvar och hjäper alltid till med jobbet. Sedan är det absolut ingen skam att förlora en spurtuppgörelse med Bergström, det gjorde alla andra också på VM 2017 i franska Albi. Om det inte var någon som helst dramatik om guldet och silvret så var det mer dramatiskt om bronsmedaljen. Men tredje platsen tar Stig Andersson Plate från Uddevalla CK hand om efter att juryn haft ett möte. Stig blev vid två tillfällen regelvidrigt trängd i spurtare och tilldelade därför stig tredje platsen vilket var helt rätt.

Sista varvet i Tarrabacken

Prispallen H-60 1a. Krister Bergström Fredrikshofs IF, 2a. Thommy Flognfeldt Skoghalls CK Hammarö, 3a Stig Andersson Plate Uddevalla CK.

Vecka 26/träningsvecka 39

Lördag den 22 juni.

Det är fortfarande vecka 25 men veckans träning är ju över så idag blev det en helt träningsfri dag. Men bara för att den är träningsfri behöver det inte innebära att den är händelsefattig. Vi har mestadels slappat idag. Efter att ha grillat och käkat ute på altanen så blev det kaffe, också den skulle intas ute på altanen. Uppe på stora vägen löper trafiken ganska sporadiskt. Plötsligt så kommer det en firmabil i låg fart. Den stannar till på andra sidan vägen och ur bilen kliver två stadiga grabbar. De korsar vägen med raska steg, kommer ner för slänten och in på gården. Jag hinner aldrig tänka klart innan den som nu har tagit sig in på altanen samtidigt som jag ser vem det är ropar "tjenare stålfarfar". TOM! Va fa'n är det du? säger jag samtidigt som vi kramas. Vi skrattar och tittar på varandra. Det här är min son säger Tom och pekar på  den andra grabben. Men vad i alla dagar säger jag och kramar om Carl, dig har jag inte sett sedan du var liten grabb.
Tyvärr så kunde de inte stanna så länge för Carl skulle hämta upp fästmön samtidigt, men herregud vilka minnen som väcktes till liv. Tror att jag skulle kunna skriva en hel bok om Tom Stapleton och hans bravader och framförallt roliga uttalanden. Dessutom så kryddas dessa med Toms egen dialekt, en riktigt skön blandning av amerikanska och jössehärssvenska.

Söndagen den 23 juni.

Tidigt i morse så körde jag ett tabata pass på monarken, det passet var verkligen tungt. Det blir mycket av korta intervaller den här veckan, jag vill försöka få lite rapphet i kroppen. Därför så blev det ytterligare ett pass senare på dagen. Ett pass som jag körde tillsammans med Annika. Ett G1 pass ink. 10x6 sek max spurter. Ett mycket trevligt pass där vi mellan intervallerna bara åkte runt och njöt av ett fantastiskt sommarlandskap.

Måndagen den 24 juni.

Idag är det sex månader kvar till julafton och dagarna blir nu kortare. Vilken jävla tanke egentligen, vi har ju inte haft semester än, ja förutom Annika som började sin idag. Nej låt oss njuta av sommaren innan vi bekymrar oss för vinter och mörkare tider. Idag fick jag den nya kassetten, monterade på denna direkt för att kunna testa om den fungerade tillfredsställande. Det gjorde den inte, en himla massa justering innan jag blev hyggligt nöjd, men 100% bra blev det inte. Testade grejerna genom att köra likadant pass idag som jag gjorde igår. Ett G1 ink. 10x6 sek. max spurter. En skillnad på dagens pass mot gårdagens var att jag idag lade till 2st. backintervaller i Bålstads backen också

Tisdagen den 25 juni.

Idag är det sista efteranmälningsdagen till årets linje SM för master. Det är egentligen för att det är SM den här veckan som jag har kört lite lugnare, korta intervaller för att försöka få igång "gôbbafläsket". Egentligen så skulle veckan ha innehållit två stycken fartpass, två G1 pass á en timma styck och ett G1 pass ink. 4st KI intervaller med 5-8 min G1 mellan. När jag kom hem från jobbet idag så regnade det och därmed så blev träningen förlagd inomhus i stället. Monarken är ovärderlig vid sådana tillfällen. Körde ett kort pass på 34 min, ett tabatapass(8x20 sek.).

Onsdagen den 26 juni.

Sista passet innan avresan till Båstad och SM. Det är en del att stå i idag. Träningen vill man inte missa, fast det blir inget hårt pass utan mera för att hålla igång. Man skall ju packa allting också. Troligen så tar jag med mig tempocykeln eftersom jag reser hem på lördag så kan jag ju ta svängen om Jönköping och testa SM tempobanan. Men idag är det först träning som gäller. Blir lite fundersam när jag kommer hem och ser hur mörka moln tornar upp sig på himlen. Jag bestämmer mig ändå att ta en runda och drar iväg mot Koppom, här ser det ändock något bättre ut på himlen. Under tiden så kör jag sex sekunders intervaller. När jag har kommit upp till Skillingmark så har jag kört tio stycken intervaller och nöjer mig med det. Nu är det bara en skönt cykeltur hem och in i duschen. Härligt, det här var ju det sista passet här hemma innan SM. Skall försöka att hinna med en runda på banan imorgon eftermiddag.     

Den här träningsveckan slutar ju lite tidigt, men å andra sidan så började den tidigt också så det jämnar väl ut sig antar jag.

Vecka 25/träningsvecka 38

Efter uttömningen av kroppen på lördagen Vätternrunda så blir det svårt att komma igång igen men snart är det SM och då måste formen vara på topp om man överhuvud taget skall kunna hänga med Krister Bergström från Fredrikshof IF. Krister verkar vara i kanonslag för tillfället, han var en av de tongivande i Sub-7 gänget under helgen.

Måndagen den 17 juni.

Åter i träningsvardagen med ömmande muskler. Ett kort pass men inte mindre jobbigt för det, dessutom så krånglar wattmätarna som jag är väldigt beroende av i träningen. På uppvärmningen så märker jag inte att de krånglar för uppvärmningen sker på puls, men så fort intervallen skall börja så går den över till att visa wattsiffror. Kontakten mellan dator och pedaler kommer och går hela tiden vilket är oerhört irriterande när jag skall försöka köra innanför ett speciellt wattfönster. Tillslut så startar jag om passet för att jag tror att jag fixat problemet, vilket snart visar sig vara fel, problemet kvarstår. Nu bryr jag mig inte om att krångla mera utan kör på känsla istället. När jag sedan kommer hem och skall stänga av cykeldatorn så trycker jag på fel knapp och annullerar träningen! Men va fa´n! vilken jävla skitdag. Träningen, ett G2 pass på 30 minuter kändes inte speciellt behagligt men genomfördes i alla fall.

Tisdagen den 18 juni.

Dagens pass hjälpte Annika till med. Ett TCSI x 6st 30 sekunders extrem spurtintervaller. Annika höll koll på watt belastningen och jag försökte koncentrera mig på träningen. Jag genomförde alla sex intervallerna och jobbigt var det så jag är nöjd att ha kommit tillbaka så pass från Vätternrundan redan, och att två av tre tuffa pass är avklarade för veckan.

Onsdagen den 19 juni.

Härligt varmt och skönt idag, och läge för ett distanspass. Meningen var annars att jag skulle kört ett G2 på 30 min idag och ett G1 på tre timmar i morgon. Men SMHI har lovat dåligt väder i morgon och att köra distanspass i regn är ingen höjdare. Då fick det bli G1 03:00:00 ink. 5sek maxspurter varje halvtimme idag i stället. Jag körde passet runt Finnskogen för att få det lite tuffar i första delen. En härlig runda som jag ofta tar när jag vill köra lite längre pass. Rundan har det mesta, långa stigningar på ca. 3-4% och långa platta partier där man får ligga och nöta. Men nu får det bli mat och vila. 

Torsdagen den 20 juni.

På lunch rasten tittar jag ut och ser att det har regnat, just för tillfället är det uppehålls väder men det verkar bli ett osäkert väderläge idag. Jag har två pass kvar den här veckan varav ett är ett långpass på tre timmar, det tror jag att jag sparar tills i morgon, jo så får det bli. När jag kommer hem från veckans sista arbetsdag så går jag ner i källaren till monarken. Eftersom passet är lite mera styrt än vad ett G1 pass är så passar det bra. Det är ett relativt kort pass, ett G2 på trettio minuter med uppvärmning och nerrull tar ju bara en timma sedan är det klart. Annika jobbar kvällen så efter träningen går jag ut i garaget och fixar lite med cyklar.

Fredagen den 21 juni.

Förr så firades midsommarafton ganska ofta i Dalarna och då ihop med Solleröloppet. Solleröloppet är nu sedan ganska många år nerlagd. Av naturliga själ blev firandet i Dalarna inte lika roligt när en av anledningarna för att åka dit försvann. Nu spelar det ingen roll i år eftersom Annika jobbar idag så det hade inte funkat ändå. Men eftersom hon jobbar så kör jag ett tre timmar G1 pass med 5 sek. max spurter varje halvtimme. Ett pass som jag körde runt om kring Köla, Skillingmark, Koppom, Sulvik och tillbaka till Åmotfors.

Tror aldrig att jag sett så många cyklister ute på vägarna runt omkring här i västra Värmland som just idag. Jag som trodde att jag lite galen och ensam om att cykla på midsommarafton. Precis innan jag kommer in i Åmotfors så möter jag ett helt gäng med cyklister, säkert ett tio tal. Efter att ha klivit av cykeln hemma så passar jag på att fixa lite i trädgården. Klipper häcken och gräsmattan på samma gång faktiskt, och fixar lite annat smått och gott. Är precis färdig med alla sysslorna när Annika kommer hem från jobbet.

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Vätternrundan 2019

Det här kommer att bli en mycket spännande utmaning lite utöver det vad jag gjort tidigare. Visserligen har jag kört många av långloppen som gått både i Danmark, Norge och Sverige men aldrig på det sätt som vi nu skall köra. Vår målsättning är att försöka ta oss från Motala, runt Vättern och in i Motala igen på under sju timmar. Det förstår ju alla som kört Vätternrundan någon gång att det är ganska fort, man måste snitta ca. 43 Km/h för att klara av det. Detta innebär ju att några(ganska många) av den 300 km långa banan måste hastigheten ligga runt 50-55 Km/h för att man skall klara målet. Är det möjlig för någon på 60 år? Ja då det finns massa sextioåringar som gjort det men är det möjligt för en "köttbulle" på sextio år? ja det återstår att se.
Lördagen den 15 juni.
Kommer ner till Motala vid halv nio tiden på morgonen. Det första jag gör är att hämta ut min nummerlapp. Efter det så beger vi oss till Hallgrens plåt i Motala där det är samling kl.09:20. Här är det en genomgång av hur dagen kommer att se ut. Lagfotografering kl.10:15 lämna in depåpåsar kl.10:20 för att kl.11:50 samlas på torget i Motala.

Ett förväntansfull gäng innan starten 12:12.

Starten på resan var helt magiskt bra, allt flöt på exemplariskt även motorbytena fungerade nästan klockrent. Kändes nästan som om vi var ute på en riktigt bra träningspass. Ner till Gränna låg snitthastigheten strax över 44 km/h. Det fortsatt att rulla på bra fram tills första depåstoppet. Depåstoppet efter 12 mil gick bra och jag tror att samtliga kom med ut från depån. Men efter stoppet blev det lite rörigare gällande motorer. Det blev egentligen en salig blandning av motor ett och motor två cyklister. Trots detta så höjdes snittet ytterligare ner mot Jönköping, snittet var nu 45,5 Km/h. Efter 120 km vid Trånghalla kommer den första riktiga krisen för min del. Jag måste gå ner i svansen för att försöka vila upp mig lite. Men tvärtemot vila så är det nästa jobbigare att ligga här bak. Det är mycket på och av och det suger mera på krafterna. Det verkar vara många fler än jag som har det jobbigt för tillfället för vi blir fler och fler som ligger i svansen. Trötta cyklister gör ju så småningom misstag, och efter 220 km så händer det som man helst vill undvika. En kille går på hjul och går i asfalten. De som ligger längst fram uppfattar inte att det hänt en olycka och fortsätter i hög fart. Jag och två andra killar blir kvar ett tag hos killen som gick omkull, men när allt verkar okej med honom så drar vi iväg. För att kunna komma ifatt gruppen får vi hjälp av en bil. Precis när vi kommit ifatt ledargruppen så är det dags att gå till depåstopp nummer två. När vi går in så är redan de första på väg ut. Detta gör ju saken ännu stressigare, och naturligtvis så blir vi efter igen. Ny jakt på ledargruppen startar. Jag vinkar ner en motorcyklist så att vi skall kunna få lite hjälp. Tyvärr så har killen på MCn inte någon som helst kunskap i hur man skall köra. Ena stunden i 30 Km/h för att i nästa köra 50 Km/h. Det hela slutar med att jag bränner mig fullständigt och får ge slaget förlorat för min del. Som grädde på moset så slutar också cykeldatorn att fungera efter 230 Km. Med jämna mellanrum kommer det service bilar med cyklar på. Mer än en gång går tankarna i huvudet på att jag skall vinka till mig en sådan bil och bryta loppet, men jag är nog för trött att ens kunna fånga deras intresse. När jag kommer ut på väg 50 vid Askersund så återstår det fyra mil. Fyra kolossalt hemska mil skall det visa sig. Jag kan inte få i mig en droppe till med sportdryck, och jag har fått dubbelseende. Jag rapar sportdryck och snart övergår rapningarna i kräkreflexer. Som tur är så har jag vatten kvar i en flaska. Vid stora Hammarsundet är det en depå, där gör jag ett snabbstopp och fyller flaskorna med kallt vatten och på vägen ut ur depån greppar jag två bullar. Den första bullen är gudomlig, men den andra lägger sig som en degklump runt om i munnen. Försöker att skölja ner med vatten och då kom illamåendet tillbaka igen. Efter Medevi så har tankarna på att åka service bil försvunnit i alla fall, och tillslut så rullar jag i alla fall in i målet i Motala. Trött och utmattad men trots det på ett nytt personligt rekord, 7,33 mot tidigare 7,45 men det betyder inte så mycket egentligen. Det viktiga var att någon eller några ur gruppen Sub 7 - Östergötland - Idrottslabbet Linköping skulle klara Sub-7, och det var ett ganska stort gäng som gjorde det. Stort GRATTIS till er.

Ganska så slutkörd men framme i Motala till slut.

Vecka 24/träningsvecka 37

Ja nu är det bara en vecka kvar tills det att man skall köra Vätternrundan igen, jag som hela tiden sagt att det är ett avslutat kapitel. Men jag tycker faktiskt att det skall bli lite spännande samtidigt, för vi skall ju försöka att köra fort och för min del riktigt fort. Vi får se om jag orkar hänga på hela vägen. Men först är det en träningsveka som också skall köras. Målet för året är ju inte själva Vätternrundan utan mästerskapen och nu börjar vi närma oss dessa.
Träningsvecka tjugofyra blir ganska så komprimerad eftersom det är Vätternrundan i slutet av veckan. Men jag tänkte i alla fall köra några tuffare pass.

Måndagen den 10 juni.

Normalt sett så brukar jag köra alla KI passen inomhus på monarken, men idag blev det annorlunda. Tog faktiskt fram Nishikin och reste till Valfjället för att köra intervallerna. Grusvägen uppför baksidan av Valfjället var riktigt fin att köra på, hård och jämn. Körde fyra stycken intervaller och allihop varade i fyra minuter, och alla på ca.20% över min FTP.

Tisdagen den 11 juni.

Idag blev det ett G1 pass på fyra timmar. Det blåste en hel del och till en början var det medvind vilket är skönt, ända tills man kommer på att man skall hem också. Efter en timma så kom även regnet. i början bara några droppar, men snart blev det värre. Som tur var ingen direkt störtskur, men blöt blev man i alla fall. Efter att ha haft medvind ner genom Koppom, Vännacka, Hämnäs och Rössbyn så blir det jobbigare ute på E-18 mellan Rössbyn och Årjäng. Sida motvind ner till Årjäng. Efter Årjäng så vänder jag upp mot Vännacka. Nu blir det rak motvind resten av resan hem. När jag kom till Vännacka så tog jag vägen över Finnskogen ner till Sulvik. Från Sulvik till Åmotfors så har dom nu förstört den fina asfalten som var, genom att limma på ett lager med grus! Nu vet jag åtminstone vart de gjorde av de förståndshandikappade när de stängde ner dårhusen. Alla fick anställning på vägverket.

Onsdagen den 12 juni.

Veckans andra KI pass lade jag på en intervall. Det blev därmed 5x4 minuters intervaller som jag körde uppför Valfjället den här gången också. Även om det regnade så var grusvägen riktigt bra. Nu regnade det inte speciellt mycket utan mera ett duggregn, grusvägen var fuktig men inte blöt. Efter sista intervallen så tog jag mig upp till toppen för att ta några kort. Men utsikten från Valfjälls toppen var idag ganska så grå. Visserligen är det oavsett väder otroligt vackert utöver sjön Hugn, men idag var det nästan som en grå höstdag.

Torsdagen den 13 juni.

Grått och trist väder, regnet hänger liksom i luften utan att för den skull släppa taget. Tor hade stort kalas över de västra delarna av länet i natt och det dröjde sig kvar några regnmoln. Det var därför ett lätt beslut om träningen idag. Monarken fick tas i bruk igen. ett EB 2x20 min (&) fick det bli. Det var riktigt jobbigt, hade glömt hur jäkla tufft ett monarkpass kunde vara.

Fredagen den 14 juni.

Idag får det helt enkelt bli en vilodag. Måste fixa till de sista förberedelserna inför morgondagens äventyr.

Lördagen den 15 juni.

Sista träningspasset den här veckan är ett G1 pass på fem timmar, men idag är ingen vanlig dag så jag skiter i femtimmarspasset och kör ett distanspass med Östergötland Idrottslabbet Linköping i stället. Det har jag valt att lite fräckt kalla Vätternrundan😌🚴 (se egen berättelse).