Det här kommer bli en utmaning som heter duga. Jag är regerande nordisk mästare i H-55 klassen och kommer med säkerhet att få bekänna färg. Som tur är så är vi många svenskar som har potential att bli mästare. Vi har Tomas Nyberg och Stefan Kuhl som är två mycket starka cyklister med på laget. Dessutom så har vi ett trumfkort i spurtaren Stig Andersson Plate. Kan tänka mig att Walter Gabrijelcic och jag kommer att få jobba hårt under loppet.
Jag körde banan på fredagseftermiddagen för att se hur den var. Den första halvan är samma som tempobanans fram till vändpunkten. Den andra delen av linjebanan största utmaning kan bli vinden. När jag testade banan på fredag så var det ett riktigt segt avslut på banan. Detta på grund av en lång slakmota i riktigt hård motvind.
Söndag morgon och tidig frukost på hotellet, snabbt packa bilen och bege sig till startområdet. Inskrivning och viktkontroll av cykeln. Stig, Stefan Walter och jag samlas för att diskutera olika tänkbara scenario som kan dyka upp. Vi har en huvudplan och sedan kanske man också måste improvisera lite under loppet gång.
Eftersom jag inte har känt mig i den form som jag vill vara i så tar jag på mig ansvaret att försöka fånga in eventuella utbryningsförsök av de övriga.
Det är masterstart i dryga en kilometer, sedan släpper mastern fältet. Direkt så är det en kille som höjer farten och jag sätter mig på hans hjul. Sedan håller det på så här ett tag. Även Tomas Nyberg och Stefan Kuhl tar in några försök till utbrytning. Efter 14 kilometer går Tomas Nyberg fram och kör riktigt hårt i en av backarna. Fältet sträcktes ut ordentligt men återsamlades igen. Nya försök till utbrytningar gjordes, och jag jagade ifatt. Men till slut så blev det två som kom iväg. En tiondels sekund funderade jag om jag skulle ta den här med, men bestämde mig för att släppa iväg dom istället. På så vis blev det ett mycket jämnare tempo. Jag höll avståndet till de två i utbrytningen ganska konstant mellan 25 och 40 sekunder. Men i backen vid varvningen kändes det att min dag var över. Jag sjönk som en bottenlös båt genom fältet och kände med ens att det var slut.
Tomas och Stefan bryggade upp till utbrytarna och får till en bra utbrytning. Det hela slutar i alla fall ganska hyggligt för laget tycker jag. Stefan Kuhl vinner nordiskt guld på linjeloppet 2018. Riktigt roligt att höra hur nöjd Stefan var med mitt jobb på första delen av loppet. Vi körde som ett lag skall köra. Att det blev Stefan kan jag tycka är lite extra roligt, det var nämligen han som hjälpte mig att bli nordisk mästare ifjol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar