WORLD CHAMPIONSHIPS VARESE 2018 TEMPO

Så är vi så framme vid det årets höjdpunkter, VM 2018 i italienska Varese. Dagens tävling är det individuella tempot. Vanligtvis brukar startintervallerna ligga på 60 sekunder mellan de startade, men här på VM är det 30 sekunders intervaller. Detta gör ju att det kommer att vara tätt med folk utefter hela banan hela tiden.
Vi kommer fram till Ipodrome klockan 08:00 och hittar en bra parkering inne på själva arenan. Sarah startar först av oss Skoghalls cyklister, hon startar 10:13.00. Jag startar 11:22.30 och Stefan startar 15:28.30 så det blir en lång dag. 
Jag värmer upp på en lånad trainer. Arrangörerna står för trainerns, det är bara att haffa en när den är ledig. När klockan är 11:05 så går jag in i startfållan. Hittar mig en stol och sätter mig ner för att vänta på min tur att få cykeln kontrollerad. Mätningen är inga problem, och inte hittar de någon motor i ramen eller andra hjälpmedel, så allt är okej. En halv minut före mig startar Alexandros Siatravanis från Grekland, en kille som man inte vill möta i en mörk gränd en lördagskväll. Men nu är det min tur. Jag rullar fram till startlinjen och sätter mig tillrätta på sadeln och klicka i pedalerna. Framför mitt visir ser jag fem fingrar, dessa minskar med en finger per sekund och snart visar starten en flat hand och pekar ut mot banan. Jag är iväg på min tredje VM start i tempo. Den här gången är jag älst i startgruppen.
Jag kommer bra igång tycker jag. Efter femhundra meter kommer man till en högersväng som direkt följs av en nittograders kurva in i en smal gränd. Den första går bra men så kommer jag helt fel i nittograders kurvan i stället. Tappar väl lite moment men ingenting som påverkar mitt cyklande. Efter detta så får jag bra fart på grejerna och ner till den första rondellen som kommer efter ca två kilometer, här svänger vi av till höger. I rondellen passerar jag Alexandros. Ner till nästa rondell är det lätt cyklat och jag håller bra tryck nerför backen. Framme vid rondellen är jag lite övertänd och har svårt att få till en bra linje. Men nu går det uppför hela tiden tills man kört sju kilometer. Jag tycker att jag har bra kontroll på vad jag skall göra, ligger lite över mina wattsiffror men en dag som denna så bör man göra det. Mot slutet av backen så känner jag nog av de där extra watten som man lagt på. Men nu är jag uppe på högsta punkten och har några kilometer kvar tills vändningen.
Vändningen är katastrofal, jag tror att vi skall köra runt i rondellen men vi vänder strax innan. Jag låser både fram och bakhjul vid inbromsningen, trots detta så håller jag på att köra över en komisarie och två poliser! Nu gick det bra och jag var på väg mot målet. Det går nu lite lätt uppför ett tag innan utförskörningen börjar. När jag når banans högsta punkt igen så går det utför i fem kilometer. Det här är det som jag brukar vara bäst på, att hålla bra tryck nerför. Men inte idag! Irriterande att jag inte orkar få upp trycket nu när det behövs som bäst. Det partier som vi testade extra igår gick hur bra som helst i race fart. Man kunde ju också välja linje på ett helt annat vis idag. In mot målet känner man nu av att man har tagit i. Benen är stumma och vill inte riktigt hålla med hjärnan när den säger "tryck till". Men nu kommer skyltarna oftare...300 metri...200 metri...100 metri och in i mål 32:28.25 blev tiden, vilket räckte till en 18:e plats. Missnöjd? Nä, det kan jag inte vara, vist hade man hoppats på något bättre, men jag gjorde vad jag kunde.