Värnamotempot (Swe-Cupen)

På fredags eftermiddag hämtade Annika mig på jobbet. Vi skall resa ner till ett ställe som heter Reftele. Har aldrig någonsin hört talas om orten tidigare, men det blir nog bra. Vi kommer ner ganska sent på kvällen till Reftele Wärldshus där vi skall bo.
Lördag och tävlingsdag. Startar dagen med hotell frukost. I dag är det generalrepetition inför VM tempot i Italien. Jag har ingen aning om hur formen är, det är alltid lika svårt att säga. Men veckans träning har i alla fall känts bättre än på länge. Nu är Värnamos tempobana inte speciellt krävande när det gäller den tekniska delen, dessutom så är banan nästan befriad från höjdmeter(130m/stigning på 30km). Den är krävande på ett helt annat vis. Man måste ha focus på vad man håller på med hela tiden, det finns inget ställe där man kan slappna av en tiondels sekund. Det gäller att verkligen hålla ett så jämt tryck/tempo som det bara går. Det svåra med det är ju att veta hur hårt skall jag gå ut i dag? Allting hänger ju egentligen ihop med dagsformen också.

Värmer upp på trainern innan tävlingen i dag. En halvtimma kör jag sedan rullar jag på tempocykel ett tag innan jag sticker iväg och kontrollerar cykeln. Den är okej och jag kliver in i startfållan. När Walter Gabrijelcic från Aktivitus startar är det en minut kvar innan det är min tur. Jag rullar fram till startlinjen och sätter mig tillrätta, knäpper på cykeldatorn och väntar på att startern skall räkna klart..5...4..3..2..1 gååå!

Äntligen är jag iväg. Idag står jag upp lite längre innan jag sätter mig tillrätta på sadeln. Det går lätt i medvinden och det gäller att inte förivra sig och ta i för mycket utan man håller sig till sin plan. Efter någon kilometer tittar jag på cykeldatorn och ser att wattsiffrorna ligger lite högt, men inte våldsamt högt. Jag tittar ner igen, men va! Datorn står på noll kilometer? Har jag glömt starta den? Trycker på den igen men ingenting hjälper. Va fa'n, okej jag ser hur fort det går och vad jag har för wattsiffror och jag kan inte göra något åt det nu. Jag ser hur fort jag tar på Walter och snart har jag passerat honom. Anders Carlestam från CK Dainon startade två minuter före mig, men nu ser jag ryggen på Anders. Vid vändningen så har jag kanske 100m kvar till honom. Men efter vändningen blir det motvind och det verkar nästan som han trivs bra i vinden för han stretar i mot bra, men tillslut kommer jag om honom.

Nu börjar jag känna av tempot och ser att siffrorna dippar under mitt mål oftare. Det är svårt att hålla fokus på en sådan här bana, men det är ett måste på tepmo och speciellt på Värnamotempot. Jag höjer siffrorna igen ett tag men de svajar upp och ner. Men så möter jag Tomas Nyberg från team LVL CK. Tomas är regerande svensk mästare i H-55 klassen och kan klämma tempo. Det sporrar mig ytterligare när jag möter honom och ser hur pigg han verkar vara. Men när det återstår ca två kilometer så tappar jag fokuset för ett ögonblick, inte länge kanske 200 meter, men det räcker. Ja det räcker för att man nu hela tiden ligger under siffrorna som man vill ha. En sista ansträngning inför målgången, jag tar i vad jag har men kommer ändå inte upp. Två skarpa kurvor och där passerar jag mållinjen. 

När jag gick i mål hade jag ingen som helst aning om vilken tid jag hade eller hur fort det gått. Men efter ett tag så får jag reda på att jag har vunnit H-55 klassen före Martin Collander från Föreningen Rocket Racing team Sweden och Ingvar Karlsson från Kungsbacka CK. Men Tomas Nyberg då? Jo, Tomas körde i H-40 klassen och körde in på tiden 41:01,5 jag vet inte om Tomas var nöjd med den tiden men jag var nöjd med min som blev 40:57,9.