Örestadstempot (Master cup)

Årets andra master-cup helg går i Barsebäck nere i Skåne. Tempobanan är en fin bana som startar i Barsebäck och har sin vändpunkt i Häljarp. Stigmetrarna avskräcker väl inga cyklister (146 h/m) på tre mil, så banan betraktas som väldigt platt. Nu är det inte det som är det svåra med tempobanan i Barsebäck utan vinden. Eftersom stora delar av banan går utmed kusten så tar vinden riktigt tag i en, och oftast så kommer den från havet och då blir det sidvind, det gäller att vara skärpt hela tiden. På gårdagens genomåkning av banan blåste det väldigt mycket och det var omöjligt att hålla cykeln rakt fram på vägen.
Efter förra helgens tävling så har jag byggt om tempocykeln lite grann. Har flyttat både styre och sadel en bit fram. Det handlar kanske om 10 mm på styret och 5 mm på sadeln, väldigt mycket mycket i de här sammanhangen i alla fall, men varför? Jo man vill ju sitta så långt fram man bara kan för aerodynamiken skull men det finns regler för hur långt fram man får sitta, och som jag tidigare skrivit så finns det otroligt många regler för hur en tempocykel får se ut.
Efter att ha käkat frukost på hotellet så reser jag bort till starten för att hämta ut nummerlappen som jag skall ha idag.
Ingen mätning av cyklarna idag, ja så är det ibland. Det är väldigt kallt och jag har tagit på mig kolossalt mycket kläder. Värmer upp på tempocykel och tar det ganska lugnt, vill spara på benen så mycket det går. Efter den hårda veckan med massor av timmar och mil så har jag innan start intalat mig själv om att börja loppet lugnare än vanligt. Startern skickar iväg Håkan Samuelsson från SMACK Sigtuna och samtidigt säger hon att det är en minut till start.
De första 700 meter går i stark medvind, sedan viker banan till höger och med ens blir man varse hur mycket det blåser. Jag slänger en blick på wattmätaren och ser att jag ligger trots en lugn start något över vad jag borde, men det känns bra i både ben och lungor. Efter fem kilometer så viker vi höger igen och kör rakt in i motvinden. Nu vet man att det är tio kilometer med olika stark motvinden. Jag ser Håkan framför mig, jag har tagit in ca 5 sekunder på honom. Det hela är nu en mental brottningsmatch mellan huvud och ben. Hastigheten i motvinden är så låg att man skäms. Men min motivation är att jag också ser att Håkan inte tar in på mig.
Äntligen är jag vid vändpunkten, jag tittar återigen ner på wattmätaren och ser att jag legat 20 watt över min tröskel ut till vändning. Nu gäller det att inte bli bekväm i medvinden hem. Jag hittar snart ett bra flyt i cyklingen och ser att jag tagit in några sekunder till på Håkan. Sista fem kilometrarna blir det sida motvind och jag övertalar mig själv om att det snart är över. När jag passerar mållinjen så är jag 45sekunder före Håkan Samuelsson som blev tvåa.
Jag är otroligt nöjd över segern idag, som förövrigt var min 50.e cykel seger, men mest nöjd är jag ändå med att bara tappat 2 watt på hemvägen efter vändningen. Jag lyckades att hålla motivationen och koncentrationen uppe hela tiden.