söndag 30 april 2017

Tour of Ayrshire Gran Fondo

Idag är det Gran Fono som skall köras. Vi startar ihop med 45-49 och 50-54. Vi som är äldre får stå längst bak i startledet. Kallt som attan är det och blåser som bara den. Starten går och jag tar mig väldigt fort fram till spets.  Jag har inte tänkt bli avställd bara för att någon är i vägen. Det blir köra av med en endaste gång,  men hela tiden ligger jag långt fram.  Vinden är besvärlig och kommer mestadels från sidan. Efter ca två mil så svänger vi nästan 180°inne i en ny.  Direkt in över en smal stenbro och upp i en backe som är 1600 meter och 7-8% lutning. Jag ser till att jag är längst fram i ingången av backe och till min förvåning är det ingen som går om. Efteråt fick jag reda på att jag spräckte stora delar av fältet här. Men största delen åker av när vi kommer upp på toppen av backen och möts av en ruskigt hård motvind. Jag tycker att det går riktigt tungt,  men tydligen tycker de andra det också. För när vi kört ett tag så är vi nog bara 15-20 cyklister kvar. Dessutom är det bara tre kvar inklusive mig själv i min startgrupp. Vi är dock bara fyra stycken som drar rut på de andra och jag börjar bli lite smått gubbgrinig. Det bli ännu värre vind när vi är på högsta punkten och det bara är de skottska herdarna som skydd!
När vi kört i 70km så får jag nog. Klämmer i en tung jävla växel och bara drar, jag fick med en kille i min åldersgrupp. Vad jag inte viste var att vägen svänger och vi får medvind! Hastigheten går från 25-30 km/h till 60-70 km/h. Vi kör så här ett tag med snart märker jag att killen är helt jävla slut. De andra kommer snart tillbaka men gruppen har minskat betydligt. Vi är nu ca:5st, ja jag skriver ca: för hela tiden kör vi om folk som startade före oss och dessa försöker att hänga på. När  det är 15 kilometer kvar så kommer vi till en ganska seg backe. Vi är nu bara två kvar i min åldersgrupp och killen går om mig i backen. Men vi har varit där och rekat tidigare så jag vet att det snart kommer en till. Jag sätter mig på hans hjul och när vi når den andra backen så åker jag upp på sidan av honom och tittar på'n. Han funderar nog vad i hela fridens dagar jag är för en filur.  Efter detta så går jag aldrig om honom något mera. Hela tiden på hans hjul ändå in i spurten. Tyvärr så är mina ben så fulla av mjölksyra att jag förlorar spurten med en cykellängd. Men vilken helg jag har haft i Kilmarnock! En seger och en andra plats vittnar väl om att jag har gjort något rätt under vintermånaderna.
Ännu mer fantastisk blev helgen när alla Värmländska cyklister som reste till Skottland kan kvitera ut en VM biljett. Olof Hagliden OK Tyr,  Johan Fryksenius,  Andreas Rundquist och Sarah Carling alla från skoghalls CK Hammarö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar