Vecka 1/träningsvecka 12

Sista träningspassen för 2017, körde jag på söndags morgon. Det blev två pass, ett styrkepass och ett tabata pass. Allt för att hinna med dagens alla aktiviteter. Efter träningen var det dax för den sedan tidigare inplanerade lunchen med en riktig prinsessa. En av de trevligast och roligaste luncher jag haft på mycket länge. En mycket trevlig avslutning på 2017.
Måndag och 2018. Ett helt nytt träning och tävlingsår ligger framför oss som en tom bok. Den skall ju fyllas med något. Varför då inte börja med ett styrkepass följt av ett TC 20x45/15. Hur det blir med tävlingar 2018 får vi se längre fram, just nu vet jag faktiskt inte var eller om jag skall tävla. I vilket fall som helst så skall jag träna i alla fall och tisdagens träning blev ett morgonpass. Ett TC 20x45/15 innan jag skulle iväg på veckans andra princesselunch. En lunch som blev lika trevlig som den första. Onsdagens träning var en ny upplevelse. Ett EB 4x8min som avslutades med ett tabata pass! Jösses, den var tuff. Siffrorna blev väl inte så märkvärdiga på de sista intervallerna, men jag tog mig igenom dom i alla fall. Efter att ha vilat några timmar så var det dax för dagens andra pass. Det blev en ganska skön runda runt Köla på Nishikin. Torsdag blev en ganska lugn dag. Inte förrän på kvällskvisten körde jag ett pass och då blev det ett tabata pass. På fredag körde jag det första av veckans två G1 fyra timmars pass. Det blev en runda runt Glafsfjorden i lätt snöfall och isande nordanvind.
Lördags morgon, under natten har temperaturen sjunkit till -8°. Sjunkit har också vikten sedan förra veckan. Låt vara med bara ett kilo, men det är åt rätt håll. Veckans andra långa G1 pass fick bli inomhus istället. Fyra timmar på monarken var inte speciellt roande. Tur att passet innehöll 5sek maxspurter varje 30e minut, skönt med ett avbrott emellanåt😉.
Lördagens G1 pass blev också julens träningslägers sista pass. Tjugotvå träningspass på tretton dagar,  eller egentligen på elva dagar eftersom jag har haft två vilodagar på de tretton dagarna. Men de absolut mest roande dagarna var prinsesseluncherna. Det var två fantastiska dagar, de tillsammans med dagen då mormor och morfars lillprins kom på besök och övernattade.

Vecka 52/träningsvecka 11

Årets sista träningsvecka är också årets värsta matvecka. Julmat varje dag är ju gott men kanske inte så nyttigt. Därför så har jag inga förhoppningar på att ha gått ner i vikt när veckan är slut, utan mitt mål är att inte ha gått upp för många kilon i stället. Träningsmässigt så är det en riktigt tuff vecka också. Men det är på eget initiativ. Man skulle kunna kalla det ett miniläger på hemmaplan.
Den ordinarie träningen består annars den här veckan av tre pass. Ett EB 4x8min(50-65rpm), ett TCSI X3(Wingate) och ett 20x45/15.
Måndagen startades med TC 20x45/15 plus två extra pass. Ett styrkepass på atletklubben följdes upp med ett TB=Tabata pass på monarken. Tisdag var egentligen träningsfri men jag klämde in två olika pass i alla fall. Ett bålstabilitetspass(styrketräning utan vikter) och efter det så körde jag ett tabata pass på monarken. På onsdag blev det tre pass. Förutom det ordinarie passet(EB 4x8min på 50-65 rpm) så blev det ett bålstabilitetspass och en tur runt Köla på Nishikin. Det var verkligen skönt att träna utomhus igen, även om det bara var för nöjes skull. Lite blåsigt men roligt, dessutom var vägarna förvånansvärt bra. Torsdags träningen begränsades till ett tabata pass. 

Allt man inte dör av blir man starkare av sägs det. I så fall kommer jag att bli livsfarlig till sommaren. För jag trodde ärligt talat att min sista tid var kommen på fredagens pass. Ett TCSI x3(liknande Wingate). Det är inte lätt att genomföra på en monark utan viktkorg, men med lite god vilja så fungerar det hyggligt i alla fall. Dessutom så hjälpte Annika till, vilket underlättade väldigt. Nu skall det med en gång medges att max resultaten på de tre intervallerna inte var att skryta om. Men medelvärdet är ja nöjd med. Det var faktiskt lite bättre än testet på aktivitus.

Vad jag däremot inte är så nöjd över är att vågen nu på morgonen visade +2,5kg! Okej jag vara medveten om att det skulle bli en tuff vecka så jag är inte allt för besviken ändå, men ändå! De där kilona måste ju bort. Det fick därför bli ett distans pass runt Finnskogen på Nishikin. Som sedan avlöstes av ett tabata pass på monarken. Nästa vecka innehåller två långa G1 pass, två TC 20x45/15 och ett EB 4x8min +T1(en tabata). I mellan dessa träningar så har jag också möte med två prinsessor och en prins, stressigt? Nej, men väldig roligt. 

Vecka 51/träningsvecka 10

Veckans träning bestod också av EB pass och G1 pass. Men nu var EB passen lite annorlunda. Dessutom så var det ena G1 passet utökat med en timma. Måndagens träning blev en tuff historia. EB 2x20minuter var det ett tag sedan jag körde. Det märktes också. Den första intervallen blev lite för hård och pulsen alldeles för hög. Den andra intervallen blev därför övermäktigt och två minuter kortare än den första. Tisdagens pass blev också ett EB pass. Men till skillnad mot måndagens EB pass så var det nu fyra tio minuters intervaller på 60-70 kadens. Låg kadens verkar vara något som passar mig bra. Trots något för hög puls på sista intervallen så gick den bra att köra.
Onsdagens pass blev en repris av måndagens. EB 2x20minuter är inget favorit pass, åtminstone inte om man ska köra på nittio kadens. Klockan 04:00 på fredags morgonen ringer väckarklockan. Dags att gå upp och ner i källaren till monarken. Ett av veckans distanspass skall avverkas. Det blir tre timmars G1 som jag tycker går ganska bra ändå, trots den tidiga timman. Flexar lite från jobbet, men är där halv nio i alla fall.

Men varför i hela friden går man upp klockan fyra på morgonen för att träna? Jo av den enkla anledningen att det är jul! det är mycket som skall göras efter jobbet, och enda chansen att hinna träna blir då på morgonen. Galet? nja...jo..kanske det! men det finns mycket värre saker i värden att bekymra sig över än en galen gubbe som tränar mitt i natten. Lördag och vägning. Känslan från förra veckan var ju att det nu går åt rätt håll besannades. När jag böjer mig fram och kikar över magen så ser jag vågens siffror där nere,  -1,5kg! Åh, vad skönt, det här har jag kämpat för under veckan. Dessutom så har magen minskat med 2cm. Lördagens distans pass gick på delvis isiga vägar. Men jag fick ihop mina fyra timmar med G1 träning. Kan se tillbaka på en intensiv vecka. Det blir därför extra skönt att vara ledig från jobbet tills den 8e januari. 

Vecka 50/träningsvecka 9

Den här veckans träning vår en exakt kopia av förra veckan. Tre tröskel pass och två distans. Efter en mycken trevlig helg nere i Göteborg tillsammans med bästa kompisar så hann vi precis hem till Lucia firande i Köla kyrka. En totalt fullsatt kyrka fick bevittna ett mycket charmigt luciatåg. Elever från Adolsfors skola stog för underhållningen. Alla klassiska lucia sånger sjöngs av hjärtats lust.
Veckans träning då? Hur gick det med den?
Jo då, måndagens träning började med EB 5x8min på 70 kadens. Ett pass som passar bra att börja veckan med. Tisdagen blev ett riktigt dryg historia. Tre timmar på monarken i G1 tempo, med inslag av 5st 1 minuts högkadens(minst 130) var tionde minut sista timman. Kadenshöjningen blev ett välkommet inslag i den annars ganska monotona träningen. På onsdag var jag tillbaka  på EB intervaller igen. En repris på måndagens pass. Något tyngre kändes det dock, men det är väl naturligt när det var tredje dagen i rad. Torsdagen pass blev också ett EB pass. Den här gången blev 5x8min fast på 90 kadens i stället. Kändes väldigt bra faktiskt, förvånansvärt bra. 

Lördagen börjar med vägning. Äntligen känner jag att det händer saker. Visserligen bara -0,5 kg men också -1 cm runt magen. Vilket betyder att jag gått ner 7,6 kg sedan den 19/10. Lördagens träning var egentligen tänkt att bedrivas utomhus. Men utomhus vräker den förbannade snön ner och gjorde det omöjligt att bedriva någon vettig träning ute(jag hatar verkligen vintern). Därför så blev det ett långt inomhus pass på monarken i stället. Hela veckans träning har fungerat jättebra,  och jag är nöjd med veckan som gått.

Halvvättern 2018

Halvvättern 2018 var från början tänkt som ett perfekt träningstillfälle. Ett distanspass i lagom mak. Så blir det nu inte! För några dagar sedan så fick jag ett samtal av en kompis som frågade om jag hade lust att köra halvvättern. Ja, jag har anmält mig redan sa jag. Hur har du tänkt köra? skall du bara åka igenom eller, vill du åka riktigt fort? Öhhh...det har jag inte tänkt så mycket på, utan bara som ett träningspass, men vad menar du? får jag ur mig till slut.
"Nja...det är så här börjar han" Redan då borde jag ha anat ugglor i mossen.
Det är ett gäng cyklister som vill åka riktigt fort på halvvättern och jag tänkte fråga om du vill hänga på, du skall ju ändå köra, så? Hänger du med?  Hmmm.... ja'a, jo det kan jag väl göra, hör jag mig själv säga utan att tänka. Va bra säger han. Det är bara att byta startgrupp, du är ju redan anmäld, eller hur?
Förresten säger jag, hur snabbt är snabbt? (jag hör ju med ens vilken jävla dum fråga det blev) Men innan jag hunnit tänka klart så kvittrar det i telefonen, "banrekord" 😚.
Fa'n tänker jag, där rök det ett stilla distanspass, att jag aldrig kan hålla tyst. Men å andra sidan så får jag ju ett maxpass i ställ. Ju mer jag tänker på det ju trevligare tycker jag att det skall bli. Gruppens namn är Fenix och består av en härlig blandning av cyklister från mellansverige. Ska man kunna bidra med något i den här gruppen så måste man vara tränad. Så det är lika bra att gå ner i källaren till monarken igen.

Masterrådet.

Men hualigen! vilket jobb de lägger ner killarna och tjejerna i masterrådet. Redan innan vi ens hunnit till mitten av december så har masterrådet kommit ut med hela swe-cup programmet för 2018.
En del nya tävlingar har tillkommit vilket kryddar programmet lite extra. Masters-Cup 2018 består av en tempocup, en linjecup samt en totalcup. Det preliminära programmet för 2018 ser ut som följer. 


14/4:  Örestads tempo

15/4:  Örestads linje

21/4:  Götenetempot

22/4:  Kinnekulleloppet
28/4:  Frykdalens 3-dagars tempo
29/4:  Frykdalens 3-dagars linje

12/5:  Mälarcupen 2-dagars tempo

13/5:  Mälarcupen 2-dagars linje

19/5:  Wänershof GP

20/5:  Wänershof Linje

1/6:　SMACK Arlanda Test Track Race

2/6:    Kringelloppet
3/6:　Falkenloppet

30/6:  Gottne tempo

1/7:    Gottne linje

1/9:    Svanesunds tempo

2/9:    Svanesunds linje

8/9:    Preliminärt cupavslutning – arrangör ej klar

9/9:    Preliminärt cupavslutning – arrangör ej klar

Förutom swe-cupen så har man också förlagt SM till ett gemensamt ställe för allihop. På en vecka så skall alla klasser köras, vilket är ett jättebra initiativ. Det verkar dessutom som om mastertävlingarna går under veckan vilket gör att man också får chansen att kvaltävla i Holbaek inför VM i Varese.

Vecka 25:   SM Masters Båstad

23-24/6:     Kvaltävling i Holbaek, Danmark, till Gran Fondo VM

4-5/8:         NM Masters, Ås, Oslo, Norge

30/8-2/9:    Gran Fondo VM i Varese, Italien

Återigen bra jobbat masterrådet, vilken tur att vi veteraner har er.

Vecka 49/träningsvecka 8

Nu har jag kommit halvvägs in i träningsprogrammet, den åttonde av sexton veckor. Vi är nu inne i den värsta tiden både träningsmässigt och årstid. Jag hatar verkligen vintern, finns faktiskt inte något positivt jag kan komma på med vintern. Det är det tur att man gillar att träna inomhus.
Den här veckan innehöll tre tröskel pass och två G1 pass. Dessa måste vara klara tills lördag morgon innan vägningen och avresan till Göteborg och Lisebergs julmarknad.
Tre dagars vila från träning är en lång tid. Måndag och abstinensen efter träning nästan skriker i kroppen. Tröskel passet som innehåller 5 stycken 8 minuters intervaller går av bara farten, åh vad skönt att träna igen.
Tisdagens pass blev ju inte så roligt. Tre timmas distansträning på monarken! Tre timmar inomhus är en lång tid. Tur då att efter varje körda trettio minuter låg det inlagt 5 sekunders max spurtar. Onsdagens träning var egentligen en kopia av måndagens träning. Den enda skillnaden var att kadense på onsdagens pass låg på nittio i stället för som måndagens sjuttio. Torsdag och ytterligare ett tre timmars G1 pass. När man börjar titta på klockan efter 45 minuter,  ja då blir ett tre timmars pass väldigt långt. Fredagens pass blev veckans sista. En repris på måndagens tröskel pass. Med den skillnaden att måndagens pass var mycket skönare än fredagens. Lördagens vägning blev -0.5kg🙁 men minus en cm runt magen🙂.

Vecka 48/träningsvecka 7

Tiden bara rusar iväg och jag är redan framme vid träningsvecka sju! Lite lugnare vecka igen. Tuffa pass förvisso men bara tre. Vilket gör att det blir lättare att planera in vilodagar om det inte vore för att det finns en del andra aktiviteter att ta hänsyn till.
Den här veckan innehöll ett styrkeintervalls pass ett tröskelpass och ett G2 pass. Veckan började med en vilodag. Detta eftersom det var möte i klubbstugan. Riktlinjer inför nästa år måste dras upp och det finns en hel del att göra.
Tisdagens pass blev Styrkeintervall på TC, SCI 55/4min X 9 där man ska hålla överkroppen helt stilla. Lättare sagt än gjort faktiskt. De två sista intervallerna utfördes, men inte helt enligt instruktionerna.
Onsdag kördes det EB intervaller, 4 stycken på vardera 10 minuter. Inte så märkvärdigt om det inte var för det där med karensen. Det skulle hela passet ligga på 60-70. Ett pass som känndes riktigt bra. Veckans G2 pass var jag tvungen att byta ut mot ett G2 inomhus pass. Ett G2 inomhus tycker jag är värre att utföra, men är i gengäld kortare. Men varför i hela friden kör man tre dagar i rad när veckan innehåller sju dagar? Enkelt, de andra dagarna var det planerat andra aktiviteter både med familj och vänner. Jag gick ju med i viktväktarna förra veckan och har inte så stora förväntningar så här i början. Jag vet att det tar ett tag att komma in i rutinerna gällande måltider. Så det är med blandade känslor jag ställer mig på vågen lördag morgon. Ja inte är det vad jag hoppats på att vågen skulle visa, men jag förstod att det skulle bli så här. Inte ett gram varken upp eller ner. 😒

UCI Gran fondo eller cykel SM

Helt otroligt så har svensk cykel lyckats igen. Den för oss mastercyklister närmast liggande kvaltävling till UCI master VM går i Danmark, varför inte lägga master SM samma helg?
Är det så här att man vill försöka bromsa den altmer växande skaran av mastercyklister i Sverige? ja man skulle ju kunna tro det i alla fall. Okej det finns ytterligare 20st kvaltävlingar som man kan köra. Jo så är det. Men då skall man också veta att av dessa så går två i Australien en på Nya Zeland, Japan, Indien, Sydafrika, Canada, USA och Mexico inte närmaste väg precis. För de som redan är klara för VM i Italien spelar det ju ingen roll egentligen, men för de som vill kvala blir det ett dilemma. Näst närmaste kvaltävling går i England och i Luxenburg. Tour of Cambridgeshire krockar ju inte med något annat än Stockhoms 4-dagar och Mondorf-les-Bains i Luxenburg är ju bara ett linjelopp. Jag vet ju inte hur övriga mastercyklister kommer att göra. Själv är jag helt säker på vad jag kommer att prioritera i alla fall. Eftersom jag inte är klar för VM som kommer jag att avstå SM för att försöka ta mig till Italien och VM genom att köra UCI Gran Fondo i Danmark.

Vecka 47/träningsvecka 6

Träningsvecka sex är här! som jag har väntat...noontt!! Varför då? jo jag har tjuvkikat lite på vad som kommer vecka sex. Ett KI/kort intervall, två stycken G2 pass(olika långa), ett EB/tröskelträning, ett TC och ett G1. Jag blir trött bara av att skriva allt.
Måndags träning blev KI/kort intervall pass. Intervallerna ska ligga 20% över anaerob tröskel. Alltså 6x4/3min. Åhhh herregud! För första gången på sex veckor måste jag vika ner mig! Jag startade troligen lite för hårt på första fyran. Klarade sedan med nöd och näppe ytterligare fyra stycken före jag på den sista fick bita i det sura äpplet. Hela passet avklarades men den sista fyran blev inte som de andra fem.
Tisdags kvällen går jag ner i källaren. Jag blir stående framför monarken och tittar med tomma ögon rakt fram. Det kanske har gått en minut eller så när jag väcks till sans av ett pling i telefon. En dag som denna så skulle jag bara vilja vila, men när jag ser monarken framför mig så går tankarna åt ett helt annan håll. De går till två personer som "lurat " in mig i det här😏. Men jag skall allt visa dom. Därför ger jag mig i kast med ett TC-pass 20x45/15. Efter femtio minuter på järnhästen så är passet över. Jag stannar till en sekund i dörröppningen när jag är på väg ut ur träningsrummet. Vänder mig sakta om och tittar på Monarken där den står. Alldeles blöt av svett. Ser han inte lite moloken ut? Ingen fara tänker jag, du är bästa tänkbara träningskompis. Tyst för mig själv säger jag hej då till Monarken, vi syns imorgon. Sedan stänger jag dörren till träningsrummet och går in i duschen. Träningspasset var jobbigt, men jag fixade det och satte nytt pers. på intervallerna.
Onsdagens besök hos Monarken var rena vänskapsmötet. Tjohej och ett G2-pass på en timma var till ända. Det sura måndagspasset kändes avlägset i tid fast det bara gått två dagar sedan. Eftersom det är "Black friday" på fredagen så tränade jag också på torsdag, vilket inte var så smart. Torsdagens träning skulle ha varit ett EB/tröskelpass på 5x8min. Nu blev det 4x8min plus 1,5min sedan var det slut på bränslet. Den värsta veckan hitintills slutar inte i katastrof, men jag tror att jag skulle ha planerat den lite annorlunda. Fyra dagar i rad blev minst en dag för mycket. Fredag blev det så en vilodag, och det kan behövas inför helgen.

Lördag startar med vägning. Minus ett kilo och minus en centimeter runt magen. Men när jag läser om Håkan Petersson och Anders Jarfors på facebook, och hur mycket de väger nu och vad målet är, ja då förstår jag att här måste man ta till med andra knep. Det här går för sakta. Därför så gjorde jag en omvärdering i fredags. På något sätt måste jag försöka förhålla mig till mitt matberoende. Därför så kommer jag att ta hjälp av viktväktarna, får väl se om det är rätt väg. Lördagens träning gick bra. Ett G2 pass på en timma avverkades på delvis kolossalt halkigt underlag. Veckan avslutas med ett G1 pass på tre timmar. Ett pass som kunde gått under namnet "disciplin" i stället. Temperaturen kämpade för att hänga kvar på plussidan och gjorde regnet ruskigt kallt. Dessutom så var vägen som en skridskobana på en del ställen. Att försöka sig på att ta en grusväg var bara att glömma. 

Träningsveckan har varit tung, några pass riktigt tunga. Men jag är hyggligt nöjd ändå. Nästa vecka blir det träningsmässigt lite lindrigare. Men med färre dagar att försöka fördela passen på.

Vecka 46/träningsvecka 5

Avslutade förra veckans träning med en skön söndagstur tillsammans med Stefan, Jakob och Bengt. Många skratt och dråpligheter plus ett alldeles fantastiskt höstväder gjorde att passet blev väldigt trevligt, trots en bister temperatur vid starten. Dessutom förgyllde någon turen med att ta ett dopp i en rikligt vattenfylld håla. Som tur var så var han så sliten att inte käften gick på'n utan han var tyst. Hade det varit i början på passet så är risken stor att han dragit ner en massa lera och vatten i lungorna.
Måndag blev en vilodag från träningen på grund av en del andra sysslor. Bland annat var jag och Annika i Sunne och hämtade nya däck till Andreases lastbil och på ett styrelsemöte för Skoghalls CK Hammarö. Det är därför som jag skarpt gillar Aktivitus träningsupplägg. Man har ex. antal träningar på en vecka, och man kan planera hela veckan utifrån dessa. Vad innehåller då vecka fem? Jo, den är ganska så likt förra veckans program med undantag av distanspasset. Den här veckans pass har ett G1 distanspass i stället för G2. Men å andra sidan så är den en timma längre.
Tisdag och jag kör ett TC pass 20x45/15. Den här gången tänkte jag försöka att pressa mig extra mycket. Intervallerna ska ligga 30% över FTP, men den här gången låg jag på 35% över tröskeln. Jag lyckades hålla i alla tjugo på samma nivå. Pulsen blev hög, men det gick. Förra veckan låg snittwatten på 380 den här träningen låg den på 392Watt. Mysigt? nää...men kul att man kan om man bara vill.

Bara för att, så körde jag ytterligare ett TC pass på onsdag. Och bara för att så körde jag passet lite hårdare än dagen innan. Snittet bliv 394Watt och alla intervallerna avklarades. Träning blev en riktig boost. Av bara farten så körde jag ett tröskelpass på torsdag. Ett pass som var hur skönt som helst efter att två dagar i rad kört TC pass. Fredag blev en vilodag och tidigt på lördag morgon var det vägning. Veckans viktras uteblev. Vågen visar exakt samma hånfulla siffror som förra veckan. G1 passet blev ett riktigt gött pass. Lagomt hårt så här i slutet på veckan. En vecka som jag är mycket nöjd med. 

Vecka 45/träningsvecka 4

Avslutningen på förra vecka gällande vikten blev ju ett litet bakslag. Den här veckan måste jag skärpa mig. Träningsmässigt så kommer veckan att innehålla två pass med kortare intervaller, men intervallerna är desto fler. Dessutom ett tröskelpass och ett G2 pass. Startar veckan på måndagen med ett TC pass, 20x45/15. Kan ju bara konstatera att det var tur att jag hade en vilodag dagen innan. Att köra 45 sekunder med plus 30% på tröskeln borde väl inte vara så svårt? Nä, en eller två gånger går ju bra men tjugo! Men jag fixade det.
Tisdag morgon och jag har jävulskt ont i mitt vänstra ben! Tar mig nästan inte ur sängen. Jag går på jobbet ändå och ut på dagen så släpper det lite, för att nästan försvinna helt fram emot eftermiddagen. Skönt, jag har inte tid med krämpor. Tufft pass igår, då får det bli ett lite snällare idag. Tröskelpasset den här veckan har utökats med ytterligare en intervall på 8 min. Riktigt skönt pass blev tisdagens tröskelpass. Fem åtta minuters tröskelintervaller som blev 1-2% över tröskeln. På den femte intervallen steg pulsen lite för mycket men det gick bra ändå. Käns riktigt "gôtt" att vara inne i träningen igen. Onsdag tog jag vilodag eftersom jag ville körde ytterligare ett TC pass på torsdag. Torsdagens TC pass snittade jag 380W på de tjugo intervallerna. På måndagens snittade jag 381W.
Lördag blir avslut på veckans schemalagda träning. Lördagsmorgon startar med vägning. Ett kilo ner och en centimeter mindre runt mage. Innan jag drar ut och kör ett G2 pass så går jag ut i garaget och monterar på skärmar och dubbdäck på cross cykeln. Det regnade igår kväll och nu på morgonen är det minusgrader. G2an var på två timmar och gick runt Finnskogen. De sista tio minuterna blev riktigt grymma och jag var riktigt trött när passet var över.

Det var tur att jag satte på dubbdäcken, för uppe vid Gränsjön och Mörtnäs låg det snö på vägen. Ganska halkigt i övrigt också faktiskt. Träningsveckan har gått bra. Jag tyckte fram till idag att jag blivit starkare men.....

Vecka 44/träningsvecka 3

Vilken start! Minus 3,7 kg och under 80 igen, gött. Den här veckan blir mycket tuffare än de två första veckorna. Fick nästan abstinens besvär förra veckan. Men nu verkar det som om det börjar hända saker. Träningsvecka tre innehåller i alla fall två tröskelpass med ett styrkepass på monarken plus ett G2 pass.
Måndag körde jag ett tröskelpass. I min iver att försöka träna hårt så ligger jag alldeles för högt på intervallerna, 5-10% över vad min tröskel är. Vilket gjorde att den sista 8an blev något tung. Tisdagens träning var också ett tröskelpass. Men nu gick jag ner lite grann i belsatning. Låg nu ungefär 3% över tröskeln. Den lilla ändringen gjorde väldigt mycket. Onsdag blev en vilodag från träningen. I stället var jag i Karlstad hos Karlstads cykel&sport. Där var det mingel och avhämtning av de nya vinterkläderna. Blir spännande och se hur Bioracers produkter fungerar.
Veckans styrketräningspass var ju utökat med ytterligare en fyra sedan förra veckans pass. Jag såg framför mig en nästan omöjlig uppgift. Förra styrkepasset var jag totalt slut på näst sista fyran men orkade plåga mig igenom passet. Nu skulle jag köra ytterligare en fyra! Målsättningen satte jag på 15% över tröskeln. Alla åtta intervallerna blev 13-15% över tröskeln! Tänk att man kan bli så glad över en klarad träning, men jag blev det och jättenöjd med mig själv.
Lördag betyder vägning. Ingen vidare vecka visar det sig, plus ett kilo men en centimeter mindre kring magen. Jag tröstar mig med att det är säkert någon muskel som växt istället. G2 passet på lördags förmiddagen blev tuffare än jag ville minnas att G2 var, men jag höll ihop det bra och låg inom mina värden. Träningsvecka tre är till ända och jag är nöjd med hur jag lyckats genomföra den.

Vecka 43/träningsvecka 2

En vecka som är fylld av utmaningar. På grund av lite olika omständigheter så kommer jag inte ha tid med några extra pass den här veckan. Veckan börjar bra. Minus 2,5 kg visade vågen i lördags. Hoppas att håller i sig, målet är ca 1 kg i veckan så här i början. Jan Ullrich och Aleksandr Vinokurov hade samma problem med vikten. För mycket god mat, men det är också den enda likheten. Eller? Njaoo... En till finns det, atackviljan. Men sedan är det slut på likheterna. Vill försöka att vara nere så nära match vikt som möjligt vid nästa fystest. Två pass den här veckan, presis som förra veckan. Fast nu var det ett tröskelpass och ett, styrketräningspass på cykeln som gällder. Körde sista passet för den här veckan igår. I dag skall jag åka till flygplatsen i Karlstad för att hämta min älsta svåger som kommer på besök. Nästa vecka lär bli tuffare.

Uppstart för säsongen 2018 och träningsvecka 1

Vecka 42 startad äntligen träningen inför nästa säsong. En ganska brutal start blev det eftersom vi kom hem onsdagskvällen och jag skulle köra två pass den här veckan. Dessutom ville jag ha minst ett längre utepass också. Aktivitus träningsprogram verkar väldigt tufft, trots att första träningsveckan bara innehåller två pass. Men det kommer bli en intressant utmaning.
Det är inte bara Richard Larsen's träningsprogram som blir en utmaning utan min kropps förfall under några veckor ger mig också en jättestor utmaning. Plus ex antal kilon och en kropp i fritt fall ner i fördärvet. Förhoppningsvis har jag nu fällt ut bromsfallskärmen och börjat återuppbyggnaden inför 2018.

Gran Canaria, Taurito 2017

Åhh vad gött. Planet har just lättat från Gardemoen flygplats och jag sluter ögonen som om jag vill somna. Men jag har ingen tanke på att somna utan jag sluter ögonen bara för att njuta stunden. Jag vill komma fram till Gran Canaria så fort som möjligt.
Las Palmas möter oss med en behagligt skön värme. Vi letar snart upp bussen som skall ta oss till Taurito Princess hotels & resorts. Efter incheckningen så bekantar vi oss med området före det är dax att inta middag och kaffe på hotellets restaurang.
Torsdags morgon och jag vaknar klockan fem!  Första dagen är alltid lite speciellt, man hittar inte riktigt man är lite ringrostig helt enkelt. Efter frukosten så tillbringar vi hela dagen åt att bara ligga vid poolen och slappa. Jag läser boken om Klas Ingesson. Jag som absolut inte är någon bokmal trollbinds totalt av hur han beskriver livet som ung och oerfaren, och kan inte sluta läsa förrän jag har läst hela boken! Får nog ringa förlaget och höra om sponsring till solkräm, för lite solbränna fick jag allt i min iver att läsa vidare.
Fredag: Idag tar vi paus från poolen, vi skall till marknade i Puerto Mogan. Detta visar sig vara lättare sagt än gjort. Trots att vi bor ca: 5 minuters bilresa från Puerto Mogan så tar resan flera timmar med bussen på grund av att kustvägen är avstängd. Väl framme på marknaden så är det fruktansvärt varmt(30°). Jag älskar värme och har i normala fall inga problem med värme. När vi cyklade i Frankrike var det 40° men det var ingenting mot att gå på ett torg i 30° värme. På cykeln fläktar det i alla fall, men här? Inte så mycket som en liten vindpust, helt stilla. Tillbaka vid hotellet intog vi snart en varsin solstol trots att det inte var någon sol framme. Hela Taurito låg som insvept i en slags värmedimma, det var fortfarande runt 30°.
Lördag: Idag blir det en pooldag. Det märks att det kom en hel del nytt folk igår. En del är mer än lovligt snurrig, både av det ena som det andra. Annika har på tre dagar läst ur kriminalromanen Stalker. Själv känner jag att jag har lite problem med maten. Jag skrev hem till en kompis igår och beskrev läget. "alla bakelser och glass vill inte komma ut den naturliga vägen, trots ett flertal försök. Fa'n jag ser ut som en boaorm som svalt ett alldeles för stort byte". Att ha all inclusive kommer inte bara stå hotellet dyrt, jag kommer få jobba häcken av mig för att bli av med alla kilon!!
Söndag: Igår såg vi på svenska nyheter att det tydligen är någon form av värmebölja på Gran Canaria! Man varnade folk för att äta fet mat och dricka sprit? Blir det kyligare väder om man undviker dessa "nöjen"? Som tur är verkar det inte som om folk här nere vet om detta, utan frossar på som om det vore deras sista måltid(jag med). Vi har i alla fall intagit en behaglig plats intill pool kanten i varsin solsäng. Nu väntar vi bara på att solen skall bryta igenom det tunna molntäcket som är.  Annars får vi gå till baren och beställa varsin stor grogg och riktigt fet mat.
Måndag: Idag tränger solen igenom de annars så envisa måltäcket som legat över södra delarna av ön. Varmt och skönt redan klockan nio. Efter frukosten intar vi varsin solsäng intill poolkanten. På eftermiddagen fylls hotellet på med nya gäster. Mestadels tyskar och nederländare men också en och annan svensk.
Tisdag : Eftersom det igår kom en massa nya gäster så var jag tidigt vid poolen för att få två bra solsängar. Himlen är lite gråmulen ännu klockan nio, men solen verkar bryta igenom när som helst. Mycket riktigt kommer solen och det blir jättevarmt. Vi ligger ändock kvar tills klockan närmar sig fem på eftermiddagen. Vi byter då ut poolkanten mot stranden, ett dopp i havet är ju ett måste när man är här.
Onsgag: Idag är vi framme vid det oundvikliga, hemresan! Efter frukosten så går vi upp på hotellrummet och packar våra väskor. Avresan från hotellet är kl:11.10 med buss till flygplatsen. När jag senare på kväll öppnar ögonen på Gardemoens flygplats vet jag inte riktigt om vi har landat eller skall till att lyfta. Jag stänger ögonen igen och hoppas på det sista.

Distanspass på cross cykeln.

Dagen pass skulle gå på varierande grus och asfalt. Jakob Fryklund skulle hänga med och han dök upp till klockan tio. Till att börja med var det lite grått väder, och blåsigt. Vi körde ner igenom Åmotfors och vek snart av asfalten och in på grusvägen över Vittensten. Vi följde sedan vägen över till Ås och Mellbyn före vi svängde av mot Tälle och Långelanda. På en smal grusväg tog vi oss sedan upp till mellan Lersjön före vi passerade gränsen till Norge. På den norska sida är grusvägen enormt fin att cykla på. Stenhård och jämn, nästan som asfalt. Vi håller oss på grusvägar hela tiden från gränsen tills vi kommer till Skotterud. I Skotterud så blir vi tvugna att köra lite asfalt för att komma vidare till "grisbyn". Här tog vi av mot Rödberg och vidare mot Vestfjell och runt Ålsjøen och ner mot Børrud. Nu var vi på hemväg kan man nästan säga. Det blåser en hård motvind så det går riktigt tungt. Elof märker att farbrorn har det tufft i vinden så han går fram för att hjälpa till med dragjobbet.  Men den trådsmala Elof ställer egentligen till det. Han är ju så himla mager att de inte blir något skydd att få bakom honom. Snarare blir det ännu jobbigare, han rör ju upp en massa luftvirvlar som ställer till det. Lika bra att gå fram igen så att man får vila. Från Ingelsrud tar vi en sväng över till Vestmarka. Vi kommer ut vid skolan i Vestmarka och har nu bara några kilometer kvar tills vi är i sverige igen. Högsäter är det första stället vi kommer till på svenska sidan. Vid Sundshagen så kör vi över till Boda sidan och ner till Skillingmark. Från Skillingmark kör vi på gamla järnvägen ner till Påterud där vi tar av till Hovsten. Vi kommer ut i Tömte och nu är det bara asfalt resten av cykelturen. En cykeltur som har varit mycket trevlig. Vi har kanske tillbringat 80% av tiden på grusvägar och 20% på asfalt. Du kan se hela turen på länken nedan

https://www.strava.com/activities/1208518630/overview

Besök hos Aktivitus i Göteborg.

Idag fredagen den 29 september och tävlingarna börjar så smått komma in i tävlingskalender och en prioriteringslista för tävlingar börjar ta form. Jag tycker att det är viktigt att ha en planerad lista för då har man även ett mål. Mål är i sin tur också viktigt att ha annars så blir det ingen struktur i träningen. Därmed inte sagt att målen nödvändigtvis måste vara tävlingsinriktade, målet kanske är just att träna minst tre gånger i veckan under kontrollerade former fram till ett satt datum.


Fram tills nu så har jag kört efter de testvärden som jag fick vid ett laktattest på Stjerneskolans testlabb i Torsby. Det har fungerat bra tycker jag men nu är det dags att ta nästa steg och då måste jag testa mig igen. Den här gången har jag valt att åka ner till Göteborg och låta mig testas av Aktivitus. Tänkte faktiskt ta hjälp med en helhetslösning, alltså både tester och tränings upplägg. Det fick därför bli cykelpaketet. Där ingår ett konditionstest på cykel och ett avancerat test på cykel, VO2max-test, wingate-test och ett personligt anpassat träningsprogram över 16 veckor. Målsättningen eller målsättningarna har jag klart för mig. Den ena är ju så klart att bli en bättre cyklist. Med på resan till Göteborg är också bäste kompisen och träningskolegan Stefan Schützer. Känns bra att Stefan hängde på för han har varit hos Aktivitus tidigare och har bara gott att säga om dom. Skulle bara fattas annat förstås, efter att han kan stoltsera som både svensk(linje) som nordisk mästare(tempo) 2017.


Efter att ha varit hos Aktivitus så tar vi en sväng till fysiken Lindholmen i Göteborg. Här håller proffstränaren Mattias Reck föreläsning och berätta om sin syn om hälsa och träning. Vad forskningen säger och hur det kan se ut för en elitcyklist. Vad är bra träning, vad är hälsa? En mycket trevlig föreläsning där det mesta handlar om hälsa, men oundvikligen glider det över i tävlingscykling i mellanåt. En del roliga saker om proffscyklisterna avslöjar Mattias vilket naturligtvis kryddar föreläsningen ytterligare. Bra och trevlig föreläsning Mattias. Trevligt att också stöta på Anders Ryde'n från Hissingen på föreläsningen.
En snabbvisit hos Allebike i Allingsås hann vi också med innan vi vände hemåt igen efter en lång dag med många skratt och djupa diskussioner om träning och livet i stort.

Hösten är här!

September är här och det märks att hösten har tagit ett grepp om både oss och cykelkalendern. Tävlingarna för landsväg lyser med sin frånvaro just nu, men en tävling återstod! nämligen KM. Ett KM som bara blir mer och mer prestigefyllt att vinna. Här fanns allt , svenska mästaren, nordiska mästaren och VM silvermedaljörer på startlinjen. Den som drog det längsta strået till slut och kan titulera sig som Skoghalls CK Hammarös mästare 2017 är den nordiske mästaren Stefan Schützer.
Det här var troligen sista gången i år som jag tog fram landsvägsracern. Nu kommer jag nog enbart att köra med cross cykeln framöver. Hösten är ju här och det blir lite annorlunda cykling, men inte mindre rolig för det. Grusvägar på crosscykeln en härlig höstdag är det inte mycket som slår. Dessutom så är ju den värmländska naturen helt fantastisk att vistas i också. Man vet aldrig vad som kan dyka upp på en grusväg över glaskogen. En älg, en björn kanske en varg eller...hahaha...en vilsen Grumsbo!
Planeringen inför 2018 skall också göras, med allt vad det innebär av planering av träning och tävling. Men först skall jag genomgå fystester så att det är lättare att planera träningen. Några veckors semester från cykel blir det också innan allt startar om igen i början på december.

Cykelsäsongen 2017

Åh vad fort ett år går! Det känns inte alls länge sedan vi var mitt uppe i förberedelserna inför säsongen med allt vad de innebar. Träningsläger, tävlingsplanering bokning av hotell och flyg och mycket annat. men nu står jag här och funderar över vart 2017 säsong har tagit vägen, och vad det blev av den?
Träningslägret på "mallis" var ju bokat ganska tidigt på året. Den skulle ligga till grund för kommande VM kval och ett eventuellt VM(återkommer till det lite senare). Men resan till Mallorca är så mycket mera än ett träningsläger. Vi i Skoghalls CK Hammarö umgås och har det trevligt. Vi bor på samma hotell allihop. Vill vi någon dag ta det lite lugnare, ja då gör vi det också. Helt och hållet individanpassat. Tillock med så anpassat att alla kom inte ner samtidigt utan det ramlade in lite folk hela tiden, men hemresan var gemensam. Ett helt igenom lyckat läger skulle jag vilja säga.

Swe-Cupen 2017.

Prispallen i tempocupen

Väl hemkommen från "mallis" så drog ju Swe-cupen igång. Vi hann knappt landa i Oslo förrän vi satt i bilen ner till Skåne och Barsebäck. Egentligen så hade jag inga större förväntningar på just Swe-cupen i år, jag hade andra mål som var mer prioriterade. Men starten blev så bra att jag började fundera lite mera på hur fortsättningen skulle bli. När så Hofvet tempot och så småningom även Gottnes veterancup försvann ur programmet så ljusnade det lite grann i alla fall. Problemet var bara att jag kom att missa yttterligare en Swe-cup tävling. Den som gick i Svanesund! Den låg samma helg som VM i Frankrike gick. Å andra sidan så var det flera än jag som missade den, Martin Collander från Mölndals CK bl.a. Men när så Swe-cupen skulle avgöras i Nyköping så ledde jag tempocupen över Martin med nio poäng. Linjecupen 

Prispallen i totalcupen
(saknas på bilden 3an Stefan Khul)

den hade Stig Andersson Plate från Uddevalla CK avgjort sedan tidigare. Här hade jag en fajt med Stefan Khul från Cyklotekets Racing Team om andra platsen. Nu kom inte Stefan till start i Nyköping så jag kunde säkra andra platsen i linjecupen efter nästan omöjlige Stig. Men jag kan inte vara annat än nöjd med hur Swe-cupen slutade 2017. 1a. i totalcupen(linje+tempo), 1a i tempocupen och 2a i linjecuppen.

Master SM 2017.

Gottne IF hade ingen Swe-cup tävling 2017, men i stället arrangerade man SM för veteraner eller som det nu heter Master. Arrangörerna hade verkligen lagt ner sig för att få en så utslagsgivande bana som möjligt. I stället för att arrangera på de vanliga stället uppe i Gottne så flyttade man några mil österut, till en ort som heter Sidensjö. Ett perfekt ställe att ha en såpass stor tävling som SM. Till och med vädret var på arrangörens sida. Strålande sol och de varmaste dagarna på hela sommarn. Nu gick inte SM riktigt som jag ville att det skulle gå. Tempot som gick på fredag vann jag en bronsmedalj. Ja jag skriver vann för det gjorde jag, placeringen är det inget att säga om den är jag nöjd med. Men sättet som jag körde tempot på var ju helt huvudlöst. Jag gick ut riktigt hårt och bara dog mer och mer ju längre loppet var. En hemsk upplevelse, men också en lärdom som jag skulle få nytta av senare under säsongen. Dagen efter var det ett linjelopp och det gick mycket bättre både åkmässigt och taktiskt. Jag vann ytterligare en bronsmedalj efter att ha suttit i en ganska så lång utbrytning, men tillslut blivit infångade. Söndagens partempo blev ingen succe för mig och Jakob Fryklund. Vi kunde inte upprepa det vi gjorde 2015 när vi tog en tredje plats på hemma SM. Både jag och Jakob hade nog bränt vårt bästa krut på linjeloppet och fick verkligen gräva djupt för att kunna hålla tempot någotsånär uppe. Master SM slutade med 2st bronsmedaljer och en 6e plats på partempot.

Master NM 2017.

Dubbelt Sverige på pallen i Randers.
2a Stefan Khul
1a Thommy Flognfeldt
och 3a Stig-Erik Vikars Finnland.

Danmark och Randers stod som arrangörer för årets Nordiska mästerskap. Ett mästerskap som vi kommer att minnas för alla punkteringar! Jag har alldrig varit med om något liknande. På lördagens tempolopp var jag full av revanschlusta efter SM tempot. Några goda råd innan starten av kompisen Martin Collander gjorde att jag taggade ner lite gran. Banan var härligt teknisk svår med en del vägbyten och tvära kurvor. Att det sedan regnade också gjorde det hela ännu mera spännande. Jag lydde Martins råd och det gick ju fantastiskt bra. Gjorde nog mitt bästa tempolopp för året när det gällde som mest och körde in på en fin andra plats. Endast slagen av Gabor Klözel från Danmark. Linjeloppet avgjordes under mycket svåra väderförhållanden. Regn och åska gjorde att väldigt många bröt loppet. Vi drabbades av ett skyfall som gjorde att småsten kom upp ur asfalten. Runt 70 av 200 startande kunde inte fullfölja linjeloppet. De flesta på grund av punkteringar. Vi i H-55 hade flera planer på hur vi skulle köra, lite beroende på hur det skulle utveckla sig. Det blev så att jag gick i en soloutbrytning redan på varv två av åtta. Utbrytningen höll ända in i mål även om det var lite dramatiskt på slutet när även jag fått punktering, och kört med helt tomt däck de sista tre kilometrarna. Men det här var en riktig lagseger. För bak i klungan så satt de andra Svenskarna och bromsade alla försök från Norge och Danmark. Dessutom så blev det en dubbelseger i våran klass, Stefan Khul vann nämligen klungspurten och blev därmed två. Mitt bästa Nordiska mästerskap gör jag i Danmark! Guld på linjeloppet och silver på tempoloppet var ju mycket bättre än jag vågade hoppa på.



The Tour of Ayrshire.

Seger i Tour of Ayrshire Crono
och klar för VM i Albi Frankrike 2017 

Albi, Frankrike, escargots och champagne kan det verkligen vara något? Jag har ju aldrig varit i Frankrike, så varför inte? Hur tar man sig dit? UCI Granfondo World Series är en serie UCI-sanktionerade tävlingar som hålls över hela världen. Några av de 20 kvalifieringsevenemang kommer att kvalificera topp 25% i varje åldersgrupp till UCI Granfondo VM, den tidigare UWCT-finalen och UCI Masters Road World Championships, där mästarna tilldelas den eftertraktade regnbågströjan. För min del så var det The Tour of Ayrshire som passade bäst in i planeringen. The Tour of Ayrshire går i Kilmarnock Skottland, ett VM kval som blev otroligt lyckat för min del. När jag kommer dit så har jag ingen som helst koll på hur konkurenterna är och det Skottska vädret är inte att leka med. Vägarna skall vi inte prata om de var lika dåliga som...ja..jag vet inte vad. Men jag är ingen asfaltsläggare och kan inte påverka varken väder eller underlag så det är bara att köra. När starten gått så var tankar på dåligt väder och väg som bortblåst ur skallen, fullt fokus på loppet. Tempobanan var i stora delar en rundbana så man har dålig koll på motståndarna, vilket är bra(man konsentrerar sig på sitt i stället). Det visar sig att mitt tempolopp är såpass bra att jag vinner VM kvalet i Kilmarnock och är därmed klar till VM i Albi. Linjeloppet kör vi i H-55 tillsamamns med H-40, H-45, H-50. Vi i H-55 står i den sista startfållan så det blir till att lägga mycket energi på att komma längst fram före vi kommer in på de smala vägarna. Jag sätter mig tidigt i respekt hos motståndarna och visar att jag inte kommer att vika ner mig. När vi har kört ca tre mil så är det bara fem sex stycken som verkligen visar lite vilja att köra fort. Alla andra har fullt upp med att hänga med. Linjeloppet går över de Skottska hedarna där vinden verkligen får tag i oss, men herregud vilken fantastisk bana. Upp och ner, in i små byar över hedarna ner i dalgångar och massor av publik i de byar som vi passerar. En riktig folkfest där vi cyklister är medelpunkten. Allas blickar är riktade mot oss. Vägarna är helt avstängda för trafik så vi bestämmer själva vilken sida av vägen vi vill cykla på. Linjeloppet går bra för min del jag spurtar in i mål som tvåa i min åldersklass och är klar för VM i Albi även på linjet. Det här skall bli fantastiskt roligt, men glöm escargots och champagne.

Championnats du Monde Granfondo UCI 2017.

VM i Frankrike! ett av Europas cykeltokigaste länder. Det är kanske bara Italien, England och i viss mån Spanien som kan mäta sig med Frankrike när det gäller att älska cykel. Okej då, de andra mellaneuropeiska länderna är också ganska cykeltokiga de mä. Ändå så tycker jag nog att Danskarna 2015 tog mera hand om oss cyklister. Vägarna var avstängda och depåerna fungerade bättre i Danmark än i Frankrike. Men vädret var mycket bättre i Frankrike än i Danmark. Varmt och skönt som det skall vara om sommaren. Tempobanan i Albi var jätterolig. Lite kuperad och teknisk dessutom inte direkt någon vändbana. Man kom in på samma bana de sista 6 kilometrarna. Själva loppet tycker jag flöt på rätt så bra. Jag hade ju inga större förväntninga på mig själv eftersom jag numera huserar i övre spannet av åldersgruppen. Men en 8e plats är jag väldigt nöjd över. Linjeloppet såg jag med spänning fram emot. Vi var ute på banan några dagar innan för att testa de tuffaste partierna. Backar på 7-8 kilometer med en lutning på 6-7% är väl okej...eller? Jo så länge farten är relativt låg så går det bra, men om man kör som om det är det sista man tänkt göra i livet, ja då är det tufft. Måste ju berömma Fransoserna, de har letat på en härlig blandning av långa och korta backar. Smala vägar genom små byar och häftiga utförslöpor som oftast avslutades med att man gick in i någon ny backe på någon kilometer. Tycker att jag gör ett ganska så smart linjelopp och orkar hålla ihop det tills det återstår 3 mil. Jag kör in i mål på en 18e plats till slut, vilket i och för sig kanske inte låter så märkvärdigt. Men det är sättet som jag genomför loppet på som jag är nöjd med. Nä Fransoserna skall ha berömm för sitt arrangemang, de gjorde det bra. Skall det vara något litet att klaga på så är det väl språket, de vägrade nästan kategoriskt att prata engelska! När de sedan försökte så blev det en skön och scharmig blandning av franska och engelska. Lite som hemliga armen. Hur blev det nu med escargots? Näää...det blev ingenting med det, som tur var. Bara vid tanken på sniglar så får jag samma kväljningsreflexer som om någon skulle öppnat en burk surströmming. Hur som helst så har det varit ett äventyr hela resan, ett roligt äventyr.

Starten vid katedralen i Albi.

Södermanlands 2-dagars linjelopp. Swe-cup

Stefan Schützer totalsegrare i Swe-cup H-40

Lars Buller Kylvik gårdagen suveräna tempovinnare

Så är vi framme vid den sista tävlingen i Swe-cupen 2017, linjeloppet i Södermanlands 2-dagars. Linjen cupen avgjordes redan förra helgen i Svanesund när Stig Andersson Plate vann linjet där. Men det är flera platser att kämpa om. Den finaste av titlarna, den totala swe-cupen där man räknar ihop tempo och linje resultateten skall också summeras. Men om jag har räknat rätt så tror jag faktiskt att jag avgjorde den till min fördel redan igår, när jag vann tempot. Det skulle betyda att jag tar hem totalcupen för fjärde året i rad! Men det återstår att se. Jag startar inte förrän klockan ca.14:10 så vi hinner få det lite lugnt på morgonen. Äta en god hotellfrukost och titta lite på de övriga klasserna.
Vi kommer bort till tävlingsområdet alldeles lagomt för att få se Stefan Schützer och Lars Kylvik i H-40 klungan. Båda två gör bra ifrån sig och är hela tiden aktiva. Stefan slutar 5a i spurten och 2a i linjecupen. Dessutom så vinner han den totala swe-cupen för H-40.

 

1an och 2an i den totala cupen för H-55.
T.v Stig Andersson Plate
från Uddevalla CK.

Det regnar hela tiden och vi ser ingen ljusning på himmlen innan vi startar. När mastern släpper fältet så är det Krister Bergström från Fredrikshof som går hårt i första backen. Fältet sträcks ut rejält och några i de äldre klasserna åker av. Jag tycker fortfarande att vi är för många så jag försöker också att köra hårt i backar och över krön. Några åker nog av men fortfarande är det en del kvar. När vi kommer in till varvning så har Walter Gabrijelcic från Aktivitus Sports Club fått en liten lucka. Walter håller undan precis tills backens början, då är  vi ifatt honom. Jag trycker till för att försöka hålla hög fart i backen så att inte Walter skall hinna växla tempo och komma in på rulle. På mitt hjul sitter för dagen en mycket åkstark Martin Collander från Mölndals CK.
När vi går ut på tredje och sista varvet så är det jag som kör i början av backen. Men snart tar Krister över åh herregud vad jag fick gräva djupt för att försöka gå med honom. Till slut går det inte längre, jag måste släppa en lucka. Till stor glädje för de som låg bakom mig också skulle jag tro.  Håkan Samuelsson från SMACK tar upp jakten på Krister och snart är han inhämtad. Snart är vi ute på stora vägen vid Jönåker och vänder in mot målet i Svalsta ca. 6 km bort. Vi,  det är Krister Bergström och Håkan Samuelsson båda körande i H-60. Martin Collander, Stig Andersson Plate och jag vi kör i H-55. När det är ca. två kilometer kvar så ligger jag bakom Stig Andersson Plate, och här tänker jag bli tills spurten dras igång. Håkan ligger längst fram och drar in mot målet när det återstår några hundra meter så trycker Krister till. Stig hänger på och jag har ett jättefin läge. Vi närmar oss målet och Stig går på höger sida om Krister, jag tar den vänstra. Jag kommer om Krister men återigen så är Stig den som är bäst på att spurta. Grattis Stig till en magnifik linjesäsong där du tillslut vann linjecupen överlägset. Själv så blev jag tvåa i linjecupen. Men trots en första plats i tempocupen och en andra plats i linjecupen så är det den totala swe-cupen segern som jag värdesätter högst. Då är man ju halvhygglig på allt. Men precis som du sa efter tävlingen Stig, så får vi nog träna på olika saker under vintern, du på tempo och jag på spurten så skall du se på saker.  Men det förstås, nästa år kommer Anders Jarefors, Robert Jonsson och Håkan Pettersson säkert någon mera också, då blir det jobbigt.

Södermanlands 2-dagars tempo och Swe-cup

Vaknade tidigt som vanligt och hör trafiken rusa förbi på E-4an. Höstdimman ligger tjock utanför hotell fönstret här i Nyköping. I dag skall Swe-Cupens tempodel avgöras och med den kanske också den totala cupen. Lyckas jag ta en fullpoängare(30 poäng) så ligger jag riktigt bra till även i totalcupen. Det vore ju fantastiskt roligt om man lyckades ta hem cupen för fjärde året i rad.

Jag värmer upp på trainern i lite mera än en halvtimme. Sedan rullar jag lite med tempocykeln, mer för att kolla så allt fungerar än att värma. Efter ett tag rullar jag bort till starten för att mäta in cykeln. Inmätningen går bra och jag rullar fram till startlinjen. I dag har jag bestämt mig för att försöka köra kontrollerat redan från start.
Banan bjuder inte på några svårigheter utan är väldigt enkel. Lite småkuperad men väldigt rak. Efter sju kilometer så passerar jag killen som startade en minut före mig. Men den som jag helst vill se ryggen på är Martin Collander från Mölndals CK. Men hur mycket jag än tittar så ser jag inte Martin.

Martin Collander Mölndals CK

Men strax före vändningen så möter jag honom. En snabb blick på cykeldatorn för att registrera vad klockan står på. Efter att jag har vänt kollar jag igen. Vi har kört otroligt jämt! Jag får det till att vi är  helt lika! På hemvägen är det lite sidamot vind ibland. Men jag har krafter kvar och kan hålla samma siffror hemåt. Martin startade två minuter före mig, två minuter är lång tid. Jag försöker ta några referens punkter men ser fortfarande ingen Martin. Enkilometers skylten dyker upp och plötsligt ser jag en cyklist i målbacken! Är det Martin tro? Jo det är det, jag passerar mållinjen och får tiden 40:27 och Martin fick tiden 41:26. Jag vann före just Martin Collander och säkrade därmed tempocupen 2017.

Swe-cupens tempo prispall 2017.

Södermanlands 2-dagars

Träningen efter hemkomsten från Frankrike och VM har väl kanske inte varit den bästa, men några pass har jag i alla fall hunnit med. Säsongen lider nu mot sitt slut och det är med vemod man ser att kvällarna blir kortare och mörkare, träningen kommer mestadels att bedrivas inomhus på monarken. Förhoppningsvis så blir det några pass på crosscykeln ute på de Värmländska grusvägarna.

Men först skall Swe-Cupen avgöras. Södermanlands 2-Dagars kommer att vara de avslutande tävlingarna i Swe-Cup för masters 2017. Tempocupen avgörs på Lördagen och linjecupen samt den totala(linje+tempo)på söndag. Cykelklubben Dainon står som arrangör för årets final i Swe-Cupen. Jag leder fortfarande den totala cupen med 20 poäng. Det är inte mycket med tanke på att jag bara får räkna den ena av de två tävlingarna som återstår. Den andra får jag försöka byta bort en 8e plats, så det gäller att vara på hugget.

Tempocupen är också öppen. Här leder jag med 9 poäng över Martin Collander från Mölndals CK och 15 poäng över trean Mikael Abrahamsson från Örebrocyklisterna. Vi tre har kört lika många tävlingar och får räkna även sista tävlingen så det blir spännande. Man har inte råd med några missöden.

Linjecupen är sedan förra helgen i Svanesund avgjor. Där leder Stig Andersson Plate från Uddevalla CK så pass stort att ingen kan rå på honom även om Stig skulle har en något sämre dag. Men bakom Stig är det jämt. Stefan Khul från Cyklotekets Racing Team har 144 poäng, jag har 143 och Stefan Gustavsson från Cykelklubben Olympic har 137 poäng. Det kommer säker bli ett spännande race.

VM linjelopp i Albi

Klockan ringer ilsket fem på morgonen. Dags för frukost, för redan halv sju går bussen in till Albi och den sista tävlingen i detta VM. Jag startar klockan 09:05 men tycker att det är skönt att vara där i tid, så för min del är det bara bra att de andra startar före mig. Vi slussas in i en fålla och det är ett krig om att få stå längs fram. Faktisk sånt krig att här sker den första kraschen!

Starten går och vi har en master MC framför oss i ca 3 km allting verkar ha gått bra  och jag sitter långt fram i klungan. Precis när mastern släpet oss så går en polack och en belgare. Jag jagar ifatt dom och slår sedan av. När klungan kommer upp i ryggen på oss så klämmer jag till. Tyvärr så blir jag ensam i attacken och det är 150 km kvar av tävlingen. Jag  rullar på i alla fall i fall någon skulle anslutna från klungan. Efter ca 15 km så är  klungan ifatt mig. Då går en portugis med  Stefan Khul på rulle.

Jag sätter mig tillrätta i klungan och vilar lite. Men vilan blir kortvarig. Farten är ojämn och hela tiden är det många som trycker på bakifrån. Vi är nästan 250 startande så klungan är riktigt stor. Efter sex mil så går vi in i banans längsta stigning. Jag sitter inte speciellt bra till  i början av stigningen, men jag försöker att tänka positivt och tror att jag kan jobba mig uppåt i fältet.  Jag hittar Jan Bodins bakhjul och sätter mig där för här vet jag en som är stark. Mycket riktigt, när vi når toppen så sitter vi med längst fram. Vi har också hämtat in Stefan och portugisen som gick i utbrytning lite tidigare.

Banan böljar upp och ner, in i väldigt trånga byar och häftiga utförs körningar. När vi avslutat banans andra långa klättringen så har vi kört 100 km, här har vi i skoghalls CK en egen langnings station. Ett tag var de nog hela startfältets langare, de fick verkligen slita hund i värmen. Annika langade en vattenflaska och en gel åt mig. För första gången någonsin så har jag druckit två halva flaskor på tio mil!  Vi är nu bara ca 30 man kvar i första klungan. Vi är fortfarande två svenskar kvar i täten,  men nu börjar det tuffa backarna göra sig påminda.  När det återstår ca 3 mil så kommer nästa knäppa på en kilometer. Mitt i backen  känner jag att nu, nu är det kört. Jag är tvingad att släppa och ta mitt tempo. In med mera gel och vatten. Jag tycker att jag återhämtar mig hyggligt  och ser snart ryggen på några med gula nummerlappar. Med två mil kvar kör jag ikapp några fransmänn i min klass. De lägger sig på mitt hjul och vägrar gå fram och hjälpa till med dragjobbet. Jag tröttnar snart på de tre “baguetterna” och ber dom hjälpa till,  men nej.  Då stöter jag till i en backe men de sitter kvar på hjulet. Nu blir jag jävligt gubbgrinig så jag skriker till den ena baguetten att antingen hjälper de till annars kan de dra åt helvete. Sedan sätter jag in en ännu hårdare stöt och baguetterna möglar. In mot målet i Albi kör jag om ytterligare några i min klass och går i mål som 18e man på VM linjet över 155 kilometer.

Tyvärr så har jag ingenting att skylla på. Cykeln fungerade,  vädret var skönt, busen i näsan blåste jag ut före start. Det fanns bare ett problem, det var sjutton stycken cyklister som var bättre än mig idag. Jag är otroligt nöjd med mitt lopp och har fått ut precis allt ur kroppen idag.

VM TT Albi 2017

Äntligen är det dags att göra sig redo att tävla här i Frankrike. Start och mål är på Circuit d'Albi. En motorbana just i utkanten av Albi. Sverige har tilldelats en service box där vi kan sitta och värma upp. Dagen har börjat bra genom damerna, Cecilia Hansensen har försvarat sitt VM guld från VM i Australien och Anna Svärdström vann ett silver, så nu är det upp till oss gubbar att försöka.

Sitter i serviceboxen och värmer upp på trailern medan Martin Collander och Walter Gabrijelcic sitter utanför i skuggan. När det är 30min kvar så åker jag bort till starten för att göra det sista innan det är dags att starta. In i starttältet mäter man först cykeln sedan kollas den så att ingen är mekaniskt dopad. Man söker både i hjulen och cykelramen om det finns någon hjälpmedel.

Michael Bornak från Danmark startar 30sek före mig och kommer att bli en riktig värdemätare. Klockan är nu 11:06.30 och jag rullar av startrampen,  VM 2017 är igång. Ut ur motorstadion går det bra och snart svänger man ut ur stadion och ut på en väg.  Efter ca två kilometer så kommer det en rondell här svänger vi höger och plötsligt så ser jag Michaels rygg framför mig! Har jag öppnat för hårt? Jag vet att en minut bakom mig så startade Gabor Klöczl från Danmark, en riktig hårding som jag inte vill skall komma ifatt mig. När jag kört ca fem kilometer så är det väldigt nära att VM tar slut för min del. Jag kommer alldeles för fort in i ett vägbyte och tvingas över en refug och nästan över i andra körfältet, där förövrigt Håkan Samuelsson kommer från motsatta hållet! Nu gick det bra och jag kan andas ut. Efter ytterligare någon kilometer så passerar jag Michael Bornak! Efter sju kilometer kommer en backe som är 600 meter lång och 5-6%. Här passerar jag Greken Alexandros Siatravanis som startade en och en hal minut före mig. Vid mellantiden passerar jag på 14:52 och passerar en Viacheslav Goryachev från Ryssland som startade en minut före mig. Men efter mellantiden går det tungt, riktigt tungt och jag befarar att jag gått ut alldeles för hårt. Fokusera,, fokusera, titta på wattsiffror och fokusera. jag vet att framför mig ligger en väldigt teknisk svår kurva. Jag klarar kurvan relativt bra och kan nu ge allt som finns kvar in mot målet på Circuit d'Albi. Jag är ganska så tom när jag rullar in på motorstadion och har svårt att fokusera. men tar mig i mål på tiden 32:54 och en andra plats! Endast slagen av Jan Bodin från Norge. Men snart kommer de stora kanonerna och när krutröken lagt sig över motorstadion i Albi så har jag slutat på en 8e plats. En 8e plats som jag är mycket nöjd över. Målet var minst en topp tio placering och det har jag uppfyllt.

 

Albi 2017

I dag tisdagen den 22 augusti vaknade jag klockan 05.40 i en jättevilla ute på den Franska landsbyggden. I dag kommer "Sivan", Annika, Johan och Olof ner via flyg från Skavstad till Béziers., men de kommer inte förrän i eftermiddag och innan dess skall vi försöka hinna med att utforska och bekanta oss med området där vi bor från cykelsadeln. Det är riktigt varm och skönt, strax över 30º. Vi kör också lite olika intervaller, var för sig. Men återsamlas för att cykla ihop igen. Efter några timma så återvänder vi till stugan. Vi skall hinna duscha handla mat och käka lite innan vi reser till flygplatsen
Till flygplatsen finns det tre resealternativ. en på 250 km och två på ca. 150 km! Valet var inte så svårt, vi tog ju en av de som skulle vara 150 km. Stefan och jag sätter oss i bussen och drar iväg på en resa som vi sent skall glömma. Vi följer GPSen i telefon för den riktiga vill hela tiden att vi skall köra den långa vägen. Plötsligt ur ingenting så dyker det upp vad vi i norden kallar ett farthinder, ja som en chikan. Vi saktar ner och kör genom ytterligare en. Då händer det märkliga, vi är ensamma bilister tillsammans med en massa anläggningsfordon!!! Å någon dåre har snott VÄGEN! DEN ÄR BORTA!!!

Vi stannar till och ser ett fordon som kör på en åker längs vägbygget och bestämmer oss för att ta den vägen vi också. Men efter ett litet tag blir det stopp. Stefan går ur bilen och fråga en som verkar vara chef på bygget om vi kanske ta oss ner på den. Efter ett litet tag så märker vi att det här inte komma att gå, vi får vända tillbaka. Men plötsligt så hittar vi en nödlösning. En liten väg som går pararellt med vägbyten. Men efter en kilometer dyker det upp en skylt där det står La route est barricadée. Vår franska är vid det här laget helt exelence så vi fortsätter tills vi når barrikaden. Bredvid vägen ligger en fin åker där det ser ut som om det går att köra. Sagt och gjort och plötsligt var vi ute på vägen igen.

Precis lagom tills planet landat och de har checkat ut sitt  bagage anländer vi flygplatsen. När vi kommer tillbaka till stugan där vi bor så har Lars och Andreas fixa käk så det var bara att sätta sig vid dukat bord.

Onsdagen den 23/8
Idag skall vi hämta nummerlappar och testa tempobanan. Andreas åker och hämtar Tomas och Sarah som landar i Toulouse. Jag, Stefan och Lars skall köra i morgon så vi cyklar in till tävlingscentrat. Stefan får anmärkning på sadeln vid inmätningen. Han måste flytta den lite bakåt.  Lars och min cykel går igenom kontrollen. Vi hämtar ut nummerlapparna och pratar med  lite folk. Efter ett tag dyker också Andreas upp.  Vi kör tempobanan runt bara för att kolla hur den går.  Andra varvet så väljer vi ut vissa partier på banan som vi kollar lite extra. Efter att ha kört banan två gånger så väljer vi att återvända till stugan.  Där har Sivan och Annika lagat en underbar middag.

Resan till Albi

Vi reser från ett grått och tidvis regnigt Värmland tidigt på söndag morgon. I Säffle ansluter också Andreas Rundquist och Lars Kylvik. Stefan tar första passet medan småpojkarna Lars & Andreas slaggar in i baksätet. Nere i Göteborg så spricker vädret upp och solen värmer skönt.
Björkängs vägkrog blev första matstoppet. Dagen rätt och en kopp kaffe före vi fortsätter neråt Sverige. Vid Landskrona så skymtar vi Öresundsbron i horisonten. Ju närmare bron vi kommer ju mörkare blir himmlen. Upp på bron så öppnar den sig fullständigt. Regnet vräker ner och det blåser ganska hårt. Men lika snabbt som regnet kom, lika snabbt kom solen fram. Genom Köpenhamn och ner till färjan i Rödby flyter det på bra. Vi kör ombord på färjan och den är i rörelse innan vi nått upp till restaurangen. Det är precis så vi hinner få i oss lite mat för 45 minuter senare kör vi iland i Tyskland.
I Tyskland börjar det inte så bra. En seg långsamt gående bilkö från färjeterminalen i några kilometer. Men när den släpper så går det undan. Snart så passeras Lübeck och det rullar på riktigt bra neröver Tyskland. Lite för bra visar det sig. För i vänstra filen rullar en polisbil upp. Han lägger sig framför oss och vill att vi skall följa efter honom. Han leder oss in till en bensinstation där han stannar oss.
Det här gick väldigt fort säger han lite halvtrött, får man se på körkortet? Efter ett tag vill han även ha reg. bevis på bilen. Det hela slutar med att han säger att jag inte får köra bussen med den släpkärran, vikten är för hög för mitt körkort. Efter en del pappers exercis så vill han att jag betalar 300€ i böter,  på plats! Han säger att när dommarn(åklagaren) har sagt sitt så kan det bli mera, men det tror jag inte. Körkortet då frågar jag lite oroligt? Hur går det med det? Nä det är  ingen fara med de säger han, men du får inte köra något mer med den där kombinstationen av fordon. Efter att ha fixat böter och bytt
chaufför så rullar vi nu vidare neröver Tyskland igen lite försenade och fattigare.


Klockan 01:45 vaknar jag. Vecklar ut min lekamen likt en blomma som söker morgondaggen... Jo så kunde det naturligtvis ha varit men nu är det inte så. Mer likt en torr grankvist bryter jag mig upp i sätet. Tittar mig yrvaket omkring och konstaterar att det är  becksvart ute. Vi stannar till vid en mack och tankar upp bussen och drar vidare. Somnar snart om igen. Vid fyratiden vaknar jag av att bilen har stannat, ungdomarna är trötta och vill bli avlösta.
Klockan 07:00 måndag morgon passerar vi genom Strasbourg centrum, vi är nu i Frankrike och har

Vår kock för kvällen

95 mil kvar till Albi. Eftersom polisen i Tyskland inte ville att jag skulle köra något mer så väntade jag till vi var i Frankrike, ny utmaningar nya äventyr. Colmar, Belford, Lyon rullar förbi fönstret och när vi stannar för en bensträckare känner vi sommarvärmen. Ytterligare en av många vägbommar passeras på vägen ner mot Montpellier och Albi. Himlen är helt molnfri och temperaturen ligger på 27°. När vi kommer fram till Albi så tar vi oss runt stan och fortsätter en liten bit till mot Toulouse före vi svänger av på en mindre väg.


Balkongen mot poolen

Klockan åtta så svänger vi in på gården där vi skall bo under vår vistelse i Frankrike. En snabb genomgång av huset, på med mat och kaffe, käka och bära in bagage och varva ner. Vi är här nu! vi är här i Frankrike!

Championnats du Monde Granfondo UCI 2017

VM för Master ....jag låter mig smaka på orden igen... VM för Master! Det klingar bra. Tänk att vi, jag och Annika skulle få uppleva något så stort som VM, och inte bara uppleva utan också delta, ja det är fantastiskt. Det ligger många tunga timmar med träning och tävling som grund för att jag tagit mig till VM. Jag har inte begåvats med någon värre talang utan fått kämpa för att bli en såpass bra cyklist att jag får köra VM för Master. Men nu är vi på väg. Skillnaden på förra VM är att den här gången är det ytterligare fem cyklister från Skoghalls CK Hammarö som kvalat in till VM! Dessa fem plus familjer och anhöriga kommer att ta sig ner till VM på lite olika sätt, och olika dagar. Vi är några som kommer köra ner allt material i form av cyklar, reservdelar och resväskor ner till Albi i en minibuss. Vi reser ner lite tidigare än de andra för att installera oss i det hus som vi har hyrt.

Albi? Vart  är det för ett ställe? Och vart i Frankrike ligger det? Så här står det på Wikipedia.

Albi är en kommun och stad i departementet Tarn i regionen Midi-Pyrénées i södra Frankrike. Staden grundades av romare under namnet Albiga. År 2010 hade Albi 48 858 invånare.

I Albi finns basilikan Sainte Cécile, världens största tegelbyggnad, och bron Pont Vieux, som fortfarande används ett millennium efter att den uppfördes. Den heretiska rörelsen albigenserna fick sitt namn efter staden Albi. Konstnären Henri de Toulouse-Lautrec föddes i staden.

Jag har nu gjort alla förberedelser klara och det som inte har gjorts fram tills nu i form av träning och formtoppning är ingen idé att gräma sig över för nu är det försent. Nu skall vi bara ta till vara på det här ögonblicket i livet och njuta av stunden. Det här kommer att bli ett äventyr tror jag, och i morgon startar vi vår resa.

//Plaisir de vous voir de nouveau in Albi.

I väntans tider!

Jag sitter på jobbet och drömmer mig bort från siffror och tabeller. Utanför fönstret vräker regnet ner. Tänker tillbaka på de underbara dagarna som vi fick på Mallorca i april och hur fort en sommar bara försvinner. Sommar ja, inte har det varit någon vidare sommar tempratur mässigt i alla fall. Okej att vädret varit soligt men den där riktiga sommarvärmen har lyst med sin frånvaro. De få dagarna som det var varmt så var vi på SM i Örnsköldsvik, men då blåste det så att man kände inte till någon vidare värmen i alla fall. Semestern bara försvann i ett nafs. Kan ju bero på att Annika och jag inte hade någon semester ihop. Jo en vecka fick vi ihop faktiskt man kan ju hoppas att det blir raka motsatsen nästa år. De tre veckor vi inte hade ihop gick åt till att träna inför NM och VM. En del dagar upp till tre pass, men oftast två pass om dagen.
Det har nu slutat regna och det verkar som om det skall klarna upp. Solen gör små tappra försök att bryta igenom den något gråa himlen. SMHIs prognos visar på ett ganska så fint väder i eftermiddag, man kan ju i alla fall hoppas att de har rätt. Några intervallpass till skulle jag vilja hinna med innan vi reser söderut. Resan söderut kommer säker att bli ett äventyr utöver det vanliga. Men det återstår en hel del att fixa med innan själva resan kan starta. Men spännande blir det och många är vi som reser så det kommer nog att gå bra.

En skön runda i härliga Värmland.

Söndags förmiddag och vädret är lite grått. Det har regnat fram tills morgontimmarna, men nu äntligen börjar vägarna torka upp. Klocka tio sätter jag mig på cykeln och reser från Åmotfors. Träningen idag kommer bestå av ett lågintensivt pass(A1, Z1, G1 eller fettförbränning, vilket som) men med inslag av kortare spurter. 

Slussöppning i Lennartsfors

Det där med lågintensivt var tydligen svårt och det blir lite si och så med det. För när jag kommer ut på de mera öppna fälten efter Koppom så märker jag vilken hjälp jag har av vinden, dessutom så börjar även solen titta fram så smått mellan den annars så gråa himlen. Det är ju så skönt när det är så himla lätt trampat och går undan lite grann. Vid Vännacka så tar jag till höger och när jag når Hämnäs så har jag kört fyra mil. Precis vid fyra mil vill jag starta mina första intervaller. De består av 3st maxspurter på 30 sekunder med fem minuters G1 vila mellan varje. I Hämnäs svänger jag höger mot Korsbyn och E18. Bara en kilometer före E18 är jag klar med min tredje intervall. Alla intervallerna kändes helt okej och jag återgår till att försöka hålla ett G1 tempo.

Lennartsfors

 Ute vid E18 svänger jag höger och kör kanske en kilometer innan jag tar av till vänster vid Rössbyn. Från Rössbyn till Fölsbyn är det en underbar natur. En riktigt svängig och kuperad väg som är jätterolig att cykla på. Dessutom så är nu himlen helt blå och det glittrar så härligt i de små vågorna i sjöarna som ligger efter vägen. Väl framme vid Fölsbyn så viker jag av till höger mot Lennartsfors. Här stannar jag till en stund, för det skall tydligen bli slussöppning. Det har kommit in några båtar från Foxen som skall ner till Lelången och de måste slussas ner. I väntan på broöppningen så hör jag ungars stoj och stim från andra sidan kanalen. De leker på flytringar hängandes efter en motorbåt. För ett ögonblick drömmer jag mig tillbaka till barndomen och får en liten doft av tjära och sjö i näsan.

Alcatraz i Gustavsfors

Från Lennartsfors till Bengtsfors så skall jag ha minst 3st 4 minuters intervaller med 10 minuters G1 vila i mellan. Jag lyckas hålla ihop alla tre till belåtenhet men jävlar vad det kostade på. I Bengtsfors brukar vi alltid stanna till och ta en fika men idag så är jag ensam och struntar i det. Från Bengtsfors och hemåt är det 10 mil. Jag har hitintills tyckt bra om vindarna, men inte nu. Nu har jag vinden rakt i ansiktet och med ens så känner jag hur de där fyrorna slet hårt. Men jag snart är jag uppe vid Gustavsfors och Alcatraz camp! Ja det heter faktiskt så. En härlig liten ort mitt inne i …ingenting. Här är det massor av utlänska kanotister och dressincyklister. Jag stannar och tar några kort men forsätter snart min resa hemåt. Jag har ju 3st 20/40 sek. kvar att köra också! Lika bra att jag tar de nu när jag ändå är utom synhåll för folk, de kan ju tro att man är skvatt galen annars. Åhhhh…..herre gud hur skall jag ta mig hem nu då? Jag är i Årjäng och har 55 km kvar hem. När jag har gjort 20 km av dessa så är jag i Vännacka. En hastig blick på höjdmätaren talar om att om jag kör Finnskogen i stället för Koppom så kommer jag att passera 2400 h/m på resan. Sagt och gjort det fick bli Finnskogen också trots att det är 5 km längre. Men vad är 5 km när jag ändå kört över 220 km tidigare. Jag klarade mitt mål att ligga på G1 i snitt på hela turen vilket var målsättningen idag. En fantastisk dag på cykeln är slut, ja jag också, fast så där skönt slut som man kan bli.